Main menu:

Mina böcker

Gud finns nog inte
finns i tryck på svenska, engelska, tyska, danska, polska, holländska, persiska, som e-bok på engelska och snart även på italienska.

Prenumerera!

Sök på sidan

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Länkar

mars 2015
m ti o to f l s
« Feb    
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
3031  

Kategorier

Bo Rothsteins slutreplik om religionens icke-positiva inverkan på samhället är väldigt underhållande

Nu har Bo Rothsteins slutreplik om religionens icke-positiva inverkan på världens samhällen kommit, och det är inte utan att man undrar om hela upplägget var en retorisk fälla.

De fyra teologer som replikerat min artikel hävdar att jag påstått att omfattande religionsutövning skulle vara orsaken till hög korruption och låg tillit till andra människor. Något sådant påstående finns över huvud taget inte i min artikel. Det är, som jag visar med direkta citat, istället de religiösa samfunden som hävdar att det finns ett orsaksförhållande så att om fler människor utövar religion så skulle detta leda till att vi får ett samhälle med högre etik och moral. Vad jag visar är att något sådant samband inte går att finna i det mest omfattande datamaterial som i dag står forskningens till buds.
Samhällen där en högre andel människor uppger sig vara religiösa visar sig ha mer omfattande korruption och en lägre allmän tillit människor emellan. Som av religiösa maktstrukturer oberoende forskare har jag tagit mig friheten att granska om de positiva effekter som de religiösa samfunden påstår att deras verksamhet skall bibringa oss faktiskt existerar och jag visar att så inte är fallet. Det finns självklart många andra faktorer än religion som kan förklara graden av korruption och tillit i ett samhälle. Effekten av religion på samhällets etik kan enligt dessa data vara alltifrån noll till mycket negativ. Men om det inte finns något positivt samband kan det inte heller finnas en positiv effekt. Idén att jag, med nu trettio års erfarenhet av empirisk samhällsforskning på internationell nivå, skulle förväxla korrelation med kausalitet får nog sägas vara en smula frivol.
[…]
För mig visar detta att de religiösa samfundens företrädare inte är intresserade av att föra en diskussion om detta märkliga problem, det vill säga att samhällen med mera religiösa människor tycks leverera en sämre samhällelig etik, på vetenskaplig grund. Jag antar att för teologer är detta något som följer av just position som teolog, att man är nöjd med att förkunna sin tro och därför egentligen inte vill ta reda på hur det faktiskt förhåller sig, särskilt då fakta i målet inte tycks kunna bekräftar vad tron säger.
Om detta är vad svensk teologi förmår prestera när det gäller evidensbaserad forskning får man hoppas att utövarnas böner blir hörda ity hjälp från högre makter lär de behöva.

Läs hela artikeln här.

Bookmark and Share

Blodsband

Bookmark and Share

Orsakssamband

Bookmark and Share

Ogenomtänkta svar på Rothsteins debattartikel

Bo Rothstein hade som bekant en debattartikel i DN häromdagen där han undersökte frågan ”Stämmer det att vi får ett bättre samhälle om fler människor utövar och praktiserar religion, så som de stora religiösa samfunden påstår?” Eftersom korrelationen mellan graden av religiositet och samhällets funktionalitet istället är negativ kunde Rothstein avfärda hypotesen som falsk.

Det här har inte fallit väl ut bland andra forskare och opinionsbildare, delvis av korrekta skäl, delvis på grund av missuppfattningar. Idag publicerar DN tre svar som tyvärr faller i den senare kategorin. Men först lite väsentlig kritik av Rothsteins artikel.
World Values Survey, som är det Rothstein utgår ifrån, har redan tidigare använts för att analysera sambandet mellan religiositet och samhällets funktionalitet. Man har då funnit att en osäker tillvaro leder till ökad religiositet, inte tvärtom, något som Rothstein påstår genom att hänvisa till en amerikansk studie, på amerikaner. Han borde förstås redovisat att det finns goda skäl att tro att graden av religiositet är starkt kopplad till hur osäker tillvaro man lever i.
Notera dock att det här inte betyder att hypotestesten Rothstein genomför är felaktig. Om någon påstår att positiva förändringar i en variabel (religiositet) leder till positiva förändringar i en annan (bättre samhälle) och man finner en negativ korrelation mellan variablerna när man undersöker frågan så kan man på denna grund avfärda ursprungshypotesen som ju förutsade en positiv korrelation.
Att Rothstein har orsakssambandet om bakfoten är den invändning som reses i den första svarsartikeln, av min vän och kollega Jonas Svensson (religionsvetare vid Linnéuniversitetet). Han påpekar just det jag skrivit ovan, att ” ett välfungerande samhälle leder till ökad religiös likgiltighet”. Men, som jag redan påpekat, detta är inte något motargument mot Rothsteins främsta tes som är ett avfärdande av ett påstått kausalt samband (mer religion ger bättre samhällen). Således skjuter Svensson bredvid målet i sin kritik av Rothsteins artikel.
I den andra svarsartikeln, av teologen Joel Halldorf, handlar det istället om att det skulle vara farligt att utse religionen till syndabock. (Även Halldorf missar dock skillnaden mellan att avfärda ett påstått kausalt samband med en korrelation – det Rothstein gjorde – och att argumentera för ett kausalt samband – det Halldorf kritiserar.) Halldorf försöker sig på ett liknelse-avfärdande av Rothsteins tes: ”[…] den som lockas av Rothsteins berättelse bör betänka vilken urgammal myt den närmast är släkt med. Varje år samlades de gamla hebréerna kring en getabock som prästen lade sina händer på. På så sätt ansågs folket synder överföras till djuret, som sedan drevs ut i öknen för att dö. Detta är myten om syndabocken, där allt elände projiceras på en varelse. Rothsteins syndabock är religionen. Det är en tydlig, bekväm och lockande berättelse.” Notera att den här sammankopplingen av ett problem med syndabocksberättelsen går att använda på precis vad man vill. Tycker du fascism är ett problem i fascistiska länder? Jaha, då har du bara utsett en syndabock, precis som de gamla hebréerna gjorde.
Den tredje svarsartikeln är författad av pastorn Stefan Swärd som drar fram kommunismens illdåd (för även han vet att nazisterna inte var ateister) för att lägga dem på ateismens minuskonto. Och det ska vi inte sticka under stol med, att kommunismen är ateistisk och resulterade i fruktansvärda illdåd. Men varför? För att förstå detta räcker frånvaron av gudstro lika långt som att påpeka att kommunisterna inte heller trodde på spöken. Ser man närmare på deras bevekelsegrunder handlade det snarare om en fanatisk övertygelse om att veta den rätta läran för världens frälsning, där varje offer på vägen var värt det för det större utopiska målet. Kort sagt var det kommunismen som var kommunismens problem, inte ateismen.
Rothsteins avfärdande av tanken att religiositet på något sätt skulle leda till bättre samhällen står sig således även efter dessa svarsartiklar.

______________

Edit: Det har nu kommit två svar till – kul med religionsdebatt, onekligen!Den fjärde svarsartikeln är författad av Stefan Gustavsson, generalsekreterare på Svenska evangeliska alliansen och går ut på att det är meningslöst att kritisera religion i allmänhet då religioner skiljer sig så mycket från varandra (gissa vilken han tycker är bäst?). Det här är den kritik som förmodligen är mest relevant och det vore mycket intressant att se en jämförelse mellan osekulariserade kristna länder och mer sekulariserade kristna länder. Mina fördomar säger mig en sak, men analysen är ännu inte gjord, såvitt jag vet. Gustavsson har ytterligare en invändning i det att han menar att ”Rothstein bortser från de positiva saker som religion kan bidra med.” Men det gör Rothstein inte alls – han ställer bara frågan om religiositet i genomsnitt är något bra för samhällen (och kommer fram till att nej, det finns inga data som stöder detta).

Den femte svarsartikeln är skriven av docenten i praktisk filosofi Marcus Agnafors som liksom Gustavsson menar att ”olika typer av religiösa inriktningar ger olika effekter i olika kontexter.” Självklart är detta sant. Men man kan inte med enskilda observationer avfärda statistiska samband. ”Män är längre än kvinnor.” ”Nähä – titta där vilken lång kvinna!” Agnaforss vurm för den svenska protestantismen låter för övrigt inte ens som en anekdot utan mer som nationalromantiskt önskedrömmande: ”[S]amhälleligt välmående och ett gemensamt etos grundläggs över generationer. Om ett sådant perspektiv anläggs så finner man att den lutheranska kristendomen starkt bidrar till att lägga grunden för den svenska välfärden och många av de dygder och drag som vanligen tillskrivs det svenska folket.” Och han klagar på dålig empirisk uppbackning med sin stickprovsstorlek på 1?(Jag tänker inte nämna SD. Skit också, jag misslyckades.)

Bookmark and Share

Nu blir det reklamfilm … för IS

Bookmark and Share

Tänk till

Bookmark and Share

”Religionen bidrar inte till ett bättre samhälle”

Bo Rothstein har idag en artikel på DN Debatt där han presenterar resultat angående religioners inflytande på samhället från analyser av datamaterialet i World Values Survey.

Stämmer det att vi får ett bättre samhälle om fler människor utövar och praktiserar religion, så som de stora religiösa samfunden påstår? Tack vare nya omfattande data kan vi i dag besvara frågan – och svaret är nej. Människor i religiösa länder litar mindre på varandra, och korruptionen är högre, skriver Bo Rothstein.
[…]
De stora världsreligionerna hävdar ofta att de bidrar till skapa en god, ansvarsfull och medmänsklig etik i samhället. I den gällande svenska läroplanen står det till exempel att den kristna traditionen bidrar till att fostra eleverna till ”rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande”. Sveriges muslimska förbund har i sin vision att man ”arbetar mot främlingsfientlighet och rasdiskriminering och har i dess ställe sått kärlek, respekt och närmande mellan folken”. Katolska kyrkan i Sverige säger att man arbetar för att alla människor ska ha ”rätt till ett värdigt liv; en bra utbildning, en rättvis inkomst som man kan leva på och värdiga arbetsförhållanden”. Judiska församlingen i Stockholm framhåller på sin hemsida vikten av att alla församlingsmedlemmar efter förmåga deltar i arbetet för ”att skapa en bättre värld för allas bästa”.
En fråga är då hur väl religionerna lyckas med sina goda föresatser. Eller annorlunda uttryckt, stämmer det att vi får ett bättre samhälle om fler människor utövar och praktiserar religion? Tack vara tillgången till nya, omfattande och jämförande data kan man i dag faktiskt ge ett någorlunda säkert svar på denna fråga.
[…]
Ett tydligt resultat är då att ju mer religiös befolkningen är i ett land, desto högre är i allmänhet korruptionen och desto mindre anses det att ”folk i allmänhet” är att lita på. Och motsatsen gäller då förstås också, ju mer sekulär befolkningen är, desto lägre är korruptionen och desto mer pålitliga anses människor i allmänhet vara. Från detta kan vi alltså slå fast att de ovan nämnda världsreligionerna inte förmått leverera vad de utlovar – samhället får inte en högre etik eller bättre moral ju mer befolkningen utövar religion. Likadan är bilden om vi tittar på mera objektiva mått på mänsklig välfärd såsom spädbarnsdödlighet eller förväntad livslängd. Ju mer religion som utövas desto sämre är som regel värdena på dessa och andra standardmått på mänsklig välfärd.
En given invändning mot detta resonemang har länge varit att människor som lever under svåra förhållanden i sin desperation har större anledning att vända sig till religionen. Denna invändning har emellertid nyligen slagits i spillror av undersökningar från det ekonomiskt välmående USA. När man där jämfört barn som växer upp i religiösa och sekulära familjer visar sig de senare vara mer toleranta, mindre rasistiska, mindre nationalistiska och de löpte mindre risk att hamna i fängelse. Således, även i ett ekonomiskt synnerligen rikt land som USA ser vi denna icke-effekt av religion på etiskt handlande och moral.
Jag tvivlar inte för en sekund på att många religiösa människor finner stor glädje och förtröstan i sin tro. Jag har inte någon ambition alls att försöka övertyga religiösa människor om att de skall upphöra med att tro eller sin religionsutövning. Men som mycket annat av livets goda gör sig religionsutövning noga sett bäst när den förbehålls privatlivet. Argumentet att samhället blir mera etiskt och moraliskt högstående eller att vi får mera mänsklig välfärd om vi utövar mer religion eller för in mer religion i politiken visar sig helt sakna bäring.

Läs hela artikeln här.

Bookmark and Share

Berättelsen om Zay

En vacker berättelse om en flicka som föddes i en pojkes kropp hos en förstående familj. Läs mer om Zay hos Cincinnati Enquirer. TED-föredraget de pratar om i filmsnutten kan ni se här.

Bookmark and Share

Vad är mörkrets hastighet?

Bookmark and Share

Dags för moralpanik igen (i USA?) – Här är Bacillakutens nya film: Hur blir barn till?

Bookmark and Share

Hädelserättegång i Sverige?

DNs Erik Helmerson uppmärksammar idag den återupptagna rättegången mot mannen som liknade ett minaretutrop vid ett åsneskri. Remarkabelt nog utreds fortfarande om uttalandet är straffbart – trots att vi inte har några hädelselagar i Sverige. Samtidig är ingen av alla de hundratalet människor åtalade som ”ville ha tag på mannen” – varav några var beväpnade med kniv.

Den åtalade har inte uttalat sig om muslimer som ett kollektiv. Han har inte sagt något om religionen islam. Han har inte skändat någon profet eller annan helighet. Han har liknat ett utrop i högtalare vid en åsnas skriande. Det är snarast att likställa med om katoliker skulle polisanmäla alla som någon gång antyder att påvens mössa är lustig.
[…]
Jag utgår från att mannen i Nyköping frias. Annars sänder vi en mycket obehaglig signal: Om du säger något om en religionsutövning som kan tolkas som förklenande så hetsar du mot folkgrupp och riskerar upp till fyra års fängelse. Om du däremot samlar ihop några kompisar för att misshandla den som sagt det du ogillar om religionen, då kan du räkna med att ordningsmakten ser mellan fingrarna.
Vi lever i en tid där många, även i Sverige, vill vrida klockan tillbaka och göra gudstro till något okränkbart. Där meningen ”yttrandefrihet är bra, men det innebär inte att man ska ha rätt att kränka andra” ofta sägs – trots att det är exakt vad yttrandefrihet betyder.

Läs hela artikeln här.

Bookmark and Share

Wtf bibelverser

Om två män råkar i slagsmål och den enes hustru skyndar till för att hjälpa sin man och sträcker ut handen och griper tag om könet på den som slår hennes make, skall du utan förskoning hugga av hennes hand.

5 Mosebok, kapitel 25, verserna 11-12.

Bookmark and Share

Sanningen läkarna inte vill att du ska veta: problem homeopati faktiskthjälper mot

Bookmark and Share

Söndagsföreläsning: Vilda och domesticerade religioner: hur evolverade religionernas maskineri?

Daniel Dennett pratar kulturell evolution, med religion i fokus.

Bookmark and Share

Llka rättigheter för homosexuella hotar kristendomen i USA (enligt ny film)

Bookmark and Share

Likheten

Bookmark and Share

Skillnaden

Bookmark and Share

Guds vägar är outgrundliga

Det där med ”Guds vägar äro outgrundliga” kommer från Paulus brev till Romarna, fast det är svårt att se varför i texten i Bibel 2000:

Vilket djup av rikedom, vishet och kunskap hos Gud! Aldrig kan någon utforska hans beslut eller spåra hans vägar.
Romarbrevet, kapitel 11 vers 33

Det är lättare att spåra ursprunget i 1917 års översättning:

O, vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Huru outgrundliga äro icke hans domar, och huru outrannsakliga hans vägar!
Romarbrevet, kapitel 11 vers 33

Det man fått i textmässig klarhet i den nya översättningen har man mist i historisk kontinuitet. Frågan är vad man ska med textmässig klarhet till då inget ändå är vad det verkar i bibeltexterna (om man ska tro de tolkande teologerna).

Bookmark and Share

Förklaringen

Bookmark and Share

Fosterutveckling – gif-versionen

Bookmark and Share

Vis gammal tant läxar upp IS-terrorister

En gammal tant läser lusen av några stridande ur Daesh.

Bookmark and Share

Lite om musikens matemagi

Bookmark and Share

”Därför behöver vi häda”

Idag har jag en debattartikel på Dala-Demokratens kultursidor om varför det är så viktigt med hädelse.

Människors onda handlingar i religionens namn löper som ett blodrött spår rakt genom historien.Det är för att mörkret existerar i de religiösa traditionerna som det är så viktigt – livsviktigt! – att satiriker inte visar Jesus och Muhammed någon överdriven respekt.
[…]
Varifrån kommer det allvar med vilket terrorister kan kliva in på en redaktion till en satirisk tidning och resolut avrätta alla de finner där? Även om nutida religionskännare inte tar religion på blodigt allvar så gör andra det, uppenbarligen. Och att människor som har irrationella trosföreställningar agerar irrationellt är inget vi bör förvånas över.
För det andra, om det bara hade handlat om böcker som är signifikanta för att de är gamla och metaforiskt vackra så borde deras huvudpersoner inte ha någon annan status än Ra och Oden; själva böckerna borde inte vara viktigare än Odyssén och Gilgamesheposet.
Ingen reagerar med vansinnesdåd på en skämtteckning av Zeus, eller nickar förstående åt att människor blir sårade in i bara själen av en nidbild av Horus.
Så varför visar icke-troende ändå viss respekt för andras föreställningar, varför visar (fredliga) religiösa särskild hänsyn till varandras religion? Förmodligen bottnar det i vetskapen att en del människor faktiskt inte alls ser sin religion metaforiskt, utan som något mer.
En historiskt nedärvd litteraturkanon som inte får ifrågasättas? Mer ändå: en kanon som inte bara består av litteratur utan också trosföreställningar, ritualer och traditioner – en helig kanon.
Problemet med den här heligheten är att religiösa läror inte sällan innehåller delar som otvetydigt hade fördömts om de uppkommit idag.

Läs resten på Dala-Demokratens hemsida.
Bookmark and Share

Fredens religioner

Bookmark and Share

Evolutionen av religion – tidiga tankar

Bookmark and Share