Main menu:

Mina böcker

Sök på sidan

Recent Posts

Recent Comments

Länkar

March 2009
M T W T F S S
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
3031  

Kategorier

Svenska kyrkan – bara på låtsas?

Tecknen på Svenska kyrkans tilltagande förvirring över sin värdegrund och sina målsättningar tilltar. Nu senast skildras den i en doktorsavhandling som läggs fram vid Uppsala universitet den 20 mars där Lennart Belfrage har studerat den Svenska kyrkan ur ett existentialpsykologiskt perspektiv.

– Historiskt har den Svenska kyrkan varit något av ”Sveriges ryggrad” i moraliskt och normmässigt hänseende, säger Belfrage, men nu ser man mer på kyrkan som en organisation eller ett företag vilket bidrar till att Svenska kyrkan nu genomgår en djup identitetskris.

Den här otydligheten medför förstås arbetsmiljöproblem för Sveriges präster. Ungefär en femtedel av prästerna löper därför en risk att bli utbrända, enligt självuppskattningar prästerna fått göra.

– Våra resultat visar att många präster tvivlar på sitt uppdrag och sin förmåga. Vi ser en ökad existentiell oro och en ökad sårbarhet och att det finns ett starkt samband mellan frågor om kallelsetvivel och emotionell utmattning.

Som Humanist slås man av att Svenska kyrkan mer och mer verkar vara på låtsas.

Läs mer i Uppsala universitets pressmeddelande eller i Kyrkans Tidning.

Bookmark and Share

Kommentarer

Kommentar från Mattias Johnselius
Tid: 23 March 2009, 15:27

Var det verkligen det enda du hade att komma med till ett annars intressant och aktuellt debattämne?
Bara för att kyrka och dess präster har svårt att nå fram i sin kallelse till många nya förutsättningar i samhället och känner vånda och tvivel osv inför det, betyder väl inte att allt är på låtsas. Ni humanister röner kanske inte heller så stora framgångar. Jag skulle tro att många humanister känner likadant, vånda och tvivel att inte nå fram. För inte har ni heller så mycket vind i seglen och når nå större skaror med er ideologiska uppfattning i dagens sverige. De flesta ideologier från religiös till politiska har av olika anledningar stora svårigheter att nå människor av idag. Fråga politiker vad det känner inför mötet med det postmoderna samhället. Inte är det med idel hurrarop och med en kännsla av segervittring. Nej med vånda att nå fram och tmed vivel om att man är rätt ute skulle jag tro, eller rättare agt jag vet.
Patrik inte kan man avfärda ett tankesysten, en ideologi, en ism …som vara på låtsas bara för att man inte når fram, bara för att det blåser motvind, bara för att nya förutsättningarna möter motstånd, bara för att man känner tvivel och vånda i sin kallelse. Det är för enkelt, för okunnigt, för trångsynt och respektlöst.
Att hamna i vånda och tvivel i sin uppgift för att man inte alltid når fram det drabbas alla bärare av tankesysten av någon gång och är verkligen inget tecken på oduglighet och diskvalifisering. Snarare ett tecken på att det är som det ska.
Jag tror många präster känner att det i och med Bellfrages avhandling tas på allavr i sina kval, i vad det känner. De har fått en förklaring till varför de känner som de känner. Kanske kan Bellfrages avhandling stärka dem på något vis inför framtiden. Ett steg på vägen mot en ljusare framtid för landets duktiga präster.
Så kan man se på saken på ett positiv sätt. Jag bara hjälper dig för det är ju inte din starka sida.

Kommentar från Patrik Lindenfors
Tid: 23 March 2009, 18:35

Jag har full respekt för personligt existentiellt tvivel. Däremot har jag mindre respekt för den organisation som skapar tvivel genom att inte längre stå upp för sina grundläggande ideal. Det är två skilda frågor.

Jag försökte inte avfärda kristendomen i mitt blogginlägg. Bara visa på att Svenska kyrkan inte står för kristendomen längre.

Vad du tycker är mina svaga sidor vet jag inte riktigt vad det har med saken att göra. Personangrepp istället för diskussion? Varför alltid denna taktik?

Kommentar från Mattias Johnselius
Tid: 23 March 2009, 19:14

“Att stå upp för sina ideal” Jo det är en helt annan fråga. Den frågan diskuterar jag gärna. Men det är VERKLIGEN inte det som som Belfrage diskuterar i sin avhandling.
“Personangrep istället för diskussion”, om du nu tar det så är din känsla, men att du inte tål precis det du själv håller på med hela tiden är mycket anmärkningsvärt. Du dumförklarar, raljerar, förmörkar och gör dig lustig hela tiden över Kristna och kyrkan i allmänhet och påven i synerhet. Du gör det lite dolt men helt uppenbart och medveten. b.l.a. menar du att påven inte har mycket till medkänsla. Det är inte mycket till diskussion utan personangrepp. Självransakan. Tack hej!

Kommentar från Patrik Lindenfors
Tid: 23 March 2009, 19:56

Påven är inte enbart en person utan en företrädare för katolska kyrkan. Det är i den egenskapen som jag tycker det är intressant att ge mig på honom som person.

Jag tål personangrepp, det är inga problem. Däremot förbehåller jag mig rätten att peka ut alla tillfällen då jag blir utsatt för sådana. Det verkar (tyvärr) vara ett av de vanligare debattknepen från kristna debattörer. Du gjorde det för övrigt igen.

Skriv en kommentar