Main menu:

Mina böcker

Sök på sidan

Recent Posts

Recent Comments

Länkar

November 2008
M T W T F S S
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930

Kategorier

En äkta vetenskaplig kontrovers

År 1962 utkom den brittiske biologen V. C. Wynne-Edwards med boken Animal Dispersion in Relation to Social Behavior. I den argumenterade han att många beteenden var produkten av naturligt urval på gruppnivå istället för på individnivå. Den här åsikten kan man fortfarande höra ibland i naturfilmer där speakerrösten påstår att någon individ offrar sig för “artens fortlevnad” eller något liknande. Det var en ganska vanlig åsikt när Wynne-Edwards utkom med sin bok, men alla hans exempel blev för mycket. Hans övertolkning av fenomenet gjorde det tydligt att det inte var så det gick till.

Wynne-Edwards tes blev hårt ansatt och sågad av framför allt George C. Williams i hans bok Adaptation and Natural Selection (1966), där Williams övertygande visade att naturligt urval på individ- och gen-nivå var både sannolikare och kraftfullare än selektion på gruppnivå. Även Richard Dawkins bok Den själviska genen (1976) förstås bäst i ljuset av Wynne-Edwards arbete. Länge var konsensus att Williams och Dawkins hade helt rätt, och Wynne-Edwards förpassades till vetenskapens ärofulla sophög där forskare som haft fel, men på ett intressant sätt, finns samlade.

Individ- och genselektion har numera status som ett vetenskaplig konsensus.

Men hur fungerar sådana vetenskapliga konsensusområden? Är ämnet odiskuterat? Förbjudet område? Icke. Som forskare finns det inget mer frestande mål än ett vetenskapligt konsensus. Kan man slå omkull ett sådant kan man verkligen göra sig ett namn.

Flera har försökt slå hål på individ- och genselektionskonsensus, men en person har lyckats bättre än de flesta: David Sloan Wilson. Han har har föreslagit något som han kallar “multilevel selection theory” – alltså naturligt urval över flera nivåer, där han gett gruppselektion en prominent plats.

Jag hade förmånen att vara på konferens med Sloan Wilson förra veckan och ägnade bland annat en middag åt att diskutera hans teorier om gruppselektion med honom, framförallt hur han applicerar teorin på religion. Varför religion finns är nämligen en av de svårare sakerna att förstå för en evolutionsbiolog. Eftersom i princip alla människor är religiösa finns förmodligen en evolutionär fördel med religion. Men vilken? Hur kan det vara fördelaktigt att tro på något som inte finns? Sloan Wilsons förklaring är frestande i sin enkelhet: religion främjar gruppsammanhållning. Selektion på gruppnivå, helt enkelt.

Jag råkar tro att det här är en del av förklaringen av religion. Men jag tror också att Sloan Wilsons gruppselektionsteorier är mestadels fel i övrigt. Och konsensusåsikten bland biologer är densamma. De exempel Wilson ger håller helt enkelt inte hela vägen utan kan bättre förklaras av selektion på individ- eller gen-nivå. Men det innebär inte att han bör stoppas eller förbjudas att forska vidare på frågan – tvärtom! Det viktiga är att han får driva sina forskning, argumentera för sina teser, annars kommer vi aldrig att få reda på om han har rätt eller inte.

Det är så här vetenskapen hanterar meningsmotståndare. Låt dem höras! Det är också därför det är så tröttsamt att höra klimatförändringsförnekarnas tirader. Vi vet vad som är den vetenskapliga konsensus på klimatområdet. De argument som förs fram emot detta konsensus i media är ibland upprepningar av gammal, felaktig information, ibland någon som drar för stora växlar på enstaka resultat, men oftast är det rena förnekanden av fakta.

Inom vetenskapen är fakta slagträn att användas, inte jobbig information att förnekas. Om ändå all debatt kunde vara på det sättet.

Bookmark and Share

Kommentarer

Kommentar från Erik Svensson
Tid: 15 November 2008, 13:16

Fast gruppselektionens betydelse är ytterst en empirisk fråga. Det är ingen tvekan att gruppselektion kan fungera, det insåg faktist redan Ronald Fisher. För honom var det snarare en empirisk fråga, om dess styrka relativt selektion på lägre nivåer. Fisher menade att eftersom det finns färre “enheter” på högre nivåer än på lägre nivåer (färre grupper än individer alltså), så blir balansen mellan “drift” och selektion en annan. Därför antar man oftast att individ- och genselektion är starkare evolutionära krafter än gruppselektion, men det betyder ju inte att den sistnämnda inte existerar, eller hur?

Problemet med t. ex. Richard Dawkins och GC Williams är ju att de båda, till skillnad från Fisher, definierar bort gruppselektion och kräver att man först måste förklara ett fenomen med lägre nivåer INNAN man överväger en förklaring som bygger på högre nivåer. Det innebär en orimlig bevisbörda för den som ifrågasätter det nuvarande paradigmet. Det är mer rimligt, menar jag, att ställa sig den kvantitativa frågan:

Hur mycket av allel X:s nuvarande spridningstakt i populationen kan förklaras med a/selektion på gennivå, b/på individnivå och c/på gruppnivå. Då får vi ett mer kvantitativt och intellektuellt förhållningssätt som är betydligt mer fruktbart än Dawkins sterila genselektionism.

Ett bra exempel på hur gen-, individ och gruppselektion faktiskt kan samverka och samtliga vara viktiga är t-allelkomplexet hos Mus som bl. a. Lewontin studerade på 1960-talet. Personligen har jag med åren blivit alltmer kritisk mot Dawkins och tror att “multilevel selection”-theory är mer fruktbart och intressant. I synnerhet för empiriker som studerar naturliga populationer. Och “species-selection” medger ju t. o. m. Dawkins som en intressant möjlighet i sin bok “The Extended Phenotype”.

Kommentar från Patrik Lindenfors
Tid: 16 November 2008, 23:42

Jag håller med dig. Förutom att jag ser gen-räknandet som centralt. Det vill säga att Williams och framförallt Dawkins inte hade “fel” utan att deras tjat om att se selektion på gen-nivån gäller oavsett vilken nivå själva urvalet äger rum.

En detalj från mitt samtal med Sloan Wilson som kanske kan intressera dig är att han såg gruppselektion också som något politiskt. Han tror att vetenskapssociologer kommer att göra en intressant iakttagelse någon dag att gruppselektion fick ge vika för individselektion ungefär vid samma tid som individualismen blev den dominerande ideologin i västerlandet.

Kommentar från Erik Svensson
Tid: 17 November 2008, 22:15

Hmmm…Det är möjligt att Sloan Wilson har rätt.

Fast å andra sidan så tror jag att det är lite för enkelt att koppla nyliberalism och individualism till genselektionism, och vänsterideologier/socialism till gruppselektionism. En högerextrem ideologi som nazismen var ju t. ex. utpräglat gruppselektionistisk. Liksom etologen Konrad Lorenz, som knappast var någon vänsterman. Och Marx och Engels beundrade ju båda Darwin, liksom den legendariske socialdemokratiske botanikprofessorn Bengt Lidforss i Lund. Jag tror egentligen såväl höger- som vänsterdebattörer gör det lite för lätt för sig själva när de försöker “kidnappa” frågan om selektionsnivåerna och politisera den.

Kommentar från Erik Svensson
Tid: 17 November 2008, 22:19

En intressant sak till som kanske du har någon fundering kring:

När man funderat mycket kring frekvensberoende selektion, som jag, så inser man efter ett tag att individuell fitness inte kan definieras utanför den specifika interaktionen med (minst) en annan individ. Alltså: fitness blir inte en egenskap hos den individuella genotypen, utan en emergent egenskap som uppstår och realiseras först i en interaktion med en annan genotyp. Det är å ena sidan inte äkta gruppselektion, å andra sidan skiljer det sig från renodlad genselektion eftersom fitness är kontext-beroende. Så vad är det då???? Jag är rätt så fascinerad av indirekta genetiska interaktioner (som bl. a. Allen Moore jobbat med) och då tänker man mycket på sådant här, som du förstår.

Kommentar från Patrik Lindenfors
Tid: 18 November 2008, 2:27

Fitness har väl alltid varit en emergent egenskap som uppstått och realiserats i en interaktion med allting runt omkring – inklusive andra individer? Jag ser inte det problematiska i din definition.

Men det är ju egenskaper som har fitness, egentligen. Inte hela genom – dessa splittras redan i första led. Sen spelar det inte så stor roll var egenskapen ger en fördel; i individen eller i gruppen.

Kommentar från Johan
Tid: 11 March 2009, 22:45

“En högerextrem ideologi som nazismen var ju t. ex. utpräglat gruppselektionistisk.”

Högerextrem kanske, men knappast individualistisk. Tvärtom extremt kollektivistisk med uppoffringar för nationen och rasen.

Marx och Engels beundrade ju Darwin men jag vet inte om de hade någon åsikt om grupp/individ-selektion. Darwin bedrev ju inte direkt någon polemik mot gruppselektion.

Skriv en kommentar