Main menu:

Mina böcker

Gud finns nog inte
finns i tryck på svenska, engelska, tyska, spanska, italienska, danska, polska, holländska, persiska och som e-bok på engelska.

Prenumerera!

Sök på sidan

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Länkar

februari 2018
M T O T F L S
« Jan    
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
262728  

Kategorier

Upplysning

Bookmark and Share

Verkligheten är en kontrollerad hallucination

Bookmark and Share

Jesus and Mo – Feminism

Bookmark and Share

Jultraditioner – en Vennlig sammanfattning

Bookmark and Share

Merry Christmas! Go Tell It On the Mountain

Bookmark and Share

Julhälsning från vikingahantverkarna hos Grimfrost

Men … är det inte självaste Oden som kommer med klapparna?

För er som blir förskräckta över denna oförblommade nordiska hedendom har Grimfrost lagt ut ett litet förtydligande: ”Here’s an important clarification. The video isn’t bringing up the topic of religion. It explains how we in Scandinavia celebrate Xmas today and how it is linked to a time more than a thousand years ago. So rest assured; we do not care whether you believe in a man who walked on water, turned water into wine and resurrected the dead, or in a god who rides his chariot in the sky creating thunder, or in a clever, elephant-headed god with a huge appetite. Religion in our book doesn’t necessarily have anything to do with spirituality.”

Bookmark and Share

Kataloniens bidrag till julkrubban är lite eljest

Bookmark and Share

Uppsalateolog: Tron på ett liv efter detta rationellt obligatorisk

Hur visar man att tron på ett liv efter detta är rationellt obligatorisk? Kvantfysik, så klart.

Nej, det är inte en neo-flummig köksfilosofs inkoherenta svammel vi diskuterar, utan den senaste doktorsavhandlingen från den akademiska pinsamhet som är Teologiska institutionen vid Uppsala universitet, av Johan Eddebo. (Det innebär att det är neo-flummigt köksfilosofiskt inkoherent svammel på akademisk prosa, med källhänvisningar.) Min gissning innan jag började läsa var att det handlade om någon som förläst sig på Stuart Hameroff, men det var fel – det finns tydligen en specifikt kristen gren av tankeströmningen ”kvantfysik är jättekonstigt! – alltså finns Gud/ett liv efter detta”.

Kan man inte spekulera om sådant? Jomenvisst, men här handlar det om starkare teser. Eller vad tycks om följande stycke från baksidestexten:

The conclusion drawn is that belief in the possibility of post-mortem survival is not only rationally permissible within the framework of contemporary science and philosophy, but also rationally obligatory, i.e. that this possibility cannot be rationally be denied with regard to the reviewed evidence.

Jag vet inte jag. Det där uttalandet går att läsa på två sätt. (1) Anting är tron på ”post-mortem survival” (zombies!) rationellt obligatorisk, eller så kan (2) tron på ”post-mortem survival” (zombies!) inte rationellt förnekas. Den senare tolkningen är något mer öppen än den förra, men ingen av tolkningarna är så särdeles högkvalitativ. I strikt mening går ingenting att förneka utifrån författarens tolkning av kvantfysik – inklusive tanken att Satan skapade världen och alla kristna är duperade in i en heltigenom falsk lära genom hans list. Påståendet är helt enkelt tomt.

Detsamma kan man dock inte säga om avhandlingen som är en rätt kompakt text, men med en faktiskt rätt bra genomgång av kvantfysikens historia (men är det det man vill åt så bör man välja en annan bok).

Det jag undrar lite över är med vilka kriterier en sådan här teologiskt tes-drivande avhandling bedöms. Det är inget fel på texten eller källhänvisningarna, det är ett kompetent hantverk. Det kanske bör räcka? I så fall förstår jag inte hur den teologiska vinklingen kan vara så enhetligt abrahamitisk inom teologin. Var är doktoranderna som driver tanken på att kvantfysik och reinkarnation är kompatibla? Eller att kvantfysik är kompatibel med John Frum-kulten? För det kan väl inte vara så att en institution vid ett av våra största universitet har en kristen agenda?

___________________________________________

Johan Eddebo har för övrigt tidigare diskuterat Humanistiska begravningar i tidningen Dagen. Då kläckte han ur sig följande:

Humanisterna förespråkar […] en verklighetsuppfattning som ur den kristna traditionens och filosofins perspektiv inte bara är påvisbart osann [sic!]. Den utgör även ett allvarligt hot gentemot enskilda människor då den riskerar att locka oss bort från Gud, som är ursprunget till, såväl som målet för, och meningen med våra liv.

Den sekulära humanismen är också i rent pragmatiska termer destruktiv på samhällelig nivå, eftersom den underminerar möjligheterna att förankra centrala moraliska utgångspunkter som exempelvis det universella människovärdet, samt riskerar att på olika sätt omöjliggöra vetenskapens och filosofins sanningssökande (om människan är alltings mått, på vilken orubblig grund kan då vår kunskap vila?).

Ja jösses. Numera med doktorsgrad från ett svenskt universitet. Grattis till oss alla.

Bookmark and Share

Julklappstips!

Bookmark and Share

En syrisk cowboy i Kulltorp

Bookmark and Share

Den som ändå hade ärkebiskopens arbetsbeskrivning… #svenskakyrkan

Bookmark and Share

Birgitta Tullberg (2 januari 1952 – 6 oktober 2017)

Min doktorandhandledare Birgitta Tullberg avled hastigt för några veckor sedan. Här är min personliga minnesruna.

Mötet med Birgitta Tullberg kom att förändra mitt liv. Det var 90-tal och jag var redan uppeldad över att ha fått förklaringspotentialen i evolutionsteorin klargjord för mig under universitetsutbildningen i biologi. Men Birgittas föreläsningar drev verkligen hem budskapet. Inte nog med det, hon var involverad i en akademisk stridighet gällande fylogenetiska metoder som hon förklarade på ett målande sätt som gjorde det uppenbart att hon hade rätt – hur kunde andra forskare tro något annat? (Det visade sig sedemera att hon hade mer fel än rätt i just denna stridighet.) Dessutom applicerade hon evolutionärt tänkande på människan, på skillnaderna mellan män och kvinnor, på etik, på politik – kort sagt på allt som var intressant. Allt detta med ett underfundigt leende och ett förhållningssätt till att bli ifrågasatt som jag har anammat som utopisk modell för hur jag själv bör uppträda i sådana situationer. Låt frågeställaren själv förklara vad hen menar och – om personen har fel – visa detta genom att på sokratiskt vis, med väl anpassade frågor, leda dem in i sina egna självmotsägelser eller tankefel. Men lyssna noga – tänk om de har rätt. Jag valde egentligen inte forskningämne, jag valde handledare. Det hör till ett av de bästa beslut jag fattat.

[TILLÄGG: Birgitta var pionjär vad gäller att använda fylogenetiska metoder. Det jag syftar på när jag skriver att hon hade mer fel än rätt här ovanför är att hon länge förordade parsimoni över maximum likelihood. Förutom den diskussionen håller hennes fylogenetiska studier fortfarande måttet – de är klassiker i fältet. Faktiskt har jag tagit inspiration från en av hennes metoder och importerat den till det kulturevolutionära fältet för att studera demokratins evolution. Birgitta var en genuin nytänkare.]

Sådant intryck kunde Birgitta göra i diskussioner att det finns en berättelse om hur hon lyckades få en tillfällig meningsmotståndare – Paul Harvey, professor i zoologi vid University of Oxford – att svimma genom att bara komma in i samma rum på en konferens de båda var på. Det hela var förstås en tillfällighet (eller?) men berättelsen lever kvar. [RÄTTELSE: Efter att ha lyssnat till Christer Wiklund vet jag nu att händelsen inträffade när Harvey var inbjuden talare på zoologen och att han fick känningar av en sjukdom och var tvungen att avbryta – han svimmade inte.]

Sent kommer jag att glömma ett möte hon tog med mig på, till genusvetarna på Stockholms universitet. De hade arrangerat något de kallade ”Dialog med biologin” dit de bjudit in biologer som var intresserade av kön och könsroller. Birgitta öppnade med att beskriva ett misslyckat experiment från en israelisk kibbutz, där man uppfostrat män och kvinnor lika men där barnen ändå anammat traditionella könsroller när de växte upp. Detta, menade Birgitta, var i alla fall lite evidens för att könsroller delvis var medfödda – ett av få verkliga experiment som var utförda på frågan. Som diskussionsöppnare misslyckades detta spektakulärt. Det visade sig att ”dialog” inte var något genusvetarna haft i åtanke, utan de satte istället igång med en utskällning av Birgitta över att hon överhuvudtaget kunde tänka tanken att något i våra könsroller var medfött. Biologi, fick vi veta, hade inget förklaringsvärde inom genusvetenskapen. (Lite märkligt för mig att höra, som just höll på att doktorera på evolutionen av könsskillnader.)

Mitt eget agerande i denna situation är inget jag är stolt över, för jag blev närmast rädd över ilskan vi mötte – nästan chockad. Men Birgitta lät dem hållas och ledde dem – sokratiskt – in i motsägelse efter motsägelse. Visst är könsroller till stor del socialt konstruerade, men helt och hållet? Nej, evidensen håller inte för att hävda något sådant. Feminism, menade Birgitta, ligger inte nödvändigtvis i att utplåna könsroller, utan i att dessa inte ska spela någon roll för hur vi behandlas i samhället.

Eller när Birgitta hamnade på samma konferens som Phillip Rushton, den amerikanske psykolog som på 80- och 90-talet drev tanken att IQ skiljer sig mellan raser (forskning som inte har tålt närmare granskning något vidare). Ingen ville sitta bredvid Rushton på middagen – han hade av förståeliga skäl ett förfärligt rykte – utom Birgitta. ”Man måste ju höra vad han har att säga!” När jag lite förskräckt undrade hur det hade gått konstaterade hon lakoniskt: ”Han var verkligen rasist.” No shit. Men hon levde enligt devisen att man måste sätta sig in i vad människor har att säga och inte bara avfärda dem ryktesvägen, även när det är genuint obekvämt.

Visst hade vi vissa vilda diskussioner under de år vi arbetade tillsammans. Inte minst när hon 1994 släppte boken ”Naturlig etik”, samförfattad med sin man, Jan Tullberg. Jag hade svårt att sticka hål på resonemanget då och fick i princip författa en egen bok för att reda ut varför jag inte håller med dem – i förlängningen var det så min bok om samarbete kom till.

Det här är några av mina minnesbilder av Birgitta från vår gemensamma tid på zoologen, en institution som på den tiden kokade av intellektuell nyfikenhet. Andra minnesbilder är av henne på fest, hennes naturintresse, hennes vurm för insekter, för varningsfärger i naturen, och så vidare. Men det jag framförallt tänker hålla fast vid av allt jag lärt mig av henne är värdet att alltid lyssna på andra – även människor med genuint knäppa åsikter. Detta för att det finns ett egenvärde i att själv kunna tänka sig fram till och formulera varför de har fel – en egenskap som behövs nu mer än någonsin i Sverige, där samtal med oliktänkande ibland nästan ses ned på.

Av allt jag lärt mig av Birgitta är nog det därför den enstaka lärdom jag håller högst. Människor som tycker annorlunda gör det av en anledning: ta reda på den. Först efter det kan du bestämma dig för om du håller med eller inte. Innan dess baserar du din åsikt enbart på dina egna fördomar.

Jag kommer att minnas Birgitta med värme och beundran. En verkligt nyfiken tänkare och sann intellektuell har lämnat oss.

Bookmark and Share

xkcd: Logik

Bookmark and Share

Jesus and Mo om hur olika rättigheter ibland krockar

Bookmark and Share

Klara Prowiser, 92, om hur hon lyckades fly på vägen till Auschwitz

Bookmark and Share

Upplysning nu – Steven Pinker om sin kommande bok

Bookmark and Share

CRISPR – teknologin som kommer att ändra allt, för alltid

Bookmark and Share

Jesus & Mo om religiösa friskolor

Bookmark and Share

Trendbrott inför kyrkovalet?

Bookmark and Share

Hasse Alfredson 1931-2017

Hasse Alfredson är död. Han lämnar efter sig ett stort tomrum i svenskt kulturliv. Hans Alfredson visade på ett oförglömligt sätt att det går att förena humor och samhällskritik med ett humanistiskt patos. För detta fick han 2003 Hedeniuspriset av Humanisterna. En stor humanist har lämnat oss.

Här nedan en berömd sketch från revyn Gröna Hund 1962: Ringaren, högaktuell så här i kyrkovalstider. DN:s Lars Linder beskriver den så här:

”Varför kommer ni aldrig när jag ringer?” Hans Alfredsons monolog ”Ringaren” på bred västgötska ur revyn ”Gröna hund” 1962 var en fulländad satir över den svenska mellanmjölkskyrkans mjäkighet inför tidens sekularisering. Bilden av den hycklande pastor Jansson med sina platta metaforer var pinsamt välbekant: ”Livet kan vara som en påse, tomt och innehållslöst om man inte fyller det med nåt.” Det kan inte ha varit lätt för svenska präster att hålla en predikan de följande femton åren, risken för hörbara fniss i församlingen måste ha varit överhängande. Och orden ”han är en värdig representant för den svenska statskyrkan, han har inga bestämda åsikter om nånting” har ju visst bett än i dag.

Bookmark and Share

Einsteins vittnen

Bookmark and Share

Samtidigt i Göteborg…

…pratar man om existentiell risk. ”Alla civilisationer som klarar sig liknar varandra, varje misslyckad civilisation är misslyckad på sitt eget vis” skulle man kunna sammanfatta det som. Eller i alla fall på tolv vis.

Det är Olle Häggström som dragit igång ett tvåmånaders gästforskarprogram som invigs idag med ett föredrag av Anders Sandberg. Detta följs av ett två-dagars symposium på torsdag och fredag, som låter hur intressant som helst. Men nej, jag måste jobba i Stockholm…

Om ni undrar vad det hela handlar om hade DN en stort uppslagen artikel på söndagen: Vi vet för lite om det som hotar vår existens. Ni kan också titta på nedanstående filmsnutt med Max Tegmark, om ett av de tänkbara hoten mot mänsklighetens existens. Filmsnutten har gjorts med sponsring av the Future of Humanity Institute at University of Oxford, där tidigare nämnde Sandberg forskar. Slutligen har Olle Häggström skrivit vad som förmodligen är det nuvarande standardverket inom fältet – köp, läs och lär.

Bookmark and Share

How boredom can lead to your most brilliant ideas

Bookmark and Share

Vad gör teknologin med oss?

I april hade Sam Harris Googles före detta designetiker Tristan Harris som gäst på sin podcast. De pratade om hur dagens teknologi är designad för att dra till sig vår uppmärksamhet på ett sätt som vi inte alltid har personlig kontroll över. Det är ett fantastiskt pod-avsnitt som jag varmt rekommenderar – det blev viralt under sommaren. Tristan Harris har även gjort ett TED-talk som ni kan se här nedanför. Det kan vara värt att fundera lite över (jag vet att jag gör det) – spenderar du verkligen din tid på det sätt du skulle välja att spendera din tid, om du tänkte efter? Ni kan läsa mer om Tristans nuvarande arbete på hemsidan www.timewellspent.io.

Bookmark and Share

Den perfekta etiken

Bookmark and Share