Main menu:

Mina böcker

Sök på sidan

Recent Posts

Recent Comments

Länkar

September 2008
M T W T F S S
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
2930  

Kategorier

Johan Lundborg svarar på kritiken

Här följer en diskussion med Johan Lundborg som följde på min kritik (och delvis även på Christer Sturmarks och mitt svar i SvD) av hans artikel i Svenska Dagbladet häromdagen. Lundborg har godkänt publiceringen av diskussionen här på bloggen. Han öppnar och avslutar replikskiftet.

Bäste Patrik!
Jag har nu läst din kritik av min understreckare. Om den kan jag ha många glada synpunkter, men jag skall stanna vid en. Mot slutet ställer du dig frågande inför min intellektuella hederlighet när jag påstår att Hedenius skriver att han var religiös. Du hävdar med andra ord att jag ljuger eller bluffar, men så är inte fallet. I en fotnot på sidan 151 i Tro och vetande skriver Hedenius just detta – att han är religiös. På sidan 44 och framåt i min bok om Hedenius försöker jag förstå hur man skall tolka detta påstående och i min understreckare framhåller jag att det måste vara religiös i en speciell känslomässig mening som avses. Alla som sysslat med Hedenius känner till hans ambivalenta förhållande till kristendomen. Du kommer således med en falsk utsaga om verkligheten. Detta är synnerligen anmärkningsvärt när du är med i en förening som har som en av sina portalparagrafer att man står för vetandet. Vanlig publicistisk etik kräver att man rättar sakfel. Jag vore således tacksam om du kunde hänvisa mig till er redaktör så att jag kan ta upp denna fråga. Observera nu att detta inte handlar om värderingar eller skilda livsåskådningar utan endast om ett verklighetspåstående: Har Hedenius skrivit att han är religiös eller inte?
Vänliga hälsningar
Johan Lundborg

Johan,
“Jag undrar mest hur intellektuellt hederlig någon är som försöker framställa Hedenius som kristen?” ska det förstås stå. Jag ber om ursäkt.
Bästa hälsningar
– Patrik Lindenfors –

Bäste Patrik!
Jag är tacksam för att du tar min invändning på allvar. Emellertid gjorde ändringen det snarast etter värre. Vad jag skriver är att Hedenius skriver att han är religiös och att detta skall förstås i meningen att han hade ett känslomässigt förhållande till kristendomen – lyriskt eller patetiskt troende eller religiöst skyldig för att använda hans egen terminologi. För Hedenius fanns emellertid ett teoretiskt problem – han kunde inte förena sin bokstavstro med sin uppfattning om vetande, men känslan, fascinationen bet sig fast i honom. Något annat har jag aldrig påstått. Jag har inte oreserverat påstått att Hedenius är kristen. Ett sådant påstående hade ju varit hårresande! Gällande vad jag skriver om Humanisterna skulle det vara intressant att ta del av dina invändningar.
Vänliga hälsningar
Johan

Johan,
Angående den omdebatterade meningen så hade jag uppenbarligen fel vad det gäller om Hedenius kallade sig själv religiös eller inte. Däremot ser jag inte hur du kan svära dig från att ha antytt att han var kristen? Som du skriver har du inte “oreserverat påstått” detta. Däremot har du, som jag skrev, “försökt framställa” honom som kristen. För att stödja detta påstående anför jag följande ur din text: “Trots sin kritiska inställning kände Hedenius en stark dragning till kristendomen. Kristusgestalten och påskens händelser engagerade och grep tag.”
Bästa hälsningar
– Patrik –

Bäste Patrik!
Jag hade självklart förväntat mig en rejäl avbasning på Humanisternas hemsida. Det stör mig inte alls. Däremot förväntar jag mig att publikationer från en förening som säger sig vilja stå för fakta och vetenskap uttalar sig på korrekta grunder. Alla som sysslat med Hedenius skriftställarskap (oavsett vilken egen livsåskådningsmässig position man intar) vet att Hedenius förhållande till kristendomen (när Hedenius talar om religion och religiös avser han som regel kristen) inte var oproblematiskt – ambivalent kan vara en bra beteckning. Han beskriver det själv bland annat i ToV och han använder sig av olika begrepp för att fånga in sin känslomässiga dragning till kristendomen, religiöst skyldig, patetiskt troende och lyriskt troende – utan diskussion hade han en stark dragning till kristendomen som känslomässigt engagerade och drog. Detta skriver jag i min streckare, men jag skulle aldrig påstå att han okvalificerat var religiös eller kristen. Dessa begrepp leder utan kvalifikationer alldeles fel. Du har uppenbarligen läst in något i min text som inte finns där och sedan klämmer du till med att jag är intellektuellt ohederlig. Detta rör inte värderingar eller livsåskådningsmässiga utgångspunkter utan fakta.
Vänliga hälsningar
Johan

Johan,
Jag tycker inte jag läser in något i din text som inte finns där. Däremot saknar jag något i din text som inte finns där. Hedenius var trots sin ambivalenta hållning gentemot kristendomen ändå tydlig i sitt avståndstagande. Det är det tydliga avståndstagandet du utelämnar på ett inte helt snyggt sätt i din slutkläm. Du försöker få det att låta som om han skulle haft en annan åsikt idag än den han gav uttryck för då. Det finns det ingenting som tyder på. Det är att försöka lägga ord i munnen på någon som inte kan försvara sig.
Men sitter Hedenius i en himmel, som du skriver – sin egen eller någon annans – då har han förmodligen ångrat sig!
Bästa hälsningar
– Patrik –

Bäste Patrik!
Det är väl helt tydligt i min streckare att Hedenius är kristendomskritisk. Jag omnämner honom som “ateisternas apostel nummer ett”, jag går igenom hans tre argument och jag inleder sista stycket med “Trots sin kritiska inställning…”. Mitt slut handlar inte om att Hedenius ångrat sig. Min poäng är att han kanske inte skulle vara helt nöjd med sina arvtagare som inte kan med biblar på hotellrummet osv., som är tvärsäkra i sitt avståndstagande. Kvarstår faktum: Jag har aldrig, som du påstår, hävdat att Hedenius är kristen. Det står inte i min text. Ett sådant påstående skulle ju vara häpnadsväckande! Tar man i så kraftfull och hävdar att någon är intellektuellt ohederlig så måste man grunda detta på fakta speciellt om man säger sig värna vetandet.
Vänliga hälsningar
Johan

Johan,
Det var för att jag tyckte du skrev på ett så lurigt sätt som jag bemödade mig med att plocka isär din artikel. Mest för min egen skull, faktiskt. För det är ju som du skriver, att du tydligt beskriver att Hedenius var kristendomskritisk. Men som du gör det!
Det framgår ju inte direkt solklart av din artikel att Hedenius kritik riktade sig mot kristendomen som sådan och därför av nödvändighet är lika relevant idag som då den skrevs. Om nu inte följande påståenden nu plötsligt är sanna:
1. Kristendomen håller inte längre för sant några antaganden som inte går att falsifiera – har ni slutat tro på Gud?
2. Det går att förklara trons alla mysterier för en otrogen.
3. Ni har löst teodicéproblemet.
Du påstår något annat; att det var kyrkan han riktade sig emot – inte kristendomen.
Det framgår inte heller av din text att Hedenius argument, eftersom de var baserade på rationella argument som inte är tidsbundna, går utmärkt att använda mot andra religioner och därför är lika relevanta i det multikulturella Sverige som i det monokulturella. Du påstår något annat; att Hedenius idag skulle “sakna både trovärdighet och fiende”.
Sen slutar du med stycket som jag redan citerat och får det att låta som att Hedenius var smygkristen. I sitt sammanhang tycker jag mitt påstående om din intellektuella hederlighet står sig.
Bästa hälsningar
– Patrik –

Bäste Patrik!
Min streckare fokuserar inte på sanningsfrågan. Det har jag skrivit en hel bok om. Denna gång fokuserade jag på frågan om varför det blev sådant väldigt liv då och varför det t ex inte uppstod någon rasande debatt när Christer Sturmark härom året gav ut sin bok. Jag försöker då peka på vissa avgörande skillnader mellan 50-talets Sverige och dagens. Du skriver att jag påstår att det var kyrkan han riktade sig mot – inte kristendomen. Det gör jag inte alls. Redan på första raden skriver jag att han vände sig mot såväl kyrka som kristendomen. Du har rätt i att vissa av Hedenius argument är principiella och därför träffar alla religioner, men inte alla argument. Att Hedenius skulle sakna trovärdighet skriver jag inte. Jag använder inte det ordet. Däremot är den kyrkliga situationen helt förändrad. Tillbaks till själva saken: Under alla omständigheter har jag aldrig påstått att Hedenius varit kristen – inte heller smygkristen. Du har tillskrivit mig den i texten helt obefintliga och av alla hedeniuskännare helt orimliga åsikten. Jag har nu sagt mitt i denna sak. Din intellektuella moral avgör hur du hanterar detta.
Vänliga hälsningar
Johan

Johan,
Min intellektuella moral säger mig att det skulle vara bra om vi publicerade vår efterdebatt med ditt senaste mail som avslutning. Jag kan lägga ut den på min blogg. Detta måste förstås ske efter ditt samtycke. Vad säger du?
Bästa hälsningar
– Patrik –

Patrik!
Inga problem för mig. Texten skulle väl må bra av en stilistisk genomgång, men det spelar kanske mindre roll.
Vänliga hälsningar
Johan

Bookmark and Share

Skriv en kommentar