Main menu:

Mina böcker

Gud finns nog inte
finns i tryck på svenska, engelska, tyska, danska, polska, holländska, persiska, som e-bok på engelska och snart även på italienska.

Prenumerera!

Sök på sidan

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Länkar

augusti 2015
m ti o to f l s
« Jul    
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930
31  

Kategorier

”Folkets korståg” – Det första korståget och dess kaotiska början

Bookmark and Share

Dismaland – reklamfilmen

Bookmark and Share

Sataniststatyn nu invigd (tv-inslag med en av de skummaste intervjuer jag sett)

Bookmark and Share

Jesus and Mo om andlig härskarteknik

Bookmark and Share

Hur man undviker skvätt i rumpan när man går på toaletten

Bookmark and Share

Miljontals döda människor och hundratals utrotade religioner senare: ”Kyrkan måste vara öppen för andra religioner”

Idag skriver fem präster i Svenska kyrkan på DN Debatt om att Jesus hade fel när han sa ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” (Joh 14: 6). Istället vill man att Svenska kyrkan ska följa Nathan Söderbloms (ärkebiskop 1914-1931) initiativ och öppna upp för fler religioner, till exempel islam och hinduism.

Är alla religioner lika sanna eller äger vi kristna Sanningen? Ber judar, kristna och muslimer till samme Gud eller är tron på Jesus Kristus den enda möjliga vägen till frälsning? I århundrade efter århundrade har kristna grupper kämpat mot varandra, tvångsdöpt judar, förtryckt hinduer och krigat mot muslimer. Därför var det något fullständigt unikt när Sveriges ärkebiskop, Nathan Söderblom, i början av 1900-talet hävdade att det inte bara fanns en enda väg till Gud. Med sina ord lyckades Söderblom övertala nästan hela kristenheten att efter 1 600 år av stridigheter åter börja tala med varandra. Han bjöd in dem alla till Stockholm för att diskutera bland annat kyrkans roll som fredsstiftare.

Märker ni den försåtliga glidningen? Nathan Söderblom öppnade inte alls för alla religioner – han öppnade upp för alla kristna församlingar. Det är något helt annat. Detta förbigår de fem prästerna utan ett ord, vilket får falskheten att skava desto mer. Söderblom, Jesus och Paulus roterar i sina gravar.

Men är det inte rtt lovvärt initiativ ändå? Jag har själv föreslagit något liknande i en debattartikel i Aftonbladet som egentligen hade titeln ”En kyrka för Allah”. Varför inte göra om varje kyrka till någon slags generellt ”Vidskepelsens hus”? Nu citerar jag mig själv:

En kyrka för alla kan förstås inte ha någon särskild förkunnelse, då skulle den ju inte vara för alla utan för alla med samma tro. För att verkligen vara för alla måste kyrkan vara neutral.
Det skulle i ett slag kunna lösa de svenska muslimernas hemlöshet.
Mitt i varje by i Sverige övertalade kyrkan under sin makts dagar byfolket att bygga gigantiska hus för att underlätta för prästerna att upprätta telepatisk kontakt med det utomvärldsliga väsen de kallar Gud.
Välkomnar kyrkan alla oavsett tro finns väl inget hinder för muslimerna att också få hålla till i kyrkan? Kyrktorn lämpar sig utmärkt väl för böneutrop.
Är Jesus i vägen vid fredagsbönen kan man kanske hänga för ett skynke eller plocka ner honom. Kan ni tänka er en mer välkomnande gest gentemot nyinflyttade muslimer?
Och varför sätta gränsen vid muslimer?
Hinduer kan väl få ställa in några gudabilder i ett hörn? I en del hinduiska tolkningar är Jesus gudomlig så man kanske kan samsas om krucifixet? Om man tycker det är viktigt att bevara kulturarvet så är det nog bra med en avdelning för asagudarna också.
Kyrkolokaler lämpar sig för övrigt väl för skolavslutningar och andra sammankomster. Och egentligen är inte själva byggnaden problemet.
Däremot kan religiösa symboler och präster kännas malplacerade i firandet. Men spelar tron ingen roll kan man ju anpassa sig efter tillfälle. Tänk om möjligheten fanns att få bjuda till halloweenkalas i en gammal kyrka.

Kyrkobyggnaderna har svenska folket gemensamt finansierat så de borde verkligen tillhöra oss alla. Så långt är jag överens med de fem prästerna.

Men innan jag tror på ett sådant här initiativ vill jag se bra mycket mer ödmjukhet från kyrkan om vad de ställt till med i världen. De är inte trovärdiga som pluralismens försvarare efter att ha förföljt oliktänkande i 2000 år och på vägen utrotat hundratals religioner, varav många vi knappt känner till.

Och nej, jag syftar inte bara på Svenska kyrkan utan traditionen de är sprungna ur. Precis som Sverigedemokraterna är sprungna ur en extremt intolerant organisation har kristenheten en enormt mörk historia att ta avstånd från innan man kan ha någon som helst trovärdighet när man talar om tolerans.

I Sverige kan man börja med att bjuda in den religion man utrotade här – asatron. Den nämns inte med ett ord i artikeln. Bjud in den också. Om inte – varför inte? Menar man möjligen att det är skillnad på religion och religion i alla fall, trots sina idoga försäkringar om motsatsen?

Det luktar hyckleri om den där debattartikeln.

Bookmark and Share

”You shouldn’t let poets lie to you.”

Bookmark and Share

Math is forever

Bookmark and Share

Skulle du rädda ett barn från att drunkna även om det skulle förstöra dina kläder? Varför gör du inte det då?

Bookmark and Share

Humanistisk religionsfientlighet

Nedanstående text publicerade jag häromdagen på Facebook. Eftersom den fick mycket positiv uppmärksamhet publicerar jag den här också.

________________________________________________
Ibland påstås det att Humanisterna är religionsfientliga. Eftersom jag är styrelseledamot i förbundet vill jag passa på och nyansera det påståendet.

Den sekulära humanismen utgår från människan – det är därifrån namnet ”humanism” kommer. Den kommer ur insikten att vi människor – på gott och ont – är utlämnade till oss själva och varandra. Vi måste själva och tillsammans ta reda på hur verkligheten fungerar. Vi måste själva och tillsammans ta ansvar för hur vi uppför oss och tar hand om varandra. Ingen utom vi själva har ansvar för våra egna liv och vårt gemensamma öde.

Sekulära humanister tror att den här världen och det här livet är allt vi har. Vi bör därför försöka leva våra liv så bra som möjligt och underlätta för andra att få chansen att göra detsamma. Alla människor har rätt att med utgångspunkt i förnuft och medmänsklighet bli bedömda utifrån sina egna förtjänster.

Vi menar att politik formad utifrån medmänskliga hänsyn är att föredra framför religiösa påbud vars sanningshalt ingen kan kontrollera. På det sättet kan man med fog påstå att vi är religionsfientliga, eftersom vi påstår att sekulär humanism är en bättre lösning på mänsklighetens problem än religiösa lösningar. Och vi kommer fortsätta att slåss mot religiösa påbud när de går ut över andra genom att till exempel vara homofoba, kvinnofientliga eller gå ut över barn. Men det innebär inte att vi vill förbjuda religioner eller stänga dem ute från diskussioner i samhället.

Istället menar vi att alla människor har rätt att leva sina liv som de önskar så länge det inte går ut över andra. Vissa människor vill leva religiösa liv och så länge detta är något självvalt stöder vi detta fullt ut (här är en länk till ett pressmeddelande som visar på det). Om man ser på lagstiftning runt om i världen så är det just sekulära stater – stater som inte är religiöst partiska – som garanterar religionsfriheten bäst.

Du kan bli medlem via den här länken:
http://www.humanisterna.se/bli-medlem-i-humanisterna

Om du är religiös men i alla fall vill vara med och arbeta för en sekulär stat och verklig religionsfrihet så kan du istället bli Humanistvän:http://www.humanisterna.se/bli-humanistvan

Bookmark and Share

Teologi på liv och död

Jag brukar hävda att teologi är ett meningslöst ämne – filosofiska diskussioner utifrån felaktiga premisser. Trots det tycker jag det är ett viktigt ämne, på vissa ställen i världen är det till och med en fråga om liv och död. Det handlar förstås om Islamiska Staten, vår tids nazister, vars Koran- och hadith-tolkningar kan avgöra vem som får leva och vem som får dö, vem som får våldtas som sexslav och vem som kan köpas fri. Det handlar inte om vad IS får göra mot sig själva, märk väl, utan vad de anser sig ha rätt att göra mot andra. New York Times har nyligen publicerat en fruktansvärd artikel om IS instruktionsmanual angående vilka man får ha som sexslavar och hur man i så fall ska gå tillväga.

A growing body of internal policy memos and theological discussions has established guidelines for slavery, including a lengthy how-to manual issued by the Islamic State Research and Fatwa Department just last month. Repeatedly, the ISIS leadership has emphasized a narrow and selective reading of the Quran and other religious rulings to not only justify violence, but also to elevate and celebrate each sexual assault as spiritually beneficial, even virtuous.

[…] 

“There is a great deal of scripture that sanctions slavery,” said Mr. Bunzel, the author of a research paper published by the Brookings Institution on the ideology of the Islamic State. “You can argue that it is no longer relevant and has fallen into abeyance. ISIS would argue that these institutions need to be revived, because that is what the Prophet and his companions did.”

Vad som tydligen är uttryckligen förbjudet är att våldta någon som är gravid. Annars finns få gränser.

Just about the only prohibition is having sex with a pregnant slave, and the manual describes how an owner must wait for a female captive to have her menstruating cycle, in order to “make sure there is nothing in her womb,” before having intercourse with her. Of the 21 women and girls interviewed for this article, among the only ones who had not been raped were the women who were already pregnant at the moment of their capture, as well as those who were past menopause.

Beyond that, there appears to be no bounds to what is sexually permissible. Child rape is explicitly condoned: “It is permissible to have intercourse with the female slave who hasn’t reached puberty, if she is fit for intercourse,” according to a translation by the Middle East Media Research Institute of a pamphlet published on Twitter last December.

IS är en ondskefull organisation med en ondskefull ideologi. De måste besegras i grunden, på samma sätt som nazisterna en gång besegrades i grunden. Under tiden är det vår skyldighet att hjälpa de människor som flyr terrorn. Särskilt Jeziderna är hårt ansatta så länge IS härjningar fortsätter.

Bookmark and Share

Tenor sjunger opera medan han får hjärnkirurgi

Det här måste vara en av de märkligare videor jag sett. Det är den slovenske tenoren Ambroz Bajec-Lapajne som sjunger medan man genomför hjärnkirurgi på honom för att försöka bota hans aggressiva hjärncancer.

Doktorerna vid University Medical Center Utrecht bad Bajec-Lapajne att sjunga så man kunde övervaka hans tillstånd under operationen. Tenoren valde ”Gute Nacht” av Franz Peter Schubert, från sångcykeln Winterreise.

Det mest dramatiska avsnittet börjar vid 2:40 in i filmen då Bajec-Lapajne tillfälligt tappar kontroll över sin sång och driver iväg. Han kommenterar själv känslan så här.

“I’m just a singer and tenor at that… I believe he rewired my brain for a while and that was the result. I could not control my tongue anymore and could not stop phonating. It was a very weird feeling,”

Han kan dock starta om sin sång igen efter en stunds paus.

Vi får hoppas att operationen gick bra och önskar god bättring till Bajec-Lapajne. En stående ovation också, för det märkligaste operaframträdandet någonsin.

Tipstack till bloggen Why Evolution is True.

Bookmark and Share

”It’s getting hot in here, so take off all your robes”

Bookmark and Share

Hur jämlik vill vi att världen ska vara? Du skulle bara veta

Bookmark and Share

Yuval Noah Harari: What explains the rise of humans?

Yuval Hariri har skrivit en av årets mest uppmärksammade populärvetenskapliga böcker: Sapiens: A Brief History of Humankind. Boken är mycket läsvärd (fast han har fått Humanismen spektakulärt om bakfoten – eller som Guardians recensent formulerar det: ”Liberal humanism, he says, ”is a religion”. It ”does not deny the existence of God”; ”all humanists worship humanity”; ”a huge gulf is opening between the tenets of liberal humanism and the latest findings of the life sciences”. This is silly.” Inte bara ”silly” utan rakt av felaktigt. Men i övrigt är boken läsvärd.). I det här föredraget går Hariri igenom nyckelorsaken om varför människor lyckats kolonisera och bemästra jorden så mycket bättre än något annat djur någonsin: vårt unika samarbete. Något jag själv poängterade i min bok Samarbete, dock inte med riktigt samma publika framgång som Hariri…

Bookmark and Share

Mark of the Beast

Bookmark and Share

Samtycke innan sex – glöm inte att fråga alla inblandade parter

Bookmark and Share

Är det verkligen bildning du vill ha, Joel Halldorf?

Jag är för alla åtgärder som syftar till att öka människors bildning i diverse frågor, nästan som en ryggmärgsreflex. Därför borde jag väl i konsekvensens namn vara välvilligt inställd till Joel Halldorfs text i Expressen häromdagen: Bibeln är nyckeln till många av dörrarna. Halldorf är lärare i historisk teologi vid Teologiska högskolan i Stockholm och efterlyser större kunskap om det religiösa för att bättre förstå konst gjord av bibelpålästa konstnärer.

”[O]förmågan eller oviljan att förstå någon annan stänger in mig i min egen förförståelse. Det märks särskilt när religiösa verk tolkas av sekulariserade läsare. Okunskapen om bibliska och teologiska referensramar gör att författarens poäng går förlorad, så att läsaren i stället för att utmanas bara får sin egen världsbild bekräftad.”

Lite som referenshumor där man inte kan referensen? Förvisso, men Halldorf syftar också på något djupare.

Som i Johanna Koljonens tolkning av Evelyn Waughs ”En förlorad värld. Åter till Brideshead”, presenterad i efterordet till Hans-Jacob Nilssons utmärkta nyöversättning. ”Sällan har väl en religiös roman argumenterat så här starkt för en ateistisk position, eller framställt det sekulära livet som så oerhört och överlägset lockande”, skriver hon. En tolkning som Johan Norberg för övrigt delar, enligt hans anmälan av boken i Expressen (5/6).

Det här är en felaktig tolkning av Waugh, men det är inte det största problemet. Värre är att varken Koljonen eller Norberg låtit sin förförståelse utmanas av Brideshead. Waugh berättar om en romantisk kärlek – den mellan Charles och Julia – som kraschar på grund av religiösa skuldkänslor.

Det finns givetvis en tragik i det, och i en värld där denna kärlek är det högsta goda är denna del av berättelsen naturligtvis oerhört smärtsam att läsa. Men i gengäld kliver Julia, och så småningom också Charles, in i en annan värld, den kristna trons värld, som enligt Waugh är oändligt rik. Det är en värld som kan förvandla lidande till helighet, offer till seger, sorg till glädje och tragedi till mening.

Visst är det hårt att vända ryggen till sitt livs kärlek, men som Charles själv funderar: ”Kanske all vår kärlek bara är antydningar och symboler” av den större Kärleken – ”den skugga som viker runt hörnet, ständigt ett par steg före oss”.

Man behöver inte hålla med Waugh, men om man förstår honom så öppnas en dörr till en annan värld. En värld som tycks förlorad i vårt sekulariserade samhälle, men som lever, om än lite under radarn: I religiösa förorter och i konstens värld. Det är alltså inte hopplöst att, likt Charles, spana efter dörrar i den grå betongmuren – portar till det heliga. Bibeln är nyckeln till många av dem.

Halldorfs tes är förståelig upp till den sista meningen. Förstår man inte vad den religiösa kärlekskänslan kan göra med människor – att det är något som det faktiskt kan kännas värt att ge upp den romantiska kärleken för – så förstår man inte Waughs poäng. (Fast recensenterna han skriver om kan förstås ha fattat poängen men värderat tanken som otäck.) Men varför påstå att just Bibeln skulle vara universalnyckeln? Samma känslor finns i många andra religioner (de flesta?) och i ett flertal andra historiska kontexter. Tänk t.ex. på indiska Sadhus som väljer ett liv i askes för att komma i kontakt med det gudomliga. Verklig bildning är väl inte att låsa sig vid en specifik kulturell kontext?

Det Halldorf efterlyser är inte bildning utan bibelkunskap. Och här är det svårt att inte tänka på det där med referenshumor igen. Det ger en viss känsla av intellektuell överlägsenhet att ”fatta poängen” i referensskämt när ingen annan gör det. Är man helt obekant med Game of Thrones så fattar man inte alla referenser som haglar i populärkulturen för tillfället. En av mina söner har snöat in på Doctor Who och är frustrerad över att resten av familjen inte förstår alla populärkulturella referenser dit. Det är förståeligt att en lärare i historisk teologi oroar sig över att hela tiden fatta kulturella referenser som helt går andra förbi.

Men just bibeln ger väl en överlägsnare ingång till kulturhistorien? Det är väl fler referenser dit än till annat? Njae, det är sant bara om man låser sig till en specifik kulturell kontext och en specifik tidsperiod. Det finns många andra kulturella referenser som man också bör hålla i åtanke. Främst kanske det grekiska och romerska arvet, med mytologi, vetenskap och kulturyttringar, men jag vill också slå ett slag för det fornnordiska arvet. Sen ska vi inte glömma andra kultursfärer, som det indiska gudamyllret, den antika världen utanför den greko-romerska sfären, Persien, Islam, Inka, Maya och Azteker, etc. Det finns kort sagt mer än bara Bibeln att bildas i – Kulturen är större. Läs och låt dig berikas.

Med detta sagt kan jag rekommendera filmen O Brother, Where Art Thou. Se den och försök plocka alla referenser till Odysséen. (Exempelvis nedanstående Sirensång…)

Bookmark and Share

Humanism

Bookmark and Share

Ike interviews God

Bookmark and Share

Inget ämne är för litet att blogga om: Hur stor är en atom?

Bookmark and Share

Vad är meningen med alltihop?

Bookmark and Share

Meet Giggle Blossom – Clown for Christ

Bookmark and Share

Universallösningen

Bookmark and Share

Till grillen?

Bookmark and Share