Main menu:

Mina böcker

Sök på sidan

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Länkar

september 2008
M T O T F L S
« aug   okt »
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
2930  

Kategorier

Nyspråksdefinition av nymoralism

När jag skulle köpa min nya iPhone stod jag i kö utanför Telias butik i Hässleholm i tre timmar. Under den tiden kom många fram till oss i kön och undrade varför vi stod där. En del fascinerades över vårt intresse, andra förfasades över får besatthet. Speciellt kommer jag ihåg en medelålders kvinna med stort kristet kors i kedja runt nacken som, efter ha fått vårt köande förklarat för sig, utbrast ”Stackars er”.

Uppenbarligen tyckte hon att vårt köande indikerade ett tomt känsloliv som vi borde ha riktat mot något ”högre”. För oss var det mest roligt att få en ny leksak. Ytligt -absolut! Tomt på andligt innehåll – så klart! Men en indikation på ett tomt känsloliv i allmänhet? Njae. Var det synd om oss? Absolut inte. Vi hade kul – både i kön och när vi väl hade fått telefonerna.

Moraliska analyser av andras liv av den typen som kvinnan gjorde är vanliga bland kristna och andra religiösa. De tror att de kommit på en sanning som andra inte har förstått och moraliserar därför över andras beteenden.

Cordelia Edvardson beskriver något liknande i sin kolumn i SvD, men med en obehaglig betydelseglidning i ordet nymoralism. Så här skriver hon: ”Nymoralismens syndabekännelse lyder: ”Vi rika, överkonsumerande, ha- och prylgalna människor…” Att ”konsumera” har stämplats som en last, ungefär som onani förr i världen.”

Ser ni den försåtliga glidningen? I första meningen diskuteras överkonsumption, i nästa diskuteras konsumption. Men det är ju olika saker! Där överkonsumption är ett problem för världen, är konsumption bra för ekonomin. Man måste vara tydlig med distinktionen så man vet vad som diskuteras.

Det intressanta att diskutera i sammanhanget är därför förstås var gränsen går mellan konsumption och överkonsumption. Gränsen går säkert vid en högre materiell standard för Edvardson och mig själv än för den överväldigande majoriteten av mänskligheten.

Överkonsumption blir ett moraliskt problem om vi överkonsumerar så mycket att det inte räcker till alla eller förstör vår miljö. Däremot är överkonsumption inte ett moraliskt problem om människor försöker köpa sig lycka, eftersom var och en har en rätt att söka lycka på sitt eget sätt. Det är därför den kristna damens uttalande är moraliserande (hon hade en åsikt om min konsumption utifrån sina egna värderingar om vad lycka är) medan det Edvardson kallar nymoralism inte är det (det är en åsikt om överkonsumption utifrån överkonsumptionens konsekvenser för andra människors levnadsvillkor).

Den analysen lyser med sin frånvaro i Edvardsons kolumn.

Bookmark and Share

Kommentarer

Kommentar från Bernhard Magnusson
Tid: 11 september 2008, 11:17

Jag ser Edvardsons kolumn som en reaktion på det ständiga tjafset om konsumtionens fördärvlighet Jag uppfattar att hon, precis som jag, blir trött på tugget ifrån dom som vill visa sin hycklande ”solidaritet” med de som inte har råd att vare sig konsumera eller överkonsumera. De flesta av oss konsumerar i den utsträckning som vår budget tillåter. Och det tycker jag vi ska få göra utan att drabbas av någon nymoralism.

Kommentar från Patrik Lindenfors
Tid: 11 september 2008, 14:26

Jaha, med då förstod du inte vad jag skrev. Nymoralism blir det bara om någon kritiserar din konsumption utifrån sina egna värderingar. Om du däremot konsumerar så att någon annan får det sämre är det en vanlig fråga om etik. Det är kanske tröttsamt att ’drabbas av’ kritik, men det gör inte överkonsumption mindre oetiskt.

Kommentar från Bernhard Magnusson
Tid: 11 september 2008, 21:35

Ok, men tillåt mig göra Dig uppmärksam på Ditt anglifierade språkbruk vad gäller stavningen av konsumtion. – Så lärde vi oss båda något idag!

Kommentar från Patrik Lindenfors
Tid: 12 september 2008, 9:19

Tack! Jag var inte ens medveten om stavningsskillnaden.

Skriv en kommentar