Main menu:

Mina böcker

Gud finns nog inte
finns i tryck på svenska, engelska, tyska, spanska, italienska, danska, polska, holländska, persiska och som e-bok på engelska.

Sök på sidan

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Länkar

februari 2009
M T O T F L S
« jan   mar »
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
232425262728  

Kategorier

Avlatsbreven tillbaka

Vi är alla syndare. Därför kan ingen komma in direkt till himmelen. Av denna anledning finns enligt Katolska kyrkan skärselden där man blir straffad för sina synder en tid innan man får komma in i himlen.

Men kan man inte jobba av tiden man blir dömd till skärselden redan här på jorden? Jodå. Om man blivit förlåten synderna genom bikten kan man vinna avskrivning – avlat – för dessa synder genom olika handlingar. Enligt Wikipedia förhåller det sig så här:

Avlat kan vinnas genom ett antal olika handlingar, enligt Kyrkans regler. Det kan vara att läsa en viss bön på en speciell av Kyrkan utsedd jubileumsdag, eller att företa en längre pilgrimsvandring. Det krävs även bikt, vissa böner och kommunionsgång för att avlaten skall bli giltig. Man kan aldrig få avlat för synder som man inte redan fått förlåtelse för genom bikt.

Förr i tiden ingick även att skänka pengar till välgörande ändamål som en handling för att få avlat. Detta ledde till en handel med avlatsbrev som fick Luther att gå i taket. Som om man skulle kunna köpa sig in i himmelen? Penningavlaten avskaffades därför av Katolska kyrkan vid det tridentinska kyrkomötet på 1500-talet.

Men avlatsbreven då? Kan fortfarande Guds tjänare på jorden efterskänka tid i skärselden? Det något förvånande svaret är att avlaten som sådan aldrig avskaffats. Biskopar kan fortfarande ha inflytande över vilket straff som Gud kommer att utmäta på syndare. Avlaten har dock länge fört en undanskymd tillvaro.

Med de nuvararande konservativa strömningarna i den Katolska kyrkan kanske det inte förvånar någon att avlaten är på väg tillbaka. Hur starkt och i vilken form beror mest på hur konservativ den individuella församligen är.

Kan man anta att biskop Anders Arborelius – ledare för katolikerna i Sverige – inte låter avlatsbrev vara någon framträdande del av förkunnelsen? Eller anser även han sig kunna berätta för Gud vilket det rättmätiga straffet för en syndare är?

Bookmark and Share

Kommentarer

Kommentar från Johan Stenberg
Tid: 24 februari 2009, 23:37

???
Avlaten har aldrig avskaffats och är en helt vanlig och okontroversiell del av det religiösa livet i Stockholms katolska stift. Jag kan inte se något skandalöst med det.

Skärselden är för övrigt inget straff utan en rening. Den intresserade kan läsa om den i den katolska katekesen: http://www.katekesen.se/

Kommentar från Patrik Lindenfors
Tid: 25 februari 2009, 8:42

Avlaten är visst ett straff – i alla fall om man läser Katolska Katekesen (inklippt nedan). Avlaten handlar om att straffet för en synd blir efteskänkt – kyrkan hjälper Gud i att utdöma rätt längd på straffet, så att säga. Hybris?

Avlaten har aldrig avskaffats, precis som du säger, men har så vitt jag vet (samt författaren till tidningsartikeln jag refererar till) fört en ganska undanskymd tillvaro sedan Luther. Detta eftersom avlaten är kontroversiell. Vad ”ganska undanskymd” rent faktiskt innebär är subjektivt, förstås, så det är något svårt att debattera. Artikeln handlar i vilket fall som helst om att vissa katolska stift låter den få en mer framträdande roll än förut.

Här kommer de aktuella avsnitten ur Katolska kyrkans katekes för de intresserade:

1471 Läran om avlat och avlatspraxis hör nära samman med verkan av botens sakrament.

Vad menas med avlat?

”Avlat innebär att det timliga straff som man ådragit sig genom synd som redan har utplånats blir efterskänkt inför Gud. Det är ett efterskänkande som en väl förberedd troende kristen erhåller på vissa bestämda villkor, genom ett kyrkans ingripande. Ty kyrkan är återlösningens förmedlare, och hon fördelar och öser i enlighet med sin auktoritet ur den skatt av tillfyllestgörelse som Kristus och helgonen har samlat.”

”Avlaten är partiell eller fullständig, dvs, den kan ge partiell eller fullkomlig befrielse från det timliga straff som hänger ihop med synden.” Man kan använda sig av avlaten för sig själv eller låta den komma de avlidna till del.

Syndens straff

1472 För att förstå denna kyrkans lära och praxis måste man se att synden har en dubbel följd. Allvarlig synd berövar oss gemenskapen med Gud, och därigenom förlorar vi möjligheten att uppnå det eviga livet. Förlusten av det eviga livet kallas för syndens ”eviga straff”. Å andra sidan medför varje synd, också den mindre allvarliga, en osund bundenhet till det skapade. Och denna bundenhet är i behov av rening, antingen här nere på jorden eller i det tillstånd som kallas för skärselden. Denna rening ger befrielse från det som kallas syndens ”timliga straff”. Man får inte föreställa sig dessa båda former för straff som ett slags hämnd, som Gud lägger på oss utifrån, utan som något som kommer från syndens egen natur. En omvändelse som framgår av brinnande kärlek kan åstadkomma en så fullständig rening av syndaren, att det inte finns något straff kvar.

1473 Förlåtelsen av synd och återställandet av gemenskapen med Gud har som konsekvens att de eviga straffen för synden efterskänks. Men de timliga straffen för synden återstår. En kristen människa måste bemöda sig om att ta emot de timliga straffen för synden som en nådegåva, i det att hon tålmodigt uthärdar lidanden och prövningar och lugnt ser döden i ansiktet då den dagen kommer. Hon skall genom barmhärtighetens gärningar och kärlek liksom med bön och olika former för bot försöka att fullständigt klä av sig den ”gamla människan” och klä sig i den ”nya människan”

Kommentar från Lena Maria
Tid: 12 september 2009, 14:57

Hmm jag ser att det här är gamla inlägg och då borde jag kanske bara låta det vara, men bara en liten kommentar.
Det är svårt också för oss katoliker att förstå mysterierna. Men viktigt för oss är dock att inte tänka i straff, boten är inte ett straff. Att Luther gick i taket kan bero på att han ansåg att vissa vägar till helande blev utnyttjade. Nu när du använde Luther i detta sammanhang, så vill jag påpeka att Luther aldrig avskaffade bikten. I lutherska kyrkan finns bikten fortfarande kvar som ett tredje, dock av de flesta bortglömt, sakrament.
Det är alltid fel att missbruka, vad det än handlar om, i det här fallet möjligheten att få avlat. Men jag tvivlar på att det ens är möjligt att verkligen få avlat om intentionen och vägen dit, inte i grunden är sann. Det är inte ”patern” eller biskopen som håller i det avgörandet utan den som är större än vad vi kan föreställa oss.

Kommentar från Patrik Lindenfors
Tid: 14 september 2009, 11:01

Hej Lena Maria,
Tack för klargörandet om avlaten. Jag har två kommentarer:
1. Inom protenstantismen anser man att det inte behövs någon medlare mellan en person och Gud. Därför biktar man sina synder direkt till Gud och inte till en präst.
2. Givetvis är det som du säger, att det är Gud som fäller avgörandet och inte prästen. Därför kan den olyckliga situationen uppstå att prästen lovar förlåtelse eller efterskänker tid i skärlelden fast Gud vill något annat. Det är risken man löper när man tror att man går Guds ärenden på det sätt som katolska präster tror.

Skriv en kommentar