Main menu:

Mina böcker

Sök på sidan

Recent Posts

Recent Comments

Länkar

August 2008
M T W T F S S
« Mar   Sep »
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
25262728293031

Kategorier

Lundborg försöker framställa Hedenius som bortglömd

Johan Lundborg är teologie doktor och numera även universitetsdirektör på Örebro universitet som har skrivit en artikel om Hedenius i SvD.

Igen, kanske man ska tillägga, för han har varit i farten förut, både med artiklar (1, 2) och en bok. Det verkar vara Lundborgs självpåtagna uppgift i livet att förringa och förvrida Hedenius insats. Att han i och med Humanisternas framgångar och Hedeniuspriset har misslyckats ganska grundligt kan man se i hans alltmer desperata attacker på Humanisterna (och förstås de obligatoriska personangreppen på Christer Sturmark – Sturmark svarar på en gammal artikel här).

Här nedan följer en kort analys av Lundborgs debatt-teknik i den senaste artikeln:

Lundborg försöker först framställa Hedenius idéer som föråldrade: “I vår tid, med mångkultur, förändrad förnuftstro och försvagad kyrka, skulle Hedenius stridsskrift sakna både trovärdighet och fiende.“Att Lundborg är rätt ensam om den här åsikten är något av ett understatement.

Sen försöker Lundborg svära sig fri från Hedenius text för att kunna anlägga ett bekvämare “von oben-perspektiv” där han kan skruva det Hedenius faktiskt skrev enligt sin egen version av tidsandan. “När jag för snart tio år sedan skrev en understreckare om ”Tro och vetande” och ur ett vidare samhällsperspektiv försökte förstå och förklara varför det blivit ett sådant väldigt ståhej fick jag dagen därpå ett skarpt och mycket upprört brev av en professor emeritus i Uppsala. […] ”Börja med texten själv och ta dess egna ord på en smula allvar, så förstår Du bättre” läxade han upp mig.” Uppsalaprofessorns råd står sig gott fortfarande; ska man kritisera en text är det en bra idé att läsa den först.

Efter detta blir det så dags att attackera Hedenius originalitet genom en försåtlig kort mening som syftar på Hedenius kristendomskritik: “Dessa argument var varken nya eller originella.” Att alla ateister har en samling argument i sin arsenal som upprepas är förvisso en sanning. Det ruckar dock inte på argumentens giltighet, lika lite som det blir ogiltigt att 2+2=4 bara för att det är en väldigt gammal upptäckt som andra tänkt på förut.

Att Hedenius fick sånt genomslag berodde, enligt Lundborg, på att svenska folket gillade att se ett antal pompösa biskopar bli kritiserade offentligt. Ingen skugga må falla över kristendomen! Andra historiker utan kristen agenda ser snarare det uppfriskande i att angripa religion med förnuftsargument som den springande punkten.

Så går Lundborg över på oss Humanister. “Idag står de flesta ungdomar säkerligen helt främmande inför namnet Ingemar Hedenius. Arvet förvaltas av ett antal entusiaster i ateistföreningen Humanisterna.” Här får man väl ge Lundborg rätt, för de flesta undomar läser nog inte Hedenius. Frågan är vad det har med saken att göra, för de flesta ungdomar läser inte heller Darwin, Einstein eller Wittgenstein. Det hör utbildningen till att få stifta bekantskap med de stora verken för vår verklighetsbeskrivning. Vi Humanister ska vara stolta över att förvalta arvet efter Hedenius. Han må vara en nationell angelägenhet, men en storartad sådan.

Det finns mycket trams i Lundborgs senaste artikel; jag ska avsluta med att citera en ganska lång passus mot slutet: “Trots sin kritiska inställning kände ­Hedenius en stark dragning till kristen­domen. Kristusgestalten och påskens händelser engagerade och grep tag. Han studerade Nya testamentet på grekiska och understundom bevistade han gudstjänsten. Han var ambivalent och skrev till och med att han var religiös, även om detta skall förstås i en speciell känslomässig mening. Med Hedenius egna ord var han inte ”religiöst oskyldig”. Man kan undra vad Hedenius tänker i sin himmel om sina bildstormande arvtagare?” Jag undrar mest hur intellektuellt hederlig någon är som försöker framställa Hedenius som kristen?

Lundborg kommer säkerligen skriva fler artiklar på samma tema, det verkar som sagt vara hans självpåtagna livsuppgift. Men hans argument är ihåliga, hans historieskrivning falsk, och hans avsikt för uppenbar för att detta ska göra något större avtryck i längden. Hedenius satte å sin sida verkliga spår i den svenska debatten, där färre och färre idag tar de religiösa idéerna på allvar.

– Detta inlägg är även publicerat på Humanistbloggen –

Bookmark and Share

Skriv en kommentar