Main menu:

Mina böcker

Sök på sidan

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Länkar

september 2019
M T O T F L S
« jun    
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
30  

Kategorier

Det kulturella djuret: om människans evolution och tänkandets utveckling

”Kunnigt och pedagogiskt om människans särart.”
Leonidas Aretakis i DN Kultur 2019-08-01

”Upplysande och tankeväckande, ibland rentav njutbar.”
Merete Mazzarella i SVD Kultur 2019-08-13

För några miljoner år sedan tillverkade våra förfäder de första stenverktygen. Sedan hände märkligt lite på två och en halv miljoner år. Det är först de senaste tusentals åren som den teknologiska utvecklingen tagit ett rejält språng. Vi har skapat städer, skrivit symfonier, byggt månraketer, internet och Nya Söderstadion samtidigt som höjdpunkten på den kulturella utvecklingen i övriga djurriket fortfarande är att använda två stenar för att knäcka nötter. Vad var det som hände?

I Det kulturella djuret får du ta del av den senaste forskningen om hjärnan, inlärning och den informationshantering som är unik för människan, och med vilken vi förändrat både världen och oss själva. På vägen får du också lära dig en hel del om övriga djurriket: Är kråkor verkligen smartare än femåringar? Har encelliga toffeldjur ett minne? Och vad är likheten mellan en myrstack och en mänsklig hjärna? Framför allt får du lära dig allt om den biologiska och kulturella evolution som gjort oss till dem vi är idag.

Patrik Lindenfors är forskare i biologisk och kulturell evolution vid Stockholms universitet. Han har tidigare utkommit med böckerna Samarbete: människans väg till framgångSekulär humanism och Gud finns nog inte.
_________________________________________________________

”Patrik Lindenfors levererar på topp när det gäller den tredje uppgiften. Han är forskare i biologisk och kulturell evolution vid Stockholms universitet. Och skriver – oftast – lättläst, till och med riktigt underhållande. Här är det någon som har ansträngt sig för att göra vetenskapliga rön så tillgängliga som möjligt. […] OK, men då är frågan: Är den här boken så pass spännande att den kan bräda en sommardeckare? Det kulturella djuret är skriven som en bladvändare med fokus på att titta på den stora väven av vår existens och kolla särskilt på vissa trådar från djurriket och olika mönster. Och ja, det är rätt rafflande. Om man gillar att förstå sig själv bättre och nya rön inom hjärnforskning. […] Många som vaskar guld får leta länge. Men det finns de som kan tillräckligt för att hitta de riktiga godbitarna och som gillar att dela sin glädje över det med andra. Patrik Lindenfors verkar tillhöra den gruppen.”
Marie Eriksson i Nyhetsmagasinet Syre

Det låter tungt och det låter svårt, men författaren har lyckats skriva så att det istället blivit en mycket bra och spännande bladvändare. Boken är i vissa delar roligt skriven, fullspäckad med kunskap i ett brett spann och somliga av exemplen som ges är helt häpnadsväckande … passar såväl på universitetet som den allmänt vetgirige.”
Therese Nordholm i BTJ-häftet nr 12, 2019

Bookmark and Share

Låt den som är utan synd kasta första stenen*

I en gästkolumn i GP beskriver läkaren och skribenten Kajsa Dovstad hur hon fick något hon kallar för ett ”Jimmie moment” när hon hamnade i en mataffär driven av invandrare i Gävle och kände obehag när de bara hade mat hon inte kände igen. ”Den förbjudna känsla många moderna svenskar drabbas av då och då. Känslan av att Sverige har förändrats, att landet man växte upp i inte längre finns kvar.”

Men Dovstad beskriver också hur hon samlat in pengar åt papperslösa flyktingar och hur hennes ”kollegor i sjukvården har alla sorters bakgrunder, vilket är otroligt berikande. Tillsammans arbetar vi dag och natt för patienterna. Patienter som också har olika bakgrunder. […] Jag slås ofta av insikten att det är mer som förenar människor än som skiljer oss åt.”

Hon fick alltså en obehagskänsla, som i DN kallas rasistisk, fast hon uppenbarligen inte är rasist. Hur ska man förstå det?

Om man ska tro resultaten från det som kallas The Implicit Association Test, som är designat för att blottlägga omedvetna fördomar, har vi nästan alla sådana omedvetna fördomar. Testet går ut på att man snabbt ska sortera ord och bilder i olika kategorier. Ansikten ska kategoriseras som “svarta” eller “vita”. Blandat med ansiktena är en rad begrepp, som till exempel “ond”, “smärta” eller “skratt”, vilka ska sorteras in i kategorierna “dålig” eller “bra”.

Det visar sig att de flesta människor – inklusive jag själv – snabbare och mer felfritt kan sortera orden och ansiktena rätt om kategorierna “svart” och “dålig” är på ena sidan och “vit” och “bra” på den andra, än om kategorierna “svart” och “bra” är på ena sidan och “vit” och “dålig” på den andra. Det här, menar de som utvecklat testet, visar på att vi omedvetet har kopplat ihop “svart” och “dålig” respektive “vit” och “bra”.

Några möjliga förklaringar till att vi får de här testresultaten är dels att vi är biologiskt benägna att dela upp världen i “vi” och “de”, men också att vi i medierna matas med stereotypa bilder om kriminella svarta och icke-kriminella vita, något som kan bidra till att det är just hudfärgen som avgör vilka vi betraktar som “vi” och vilka vi ser som “de”. Vem man räknar in i sitt “vi” handlar förmodligen också om hur van man är att umgås med människor med olika hudfärg. Det finns en rad liknande test som visar liknande resultat, till exempel om kvinnor och muslimer.

De som har designat The Implicit Association Test menar att omedvetna fördomar förklarar åtminstone till en del varför samhället trots alla goda intentioner inte kommer tillrätta med problem kring likabehandling. Vi hamnar ju hela tiden i situationer där vi snabbt måste bedöma människor. Många personers fördomsfulla ageranden, hur små de än må vara, bildar tillsammans ett ojämlikt mönster där några särbehandlas negativt på grund av sin grupptillhörighet på ett sätt som (nästan) ingen önskar.

Samtidigt är mönstret i princip exakt det motsatta vad gäller medvetna fördomar. Om vi inte behöver göra snabba bedömningar utan får gott om tid att tänka efter klarar de allra flesta sådana här tester med felfria resultat.

Det är därför inget märkligt alls att Dovstad får rasistisk impuls och samtidigt samlar in pengar till papperslösa flyktingar. Precis som alla oss andra har hon omedvetna impulser som hon medvetet undertrycker. Det hon dristat sig att göra i sin gästkolumn är att blotta dessa sina mindre trevliga impulser och ge dem ett skämtsamt namn. För denna självutlämnande text har hon fått löpa gatlopp i sociala medier; hånad av människor som har hjärnor som fungerar precis likadant som hennes.

Samtidigt hade det förstås varit trevligare om rubriksättaren inte försökt skapa gemenskap kring dessa ögonblick (”Har du haft ett Jimmie moment?”). Lika lite som vi bör brännmärka människors omedvetna reaktioner bör vi utsätta våra medmänniskor för rasistiska impulser, varken i handling eller text. Känner vi till våra impulser har vi också fått det första verktyget för att tygla dem.

Dovstad beskriver sist i sin text hur hon några dagar efter sitt Jimmie moment hittar en vanlig ICA-affär en liten bit längre bort. Landet hon växte upp i finns också kvar, även i Gävle. Hon förstår hur hennes hjärna hade larmat i onödan – så som hjärnor ofta gör. För det står faktiskt varken våldsamma invandrare eller galna rasister i varje buske.

Den här texten är delvis baserad på öppningen av min senaste bok Det kulturella djuret: om människans evolution och tänkandets utveckling som handlar just om omedvetna och medvetna tankeprocesser samt de evolutionära skälen att vi reagerar som vi gör. Som jag skriver i boken:

“Känn dig själv” stod det enligt den antike reseskildraren Pausanias inristat på förgården till Apollotemplet i Delfi, som en av 147 maximer. Den här aforismen har getts en mängd innebörder genom åren, bland annat har den tolkats som en varning mot att förlita sig för mycket på andras åsikter eller mot att förhäva sig. Men i boken använder jag den i en annan bemärkelse: Känn dig själv – lär dig vem du är och varför du har de tankar och känslor du har. Bara genom att känna dig själv kan du agera genomtänkt i världen.


* Titeln på det här blogginlägget är en anspelning på ett citat som brukar attribueras till Jesus (Johannesevangeliet 7: 53 till 8: 11). Hela det stycket blev dock tillagt till bibeln av någon överentusiastisk munk på 400-talet, så det är osannolikt att berättelsen har något med Jesus att göra.

Bookmark and Share

”Lyssna på Greta Thunberg – makthavarna är nakna”

”Vi klarar inte att möta klimatförändringarna som en samling individer, det är storskaliga politiska initiativ som krävs, om energislag, skatteväxling och internationellt bistånd. Istället får vi signalpolitik.”

Så skriver jag idag på SVT Opinion, apropå Times utnämnande av Greta Thunberg till ”Nästa generations ledare” med foto på omslaget och allt.

Bookmark and Share

Divine Placebo: Health and the Evolution of Religion

[English version below]

Under några år så försökte jag få anslag för ett projekt om att undersöka hälsoeffekter av religiösa praktiker och dessas eventuella betydelse för evolutionen av religiositet. Men detta var en sällsynt svår idé att lotsa förbi svenska granskningskommittéer i religionskunskap/teologi. Istället för att gräva ner mig i detta (för länge) så skrev jag om forskningsplanen till en artikel. Den har nu publicerats i Human Ecology. Ni kan ladda ner artikeln här. I populärvetenskaplig sammanfattning är min hypotes denna:

Verkliga och förmodade hälsoeffekter av religiositet kan ha spelat en underskattad roll under evolutionen av religion, genom både biologiska och kulturella faktorer. I vissa kontexter ger religiositet positiva hälsoeffekter via religiösa regler och föreskrifter. Många religioner institutionaliserar också sociala nätverk som fungerar som socialt stöd vid behov. Vidare inducerar religiositet placeboeffekter, både genom att tillhandahålla mentala redskap för att härda ut (till exempel bön) men också genom betingade fysiologiska respons på religiösa helanderitualer. Dessa hälsoeffekter kan ha fungerat som en viktig faktor för att förklara evolutionen och spridningen av religion. Verkligt positiv hälsopåverkan ger förstås en direkt biologisk fördel. Men även förmenta hälsoeffekter, både positiva och negativa, kan ha fungerat som morot och piska för religiositet. Placebomekanismer kan också ha varit viktiga för uppkomsten och spridningen av ett antal andra mestadels verkningslösa helandetraditioner, som antik grekisk och kinesisk medicin, homeopati och aromaterapi. Att några av dessa traditioner gränsar mot det religiösa ger ytterligare stöd för hypotesen.

English lay summary of Lindenfors P 2019 Divine Placebo: Health and the Evolution of Religion. Human Ecology. You can download a pdf here.

Actual and perceived health effects of religiosity may have played an underestimated role during the evolution of religion, through both biological and cultural pathways. In some contexts, religiosity has positive health effects through religious rules and regulations. Many religions also institutionalize social networks that function as support systems in times of need. Further, religiosity can also induce placebo effects, both through mental coping mechanisms (for example prayer) but also through conditioned physiological effects of religious healing rituals. These health effects can have played an important role for the evolution and spread of religion. Any actual positive health effects of religiosity would of course have provided a direct biological advantage. But also, positive and negative effects of religion on personal health can have worked as religion’s ‘stick and carrot’ during evolution. The latter mechanisms are also important to explain the origin and spread of a number of other mainly ineffectual healing traditions, such as traditional Greek and Chinese medicine, homeopathy and aromatherapy. That some of these can are borderline religious is case in point.

Bookmark and Share

Halldorf förskönar missionshistorien

I artikeln Min familj var missionärer – inga råa kolonisatörer (Expressen Kulturdebatt 6 december) försöker Joel Halldorf friskriva missionärerna från kolonialismens blodiga historia. Men bara för att missionärerna själva inte alltid höll i piskorna och gevären betyder inte det att de var oskyldiga betraktare av förödelsen. Tvärtom. Medan det smutsigaste hantverket ofta utfördes av någon annan var det just missionärerna som arbetade hårdast med att utplåna den existerade kulturen på platserna man verkade.

Man behöver inte gå längre än till samerna i Sverige för att se spåren efter missionärernas framfart. Genom sin envetna mission lyckades Svenska kyrkan utplåna nästan allt av samernas traditionella kultur. Så till den milda grad, faktiskt, att när samiska representanter nu försöker återerövra sitt kulturarv så tänker de inte ens tanken att kasta ut kristendomen och återerövra sin forna livsåskådning. Så grundligt har den kulturella förödelsen lyckats.

Det här är ett mönster som upprepats runt hela jorden. I vad som kan beskrivas som den första McDonaldsifieringen slog missionärer och andra kolonisatörer med hjälp av både morot och piska ut konkurrerande alternativ och ersatte dem med en franchise-religion vars monopolisering av sin nisch saknar historiskt motstycke. Ett framgångskoncept som med framgång och liknande blodiga spår senare kopierades av islam.

För var är ursprungsreligionerna i Afrika? I Nord- och Sydamerika? Var är de ens i Europa? De lever kvar på enstaka motsträviga platser, men i huvudsak har de fallit offer för naiva, välmenande guds-entreprenörer som kommit farande med biblar, bakterier och beväpnade följeslagare. Inte för att lokala religioner alltid var sannare, fredligare eller mer upplysta än kristendomen, men hur ska vi någonsin kunna avgöra det? De är ju utplånade, borta och raderade ur historien. Ofta återstår ingenting utom ett fjärran minne.

Den kulturella skövling missionärer medverkat i saknar historiskt motstycke. Och detta försöker Halldorf vitmåla genom att tala om sjukvård och skolor? Kristendomen existerade i närmare 2000 år utan att göra ett dyft för att förbättra sjukvården, det var först i och med den vetenskapliga revolutionen som sjukvård verkligen började kunna hjälpa människor. Och det användbara som lärs ut i skolor handlar verkligen inte om kristen mytologi.

Nej, även om det är förståeligt att Halldorf vill försvara sin familj så beskrivs missionshistorien mer sanningsenligt som en katastrof för dem som drabbades. Även Sverige har på så sätt en kolonial historia att bearbeta. Om detta må vi berätta.

Bookmark and Share

Låt individer uppfostras som individer

”Låt pojkar uppfostras som pojkar” uppmanar David Eberhard i en debattartikel i Expressen (30 september) och refererar till medfödda biologiska skillnader för att backa upp sin åsikt. Men om vi föddes in i våra könsroller skulle uppfostran inte spela någon roll. De biologiska fakta Eberhard lägger fram har därför inget med hans åsikt om uppfostran att göra. Dessutom visar forskning att en hel del av de könsskillnader vi föds med går utmärkt att förändra. Och det finns dessutom goda anledningar att påstå att den förändrade mansrollen varit av godo.

Män är våldsammare än kvinnor runt hela världen, det visar statistik om både brottsligt våld (misshandel och våldtäkter) och sanktionerat våld (könskvoter i militären och kampsporter). Samtidigt skiljer sig våldsanvändning mellan olika länder. Till exempel visar FN-statistik att 61 % av männen på Papua New Guinea säger sig ha våldtagit en kvinna, medan siffran är 11 % i Bangladesh. (I Sverige har mindre än 0,5 % av männen blivit anmälda för våldtäkt). Både biologiska och kulturella faktorer krävs alltså för att förstå skillnader i våldsanvändning.

Trots att det således uppenbarligen existerar medfödda könsskillnader i våldsanvändning har man sedan civilisationens gryning arbetat envetet med att undertrycka mäns våld. Detta eftersom våld till stor del är något destruktivt. Och man har lyckats rätt bra – nutida västerländska samhällen är bland de minst våldsamma samhällena historien skådat. Samhällsnormer spelar roll, helt enkelt.

Det finns således ett problem med medfödd manlighet ­– våldsanvändning – samt ett recept för att motverka detta – samhällsnormer. Det har funnits goda skäl att uppfostra oss som fötts som pojkar till att vara mer som de som fötts till flickor vad gäller våldsanvändning – och det har fungerat utmärkt.

Ingen som kan något om biologi kan vara förvånad över detta. Trots att hjärnans grundkonstruktion är inskriven i vårt DNA så är hjärnan ett organ gjord för att kunna förändras genom att vi lär oss saker. Hos människan har denna förmåga utvecklats långt utöver vad som är fallet i någon annan djurart, genom vår förmåga till kulturell inlärning – att kunna lägga ny kunskap till gammal kunskap. Det är detta som efter några årtusenden av ackumulerad kunskapsinhämtning resulterat i att David Eberhard sitter framför datorn och skriver dåligt underbyggda debattartiklar istället för att försöka para sig med så många kvinnor som möjligt i en grotta.

Våra drivkrafter är helt enkelt inte längre uteslutande biologiska, utan till stor del kulturella. Det var länge sedan mat, överlevnad och reproduktion var mänsklighetens enda intressen. Och det är för att föra vidare all mödosamt ackumulerad kulturell kunskap till våra barn som skolor överhuvudtaget existerar, i förhoppning om att barnen ska kunna använda denna kunskap att bygga vidare på. Kulturell kunskap är därmed något som kontinuerligt förändras, där varje generation lägger till sina egna bidrag. Något som har förändrats under historien är till exempel idén om vad det innebär att vara pojke respektive flicka.

Det feminister däremot ofta missar är att om man vill att pojkar och flickor ska bli lika så måste uppfostran vara olika, inte lika. Detta eftersom vi börjar livet med olika grundinställningar.

Men för att återgå till Eberhards tes så är ett påstående som ”låt pojkar uppfostras som pojkar” väldigt tomt på innehåll. Om medfödda egenskaper är det som ska uppmuntras skulle det innebära en återgång till en primitivare tillvaro, när kulturen inte var lika välutvecklad och män kunde få sin vilja fram med våld. Själv föredrar jag ett samhälle som slår vakt om civilisationens landvinningar, där skolans roll istället handlar om att förmedla bildning. Däri ingår att undertrycka våldsamma impulser, medfödda eller ej.

Patrik Lindenfors
Docent i zoologisk ekologi vid Institutet för Framtidsstudier

Relevanta källor kan ni hitta i slutet på den här artikeln.

Bookmark and Share

Nyateism på riktigt

Göran Rosenbergs bild av nyateism baserar sig på missförstånd och vantolkningar.

Nyateism är tydligen ett begrepp det som det är svårt att få ordning på. Nu senast är det Göran Rosenberg (Även ateister har sina religioner, Expressen 24 jun 2018) som funnit bekräftelse på sina åsikter i en internationellt starkt kritiserad bok av filosofen John Gray (Seven Types of Atheism). Detta har resulterat i en text som mest fungerar som en ekokammare, där Rosenbergs och Grays missförstånd och vantolkningar studsar omkring obehindrade av yttre verklighet och inre eftertanke. Då det hänt att vi i Humanisterna kallats nyateister och Rosenberg i sin text nämner sekulär humanism som synonymt med nyateism, vill jag ta det här tillfället i akt att reda ut vad nyateismen faktiskt handlar om.

För att börja med terminologin så definierar Nationalencyklopedin grundbegreppen så här:

  • Ateism: Åsikten att det inte finns någon gud.
  • Agnosticism: Åsikten att vi inte vet om Gud finns eller ej; eller, mera allmänt, skepsis inför möjligheten att få svar på ”de eviga frågorna”.

Ateism handlar om tro och agnosticism om vetande, helt enkelt, vilket gör att det går utmärkt att vara både ateist och agnostiker.

Läget är jämförbart med det som gäller för liv på andra planeter. Vi vet inte om det finns några utomjordingar, men det går förstås bra att tro att de finns. Dock finns en central skillnad – medan både existens och icke-existens av utomjordingar skulle gå bra ihop med vår vetenskapliga och filosofiska förståelse av hur världen är beskaffad, skulle existensen av gudar som ingriper i världen förändra allt. I en värld där mirakel inträffar skulle vetenskap vara omöjlig.

Så har vi då det där med nyateism. Begreppet används för att skildra den renässans för ateism som inträffade efter terrordåden i New York den 11 september 2001. I och med dåden blev det uppenbart att människor faktiskt agerar utefter sin religiösa tro och att religiösa läror tyvärr inte alls bara handlar om kärlek. Islamiska statens brott mot mänskligheten, Vatikanens abort- och preventivmedelsmotstånd och förföljelserna av Rohinga-folket är andra tydliga exempel på detta.

Ateistiska uppvaknanden har inträffat med jämna mellanrum genom historien. Det finns exempel på ateism från gamla texter i antikens Grekland, Indien och Kina, från upplysningstiden, romantiken och med jämna mellanrum under moderniseringsprocessen. I de fall där exempel saknas är det för att ateism ofta varit straffbart – under medeltiden var straffet för ateism att brännas på bål och än idag är ateism belagt med dödsstraff i 13 länder.

Nyateismen är således det senaste exemplet i en lång historisk tradition. Det som fick företeelsen att verkligen blossa upp var en nästan samtidig publikation av böcker från fyra författare, som skämtsamt kallas ”Apokalypsens fyra ryttare”: Richard Dawkins, Christopher Hitchens, Sam Harris och Daniel Dennett – två forskare, en journalist och en filosof.

Deras böcker spreds i miljonupplagor och lyckades förändra synen på ateism främst i USA, där det länge varit en omöjlighet att vara öppen ateist om man vill ha något som helst offentligt uppdrag. Ateister brukar hamna överst på listan över mest hatade grupp i amerikanska opinionsundersökningar. I och med utgivningen av dessa böcker strömmade vittnesmålen in från människor i isolerade religiösa miljöer som nu upptäckte att de inte var ensamma i sina tvivel. I Europa hade böckerna mindre effekt då ateism länge har varit accepterat här och omfattas av en stor del av befolkningen.

De här böckerna har kritiserats från tre huvudsakliga positioner. Religiösa har försökt visa att argumenten som framförs är falska; ateistiska debattörer med en ”tro på religion” som verkar mena att medan de själva är upplysta så behöver massan religiösa traditioner och sedvänjor för att uppföra sig moraliskt och finna livet meningsfullt; samt den tredje gruppen, debattörer som ogillar andra åsikter hos dessa ”apokalypsens fyra ryttare” än deras ateism.

Med debattörer i den första kategorin har vi (ny)ateister länge haft många positiva interaktioner. För en religiös människa är ateismen en utmaning som man måste ta till sig, fundera över och diskutera. (Ny)ateister och troende delar bild av vad religiös tro är och vad som står på spel. Man delar däremot inte värderingen av evidensläget och åsikter om religionens effekter i samhället. Den här diskussionen har länge varit intressant och givande för båda parter, även om det förstås förekommer en del tjuvnyp.

Det är i den andra och tredje typen av kritik vi finner John Gray och Göran Rosenberg. Vad gäller den andra formen av kritik, från ateister som menar att massan behöver sitt opium, så har det varit svårare att föra en debatt. Det är en rätt högdragen bild av sina medmänniskor man måste ha för att hålla den här positionen. Det finns förvisso en del data som visar på att religiositet fungerar som en placebo-tröst för människor i genuint utsatta situationer i världen. Medan vi menar att man bör rikta in sina insatser på verkliga problem och strunta i det religiösa inslaget, så menar motdebattörer av den här skolan att det är hjärtlöst att ta bort den tröst som religion ändå skänker – oavsett som det som påstås är sant. Men det går å andra sidan inte omkring ateistiska missionärer och predikar i världens slumområden, så den kritikens relevans är minimal. Ateister som vill hjälpa sina medmänniskor verkar istället inom en mängd icke-religiösa hjälporganisationer.

I det tredje fallet handlar det inte om att diskutera ateismens centrala budskap – Gud finns nog inte – utan att försöka underminera (ny)ateismen genom att smeta på en mängd andra åsikter. I princip borde det räcka med att konstatera att Josef Stalin och Mao Zedong (men inte Hitler) var ateister för att visa hur ateism inte per automatik innebär moralisk resning, men det verkar inte räcka till. Råkar någon nyateist säga någon dumhet smetas därmed snabbt detta på hela företeelsen.

Ett retoriskt trick Gray och Rosenberg använder sig av är att hävda att ateismen var bättre förr. Man drar upp en mängd ateistiska författare och menar sedan att (ny)ateismens främsta företrädare kommer till korta. Här undviker man att alls diskutera Daniel Dennett och Christopher Hitchens eftersom dessas alster i mycket verkar i samma tradition som äldre verk (förutom att Dennetts bok även innehåller en teori om varför religion alls existerar).

Det är istället Richard Dawkins och Sam Harris som är de främsta måltavlorna. Detta eftersom båda – förutom att repetera alla vanliga argument för ateism som ekar genom historien – har något av en övertro på vetenskapens värde vad gäller att avgöra frågan om gudarnas existens (Dawkins) och etiska ställningstaganden (Harris). Åsikter som också kritiserats av andra ateister (bland annat av Dennett) och därför inte går att använda för att avfärda nyateismen i sig självt på det sätt Gray och Rosenberg försöker göra.

”Det finns frågor vetenskapen inte kan förklara” skriver Rosenberg. Men detta är inget motargument mot ateism utan bara ett enkelt fakta-konstaterande. Det betyder dock inte att religion har svaret på något alls, ett påstående som istället behöver utvärderas på helt egna meriter. Förutom vetenskapen behövs både filosofin och konstarterna, men vad tillför egentligen religionen? Förutom placebo-tröst är frågan helt öppen.

Eftersom jag gått i svaromål just mot Rosenbergs artikel om Grays bok har den här artikeln handlat om ateism. Det kan därför vara värt att påpeka att Humanisterna inte är en organisation som främst är ateistisk. Vår huvudsakliga uppgift är att företräda den livsåskådning som kallas sekulär humanism.

Sekulär humanism utgår från människan – det är därifrån namnet ”humanism” kommer. Den kommer ur insikten att vi människor – på gott och ont – är utlämnade till oss själva och varandra. Vi måste själva och tillsammans ta reda på hur verkligheten fungerar. Vi måste själva och tillsammans ta ansvar för hur vi uppför oss och tar hand om varandra. Ingen utom vi själva har ansvar för våra egna liv och vår gemensamma framtid.

Sekulära humanister tror att den här världen och det här livet är allt vi har. Vi bör därför försöka leva våra liv så bra som möjligt och underlätta för andra att få chansen att göra detsamma. Alla människor har samma rätt att med utgångspunkt i förnuft och medmänsklighet bli bedömda utifrån sina egna förtjänster. Ingen gud kommer att ställa allt till rätta på slutet genom att kategorisera människor i de som får evig lycka och de som får evig plåga. Sekulär humanism är en livsåskådning som kräver eget ansvar.

Vi diskuterar gärna denna livsåskådning och grunderna för att vi föredrar ateism före gudstro, och uppskattar varmt de troende som vi är i kontinuerlig dialog med. Vi uppskattar däremot mindre osakliga påhopp och rena osanningar, ett sätt att debattera på som är både svårt att ta på allvar och genuint upprörande. Till Rosenberg, Gray och deras gelikar riktar jag därför dessa uppmaningar: läs på bättre, sluta hitta på, och ta de existentiella frågorna på allvar.

Bookmark and Share

Rapport från ett Nazistmöte

När mina vänner skulle öppna Humanisternas tält i Almedalen på torsdagsmorgonen stod tre nazister från Nordiska motståndsrörelsen (NMR) utanför. På rad, stint stirrande med armarna i kors, iklädda likadana tröjor märkta med Tyr-runan. Aktionen framkallade avsedd stark känsla av hot.

I den här typen av situationer reagerar man instinktivt och olika. Medan vissa kände ilsken trots och försökte stirra ner dem, reagerade andra med skräck och ville försvinna bort. Men alla blev kvar och nazisterna lommade så småningom därifrån. Andra hade inte samma tur. Tält och symboler hos andra organisationer har blivit vandaliserade, möten störda och människor misshandlade. NMR var inte i Almedalen för det goda samtalets skull.

Nazistmöte. Almedalen 2018.

Nazistmöte. Almedalen 2018.

Som etnisk svensk med begränsad frisyr tog jag senare på eftermiddagen ta av mig Humanist- och regnbågsmärken och gick på deras möte. Medmänniskor som har sin olikhet inskriven i själva huden har inte samma möjlighet att klä av sig sin identitet – för dem är hotet konstant. Det är en absurd känsla att gå på nazistmöte i största allmänhet och den blev inte mindre av att mötet hölls på Almedalsveckan – en vecka ämnad åt det fria demokratiska samtalet.

Motståndare hade samlats på platsen. Rörelsen Stiftet skapade tillsammans med föreningen Inte rasist, men… en symbolisk vägg av plast-bajs-ballonger. Clowner mot nazism spexade. En ensam man stod bakom nazisterna och höll upp en skylt med olika komiska budskap, som ”Jag är inte heller bra på historia.” Men det var till övervägande del sympatisörer till NMR där, gissningsvis runt 100 personer, de flesta utan uniform. Jublet överskred därmed buropen med marginal. Tusentals av oss Almedalsbesökare manifesterade istället vårt motstånd i en mångfaldsparad tidigare på dagen.

Skiftet och Inte rasist, men… hade ordnat med bajsvägg.

Så började nazistledaren Simon [sic! – otur för en nazistledare att bli döpt till ett hebreiskt namn] Lindberg tala. Talet var helt en throw-back till 30- och 40-talen, med tal om ”den nordiska rasen”, tillmälen som ”lögnpressen”, ”förbrytare” och ”folkförrädare”, kritik av tanken att människor är lika värda, en osund fixering vid judar, samt uppmaningar till revolution. Lindberg dristade sig även att skämta om den omskolning som väntar oss inom programmet ”Rehabilitering för Antirasister, Utlänningsvurmare och Sionistlakejer, eller förkortat: RAUS” (talet finns på YouTube, den här sekvensen börjar vid 18:00).

Slutklämmen i presentationen av detta rehabiliteringsprogram, om vad som ska hända med de som visar sig svårast att omskola, är värd att citera i sin helhet. ”Ett ännu mer långtgående mål är att starta lägerverksamhet för de riktigt hopplösa fallen. Där tänker vi oss de allra värsta sionistlakejer, med lite hederligt kroppsarbete varvat med rekreation som swimmingpooler, biografsalonger, alltihop såklart med tiptop hygien, duschar, regelbunden avlusning av kläderna. Det blir nog bra det va, Löfvén?

Läger med kroppsarbete, duschar och avlusning? Referensen till koncentrationslägren är glasklar för alla inblandade; för Lindberg, för NRMs medlemmar och för oss utomstående.

Nazisterna var alltså i Almedalen och sa nazistiska saker, något som inte borde förvåna någon. De uppträdde också nazistiskt, genom att hota, vandalisera och misshandla – något som inte heller borde förvåna någon. Det handlar ju om nazister! Ingen kan påstå sig stå handfallen av förvåning när de gör vad de säger; när de agerar sin ideologi.

Nu har vi historisk kunskap av vad nazisterna gör om de får tillstånd att vara i Almedalen.

Tanken med att även nazister ska få yttra sig i offentliga sammanhang är i grunden god.  Det gäller att värna yttrandefriheten – en frihet som prövas just i mötet med obehagliga yttranden. Värnar vi inte NMRs rätt att yttra sig värnar vi bara yttrandefriheten för människor vi håller med, menar man. Att bara värna oförargliga yttranden är inte syftet med yttrandefriheten, just eftersom åsikten om vilka regler som i så fall skulle gälla skiljer sig mellan människor med olika politiska och religiösa åsikter, något som skulle göra att gränsen hela tiden flyttade på sig vartefter de politiska och religiösa vindarna skiftade. Det är därför yttrandefriheten är inristad i själva grundlagen.

Men i det här fallet har vi att göra med en organisation vars ideologi inte främst förmedlas verbalt, det handlar istället om en rörelse som använder hot och våld som metod. Tumultet som uppstår runt dem är inte en oönskad bieffekt utan en central del av budskapet – i viss mån är det själva budskapet. Det här är en organisation som inte bara talar om att ta till våld, eller hotar om att ta till våld, utan som om och om igen visar sig benägna att gå från ord till handling. NMR är den svenska versionen av Islamiska Staten, med en förgiftande ideologi i grunden som attraherar med fagert tal om en ”högre uppgift” och falska löften om storartad utopisk framtid.

Hets mot judar, HBTQ-personer, förstörelse, hot och misshandel är allt logiska konsekvenser av NRM:s deltagande i Almedalen. Dessutom tvingades många politiskt aktiva hem från Visby redan innan nazisterna kom dit av risken att utsättas för våld, som till exempel RFSL ungdom och Rosanna Dinamarca.

Vi kan helt enkelt lära oss samma sak som förra året. Ger man nazister tillstånd att närvara gör de nazistiska saker. Det är inte fritt meningsutbyte de är ute efter. De utnyttjar istället möjligheten till att med våld tvinga till sig all vår uppmärksamhet och allt vårt samtalsutrymme. Vi behöver inte lära oss det fler år – resultaten på experimenten är inne.

Bookmark and Share

Jesus and Mo om fundamentalistiska ateister

Bookmark and Share

Om klimatdebatten hade handlat om klimatet hade vi haft en helt annan diskussion

Om ”klimatdebatten” verkligen handlade om klimatet, skulle vi då inte diskutera med vilken hastighet vi kan bygga mer kärnkraft, hur mycket vi kan betala för rening av utsläpp i de fattigaste länderna, och hur stora landarealer vi kan lyckas skydda utomlands för avskogning? Nu känns det mest som om denna debatt handlar om självflaggellering och godhetssignalering, inte om att rädda oss från global överhettning. Det är faktiskt det senare som är det akuta problemet vi måste lösa. Våra skuldkänslor över att ha orsakat problemet är sekundära.

http://politiskfilosofi.com/20…/…/01/effektiv-klimatpolitik/
http://politiskfilosofi.com/…/stralande-tider-varfor-vi-be…/

Om man *också* vill självflaggellera har ni en bra guide här.

https://www.iffs.se/nyheter/8760-timmar-och-fyra-beslut/

Bookmark and Share

Jesus and Mo om metaforer i sina heliga böcker

Bookmark and Share

Cognitive Gadgets: The Cultural Evolution of Thinking by Cecilia Heyes

Cognitive Gadgets: The Cultural Evolution of ThinkingCognitive Gadgets: The Cultural Evolution of Thinking by Cecilia Heyes
My rating: 4 of 5 stars

All in all a fantastic book. And obviously correct in its conclusions (meaning that I agree). The book sets out to show how recent human evolution (last 300 000 thousand years, at least) to a large degree has taken place in the cultural realm rather than in the biological realm. According to Heyes, we don’t only learn facts, but also what she terms ”cognitive gadgets” – thinking tools such as reading, reasoning, how to imitate and how to ”mind read”. These abilities have evolved over time, meaning that the difference between people a few thousand years ago and people today are in that these ”cognitive gadgets” have evolved, not our biology. To my mind, this is blindingly obvious, but it’s nice to see the alternative arguments countered in such a well-informed and scholarly way. But the claim is actually even more expansive than that, that also some human universals are learned, not genetically inherited, such as language and ”mind reading”. If there is any shortcoming in the book (and why I gave four stars instead of five) it is that the refutation of counterarguments is so prominently featured and Heyes own theory less well explained. How do you test it, how do you study the evolution of ”cognitive gadgets” and in what way is it not just regular history of ideas? I would have liked to see a more expansive presentation of such issues. But all in all, this is probably one of the most important books on evolution and cultural evolution to be published in recent years, to be read by anyone interested in these issues. I, for one, will happily bury ”evolutionary psychology” and all its excesses. Welcome instead ”cultural evolutionary psychology”.

View all my reviews

Bookmark and Share

Jesus uppståndelse – fakta eller myt?

Här är filmen från min debatt med Claphaminstitutets direktor Per Ewert, från Citykyrkan den 10 april 2018.

Rättelser: Tacitus skrev om Jesusrörelsen år 116, inte år 145, som jag påstår. Jag verkar också ha fått kronologin gällande namngivningen av evangelierna lite fel. Annars tror jag det blev rätt. Per Ewert får lista sina egna rättelser.

Rolig detaljTidningen Världen Idag gör en grej av att det enligt dem verkar som jag motsäger mig själv, något som påpekades av Stefan Gustavsson, direktor för Apologia – centrum för kristen apologetik. (Alldeles i slutet, under frågestunden.) Men det gör jag inte. Jag (1) går med på att de flesta forskare skriver under på de påståenden som Per Ewert listar för att (2) sedan påpeka att man kan förklara händelserna kring Jesus uppståndelse naturalistiskt om man ger alternativa förklaringar som gör att man måste backa från något av dessa försanthållanden (eller inte) – som att lärljungarna stal Jesus kropp. Att påpeka att något man tror är sant möjligen inte är det är ingen motsägelse, utan just att framföra en alternativ hypotes. Men om detta är det halmstrå man greppar efter för att få sin historia att gå ihop känner jag att jag ändå gjort ett bra jobb.

Tidsangivelser:

  • 00:00 – Introduktion
  • 08:50 – Per Ewert, inledningsanförande
  • 24:00 – Patrik Lindenfors, inledningsanförande
  • 39:15 – Per Ewert, replik 1
  • 49:00 – Patrik Lindenfors, replik 1
  • 1:00:00 – Per Ewert, replik 2
  • 1:05:35 – Patrik Lindenfors, replik 2
  • 1:09:20 – Paus
  • 1:11:20 – Frågestund
  • 1:30:50 – Per Ewert, slutanförande
  • 1:35:10 – Patrik Lindenfors, slutanförande
  • 1:38:45 – Slutord från arrangörerna
Bookmark and Share

Don’t mention [that religion]

Bookmark and Share

En trevligare påskhistoria från en annan tid

Det finns många skäl att ha en högtid i närheten av vårdagjämningen. Ett skäl är det gammaltestamentliga – att fira tillfället då Guds dödsängel dödade alla förstfödda pojkar utom de judiska. Ett annat är det nytestamentliga – att fira att vi är sådana syndare att Gud var tvungen att ta livet av sig, fast bara på låtsas.

Men det finns trevligare myter att fästa vikt vid, om man verkligen känner ett trängande behov av en myt så här års. En är berättelsen om Ēostre eller Ostara, en gemensam europeisk fruktbarhetsgudinna vars historiska kult gått förlorat i historiens töcken. Det är i alla fall från henne ordet för påsk kommer på engelska och tyska – Easter respektive Ostern. (Det är ingen slump att orden liknar ordet för ”öst” – alla kommer från den protogermanska ordet austrōn som betyder ”gryning”.)

Eller så kan man läsa om vår egen kärleksgudinna Freja, vars roll i vårens inträde gestaltas här ovanför av den danske tecknaren Peter Madsen som bland annat tecknat serien Valhall varifrån bilden är hämtad. Det finns en ganska bra sammanfattning av Frejas bravader (och Brisingasmycket) på Wikipedia, särskilt på engelska. Som kärleksgudinna var Freja förstås speciellt hatad av Jahves präster, vilket får mig att fundera – undrar hur mycket bättre världen hade varit om polyteismen fått leva kvar. Polyteism innehåller till sin natur en större tolerans för oliktänkande. Men det går förstås inte att veta.

Gå inte på faktoiden om Ishtar som cirkulerar på nätet. Tack till bloggen Hedniska tankar för inspiration till detta inlägg.

Bookmark and Share

På ett hjärtslag

Bookmark and Share

Från ”är” till ”bör”?

Bookmark and Share

Baby It’s Cold Outside – #metoo-versionen?

Med anledning av vädret känns det lämpligt att återposta ett inlägg från bloggen whevolutionistrue. Det handlar om den klassiska vinter-låten Baby It’s Cold Outside, som i sin ursprungsversion kan kännas något creepy. Eller? Originalversionen kan ni se i klippet här ovanför, från filmen “Neptune’s Daughter” (1949). Om ni ska drista er att ha åsikter om den versionen av låten, se till att se hela klippet (Trigger Warning!) – det är ett markant skifte halvvägs som hör till.

För känsliga internetanvändare finns en ny version från i år, av Lydia Liza och Josiah Lemanski. Den saknar helt problemen från originalet, men i gengäld går den kanske över gränsen åt andra hållet och lyckas bli någon slags okänslig blandning av moralistisk och helt humorbefriad. Eller? Den versionen kan ni se här nedanför (Trigger Warning!).

Vad har ni för åsikter om detta? Själv känner jag visst motstånd mot båda versionerna – trots att själva låten är fantastisk.

Bookmark and Share

Upplysning

Bookmark and Share

Verkligheten är en kontrollerad hallucination

Bookmark and Share

Jesus and Mo – Feminism

Bookmark and Share

Jultraditioner – en Vennlig sammanfattning

Bookmark and Share

Merry Christmas! Go Tell It On the Mountain

Bookmark and Share

Julhälsning från vikingahantverkarna hos Grimfrost

Men … är det inte självaste Oden som kommer med klapparna?

För er som blir förskräckta över denna oförblommade nordiska hedendom har Grimfrost lagt ut ett litet förtydligande: ”Here’s an important clarification. The video isn’t bringing up the topic of religion. It explains how we in Scandinavia celebrate Xmas today and how it is linked to a time more than a thousand years ago. So rest assured; we do not care whether you believe in a man who walked on water, turned water into wine and resurrected the dead, or in a god who rides his chariot in the sky creating thunder, or in a clever, elephant-headed god with a huge appetite. Religion in our book doesn’t necessarily have anything to do with spirituality.”

Bookmark and Share

Kataloniens bidrag till julkrubban är lite eljest

Bookmark and Share