Main menu:

Mina böcker

Gud finns nog inte
finns i tryck på svenska, engelska, tyska, danska, polska, holländska, persiska, som e-bok på engelska och snart även på italienska.

Prenumerera!

Sök på sidan

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Länkar

maj 2016
M T O T F L S
« Apr    
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
3031  

Kategorier

A little learning is a dangerous thing

Jag har aldrig riktigt förstått nedanstående sentens – säkerligen borde väl lite kunskap vara bättre än ingen kunskap? Men så blev jag involverad i en internetdiskussion… För en del unga människor som just börjat gräva ner sig i filosofi och vetenskap eller som just fått sina första universitetspoäng är världen tydligen helt igenom förståelig. De är som äldre ingenjörer som själva tror de kan förstå all klimatvetenskap bättre än forskarna själva, eller som religiösa apologeter som aldrig blivit ifrågasatta (för att generalisera lite). Tur att man blir ödmjuk med åren. (Det där sista var självironi, om någon missade det.)

A little learning is a dangerous thing;
drink deep, or taste not the Pierian spring:
there shallow draughts intoxicate the brain,
and drinking largely sobers us again.

The version ‘a little learning’ is widely attributed to Alexander Pope (1688 – 1744). It is found in An Essay on Criticism, 1709.

Bookmark and Share

Började Christopher Hitchens bli lite kristen mot slutet av livet?

Bookmark and Share

Hyperverkligheten kommer snart

Bookmark and Share

Moran Cerf – forskaren som kan hacka dina drömmar

Bookmark and Share

Detta måste få ett slut

Bookmark and Share

Donald Trump som manipulerbar robot

Journalisten Michael Wolraich gör i senaste numret av Rolling Stone ett försök att analysera Donald Trump som spelteoretisk robot. Grundobservationen Wolraich gör är att Donald Trump är snäll mot dem som är snälla mot honom (till exempel Vladimir Putin) och dum mot de som är dumma mot honom (till exempel Fox News-journalisten Megan Kelly). Han agerar helt enkelt i linje med optimalt beteende i en av de mest väl kända spelteoretiska uppställningarna: Fångarnas dilemma.

Fångarnas dilemma handlar om två fångar, A och B, som båda ställs inför samma val. Varje fånge kan antingen tjalla på den andre eller samarbeta med sin medfånge genom att hålla tyst. Båda fångarna vet att den andre fången har samma val, men de kan inte kommunicera med varandra. Tjallar A medan B håller tyst får A en belöning i form av straffrihet, medan B åker in på ett längre fängelsestraff (t.ex. 10 år). Tjallar båda, åker båda in på ett medellångt straff (4 år), medan om båda håller tyst får de bara ett kort straff (1 år).

Lägger man samman straffen för de båda fångarna tjänar de på att inte tjalla (1 + 1 = 2 år), men det är förstås frestande att kunna få gå helt fri även om den sammanlagda strafftiden då blir högre (10 + 0 = 10 år) och så löper man förstås risken att den andre också tjallar (4 + 4 = 8 år). Den värsta risken är att själv låta bli att tjalla men bli blåst och hamna 10 år i fängelse.

Hur ska man tänka om man hamnar i den här situationen? Se rationellt på problemet. Säg att du är A. Om B håller tyst tjänar du på att tjalla, eftersom du då går fri i stället för att få tillbringa ett år i fängelse. Om B å andra sidan väljer att tjalla på dig, tjänar du också på att tjalla, eftersom du då får en mindre tid i fängelse – fyra år i stället för tio.

Det verkar alltså som om du alltid tjänar på att tjalla. Det var väl inget svårt dilemma att lösa?

Dilemmat uppstår när spelet upprepas. Om man spelar fångarnas dilemma med samma medspelare om och om igen så kommer det löna det sig för varje individ att låta bli att tjalla och i stället samarbeta. Den totala fängelsetiden för dig som spelare blir då som lägst över många spelomgångar. Du hamnar hela tiden i fängelse, men bara i ett år (båda samarbetar) i stället för i fyra år (båda tjallar).

Fast finns det inget snyggt sätt att fuska sig till en fördel? Om man till exempel lyckas med konststycket att tjalla någon gång ibland, då skulle man ju få ännu större fördel? Kanske kan man komma på någon sorts listig formel att arbeta efter för att verkligen minimera sina år i fängelse? Men samma sak gäller rimligtvis motspelaren. Denne arbetar också för att försöka minimera sina år i fängelset. Hur ska man gardera sig mot något sådant?

Två forskare, statsvetaren Robert Axelrod och evolutionsbiologen Bill Hamilton tog den här frågan ett steg vidare i två klassiska datorturneringar där de inbjöd vem som ville vara med att skicka en strategi för upprepat spel av fångarnas dilemma. Många spelteoretiker skickade in strategier, den ena mer avancerad än den andra. Det fanns exempelvis en som modellerade motståndarens beteende och använde matematiska beslutsformler för att komma fram till nästa steg. Dessutom kördes strategier som samarbetade och tjallade helt slumpmässigt. Och strategier som alltid tjallade, eller alltid samarbetade.

Vann gjorde dock en av de enklaste strategierna av dem alla: tit-for-tat. Strategin hade bara två regler: Första gången, samarbeta. Andra gången, gör vad din motståndare gjorde föregående gång (på svenska: ”svara med samma mynt”). Inget sätt att bete sig på fungerade bättre i längden.*

Det är enligt den här principen Donald Trump verkar agera, menar Wolraich. Är någon vänlig mot honom är han vänlig tillbaka. Ett exempel på detta gäller Vladimir Putin, som kallat Trump för ”briljant och begåvad person”. Efter detta har Trump i princip inte haft ett ont ord att säga om Putin. De som har kritiserat Trump har å andra sidan blivit mobbade från hans pulpet på ett sätt som saknar motstycke i amerikansk historia. Motståndarna i de republikanska primärvalen har till exempel gått under i en dödsspiral av förolämpningar.

Problemet är att det här gör Trump extremt lättmanipulerad. För någon som påstår sig vara en bra förhandlare är det här förstås problematiskt. Vill du ha någonting, säg bara något snällt om honom. Det här är något slipade politiker förstås vet att använda, så det är ur den synvinkeln inget märkligt att Putin omfamnar Trump.

Finns det någon spelteoretisk visdom att använda för Hillary Clinton mot den här typen av motståndare? Ja, menar Wolraich. Hon måste vara smart så hon inte hamnar i ett ständigt utbyte av förolämpningar – Trump excellerar i sådant. Samtidigt kan hon inte låta förolämpningar gå obesvarade, det verkar svagt.

Så det handlar om att vara statsmannalik själv och låta någon annan göra det smutsiga arbetet. Trump sluggar mot alla, så att locka honom i en sådan fälla torde inte vara svårt. Idealet vore att hitta en kvinna eller någon från en minoritetsgrupp som kunde agera förkämpe så att Trump hela tiden tvingas slå nedåt.

Men vad innebär detta för den spelteoretiska förståelsen av situationen? Alldeles nyss var ju Trumps strategi ju den optimala? Dock – sådana insikter gäller bara inom spelet. Står man utanför och analyserar vad som händer går det alldeles utmärkt att manipulera förutsättningarna, till exempel genom att lägga till fler spelare, som i det här fallet. Så svårt är det egentligen inte att besegra någon som agerar i enlighet med några rader programmeringskod. Men då måste man förstås först lista ut vad det är för system som ska manipuleras.

Så vad tro ni – har Wolraich rätt i sin analys?

* Forskare har sedermera noterat att historien inte är riktigt så enkel och att det faktiskt finns andra tänkbara stabila strategier. Tit-for-tat är till exempel inte förlåtande mot andras misstag, utan hamnar i en oändlig cirkel av hämnd efter att en tit-for-tat-opponent har tjallat en gång. Man har därför konstruerat mer avancerade strategier som tit-for-two-tats (som straffar först efter att motspelaren tjallat två gånger), generös tit-for-tat (som förlåter angiveri med en specificerad sannolikhet), och win-stay, lose-shift (som gör samma sak som förra gången om den interaktionen lyckades, annars byts strategi). I det stora hela står sig dock de generella slutsatserna. Det mest stabila sättet att samarbeta på i en interaktion mellan två parter där det ingår en initial kostnad är att besluta vad du ska göra utifrån nyliga interaktioner med samarbetspartnern.

Bookmark and Share

Ett budskap från Hizb-ut-tahrir i Sverige: Islam i maktens korridorer

Nu försöker islamister slå mynt av de senaste skandalerna kring att två miljöpartistiska muslimer blivit avsatta då det visat sig att de inte fullt ut verkar dela partiets värdegrund, alternativt visat dåligt omdöme. Filmen här ovanför är från Hizb-ut-tahrir i Sverige, en (global) organisation som stolt skyltar med jihadismens svarta flagga.

Här gäller det att hålla tungan rätt i mun. Mycket det som sägs i filmen är helt vedervärdigt. Samtidigt måste man komma ihåg att detta handlar om en extremisttolkning. Det finns många muslimer i svensk politik som arbetar inom det demokratiska systemet helt utan problem. Att två muslimska politiker blivit avsatta är ingen trend överhuvudtaget – hur många etniskt svenska politiker har inte blivit avsatta då de visat sig vara lite skakiga gällande värdegrunden?

Det Hizb-ut-tahrir försöker göra är att få det att framstå som om troende muslimer inte kan verka inom svensk politik. Så är det inte. Däremot verkar det som om ett feministiskt parti inte vill ha en icke-feminist som företrädare, och att samröre med icke-demokrater inte ses så positivt av demokrater. Inget märkligt med det.

Den tolkning av islam som Hizb-ut-tahrir företräder verkar dock väldigt svår att förena med ett demokratiskt synsätt. Det är bra att det görs klart.

Hizb-ut-tahrir är inte islams företrädare i Sverige. De är extremister. Kom ihåg det.

Bookmark and Share

Nicke Nyfiken och empiricismens begränsningar

Bookmark and Share

Religionshistoria på fem minuter (på danska)

Bookmark and Share

Halleluja! I sommar kan ni skicka barnen på kreationistläger!

Det är förstås föreningen Genesis som anordnar. Så här beskrivs lägret på deras hemsida:

Sommarläger för barn – med skapelsen som tema

Eventet börjar: 26 Jun 2016, 14:00
Eventet slutar: 3 Jul 2016, 12:00
Plats: Västerängs Lägergård, Södra Kärra 502, 591 99 Motala
Karta: Visa karta (öppnas i nytt fönster)
Vi är glada att kunna tipsa om detta läger för alla barn som till sommaren går ut åk 1-4. Det äger rum 26 juni till 3 juli på Västerängs Lägergård, beläget vid Vätterns nordöstra kust mellan Askersund och Motala.
Temat för i år är ”Urkul i urskogen”. Varje dag får vi möta historiska personer som t ex Adam, Enok och Noa, och höra om hur det var på deras tid. Sedan får vi, med hjälp av fantasin och en tidsmaskin, göra en resa bakåt i tiden och vara med om ett spännande äventyr. Man kommer få lära sig om dinosaurier och fossil, om den stora översvämningen, om hur alla språk blev till, och mycket mer.

Förutom detta brukar dagarna på ett spårarläger på Västeräng fyllas med roliga aktiviteter på t ex fotbollsplanen och i Badviken – att åka ringen efter motorbåten är ett efterlängtat inslag – för att sedan avslutas med lekar och spännande berättelser vid lägerbålet. Sova gör man inomhus i någon av logementbyggnaderna, men i år kommer de äldsta barnen få sova utomhus i tält.

På Västerängs hemsida finns bilder på lägergården samt vägbeskrivning. Anmäla sig gör man här. (Alla som inte redan tillhör en patrull/grupp kan anmäla sig till ”Sverigepatrullen”.) För frågor kan du höra av dig direkt till lägerchefen Karolina Poland på 070-658 08 85.

Man kan oroa sig lite över den naturvetenskapliga kvalitén på ett sådant här ”folkbildningsläger”. Här nedan kan ni se en filmsnutt och bedöma själva – det är Göran Schmidt från föreningen Genesis som berättar om osannolikheten att information för att bygga en hel kyckling kan uppkomma helt slumpartat. Det kan man förstås undra över om man inte känner till att det inte handlar om slumpen, utan om naturligt urval. En bra biologiutbildning på en allmän skola är nog ändå att föredra framför det här sommarlägret.

Bookmark and Share

Hinduisk högergrupp har gjort eldritual för att hjälpa Donald Trump rädda världen från islam

Bookmark and Share

Intelligent design

Bookmark and Share

Förläst buddhist

Bookmark and Share

Yasri Khan bekänner färg

Bookmark and Share

Last Week Tonight with John Oliver: Scientific Studies

Bookmark and Share

Anti-homosexualitetsvideo från Jehovas Vittnen

Bookmark and Share

Vårens ankomst – ännu ett okristet firande!

Idag är det Valborgsmässoafton, då man firar helgonet ”den Heliga Valborg” genom att elda stora brasor och sjunga om våren.

Skojar bara, det är förstås ännu en gammal fest man försökt kristna, en fest för att fira vårens ankomst. Så här står det i Nationalencyklopedin:

valborgsmässoafton, 30 april, sedan medeltiden dagen före den dag som bär namnet Valborg.Namnet Valborg på 1 maj infördes dock inte i den svenska almanackan förrän 1901, vilket kan ses som en bekräftelse på denna folkfests starka ställning i svensk tradition. Vanliga sätt att fira valborgsmässoafton är att tända bål och sjunga vårvisor; i vissa delar av Sverige förekommer även fyrverkerier och smällare. I dag är valborgsmässofirandet mest intensivt i studentstäder som Lund och Uppsala.
Sederna på valborgsmässoafton är dels inhemska, dels av tyskt ursprung. I Tyskland ansågs valborgsmässonatten (Walpurgisnacht, efter Walpurgis, det tyska namnet på Valborg) som tidpunkten för häxsabbaten. Därför tände man bl.a. i norra Tyskland bål i det fria för att hålla häxorna på avstånd. Denna sed infördes med tyskarna i de östsvenska städerna till Sverige, och assimilerades med övriga svenska årseldsbruk vid betessläppningen av boskapen så här års, med det praktiska syftet att skrämma bort rovdjur. Valborgsmässoeldarna var dock länge ett ganska lokalt central- och östsvenskt bruk.
I Sverige omtalas valborgsmässan och 1 maj som festdagar i köpmännens och hantverkarnas gilleslag redan på 1300-talet. I skolstäderna bjöd djäknar (manliga gymnasister) flickor till kransgille för att förbereda sin majgrevefest (se majgreve). Under kvällen drog ungdomarna från hus till hus för att uppvakta med sång och dans hos borgarna och i utbyte få bidrag till festen. I de gammaldanska landskapen drog drängar och pigor på liknande sätt från gård till gård för att uppvakta hos bönderna (se majvisa, majgren). Sedan överheten hade förbjudit drängarna att använda kyrkklockorna för att kalla till samling, tände de eldar för detta ändamål. På en del håll i Mellansverige brukade barnen springa omkring på valborgsmässoafton och väsnas med koskällor i syfte att skrämma bort rovdjur inför betessäsongen. Upptåget kan emellertid betraktas som ett maskerat tiggeri av samma slag som djäknarnas och drängarnas kringgång med sånguppvaktning. Många festbruk är gemensamma för fastlagen, valborgsmässoafton och 1 maj.

I de notoriskt opålitliga upplysningarna hos Nordiska museet står istället att ”Dess ursprung är katolskt, och firas till minne av det tyska helgonet Walpurgis.” Jag litar nog mer på NE. Eller TV4, som gjort följande informationssnutt.

Eller så kan ni alltid se på Ebbe Schöns mer finstämda samtal om Valborgstraditioner. Eller läsa hos Hedniska tankar.

I vilket fall – glad Valborg! Våren är (säkert snart) här!

Bookmark and Share

Alliansen går i barndom – konfessionella inslag i skolan ska åter bli lagliga

Dags igen för Sveriges minst viktiga och enklaste politiska tvist. Och vad händer? Alliansen går i barndom. Sverigedemokraterna har aldrig uppvisat något större intresse för religionsfrihet och en skola för alla, men varför Allianspartierna åter skulle vilja tillåta konfessionella inslag i skolan är lite mer av ett mysterium. Dock har man tillsammans beslutat just detta (man har ju majoritet tillsammans) och uppmanar nu regeringen att återkomma med ett förslag om hur det ska bli möjligt.

Det går förstås att spekulera. Jan Björklund har uppenbara agg mot både Humanister och skola, sina många mer upplysta partikamrater till trots. Anna Kindberg Batra kan ta ett symbolbeslut som eftergift till de konservativa inslagen i sitt parti. Kristdemokraterna vill tydligen gynna sin egen livsåskådning. Centern har väl samma situation som Moderaterna. Och Sverigedemokraterna vill tillbaka till någon sorts drömbild av sin barndom.
Bookmark and Share

”Behövs Gud för moralen?” Svar ges på torsdag 19:00-20:30

 Livsåskådningsforum på S:ta Katharina stiftelsen kring frågeställningen: ”Behövs Gud för moralen?”

Eva Ekselius
journalist, författare, medlem i redaktionsrådet för Judisk Krönika.

Philip Geister
jesuit, teologie doktor, rektor för Newmaninstitutet.

Yasri Khan
generalsekreterare, Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa.

Christer Sturmark
ordförande för Humanisterna, förläggare, färfattare.

Tid: Torsdag 28 april, kl 19-20.30
Plats: Själagårdsgatan 13, Gamla stan

Bookmark and Share

Debatt: ”Ateism eller Gudstro, vad är rimligast”

Bookmark and Share

Musiken eller livet

I vissa länder måste man riskera livet för att få musicera. Jag kan inte nog uttrycka mitt förakt för en ideologi som förhindrar människors tillgång till denna den ädlaste bland konstarter. (En ideologi som bland annat tystade den mirakulöst begåvade låtskrivaren Cat Stevens/Yusuf Islam.) Men det är också detta som jag tror kommer vara den här sortens islamisms akilleshäl. Den är så otroligt glädjelös.

Bookmark and Share

Mattias Karlsson (SD) vs. Stefan Löfven (S)

Bookmark and Share

Prince (7 juni 1958 – 21 april 21 2016)

Bookmark and Share

Gammal hederlig Hollywood-hederskultur

Med både Mehmet Kaplans och Yasri Khans avgångar så nära inpå varandra har det blivit lite mycket islam-fokus här på bloggen ett tag. Därför får ni här lite introspektiv feminism: en tillbakablick på hur vanligt det var med kvinnomisshandel (”smisk”) i Hollywood-filmer ända upp till 60-talet. Från hemsidan jezebel.com.

From the early days of cinema up through the 1960s, a spanking was just a routine part of many onscreen romances. With the camera rolling or not, Hollywood studios reinforced the idea that spankings were a healthy part of a woman’s life.

Det finns även en längre text om frågan.

Bookmark and Share

Framtidsnamn i Miljöpartiet vägrar ta kvinnor i hand

Framtidsnamn%20i%20MP%20st%C3%B6der%20Kaplan%20

Yasri Khan är ordförande för Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa, ersättare till riksdagen samt till kommunfullmäktige i Upplands Väsby kommun, och är dessutom nominerad till MP:s partistyrelse.

Han vägrar också ta kvinnor i hand.Hur går det ihop med Miljöpartiets mål, undrar reportern. ”De vill bryta upp de patriarkala värderingarna i samhället, vill du också göra det?”

Yasri Khans svar är en häpnadsväckande krumbukt. ”Ja absolut. Grejen är så här. Vad är patriarkala strukturer? Det är normer. Och det är normer som vissa, majoriteten, uppbär.

I egenskap av minoritet ger han helt enkelt sig själv frikort att uppföra sig precis hur han vill. I det här fallet, genom att vägra ta kvinnor i hand. Eller i alla fall att uppföra sig enligt majoritetsuppfattningen i sin egen tradition. Man får hoppas att han anser att minoriteten i hans egen grupp får ha samma rättigheter att uppföra sig som de vill. Tillåt mig tvivla.Mycket går att säga om att inte ta i hand, men något större problem är det inte. Vill han hälsa så är det upp till honom. Men att påstå att det är att bryta upp patriarkala värderingar är ren lögn och förbannad dikt – Khan jobbar direkt mot de värderingar Miljöpartiet påstår sig stå för.

Miljöpartiet har ett seriöst problem med de muslimer som arbetar inom partiet som de måste göra något åt. Det finns några hundratusen människor med ursprung i muslimska länder i Sverige, varav en del fortfarande är troende, så det är verkligen ingen brist på den kategorin kandidater, om det är identitetspolitik man är ute efter. Men av alla dessa lyckas Miljöpartiet nästan konsekvent attrahera de mest extrema. Har de ingen värderingskompass när det kommer till kvinnors rättigheter? Är de helt naiva?
På affischen bakom Khan står det ”Vilken värld vill du leva i?”
Bookmark and Share