Main menu:

Mina böcker

Gud finns nog inte
finns i tryck på svenska, engelska, tyska, danska, polska, holländska, persiska, som e-bok på engelska och snart även på italienska.

Prenumerera!

Sök på sidan

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Länkar

maj 2015
m ti o to f l s
« Apr    
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
25262728293031

Kategorier

Mansplain – The Magazine For Women, Written By Men

Bookmark and Share

Folkmördarna i IS har tagit kontroll över Palmyra

Folkmördarna i IS har tagit kontroll över Palmyra och jag börjar genast tänka otäcka tankar om vilka vapen som kan användas för att döda dessa galningar samtidigt som det historiska världsarvet kan bevaras. Den här typen av motståndare är inte bara obehagliga i sig själva, utan de förändrar också sina motståndare. Dessa mänsklighetens fiender måste stoppas – men hur gör vi det utan att själva bli monster? Tyvärr är nog vapenmakt den enda lösningen i det här akuta skedet.

I förlängningen är det dock inte människorna i IS som är problemet, de är själv offer för en fasansfull ideologi. Det är dags för en internationell kraftsamling mot det verkliga giftet, den Wahhabistiska islamismen. På samma sätt som världssamfundet en gång kraftsamlade för att avnazifiera Tyskland bör vi enas kring en plan för hur vi ska avislamistifiera Mellanöstern. Det här håller inte längre.  Sufi-missionärer?

Här kan du se bilder från Palmyra som det såg ut innan striderna.

Bookmark and Share

Knausgård i cyklopernas land

Karl Ove Knausgård har skrivit en rasande uppgörelse med det svenska debattklimatet i DN Kultur som nästan får mig att ångra alla de timmar av livet jag ägnat att läsa andra böcker än hans. Läs den!

Jag är författare och många av cykloperna har läst mina böcker. Några av dem har blivit väldigt arga. En cyklop liknade mig vid Anders Behring Breivik i deras största tidning, DN. Anders Behring Breivik mördade 77 människor. 69 av dem sköt han ner, en efter en, de flesta av dem var ungdomar och barn. En av de mördade, en flicka, hade blivit skjuten i munnen, men läpparna var hela, vilket innebar att han måste ha skjutit henne på nära håll medan hon skrek på hjälp eller bad om nåd. Cyklopen ansåg att jag kunde liknas vid han som gjorde detta, för att jag hade skrivit mina böcker. En annan cyklop skrev att jag är nazist. Nazisterna försökte utrota ett helt folkslag, och brände miljontals judar i ugnar. Många cykloper har skrivit att jag är misogyn, alltså kvinnohatare. Och nu senast, i förra veckan, var det en cyklop som skrev i DN att jag är en litterär pedofil, och att jag utnyttjat småflickor. Hon skrev också att jag hade en dold homosexuell relation till min bäste vän bakom min frus rygg. Tonen i artikeln var full av hat och förakt, och uttryckte att det finns något tvivelaktigt över mig, något obehagligt, förfärligt, onormalt, sjukligt. Att säga att artikeln var misstänkliggörande är en underdrift. Jag beskrevs som om jag vore kriminell.
Vilket var i så fall mitt brott?
Jag hade skrivit en roman.
Så lunkar vardagen på i cyklopernas land. Cykloperna blir arga och kastar stora stenar efter de som säger något de inte gillar eller inte förstår. Detta skrämmer andra cykloper, för de vet att om de säger något som andra inte gillar eller inte förstår, så kommer de arga cykloperna att börja kasta sten på dem också. Cykloperna är därför antingen arga eller tysta.
Det cykloperna har störst problem med är identitet. Förhållandet mellan kvinnor och män förvirrar dem, eftersom det inte är entydigt. Och förhållandet mellan människor från den egna kulturen och andra kulturer, som inte heller är entydigt, förvirrar dem likaså.
Därför är cykloperna aldrig så arga som när de pratar om kön eller invandring. Detta är inte något man kan vara för eller emot, men likväl är det det de kräver, så att allt som finns mellan kategorierna, allt som finns i gränsområdena, inte blir sett och inte pratat om. Ändå finns det. Detta anar cykloperna, men utan att de klarar av att begripa det, och då blir de ännu argare eller ännu tystare.

Läs hela artikeln här.

Bookmark and Share

Placebo Blocker

Bookmark and Share

Den yttersta tiden är inne

Aftonbladet rapporterar mer:

SvD:s informationschef Björn Hygstedt blev förvånad när han fick reda på vad som hänt.
– Jag har nog aldrig sett något liknande, säger han till Aftonbladet.
Orsaken till att annonsen kom med i tidningen är helt enkelt att det rör sig om ett misstag.
– Tyvärr har det brustit i våra rutiner, man har inte reagerat på det här och det var ju synd. Vi ska se till att det inte händer igen.
Kan du se någon humor i det hela?
– Nja, jag har svårt att se det. Det är lite fyndigt men inte så roligt, tycker jag.

Bookmark and Share

Louis CK om ”mild rasism” och hur det måste kännas att vara pedofil

Bookmark and Share

Stoppa tortyr!

Bookmark and Share

Humans Need Not Apply

Bookmark and Share

”Saleel al-Sawarem” – the remix

Behöver ni lite dansmusik så här på lördagen? Ovanstående video är IS största ”hit” remixad av den egyptiske programmeraren Karem Farok. Jag fick tipset via en artikel i SvD – Med humorn som vapen – som skriver följande.

En del av IS dragningskraft är hur de lyckats bygga upp en bild av en apokalyptisk, helig kamp. Ett verktyg är musikproduktion – vilket i IS fall innebär texter om självuppoffran av bombastiska manskörer. Deras största hit ”Saleel al-Sawarem” har spridits som en löpeld, vilket oroade den unge egyptiske programmeraren Karem Farok.Farok bestämde sig för att anfall var bästa försvar – och remixade ”Saleel al-Sawarem” till en danshit, omöjlig att ta seriöst. Snart uppstod en trend där unga araber började göra sina egna videor genom att kombinera Faroks och andras remixer av ”Saleel al-Sawarem” med fuldans, scener från gamla egyptiska komedier och magdansöser.

Det finns inte ord för att beskriva min beundran för Mellanösterns satiriker som tagit sig an IS med löjet som vapen. Som Richard Dawkins formulerat det: ”Mock them! Ridicule them!” Det är det vassaste vapnet mot religiös extremism överallt.

Bookmark and Share

En teckningstävling som går överstyr

Bookmark and Share

Sveriges progressiva barnsyn tar stopp inför religionen

Idag har min styrelsekollega i Humanisterna, Emilia Ericson, vars annonscitat väckt sådan debatt, en artikel i DN:s kulturdel där hon fördjupar diskussionen om barns religionsfrihet.

_________________________________________

Sveriges progressiva barnsyn tar stopp inför religionen

Den artikel i barnkonventionen som flest stater har reserverat sig mot är artikel 14 om barns rätt till religionsfrihet. Även Anita Goldman (DN 5/5) samt Maria Klasson Sundin och Carl Henric Svanell (SvD 25/4) har provocerats av Humanisternas annonskampanj som tar upp just denna rätt.
Det finns inte ett uns av nyfikenhet i deras artiklar; ingen vilja att resonera utifrån gräns­dragningar för religioners påverkan på barn. En sådan nyfikenhet uttrycker dock DN:s ledare (11/5) som resonerar kring rimliga gränser. Men även denna skribent gör en tolkning av barnkonventionen som det finns skäl att invända mot.
Sverige var första landet i världen att förbjuda barnaga. Vi har en progressiv barnsyn där barn i allt större utsträckning ses som aktörer i sina egna liv och där barndomen inte är en transportsträcka till det ”riktiga livet”, utan värdefull och viktig i sig själv. Trots detta talas det sällan om barns rätt till religionsfrihet. I stället för att på allvar diskutera hur denna rättighet bäst respekteras, dör diskussioner ofta ut i konstaterandet att ”alla föräldrar påverkar sina barn”.
Det är förvånande att artikel 14 inte väcker större intresse. Den är exempelvis tacksam att problematisera utifrån att den lyfter in föräldrars rättigheter (och skyldigheter) i en konvention som annars enbart handlar om barns rättigheter. Detta leder följaktligen till att den kan användas för att stärka vuxnas religionsfrihet framför barnens. Men om man verkligen vill förstå artikel 14 kan jag rekommendera att man studerar handboken om barnkonventionen: ”Implementation handbook for the convention on the rights of the child”.
Där står det tydligt uttryckt att artikeln handlar om barnets rätt till religionsfrihet och att föräldrar därmed måste anpassa sin ”vägledning” utifrån barnets ålder och mognad. Föräldrars vägledning får heller inte innebära att andra artiklar i barnkonventionen kränks, exempelvis artikel 12, barns rätt att komma till tals och få sina åsikter tagna på allvar. Föräldrars vägledning bör därför utövas med största lyhördhet för barnet.
Det är ungefär här som DN:s ledare och jag går skilda vägar. Visst är det så att simunder­visning är mer livsnödvändig än en buggkurs. Så en gräns i religionsfrihetens namn skulle kunna dras mellan att kunna simma och att kunna dansa. Att inte få lov att lära sig dansa kan tyckas vara en petitess i samman­hanget. Men hela det resonemanget för tankarna tillbaka till en tid då vi såg på barndomen som en period som skulle överlevas så att barnen skulle få chansen att nå vuxenlivet, då de exempelvis kan få dansa om de vill. Jag har svårt att se hur barnkonventionen skulle följas och barnperspektivet bejakas i en situation där barn förbjuds att dansa tillsammans med sina klasskompisar, bara för att deras föräldrar tror att dans leder människan bort från gud.
DN:s ledare begår precis det misstag vi försöker uppmärksamma; de talar om ”tre laestadianska flickor” istället för ”tre flickor med laestadianska föräldrar”.
Vi har sedan länge passerat den tid då religion satt bekvämt på en piedestal långt ovan allt annat som människor håller kärt. Låt religionen vara föremål för samma typ av diskussioner och kritik som andra ideologier och intressen.
Det gynnas vi alla av, stora som små.
Emilia Ericson

Tycker du också att barn har rätt till religionsfrihet? Bli medlem i Humanisterna nu.

Bookmark and Share

Think Islam #atheistlogic

Varje god Humanist måste ständigt vara beredd att ompröva sina ståndpunkter. Då blir man extra glad att träffa på muslimska apologeter som gör reklam för sin religion under rubriken Think Islam – dessutom från Sverige. Men så vår man se den här typen av video. Har personerna som gjort filmen någonsin läst något annat än Koranen, t.ex. biologi på grundskolenivå? För nej, det är inte sådär evolutionen fungerar. Vi måste fixa den svenska skolan. Den andra filmen är nästan ännu sämre…

Bookmark and Share

Muhammed fick flyga på en häst, Elia i en brinnande vagn – men Jesus, han kunde minsann flyga själv <= #gudsbevis

Enligt kristen mytologi så flög Jesus på denna dag kroppsligen till himlen, 40 dagar efter att ha uppstått på den andra ”tredje” dagen efter att ha fått dödshjälp. Det är en av de få kristna helgdagar som inte är approprierad från tidigare icke-kristna helgdagar, men det är också en av de mindre viktiga kristna högtiderna – i de flesta länder med kristen bakgrund är det inte ens helgdag idag.

Hade jag fått bestämma hade vi bytt ut ledigt på den här dagen mot gemensam helgdag på Eid al-fitr och pingst mot Nowruz (och varför inte något judiskt och hinduiskt också). Att ha gemensamt ledigt på varandras helgdagar tror jag skulle främja integration och gemenskap.

I vilket fall, ha en trevlig ledighet.

Bookmark and Share

Ge även icketroende en fristad i Sverige

Med anledning av mordet på Ananta Bijoy vill vi i Humanisterna uppmärksamma att icke-tro inte är ett asylskäl i Sverige idag.

_______________________________________________

Ge även icketroende en fristad i Sverige

Idag ger religiös förföljelse skäl för asyl i Sverige men personer med andra livsåskådningar än de religiösa ges inte samma skydd. Att vara öppet icketroende är idag förenat med förföljelse och livsfara i många delar av världen. Humanisterna kräver nu att även icketroende personer skyddas på samma sätt som religiösa. 

Det senaste exemplet är Ananta Bijoy, en sekulär bloggare och öppet ickereligiös som nekades visum till Sverige och nu är mördad på grund av att han hade modet att berätta om sin sekulära livsåskådning i Bangladesh.

Straffen för sådana överträdelser varierar från böter till dödsstraff. Det är alltså förenat med livsfara för många människor i stora delar av världen att öppet tala om att de inte tror på någon gud.

– Att vara förföljd för sin religiösa tro är idag skäl för asyl i Sverige, vilket är såpass viktigt att vi betraktar det som en självklarhet. Att vi inte ger ateister och sekulära humanister samma skydd som vi ger religiösa visar med tydlighet att vi inte respekterar religionsfriheten fullt ut. Nu är det dags att erbjuda även dessa människor religionsfrihet här i Sverige, säger Christer Sturmark, ordförande i Humanisterna.

Humanisterna kräver att alla livsåskådningar och ställningstaganden gällande religion behandlas lika. Det innebär att Sverige nu, även i asyl och visumärenden, måste betrakta religionsfrihet även som rätten till frihet från religion. Stöd för detta finns klart och tydligt i FNs deklaration om mänskliga rättigheter i artikel 18.

– Så länge alla livsåskådningar inte behandlas lika är vi inte ett sekulärt land och vi kan definitivt inte hävda att vi har religionsfrihet. Sverige bör ta sitt ansvar och inkludera icketroende, säger Christer Sturmark.

Nästan en fjärdedel av världens länder och territorier (22%) tillämpar hädelselagar och ett av tio (11%) har lagstiftning eller politik som bestraffar avhopp från religion, enligt en kartläggning gjord av Pew Research Center. http://www.pewresearch.org/fact-tank/2014/05/28/which-countries-still-outlaw-apostasy-and-blasphemy/

För mer information kontakta:
Christer Sturmark, ordförande Förbundet Humanisterna
E-post: christer.sturmark@humanisterna.se
Telefon: 070 838 04 80

Tor Löwkrantz, pressfrågor, Förbundet Humanisterna
Epost: Tor.lowkrantz@humanisterna.se
Telefon: 0735 322 686

Bookmark and Share

Philomena Cunk explains democracy

Bookmark and Share

Plötsligt händer det – fler ateister än någonsin i USA

Den ljusnande framtid är vår! Den senaste PEW-rappporten att undersöka amerikansk religiositet visar på en pågående dramatisk förändring av det amerikanska livsåskådningslandskapet. I den senaste mätningen har personer som uppgivit ”none” som svar på sin religiösa tillhörighet (22,8 %) nu gått om antalet katoliker (20,8 %) och landat som den andra största enskilda gruppen i USA.

Men vilka är de då, de där ”nones”? PEW bryter isär gruppen och rapporterar att 3,1 % av amerikanerna nu rakt ut säger sig vara ateister, 4,0 % agnostiker, 8,8 % säger sig bara tycka att religion är oviktigt men att 6,9% är religiösa, men oberoende.

Det mest glädjande är inte bara att (som vanligt) den största gruppen icke-troende finns i de yngre åldrarna, utan att andelen icke-troende till och med ökar hos äldre. Törs man gissa att den galna amerikanska kristna högern stöter fler och fler människor ifrån sig? Detta och att kampanjer som ”the OUT-campaign” och det faktum att fler och fler namnkunniga amerikaner kommer ut som ateister gör det mer och mer acceptabelt att vara icke-troende.

Idag är jag extra glad att vara ny-ateist (och humanist, så klart).

Vill ni gotta er genom att läsa en riktigt korkad kristen kommentar så kan ni läsa den här artikeln som försöker dumförklara Daniel Dennett, av alla människor, apropå den här artikeln av Dennett om religionens nedgång i västerlandet.

Apparently, no one bothered to tell Daniel Dennett, the Tufts University philosopher who has long had the distinction of serving as the dunce in the New Atheist’s classroom of theological underachievers. Dennett’s contribution to their first volley of books (Breaking the Spell: Religion as a Natural Phenomenon) distinguished itself by its complete contempt for and prideful ignorance about its ostensible subject. It was an altogethershameful performance.
And now Dennett is back with an encore performance in The Wall Street Journal titled ”Why the Future of Religion Is Bleak.” America’s atheists really do need to demand better representation than this.
[…]
What Dennett doesn’t mention is that the Pew study also predicts that 66.4 percent of the country will call themselves Christians in 2050 — down from 78.3 percent in 2010. That’s a noteworthy drop. But it still has Christians, along with smaller religious groups (which make up 8.1 percent of the total), amounting to roughly three-quarters of the U.S. population.
Three quarters of the country amounts to a ”bleak” future for religion?

Dennett skriver förstås inget om att att religionen skulle vara försvunnen till 2050, bara att den är på väg bort i någorlunda rika länder. Och efter den här studien är det svårt att påstå att han skulle ha fel.

Bookmark and Share

Religiös tro är en ”verklighetstolkning med sanningsanspråk”

Det är inte bara Lena Andersson och vi Humanister som är trötta på dunbolsterteologer. Jesuitpatern, professorn i religionsfilosofi och chefredaktören för Signum Ulf Jonsson efterlyser också klarhet i tanken i en intressant artikel.

Vår samtid har ett ansträngt förhållande till sanningsbegreppet. Det krävs visserligen inte mycket eftertanke för att inse att det inte går att leva ett normalt liv om man struntar i sanningsfrågor. Att exempelvis strunta i om broar som man kör över faktiskt håller eller inte är ingen bra idé. Livet straffar i längden den som ignorerar frågan.
Men samtidigt känner vi oss obekväma när vi gör anspråk på sanning. Kan man verkligen veta vad som är sant? Pilatus fråga till Jesus ”Vad är sanning?” (Joh 18:38) känns lika aktuell i dag som när den ursprungligen ställdes. Frågan kompliceras dessutom av den gnagande känslan av att varje sanningsanspråk är uttryck för intolerans. Den som tror sig veta hur det faktiskt förhåller sig förmodas ha svårt att tolerera andra uppfattningar. Det blir då frestande att fly till skepticismen och att nöja sig med att var och en får vara sin egen sannings smed.
Sanningsrelativisterna står dock inte oemotsagda på scenen. Då och då höjs röster som protesterar mot relativismen. I slutet av mars publicerade medicinprofessorn Martin Ingvar, filosofiprofessorn Åsa Wikforss och ordföranden i Förbundet Humanisterna Christer Sturmark på DN Debatt ett upprop ”mot den postmoderna sanningsrelativismen inom akademien och den offentliga debatten”. Intellektuell lättja kombinerad med konstruktivistisk relativism riskerar att underminera förtroendet för vetenskapen och för samhällets moraliska och juridiska grundvalar, varnar författarna.
Uppropet på DN Debatt den 22 mars är ett på flera sätt välgörande och intressant tidens tecken. Men på en punkt gör artikelförfattarna nog en missbedömning. De skriver att pedagogiken är den mest relativistiskt anfrätta disciplinen i den svenska akademiska världen. Men frågan är om situationen inte är ännu värre hos teologerna.
[…]
För en del år sedan var jag med i en offentlig teologisk debatt i Stockholm som kan illustrera fenomenet. Frågan gällde då Jesus från Nasaret och hans betydelse för den kristna tron. En av debattörerna, en välkänd teolog inom Svenska kyrkan, argumenterade för att det inte spelar någon roll om Jesus faktiskt har funnits. När jag invände att det är svårt att tro på att Jesus har dött för männi­skornas frälsning om han aldrig har existerat, så blev svaret: ”Men vi har ju berättelserna om Jesus, det räcker.”
[…]
Men hur är det då med konstruktivismen? Visar ändå inte den att sanningarnas, inklusive de religiösa sanningarnas, tid är förbi? Knappast. Visst stämmer det att mycket av det som vi människor talar om i stor utsträckning är våra egna konstruktioner. Det stämmer också att vi bara kan beskriva världen utifrån våra egna förutsättningar. Men det betyder inte att vi människor är orsak till allt. Ljusets hastighet är oberoende av oss. Detsamma gäller för huruvida det är sant att det har funnits dinosaurier på jorden eller inte. I en mycket robust bemärkelse struntar världen högaktningsfullt i våra mänskliga tankekonstruktioner. När vi anpassar vårt tänkande till verkligheten kommer vi sanningen på spåren. Annars tar vi miste.
Det borde väl egentligen vara en hjärteangelägenhet för just teologerna att kritisera den konstruktivistiska sanningsrelativismen. Denna bottnar ju i en orimligt antropomorf bild av tillvaron, där människan intar Guds plats och görs till alltings mått. De tre stora monoteistiska religionerna – judendom, kristendom och islam – är ense om att Gud är universums skapare. Gud är den utan vilken ingenting annat är. Gudstron är därmed konstruktivismens raka motsats.

Tal om klarhet inom teologin är som att öppna fönstret för att släppa in frisk luft och dagsljus i ett unket och mörkt rum. Det är inte alla som uppskattar det man då får syn på, men det är i alla fall ett ärligt sökande efter sanning. Det måste man respektera. Läs hela Ulf Jonssons artikel här.

Bookmark and Share

Templetons långa tentakler

Filosofen Daniel Dennett har dragit sig ur en konferens efter att ha fått reda på att den delvis var finansierad av Templetonstiftelsen. Via Jerry Coyne på bloggen Why Evolution is True hittar jag följande rapportering från Religion News Service.

Dennett said he objects to Templeton sponsorship because he finds some of the projects they fund scientifically questionable. He is one of several scientists and philosophers who have refused to take Templeton money in the past, including physicist Sean Carroll and philosopher Massimo Pigliucci.
In a 2013 article in Slate, Carroll wrote: “Any time respectable scientists take money from Templeton, they lend their respectability — even if only implicitly — to the idea that science and religion are just different paths to the same ultimate truth. That’s not something I want to do.”
For Dennett, the issues were a bit different.
“I would be very happy to have the Templeton Foundation sponsor research on religion and science,” he said in a phone interview from Spain, where he is lecturing. “But what they are doing now is sponsoring some very fine science with no strings attached and then using their sponsorship of that to try and win prestige for other projects that are not in the same league.”
He pointed specifically to the Darwin Festival held in Cambridge, England, in 2009, which was also funded in part by Templeton. He wrote that some of the presentations there were “full of earnest gobbledegook.”

Läs även Jerry Coynes längre rapportering för mer info.

Templetonstiftelsen spelar verkligen inte efter de vetenskapliga spelreglerna, när man med sina enorma pengar försöker köpa sig vetenskaplig trovärdighet. Det gör mig illamående. Skulle jag kunna tacka nej till så mycket pengar bara för min heders skull? Jag hoppas verkligen det, men att få kliva av anslagsjakten i några år vore rena himmelriket – då kan man väl sälja sin trovärdighet lite grann bara, och göra bra forskning i alla fall? Som sagt, det är en frestelse som gör mig illamående.

Bookmark and Share

Kenyansk tidning publicerar namnen på ”Top gays, lesbians”

Bookmark and Share

”Ingen drunknar utan bugg”

DN:s huvudledare ägnas idag en diskussion utifrån Humanisternas annons med Emilia Ericson. Annonstexten lämnar öppet för tolkningar, men nu när de som vill missförstå med avsikt skrivit av sig så handlar faktiskt diskussionen om något vi tycker är viktigt – barns rätt till religionsfrihet. (Notera det ironiska i att annonsen aldrig hade fått lika stor uppmärksamhet om den hade varit tydligare.) Eller som Sakine Madon formulerade saken i Expressen: ”Alla debattörer som i dagarna har skällt på Humanisterna: Var är ert engagemang för dessa barn? Ägna dem en tanke i stället för att medvetet missförstå en annons om barns rätt att slippa behandlas som religiösa maskotar.

DN:s huvudledare handlar även den om det faktiska ämnet, men landar i en annan slutsats än vad vi gör.

Att bemöta ett barn annorlunda kan vara en kränkning, rent av ett stort svek i vissa sammanhang. Det saknas tyvärr inte fall där barn och unga har behandlats – och tappats – med välvilliga silkesvantar ämnade att ta hänsyn till familjens sätt att leva och tro.
Men det finns också exempel då det är en större kränkning att myndigheter inte förhåller sig till det över huvud taget.
Ett sådant fall var när tre laestadianska flickor i Pajala begärde att befrias från dansundervisningen med hänvisning till sin tro. Skolverket sa nej, men kammarrätten slog senare fast att de inte skulle behöva få underkänt för att de inte ville dansa foxtrot. Utifrån proportionalitetsprincipen kom rätten fram till att religionsfriheten den här gången skulle gå före läroplanen. Det är en rimlig bedömning.
Detta rättsfall tas dock upp som skräckexempel när Sakine Madon i Expressen försvarar Humanisternas kampanj (8/5). ”Handen på hjärtat: Det är föräldrarnas religiösa övertygelse det handlar om. Barn kommer inte av sig själva på idén att det är omoraliskt att dansa.” Och visst är det så – vi är produkter av vår omgivning och för ett barn är föräldrarna en stor del i denna påverkan. Men det är fortfarande någon­ting samma barn måste förhålla sig till och i många fall känner sig hemma i. Ska då skolan köra över föräldrarna när deras traditioner och idéer inte stämmer överens med skolans? Ja, i de allra flesta fall. Dansfrånvaron är undantaget som bekräftar regeln.

En gränsdragningsfråga, således, där DN:s ledare drar gränsen på ett annat ställe än Madon och Humanisterna. För även DN menar att man bör sätta ner foten gällande i princip det mesta – men just inte dans.

Det finns till exempel ingen ­anledning att tumma på sexual- eller evolutionsundervisning. Det bidrar till viktiga kunskaper och perspektiv, eventuellt andra än vad som hemmet erbjuder.
Av samma skäl kan inte hemundervisning godtas av religiösa skäl, något som var på tapeten i samband med att judisk-ortodoxa föräldrar menade att deras flickors religiösa utövning gjorde det omöjligt att delta i vanlig skolundervisning. Att i det läget acceptera att föräldrarnas övertygelser styr skulle frånta barnet möjlighet att se och möta fler perspektiv.
En annan fråga som ofta återkommer när detta ämne diskuteras är simundervisning. Till skillnad från en danslös ­utbildning kan frånvaro från lektionerna i badhuset vara livsfarligt. Föräldrar som inte vill att barnet ska crawla får helt enkelt finna sig i att skolan värderar färdigheten så pass högt att det inte är någonting att diskutera. Att behärska jitterbugg kan knappast räknas till samma livsviktiga kategori.
Att vi i Sverige allt för ofta har varit väl mesiga när det kommer till att sätta ner foten för barnen gentemot föräldrarna betyder inte att vi nu behöver låsa in oss i stela paragrafer.
Barn har rättigheter, alldeles oberoende av vilka föräldrar de har. Och grundregeln är, och ska vara, att barnens behov ska gå före föräldrars. Men att, som Humanisterna, påstå att det i varje fall är synonymt med att bortse från den livsåskådning barnet har med sig hemifrån är att göra det väl lätt för sig.

…och där trampade man snett. Det handlar uppenbarligen inte om att ”bortse ifrån den livsåskådning barnet har med sig hemifrån” – då är ju DN liks goda kålsupare som vi – utan  om var man drar gränsen för hur mycket föräldrarnas religiösa övertygelser ska gå ut över barnets rättigheter. Det är den här gränsdragningsproblematiken hela diskussionen egentligen handlar om.

Bör inte barnens rättigheter alltid komma först när det är deras liv man diskuterar? Det tycker vi. Barn har också religionsfrihet.

Bookmark and Share

Kompatibilism

Bookmark and Share

”Humanisternas kampanj bygger på privatiserad tro”

Nu har även Svenska Evangeliska Alliansen varit vänliga nog att uttala sig om Humanisternas annonskampanj i ett uttalande med titeln ”Humanisternas kampanj bygger på privatiserad tro.” Och den titeln är ju svårt att inte hålla med om.

Givetvis håller jag helhjärtat med Humanisterna om att barn har rätt till religionsfrihet och att de själva ska få forma sin livsåskådning. Däremot verkar Humanisterna fortfarande kämpa med en problematisk förståelse av det pluralistiska samhället genom ambitionen att förbjuda konfessionella friskolor. Det är okej att den religiösa fostran sker i hemmets privata sfär men inte i det offentliga rummet, resonerar man. Föräldrars rätt att välja en utbildning och undervisning som överensstämmer med sin tro eller övertygelse, vilket anges i Europakonventionen, tycks väga lätt.

Det där sista, om att en allmän skola skulle strida mot Europakonventionen, är en omdiskuterad linje som de som vurmar för religiösa friskolor brukar hävda (här är en bra sammanfattning av argumentet i Signum). Det är dock svårt att hävda att föräldrars rätt att skola barnen omöjliggörs i allmänna skolor då det finns söndagsskolor, koranskolor, samt barntimmar i synagogor och tempel som man kan välja. Det enda en religiös friskola möjliggör är att annan tro än föräldrarnas tas på mindre allvar än i den allmänna skolan – man stänger medvetet ut andra perspektiv. Man vågar inte lita på den egna trons kvaliteter, helt enkelt. Detta förminskar förstås barnens möjlighet att välja själva, vilket man får anta är hela syftet, fast det inte uttalas.
Sen spårar SEAs text ur något.

Det var först i och med den kristna kyrkans framväxt, som bar med sig de för den tiden revolutionerande idéerna om att ”de som gör sig själva små som det här barnet är störst i him­mel­ri­ket” (Matt 18:4) och att ”himmelriket tillhör sådana som de” (Matt 19:14), som barns värde introducerades. I både ord handling kritiserade kristna abort och spädbarnsdråp. Barn som övergavs omhändertogs av kristna och enligt Rodney Stark fanns det snart fler flickor i kristna familjer än hedniska.
Även om den revolutionen var långt ifrån fullkomlig, förändrades kulturen på djupet. Till och med så att Humanisterna inspireras mer av Bibeln – även det ofullkomligt – än av grekiska filosofer.

Om det inte vore för kristendomen så skulle vi fortfarande ägna oss åt spädbarnsdråp? Ni vet, som i Japan, Korea, Singapore, Malaysia … eller vänta. Nej, om man ska vara noggrann så inspireras vi faktiskt mer av grekiska filosofer än Bibeln. Bland annat därför stenar vi inte våra olydiga söner utanför stadsporten. (”Äsch, det där gamla bibelordet är väl inget att bry sig om.” Exakt.)

Bookmark and Share

”Barn ska inte vara religiösa maskotar”

Sakine Madon skriver i Expressen om Humanisternas mysteriöst omdebatterade annons.

Humanisterna har rätt i att myndigheterna inte ska stämpla barn som religiösa. Hur kan något så självklart reta upp så många?

Nej det kan man verkligen fråga sig.

Den ideella föreningen Humanisterna, som vill minska religionens politiska inflytande, hade nyligen en liten annons införd i DN Kultur. Där citerades styrelsemedlemmen Emilia Ericson: ”Jag tycker att barn ska ges en rimlig möjlighet att själva komma fram till vad de tror på. Att stämpla barn med en viss livsåskådning är en kränkning av dem som individer. Religionsfriheten bör gälla alla, oavsett ålder.”

Detta har lett till en vild debatt där missförståndsproffsen ställt sig på rad: Vill Humanisterna inte att föräldrar själva ska få uppfostra sina barn? Menar de att religion är kränkande? Vill vi ha det som i Nordkorea?

[…]

Stopp och belägg! Företrädare för Humanisterna har upprepat att föräldrar självfallet får uppfostra sina barn som de vill, men att samhället inte ska förhålla sig till barn som religiösa. Lika lite som att staten ska prata om marxistiska barn, ska den dela ut religiösa etiketter.

Det borde vara en självklarhet. När vi gång på gång bortser från denna självklarhet är det barn som drabbas.

[…]

Alla debattörer som i dagarna har skällt på Humanisterna: Var är ert engagemang för dessa barn? Ägna dem en tanke i stället för att medvetet missförstå en annons om barns rätt att slippa behandlas som religiösa maskotar.

Läs hela artikeln här.

Bookmark and Share

Humanisterna vill ge barn möjligheten att själva göra livsval

Idag har vi i Humanisterna vårt svar i DN Kultur på Anita Goldmans hittepå-artikel.

Anita Goldman ställer i en artikel frågan ”Hur kan man påstå att ett barn som möter religion i hemmet ’kränks’?” (DN 5/5)” Det undrar vi också – vem skulle kunna påstå något så befängt? Goldman tillskriver Humanisterna den åsikten, men vi har naturligtvis aldrig uttryckt något sådant.

Just nu har Humanisterna en annonskampanj där styrelseledamoten och människorättsvetaren Emilia Ericson säger ”Jag tycker att barn ska ges en rimlig möjlighet att själva komma fram till vad de tror på. Att stämpla barn med en viss livsåskådning är en kränkning av dem som individer. Religionsfrihet bör gälla för alla, oavsett ålder-”

Annonsen är ämnad att väcka nyfikenhet. Den som undrar mer kan vända sig till en företrädare för Humanisterna eller gå in på humanisterna.se. Att läsa vår egen presentation av våra åsikter är bättre än att förlita sig på mytbildning och nidbilder som sprids av andra. Det är exempelvis orimligt att jämföra oss med Pol Pot, Nordkorea, Sovjetunionen eller Nazityskland som Goldman gör.

Hon skriver att vi blir till som människor i samspel med andra människor i en ”rik mylla” av uttryck, uppfattningar och annat, men att Humanisterna vill inpränta sin egen livsåskådning på barn och anser att den som utsätts för religion i hemmet kränks. I bilden av hur människor formas är vi överens. Och just därför är det så viktigt att barnet verkligen får möta den ”mylla” av uttryck, uppfattningar och annat som Goldman beskriver och inte på förhand stämplas med en religionstillhörighet.

Konsekvensen är att vi självklart inte vill inpränta heller vår egen livsåskådning på barn – det vore motsatsen till det vi står för. I likhet med andra föräldrar uppfostrar vi våra barn i enlighet med det vi håller för rätt och sant. Vi skulle naturligtvis heller aldrig föreslå att andra föräldrar ska förhindras att leva i enlighet med sin tro. Vi har aldrig påstått att det skulle vara kränkande att utsättas för religion i hemmet.

Vår poäng är enkel. Just därför att vi som föräldrar ger våra barn ett begränsat perspektiv är det viktigt att den mylla som de växer upp i berikas med andra perspektiv. Här är skolan och mötet med andra människor av största vikt. Ibland kan det leda till att barnet anammar uppfattningar, till exempel en livsåskådning, som går emot föräldrarnas.

Humanisterna anser att barn ska ges de bästa möjligheter att själva göra sina livsval. Vägen dit är inte att isolera dem från religion och tradition. Särskilt i dagens Sverige där vi berikats med många nya kulturella och religiösa perspektiv krävs tvärtom att de får möta flera olika livsåskådningar. Det är därför vi är bestämda motståndare till exempelvis religiösa friskolor där barn isoleras från människor med andra perspektiv och i praktiken bara möter en enda religion.

Det är bara genom att mötas som vi kan lära oss att förstå varandra.

Bli medlem i Humanisterna du med – tillsammans är vi starka!

Bookmark and Share

Gud stämmer alla homosexuella genom ombud i Nebraska

Verkligheten överträffar dikten. Via Friendly Atheist (där ni även kan läsa stämningen).

Driskell will be representing herself in the case of (I’m not making this up) Driskell v. Homosexuals.
Because no attorney’s touching this one with a ten-foot pole.
No word yet on who’s representing every gay person ever. Or how they’re all gonna fit inside the courtroom.

Mest låter stämningen så här.

Ambassador: I Sylvia Ann Driskell, wish to address You, Your Honor, and the United State District Court of Omaha, Omaha, Nebraska.
I write not in few words, So I hope you, Your Honor, and The United State District Court of Omaha, Omaha, Nebraska; will indulge me, in my writing.
Never before has Our great Nation the United State of America and Our great state of Nebraska; been besiege by sin:
The way to destroy any nation, or state is to destroy its morals; look what happen to Sodom and Gomorrah two city because of the same immoral behavior that represent in our nation, in our states, and our cities; God destroy them.
If God could have found ten righteous people among them he would’ve spared them.
I’m sixty six years old, an I never thought that I would see the day in which our Great Nation or Our Great State of Nebraska would become so compliant to the complicity of some peoples lewd behavior.
Why are judges passing laws, so sinners can break religious and moral laws?
Will all the judges of this Nation, judge God to be a lier?
For God has said; that all unrighteousness is sin, and that homosexuality is abomination 

Bookmark and Share