Main menu:

Mina böcker

Gud finns nog inte
finns i tryck på svenska, engelska, tyska, danska, polska, holländska, persiska, som e-bok på engelska och snart även på italienska.

Prenumerera!

Sök på sidan

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Länkar

december 2016
M T O T F L S
« Nov    
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
262728293031  

Kategorier

En spirituell jul

Bookmark and Share

Experimentella fabler

Många vetenskapsintresserade har sett dem – filmer på kråkfåglar som släpper stenar i provrör för att få en matbit på ytan att flyta upp. Det ser ut som fåglarna betraktar situationen, tänker efter hur de ska lösa problemet och sedan implementerar sin lösning. Experimenten har tagits som intäkt för att kråkfåglar kan lösa problem på ungefär samma nivå som primater – de har till och jämförts med 5- till 7-åriga barn. Men nu gör nya analyser från Stockholms universitet att resultaten från experimenten måste omvärderas i grunden.

Ett av de famösa experimenten.

Experimenten kallas ”Aisopos fabel-experiment” efter den grekiske fabeldiktaren Aisopos berättelse om en törstig kråka som hittar en kanna vatten. Genom att släppa ner småsten i tillbringaren lyckas kråkan till slut höja vattennivån tillräckligt för att dricka. Sensmoralen i fabeln har omväxlande tolkats som att handla om uppfinningsrikedom och uthållighet.

Uppfinningsrika och uthålliga har även de forskare som kom på att använda den här typen av problem för att testa kråkors kognitiva förmågor tvingats vara. Problemet de har ställts inför är att om man släpper in en kråkfågel (man har gjort experimentet på råkor, Nya Kaledonienkråkor och nötskrikor) i en bur med ett provrör fyllt med vatten så kommer fåglarna normalt inte på tanken att släppa i stenar för att höja vattennivån, inte ens om det flyter en smaskig godbit på vattenytan, precis utom räckhåll.

Gav man inte fågeln några ledtrådar vad den skulle göra skulle den förmodligen törsta eller svälta ihjäl utan att komma på lösningen. Beteendet att höja vattenytan med hjälp av småstenar är helt enkelt inte del av det naturliga explorativa beteendet hos kråkfåglar. För att kunna testa om fåglarna kan lösa den här typen av problem måste man därför först lära dem att det finns en lösning inom räckhåll. Därför är man tvungen att träna fåglarna först.

Fast med träning kan man lära alla möjliga djur lite vad som helst. Ett nyligt exempel är att man har lärt humlor att dra i ett snöre för att få mat. Först fick humlorna lära sig att hitta mat i artificiella blommor. Efter att de hade lärt sig detta puttade man de artificiella blommorna längre och längre in under en plexiglasskiva. En del humlor lärde sig efter lång träning att dra ut blomman för att komma åt maten i mitten. Till slut hade det gått så långt att vissa humlor (men inte alla) lyckats lära sig att dra ut blomman med hjälp av ett snöre.

På samma sätt går man tillväga för att lära kråkfåglar släppa stenar i provrör. Först belönar man ett naturligt beteende – Nya Kaledonienkråkor pillar till exempel gärna i hål med hjälp av pinnar. Sen övergår man till att bara tillhandahålla stenar, varpå fåglarna använder dessa istället och på så sätt lärs att släppa ner stenar i rör. Till slut fördröjer man belöningen så att kråkorna bara får en belöning efter att ha släppt ner till exempel 4 stenar röret.

När fåglarna kommer in till experimentuppställningen vet de således redan vad de ska göra: släpp ner stenar i röret så kommer det nog en belöning till slut. Därför brukar experimentet inte gå ut på att det är detta som fåglarna ska upptäcka, utan de testas istället på om de till exempel kan skilja effekten av att släppa ner stora stenar jämfört med små, ihåliga respektive solida föremål, vad som händer om rören är fyllda med sand eller med vatten, eller om rören är breda eller smala. Kan fåglarna förstå skillnaden mellan dessa försöksuppställningar?

Den gängse slutsatsen har länge varit att fåglarna förstår den här typen av skillnader. Ett resultat kan exempelvis vara av typen att efter 20 försök använder fåglarna rätt lösning i mer än 70 % av fallen. De har förstått problemet och löst det.

Men det är två problem med den slutsatsen. För det första – om fåglarna verkligen förstått skillnaden, varför gör de då inte rätt hela tiden, i 100 % av fallen? För det andra – varför behövs 20 försök för att komma upp i den höga frekvensen rätta svar? Om fåglarna – som experimentledarna påstår – kontemplerar situationen och tänker sig fram till rätt resultat, då borde de göra rätt på första försöket. Det är här de nya analyserna kommer in, för Stockholmsforskarna – Stefano Ghirlanda och Johan Lind – visar att om man bara ser på vad fåglarna gör i första försöket är resultaten oftast slumpmässiga. Analyser visar istället att fåglarna lär sig genom trial-and-error under experimentets gång.

Vad alla dessa ”Aisopos fabel-experiment” visar är därför inget annat än att man kan träna kråkfåglar att utföra väldigt komplicerade beteendesekvenser och att de inte slutar att lära sig bara för att ett experiment har börjat (hur skulle de kunna veta det?). Motsvarande experiment visar att barn som är sex eller äldre klarar de här experimenten på en gång och sen löser problemen konsekvent rätt, 100 % hela tiden – jämförelsen med 5- till 7-åringar är betydligt överdriven.

Betyder det då att kråkfåglar inte är lika intelligenta som apor? Nja, det vi vet är att kråkfåglar är generalister och som alla andra generalister har en väldigt rik beteenderepertoar. Dessutom kan de – liksom alla andra djur – lära sig saker. Eftersom de i sin roll som generalister provar väldigt många saker så kommer de också att råka på och lära sig beteenden som blir belönade oftare än djur som är specialister. Så om vi med ”intelligens” menar ”provar många saker och därför hittar många lösningar” så visst är de utifrån den definitionen ”intelligentare” än många andra fåglar. Kanske till och med lika intelligenta som apor, i det hänseendet.

Men vad gäller själva grundfrågan – om de kan tänka sig fram till en lösning på ett problem – så verkar svaret vara nej. Medan en människa som får betrakta ett problem en stund innan hen får försöka lösa det kommer att lösa problemet snabbare än någon som inte får tid att tänka efter, så finns fortfarande ingen liknande observation på djur – inte på något djur. Eller så har man bara inte konstruerat ett experiment som är listigt nog för att verkligen undersöka problemet. Aesops-fabelexperimenten ger i alla fall ingen ledtråd.

Originalartikel: Ghirlanda S and Lind J 2017 ‘Aesop’s fable’ experiments demonstrate trial-and-error learning in birds, but no causal understanding. Animal Behaviour 123: 239–247.

Bookmark and Share

Det kinesiska rummet – en kort problematisering

Bookmark and Share

”Svenska normer är moderna och progressiva”

Min kollega, Pontus Strimling, pratar värderingsforskning med Fjärde Uppgiften.

Varje människa har en egen moraluppfattning. Det kan handla om synen på abort, på arbete eller på brott. Men dessa normer skiljer sig mellan olika länder och även över tiden. Pontus Strimling och hans forskningsgrupp använder matematiska formler för att förstå hur normer förändras och framför allt, vilka drivkrafter som får oss att ändra vår moraluppfattning. Han ger de politiker som pratar om svenska värderingar rätt – det finns sådana och de präglas av ett extremt progressivt synsätt. Men de har inte alltid funnits och därför är det fel att kalla dem typiskt svenska.

I samtalet med Fjärde Uppgiften berättar han också vad sociala medier gör med våra normer. Det kan öppna upp för annorlunda verklighetsuppfattningar och även ett snävare synsätt på världen när människor bara behöver konfronteras med sådant de vill se.

Intervjuare: Pontus Herin
Längd: 13:13

Bookmark and Share

”Därför hjälper vi varandra”

Bookmark and Share

Nordiskt humanistmanifest 2016

I samband med att norska Human-Etisk Forbond i år fyller 60 år passar vi i de nordiska humanistförbunden på att släppa ett Nordiskt Humanistmanifest. Vi har varit en samarbetsgrupp från Sverige, Norge, Island, Danmark och Finland som hjälpts åt att sätta ihop manifestet. När vi var klara anslöt sig även det nybildade humanistförbundet från Färöarna. Alla förbund har ställt sig bakom manifestet. Men kom ihåg – det här är ingen helig skrift utan en text tänkt som bruksvara och inspiration, att förhålla sig kritiskt till. Det är förmodligen den enda dogm vi håller oss med: det finns inga dogmer. Håll till godo.

Manifestet finns att ladda som vikbar folder på svenska och engelska.
Manifestet finns också att ladda ner i alla översättningar: på svenska, norska, danska, finska, isländska och engelska.

Nordiskt humanistmanifest 2016

  1. Humanism är en sekulär livsåskådning. Den utgår ifrån att människan är en del av naturen, född fri och lika i värdighet och rättigheter, utrustad med förnuft och samvete.
  2. Humanister menar att det inte finns någon förutbestämd mening med livet. Vi är alla fria att finna mening och meningsfullhet i våra egna liv; genom individuell reflektion, sociala interaktioner och den rika kultur som mänskligheten har skapat genom vetenskap, filosofi och konstarterna.
  3. Humanister förespråkar rationellt tänkande. Kritiskt ifrågasättande, informerade resonemang och vetenskapliga metoder är våra bästa verktyg för att nå pålitlig kunskap om världen.
  4. Humanismen uppmanar till kritiskt ifrågasättande av alla idéer och åsikter, inklusive våra egna. Vi bör söka efter de bästa argumenten och sträva efter att ändra oss när vi visas ha fel. Yttrandefrihet har avgörande betydelse för att åsikter ska kunna prövas i öppen debatt.
  5. Humanister anser att demokratin, rättssamhället och de mänskliga rättigheterna är viktiga, rationellt försvarbara värden. Vi är del av ett samhälle och har ansvar för våra medmänniskor och miljön, både lokalt och globalt. Vi måste säkerställa att vår planet är beboelig för framtida generationer.
  6. Humanism förespråkar jämlikhet för alla. Humanister försvarar religionsfriheten och rätten för alla människor att välja sin egen livsåskådning. Staten bör vara sekulär och inte ge någon livsåskådning några speciella privilegier.
Bookmark and Share

Tips inför julpyntningen: Hipster-julkrubba

Bookmark and Share

Humanisterna: Tio teser för en mer human kyrka

På inbjudan av Svenska kyrkan kommer Påven idag till Lund och Malmö, 500 år efter reformationen. Lunds kommun lägger en miljon skattekronor på välkomstarrangemang, innerstaden spärras av och mediebevakningen är betydande.

Humanisterna ser skäl till både uppmuntran och kritik. Svenska kyrkan är en av världens mest progressiva, och Påvens fagra ord om mänskliga rättigheter är välkomna. Men Katolska kyrkan orsakar fortfarande stor skada i världen.

Vi i Humanisterna vill därför ge förslag på ämnen Svenska kyrkan kan ta upp när man möter påven: 10 teser för en mer human kyrka. Vi har föga förhoppning om att detta kommer att ske, men vill ändå uppmärksamma att en bättre lära är möjlig. Teserna följer här nedanför och presenteras även på Aftonbladets Debattsida.

  1. Ge kvinnor samma rättigheter som män. Kvinnor inom katolska kyrkan får inte bli präster, biskopar eller påvar.
  2. Ge hbtq-personer samma rättigheter som andra. Hbtq-personer har inte rätt till äktenskap inom katolska kyrkan.
  3. Respektera barns religionsfrihet. Spädbarn döps till medlemmar i katolska och Svenska kyrkan vid en ålder då de varken kan ge samtycke eller avstå.
  4. Respektera kvinnors rätt att bestämma över sina egna kroppar. Katolska kyrkan motarbetar abort.
  5. Sluta motarbeta preventivmedel. Katolska kyrkan motarbetar kondomer och andra preventivmedel och har därmed bidragit till spridningen av bland annat hiv.
  6. Respektera alla människors rätt att bestämma över sitt eget liv. Katolska och Svenska kyrkan är mot dödshjälp.
  7. Polisanmäl övergrepp på barn. Katolska kyrkan har länge praktiserat enbart internutredningar av prästers barnövergrepp.
  8. Sluta blockera livräddande forskning. Katolska kyrkan motarbetar stamcellsforskning.
  9. Sluta låtsas att någon människa kan vara ofelbar. Påven kan välja att uttala sig ex cathedra och hävdar då att han är ofelbar.
  10. Ta eget ansvar i stället för att basera moral på övernaturliga föreställningar. Kyrkan menar att moralen är given av en Gud.
Läs hela vår debattartikel på Aftonbladet Debatt.
Magnus Timmerby, ordförande i Humanisterna Syd, genomförde tillsammans med några meningsfränder en manifestation utanför Lunds Domkyrka i lördags och tejpade (man kan inte spika i kulturminnen) upp teserna på kyrkporten (något som det tydligen är tveksamt om Luther gjorde på sin tid). Ni kan se manifestationen här.
Ni kan också ladda ner en affisch på teserna på svenska eller på engelska.
Bookmark and Share

Katolska kyrkan behöver fortfarande reformeras

Idag skriver jag på Dagens Samhälle om den institution hela Sveriges mediebolag gått ner på knä inför: Den Katolska kyrkan. Skulle man tro på det som skrivs har den nya påven reformerat kyrkan och fört den in i 2000-talet, men han har faktiskt inte ändrat läran alls. Det är fortfarande i grunden samma medeltidsinstitution vi har att göra med, skyldig till otaliga illdåd, homofobi, misogyni, barnövergrepp och ett kontinuerligt gullande med diktatorer. Katolska kyrkan behöver fortfarande reformeras.

Bookmark and Share

This app knows how you feel – from the look on your face

”Our emotions influence every aspect of our lives — how we learn, how we communicate, how we make decisions. Yet they’re absent from our digital lives; the devices and apps we interact with have no way of knowing how we feel. Scientist Rana el Kaliouby aims to change that. She demos a powerful new technology that reads your facial expressions and matches them to corresponding emotions. This “emotion engine” has big implications, she says, and could change not just how we interact with machines — but with each other.”

Bookmark and Share

What a driverless world would look like

”What if traffic flowed through our streets as smoothly and efficiently as blood flows through our veins? Transportation geek Wanis Kabbaj thinks we can find inspiration in the genius of our biology to design the transit systems of the future. In this forward-thinking talk, preview exciting concepts like modular, detachable buses, flying taxis and networks of suspended magnetic pods that could help make the dream of a dynamic, driverless world into a reality.”

Bookmark and Share

The son of Richard Dawkins surpasses the son of God on Google (sort of)

Bookmark and Share

What happens when our computers get smarter than we are?

Favorit i repris: ”Artificial intelligence is getting smarter by leaps and bounds — within this century, research suggests, a computer AI could be as ”smart” as a human being. And then, says Nick Bostrom, it will overtake us: ”Machine intelligence is the last invention that humanity will ever need to make.” A philosopher and technologist, Bostrom asks us to think hard about the world we’re building right now, driven by thinking machines. Will our smart machines help to preserve humanity and our values — or will they have values of their own?”

Bookmark and Share

Machine intelligence makes human morals more important

”Machine intelligence is here, and we’re already using it to make subjective decisions. But the complex way AI grows and improves makes it hard to understand and even harder to control. In this cautionary talk, techno-sociologist Zeynep Tufekci explains how intelligent machines can fail in ways that don’t fit human error patterns — and in ways we won’t expect or be prepared for. ”We cannot outsource our responsibilities to machines,” she says. ”We must hold on ever tighter to human values and human ethics.””

Bookmark and Share

BBC India: The Indian women taking off the veil

Bookmark and Share

Det rationella valet

Bookmark and Share

Vetenskapens natur – kunskap för sin egen skull

Bookmark and Share

Gud på hjärnan

Bookmark and Share

Vissa apor tillverkar stenverktyg – något som kan försvåra tolkningen av fossila fynd

Bookmark and Share

Svenska kyrkan är en ”oseriös prenumerationstjänst”

Det har varit stor uppståndelse i Svenska kyrkan kring hemsidan http://www.offentligt.se/ som erbjuder utträde ur kyrkan via nätet. Nu har Kyrkans tidning letat upp och intervjuat skaparen, Emanuel Karlsson.

Vem är du? Har du någon kristen koppling?
– Jag är programmerare. Jag har ingen kristen koppling och är inte troende. Jag tror att jag motsvarar en genomsnittsvensk så tillvida att jag är uppvuxen i en kristen kultur men har aldrig varit troende.
Varför startade du sajten? Hur fick du idén och när?
– Anledningen till att jag startade sajten är jag är uppriktigt förvånad över att Svenska kyrkan har så många medlemmar med tanke på hur få som betecknar sig som troende i dag. Jag misstänker att de flesta medlemmarna är ”soffliggare” som blivit anslutna utan att göra ett aktivt val i vuxen ålder och inte kommer sig för att lämna Svenska kyrkan på grund av ett otidsenligt och lite krångligt utträdesförfarande.
– Jag tror att många till och med är medlemmar utan att veta om det. Detta eftersom man fram till och med 1996 blev medlem oavsett om man döptes eller ej.
[…]
Berätta hur den fungerar, hur ser ett ärendes gång ut från det att du får in en anmälan till att en person har utträtt?– När tjänsten lanserades fick utträdaren signera genom att rita en signatur direkt på skärmen som automatiskt påfördes den ifyllda blanketten. Blanketten mejlas därefter till den församling som medlemmen tillhör. Kravet för utträde enligt kyrkoordningen är att utträdesansökan är egenhändigt undertecknad. Rent juridiskt görs i dag ingen skillnad mellan underskrift på skärm och på papper. Det är varje församling för sig som beslutar om utträde. Många församlingar accepterade också inledningsvis utträde genom detta förfarande.
– Efter den första helgen hade närmare 9 000 utträdesansökningar gjorts genom tjänsten. Sajten uppmärksammades även ganska stort i media. I samband med detta gick Svenska kyrkan ut centralt och uppmanade församlingarna att inte godkänna utträde utan signatur på papper. Detta med motiveringen att signatur på papper säkerställer att avsändaren är den rätta. Jag tycker det är en märklig inställning eftersom en underskrift på papper också kan göras av vem som helst.
– Mot bakgrund av Svenska kyrkans agerande signeras numer blanketterna med Bank-ID, den säkraste formen av signering som erbjuds i Sverige i dag. Svenska kyrkan vägrar emellertid fortfarande att acceptera utträdesansökningar som ingivits genom min tjänst och de har inte gett några kommentarer kring säkerheten om Bank-ID.
– Jag kan inte tolka det på annat sätt än att Svenska kyrkan fått kalla fötter när det kommit in så många utträdesansökningar på så kort tid och vill försvåra möjligheterna att lämna. Vad jag vet är det mest oseriösa prenumerationstjänster som i dag vill försvåra uppsägning av medlemskap, som gör så.
[…]
Vad tjänar du på sajten, när den är gratis för användarna?
– Jag tjänar ingenting på sajten. Den är 100 procent gratis och har ingen reklam. Jag gör detta delvis för att jag gillar att driva teknikutvecklingen framåt, delvis för att jag tycker det är fel att så många är med i Svenska kyrkan utan att aktivt ha valt att vara medlemmar i vuxen ålder. Till skillnad från andra organisationer förnyar man ju inte sitt medlemskap i Svenska kyrkan aktivt varje år.

Det är bara att tacka Emanuel Karlsson för hans insats. Den här sidan behövs verkligen.

Bookmark and Share

”The Evil God Challenge” av Stephen Law

Bookmark and Share

Kulturell överföring av kunskap hos humlor

I ett av de snyggare experiment jag sett har forskare lyckats visa på kulturell överföring av kunskap (kulturell överföring = lära sig färdigheter av andra). Man använde sig av Mörk jordhumla (Bombus terrestris), en vanlig kolonilevande art i våra trädgårdar. Dessa fick lära sig att hitta mat i artificiella blommor (de blå ringarna i filmen ovan). Efter att de hade lärt sig detta puttade man de artificiella blommorna längre och längre in under en plexiglasskiva. En del bin lärde sig efter lång träning att dra ut blomman för att komma åt maten i mitten (av alla bin man testade var det bara två stycken som lärde sig samma färdighet spontant – utan träning). Till slut hade det gått så långt att vissa bin (men inte alla) lyckats lära sig att dra ut blomman med hjälp av ett snöre, som ni kan se på filmen.

Då vidtog det verkliga experimentet. Man lät nu bin som inte hade fått vara med på inlärningsexperimentet observera bina som fått lära sig snörtricket. Denna observation tvingade man bina till genom att först stänga in dem i en plexiglaskammare så de inte kunde röra sig, ge dem lite mat och vänta två minuter så de lugnade ner sig. Sen placerade man kammaren så att de instängda bina såg försöksuppställningen, släppte in bin som kunde snörtricket och lät dem hämta mat. Varje observatörsbi fick titta på tio lyckade snördragningar. Sen släppte man in observatörsbiet i en likadan arena (man tvättade arenan med sprit och bytte snören emellan  – bin har både synsinne och luktsinne, så lukter hade kunnat störa experimentet) och lät dem försöka.

Nu grejade 60% av försöksbina snörtricket – någon sorts ”kunskap” hade överförts från kunniga bin till observatörsbina! Dock tog det lika lång tid för observatörsbina att lära sig utföra hela proceduren som det tog för de två enda bin som lärde sig spontant att först komma på hur det fungerade. Forskarna spekulerar i att det bina lärde sig var platsen de skulle utforska (änden på snöret), inte exakt vad de skulle göra. Fortsättningsvis satte man in kunniga bin i nya kupor och kunde observera hur kunskapen spred sig i fler samhällen i flera led. Man utförde vidare kontroller och sidoexperiment, men jag tror ni fått med er det väsentliga.

Notera flera saker det här experimentet belyser. Väldigt enkla nervsystem (nåja) kan lära sig väldigt komplicerade saker (nåja). Och de kan lära sig dem genom att observera varandra. Det här betyder inte att ”bin är som treåringar” eller någon liknande dumhet man brukar skriva när till exempel kråkfåglar eller apor löser liknande problem (kråkfåglar som fiskar mat ur provrör, till exempel, eller schimpanser som fiskar termiter). Det betyder bara att nervsystem är utformade på ett sätt som gör inlärning möjlig och att sådana enkla inlärningsförmågor kan ge upphov till överföring av kunskap mellan individer om individer lär sig saker genom att iaktta andra (så kallad kulturell överföring).

Däremot är det en hopp i förmågor till oss människor – vi kan inte bara lära oss av varandra utan även lägga kultur till kultur och ackumulera kunskap till den komplexa världsbild vi har idag. Inget djur – inget – är i närheten av detta.

Alem S, Perry CJ, Zhu X, Loukola OJ, Ingraham T, Søvik E & Chittka L 2016 Associative Mechanisms Allow for Social Learning and Cultural Transmission of String Pulling in an Insect. PLoS ONE.

Bookmark and Share

Religionsvetarmöte 2016 – kort rapport från en utomstående

Så har jag då spenderat två dagar på ett möte med Sveriges religionsvetare. Efter några sessioner stod det klart för mig jag är naturvetare och har klara luckor gällande grundläggande teoribildning. Att delta i det här mötet var därför lite som att springa marathon tillsammans med Kenyaner: det handlade mycket om att beundra andras prestationer. Som tur är har jag viss vana av den här situationen från att jobba på Centrum för evolutionär kulturforskning, där alla befinner sig i samma situation hela tiden. Håll dessa brister i minnet när ni läser min korta betraktelse.

[Vad gäller okunskap går det att finna viss tröst i filosofin. Från Wikipedia: ”Sokrates blev kallad ”samtidens visaste man” av oraklet i Delfi. Detta höll han inte med om, men efter att ha samtalat med andra visa män ska han ha sagt: ”Jag är dock visare än han. Ty det förefaller som om ingen av oss vet något verkligt värdefullt, men han tror att han vet det utan att veta det, under det att jag varken veta det eller inbillar mig veta det.” Från detta kommer talesättet: ”Visast är den som vet vad han inte vet.”” I och med mina nyvunna insikter om mina kunskapsluckor har jag helt enkelt blivit lite visare.]

Religionsvetenskap är forskning som befinner sig i samtidens centrum. Oerhört många samtidsskeden påverkas av religion och det finns helt grundläggande frågor att intressera sig för, förutom förstås traditionerna i sig själva. Detta speglades i ämnesvalen som verkligen inte väjde för de svåra frågorna: Religion som civilsamhälle, kan samhället kräva “rätt värderingar” av samfunden? Hur definierar vi Islamism? Bör religionsvetenskap vara normativ? Äkta religion och oäkta? Är sexualitet religionens kärna? Var går gränsen mellan religion och mänskliga rättigheter? Är sekulariseringen en myt? Vilket förklaringsvärde har religion i radikaliseringsprocesser? Vad kan vi faktiskt veta om religionsgrundarna? för att nämna några.

För att ta ett exempel var den sista diskussionen, om källäget gällande Buddha, Jesus och Muhammed, oerhört intressant. Jag var medveten om det bristande källäget gällande Buddha och Jesus, men att det var så oerhört skakigt gällande även Muhammed visste jag inte om. Ok, hans roll i de historiska skeendena hade jag hört var osäker, men att även vår kunskap om de historiska skeendena i sig själva – till exempel de slag Muhammed sägs varit delaktig i – var så dålig var en nyhet för mig. (Men – för att förekomma eventuella myticister – absence of evidence is not evidence of absence.)

Den utan tvekan ointressantaste diskussionen uppstod i seminariet om Var går gränsen mellan religion och mänskliga rättigheter? med bland andra Mattias Gardell, där denne prompt proklamerade att ämnesvalet var märkligt; förmodligen står religion som proxy för islam och islam är i sin tur en proxy för muslimer, och han ville minsann inte vara delaktig i den typen av diskussion, så han pratade om västerlandets historiska skuld istället. Och fick inga mothugg. Jag är fascinerad över Gardells karismatiska förmåga att ”äga samtalet”, men hade hellre spenderat min tid i den andra salen där majoriteten av deltagarna befann sig för att diskutera om sexualitet är religionens kärna.

Förutom detta var diskussionerna genomgående lärda, informativa och upplysande på alla sätt och vis. Hur definierar man egentligen islamism, till exempel? Begreppet används för alla möjliga sorters rörelser, från IS till några som mest liknar KD. Numera är ju begreppet även värdeladdat med ondska. Dags för ett nytt begrepp? Eller frågan om det finns ”äkta” religioner och ”oäkta”? Med kristendomen som omedveten mall verkar New Age väldigt underligt, men nog kvalar det in som religion ändå. Scientologi likaså, underliga trossatser till trots. Men skämtreligionerna gör ju att gränsdragningen ändå måste finnas där. Men var? Och hur är det med sekulariseringen egentligen – blir världen mer eller mindre religiös? Är Sverige ett specialfall, eller är vår sekularisering också en myt? Och så vidare.

Kort sagt var det två väl spenderade dagar, där man i ena sekunden kunde fascineras över att någon kunde bibelcitat ur minnet, kapitel och vers, och i den nästa fick diskutera satanistiska offer-riter över lunchen. Jag fick lära mig hur mycket som helst.

Bookmark and Share

Religionsvetarmöte på Södertörn

Idag är jag på religionsvetarmöte på Södertörns högskola. Här ska man avhandla frågor som ”Hur definierar vi Islamism?”, ”Var går gränsen mellan religion och mänskliga rättigheter?”, ”Vilket förklaringsvärde har religion i radikaliseringsprocesser?” och ”Är sekulariseringen en myt?” Religionsvetarna hanterar väl det faktum att deras ämne hamnat i samhällsdebattens centrum.

Däremot undrar jag lite över Södertörns högskolas slogan. Den verkar inte riktigt genomtänkt. Eller så är den det, om man ser verkligheten med andra ögon.

Bookmark and Share

”Voltaire” 2.0

Bookmark and Share