Main menu:

Mina böcker

Sök på sidan

Recent Posts

Recent Comments

Länkar

November 2008
M T W T F S S
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930

Kategorier

Homosexualitet i naturen

Nu när äktenskapslagstiftning som inte bryr sig om sexuella preferenser är på tapeten så är Naturhistoriska riksmuseets nya utställning extra intressant. Den behandlar homosexualitet i djurvärlden, som verkligen inte är något ovanligt, vad nu än icke-biologer tror.

Rainbow Animals – om homosexualitet i djurvärlden
Ibland kan man höra folk argumentera mot mänsklig homosexualitet genom att hävda att det inte förekommer i naturen bland djur. Men stämmer verkligen det? Vad är egentligen naturligt? Rainbow Animals är den första utställningen i världen som presenterar detta nya och spännande område inom biologin.

I utställningen visar vi ett urval bland de mer än 1500 olika arter där homosexualitet har dokumenterats, bland andra svanar, delfiner, giraffer och apor. Det handlar inte bara om tillfälliga homsexuella förbindelser utan i många fall om par som håller livet ut. Genom bilder, modeller, djur från våra samlingar och texter vill vi ge våra besökare en spännande inblick i ett ämne som aldrig tidigare fått en plats i rampljuset.

Visas 8 november 2008 till och med 3 maj 2009.

Läs mer i Svd.

Bookmark and Share

Kommentarer

Kommentar från Info
Tid: 10 November 2008, 11:20

KÖNSNEUTRALA ÄKTENSKAP PÅ NATURHISTORISKA RIKSMUSEET

Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm har tappat besökare på senare år. Men med sin aktuella utställning om lyckliga regnbågsfamiljer också inom djurvärlden har man – som beräknat – fått ett medialt genomslag, som torde sakna motstycke i museets långa historia.

Hur mycket som är arrangerat och tillrättalagt i utställningen är omöjligt att avgöra.

Hur som helst, inte en dag den senaste tiden utan åtminstone ett inslag i någon av Sveriges radios kanaler om homosexuella djur. Igår, söndag 9/11, presenterades utställningen till exempel så här på P1:s hemsida av dess projektledare och tillika galjonsfigur, en ung dam vid namn Christina Ritzl:

”Syftet är att vända upp och ner på vår romantiserade bild av naturen och att visa att homosexualitet också är vanligt hos djur. Det säger Christina Ritzl, biolog på Naturhistoriska Riksmuseet.”

VÄNDA UPP OCH NER. Vår romantiserade. Vår felaktighet. Våra heteronormativa fördomar. OCKSÅ är vanligt. LIKA VANLIGT som hos människor. Om möjligt.

Alltnog, här ett litet axplock bland gensvaren hos svenska medier:

Sv.D. 7/11: ”Vanligt med homosexualitet i djurvärlden. — Nu vill Rainbow animals slå hål på myten”
NEWSDESK 29/10: Pressvisning Rainbow animals. ”Vanligt med —.”
BOLAGSFAKTA: ”Vanligt med homosexualitet i djurvärlden.”
TV4 6/11: ”Så mycket homo är giraffer.”
NYHETER24: ”Gaydjur kommer ut.”
ARBETARBLADET 7/11: ”Djurens gränslösa sexliv.”
PRESSKONTAKT: ”Dessutom visar Christina Ritzl — utställningens höjdpunkter”
NATURMORGON P1: ”Rainbow animals heter den utställning som öppnar på Naturhistoriska riksmuséet i Stockholm idag, och som handlar om homo- och bisexualitet hos djur. Vi pratade med professor Bengt Silverin, som forskar om djurs sexuella beteenden.”
AFTONBLADET: ”Jodå, så gör homodjur.”
GD: ”— homosexualitet bland djur är exemplen legio.”

Och så vidare. Hm, vilka sponsorer och genuspolitiska särintressen kan man hitta i bakgrunden?

Kommentar från Patrik Lindenfors
Tid: 10 November 2008, 12:06

Du frågar: “vilka sponsorer och genuspolitiska särintressen kan man hitta i bakgrunden?”

Ja, inte vet jag. Har du något mer än tomma beskyllningar att komma med får du gärna redovisa dem.

Att visa att naturen inte är på det sättet som människor tror är faktiskt naturhistoriska riksmuseets uppgift, även om det inte passar dina fördomar.

Kommentar från Andrew
Tid: 13 February 2009, 13:15

Så här skriver Ray Baker från Credoakedimin :

I helgen öppnades utställningen ”Rainbow Animals” på Naturhistoriska riksmuseet. Utställningen, som bygger delvis på forskning från Bruce Bagemihl, visar att homosexuella handlingar förekommer bland många olika djurarter. Enligt information om utställningen har man ibland kritiserat homosexuella handlingar för att vara ”onaturliga” eftersom de inte förekommer i naturen. Utställningens syfte är att bevisa att detta påstående inte stämmer – homosexuella handlingar har dokumenterats bland mer än tusen olika djurarter. Underförstått får man dra slutsatsen att eftersom homosexuella handlingar förekommer i naturen och alltså är ”naturliga” bör man bekräfta och bejaka mänsklig homosexualitet.

Jag är ingen zoolog och har ingen avsikt att gå genom Bagemihls kolossala bok och försöka visa att de förmenta homosexuella handlingarna egentligen är uttryck för maktkamp och dominans, eller icke-sexuell lek. Nej, man behöver inte ge sig ut på hal is med långsökta omtolkningar vare sig för eller emot idén att homosexuella handlingar är vanligt förekommande i djurriket.

Det finns andra saker man kan invända mot. Förutom den uppenbara problematiken med antropomorfism i utställningen (den konnotativa undertonen med regnbågsflaggan och ”pride” över en homosexuell identitet), kan man ställa den legitima frågan om till vilken grad djurbeteende bör vara normativt även för människor.

Homosexuella handlingar förekommer bland djuren – gott och väl. Det gör också kannibalism. Att ett djur äter ett annat djur av samma art förekommer bland mer än 1500 arter, och inte bara i nödfall. Man kan nämna bland andra hamstrar, lejon, mormonsyrsor (Anabrus simplex), myror, grisar, flasknosdelfiner (Tursiops truncatus), katter, elefanter, hundar, babianer, björnar, och vissa fiskarter, inklusive guppier och sandtigerhajar som djurrikets kannibaler. Eller ännu bättre, vad sägs om djurarter där sexuell kannibalism förekommer? Ett djur (oftast en hona) äter upp sin partner efter avslutad parning. Här kan nämnas skorpioner, bönsyror (Mantis religiosa), redback spiders (Latrodectus hasselti), svarta änkan (Latrodectus mactans, L. variolus , och L. hesperus) och Stagmomantis carolina.

Bland de priapiska bonoboaporna / dvärgchimpanser (Pan paniscus) finns inte bara heterosexuell promiskuitet, homosexuella relationer och oralsex; incestuösa relationer mellan nära släktingar och sexuella övergrepp mot unga, icke-könsmogna individer också förekommer.

Sexuella övergrepp mot ungar inom samma art påträffas också bland mullvader och hermeliner (Mustela erminea). Och våldtäkt är vanligt förekommande bland flasknosdelfiner, änder, gäss och vissa typer av vattenskalbaggar (genus Acilius). Till och med nekrofili har dokumenterats bland gräsänder och paddor (Bufo marinus).

Om man ska följa logiken bakom Bagemihls forskning och utställningen Rainbow Animals, får man dra slutsatsen att man bör bejaka våldtäkt, sexuella övergrepp mot unga, kannibalism och nekrofili därför att de förekommer bland de ”lägre” djurarterna och är alltså ”naturliga”.

Nej, det tror jag naturligtvis inte alls på. För det första anser jag att det är problematiskt att tillskriva djurens beteende något moraliskt värde. Vi menar inte att en björn gör ”fel” när den attackerar en fjällvandrare eller att en fågelmamma är ”dygdig” när hon skyddar sina ungar. Att tillskriva sådana moraliska värden på djurriket är också en form av antropomorfism som inte håller.

För det andra behöver inte det som förekommer i naturen vara ”rätt”. Man kan inte härleda det normativa från det deskriptiva. Att observera naturen ger en otillräcklig bas för etiken. David Hume och andra stora filosofer har med rätta pekat ut hur omöjligt det är att börja med en ren beskrivning av hur människor faktiskt beter sig och sluta med en föreskrift om hur människor bör bete sig. ”Humes lag” säger att man inte kan bevisa moraliska föreskrifter endast utifrån en beskrivning av fakta. Varken djurens eller människornas faktiska handlingar inom naturen kan leda oss till moraliska plikter.

Jacques Monod, Nobelpristagare i medicin för sitt arbete inom genetik (1965), insåg detta. Om allt som finns bara är en produkt av evolution är det uteslutit att säga hur man bör bete sig. ”Om detta [biologisk evolution] är sant, kan vi inte härleda någon ’plikt’ utifrån det som ’är’ och vi är fria att välja vårt eget värdesystem. Faktum är att vi måste välja ett värdesystem. Vi kan inte leva utan det: vi kan inte leva personligen; vi kan inte relatera till samhället.”
Monod förespråkade en form av metaetisk subjektivism eller antinomism där värderingar måste väljas godtyckligt utan något mått med vilket vi kan bedöma dem. Även om jag inte håller med honom i alla hans slusatser inom etiken, kan jag appådera hans uppriktighet att förstå att etiken inte kan grunda sig i en observation av naturen.

För några år sedan var radions sommarplåga en låt där refrängen lät: ”Me and you, baby, we ain’t nothin’ but mammals / let’s do it like they do on the Discovery Channel.” Tycka vad man vill om låttexten, men man skriver utifrån en konsekvent naturalistisk människosyn. Här finns ingen plats för moral – bara fucking. Budskapet är solklart: människan är bara ett djur. Djur parar sig – många utan någon som helst förpliktelse. Då får också vi knulla med vem man vill. Men varför stanna där? Varför inte döda och äta upp våra sexuella partners? Eller förgripa oss på barn? Våldtäkt är väl också naturligt. Om man tycker att detta är motbjudande, är det därför att man intuitivt förstår att mänsklig moral grundar sig på något mer än bara det som är naturligt.

Kommentar från Patrik Lindenfors
Tid: 13 February 2009, 13:44

Andrew,
Jag skrattade högt när jag läste Bakers text. Inte för att den är korkad eller felaktig – det är den inte – utan för att han använder ett klassiskt religiöst retoriskt trick som är ganska genomskådat vid det här laget. Lite kortfattat ser det ut så här:

Religiösa: Homosexualitet är onaturligt! Det förekommer inte i naturen.
Vi andra: Nej då, det är väldigt naturligt. Det finns hos tusentals djurarter.
Religiösa: Men vi är väl ändå inte som djuren?

Alltså, först använder man naturen som argument. Sen när det visar sig att naturen faktiskt fungerar tvärtom mot vad man trodde så är naturen inte längre giltigt som argument.

Tror du någon som inte är religiöst förblindad köper den typen av billigt retoriskt trick?

Skriv en kommentar