Main menu:

Mina böcker

Sök på sidan

Recent Posts

Recent Comments

Länkar

April 2009
M T W T F S S
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
27282930  

Kategorier

Mänskligt samarbete och själviska gener

Min bloggande biologkollega i Lund, Erik Svensson, har precis fått en intressant fokus-artikel publicerad i TREE (en sådan artikel är när man belyser någon annans forsknng som man t.ex. tycker är osedvanligt bra eller viktig). Artikeln handlar om en modell av Gavrilets, Duenez-Guzman & Vose i PLoS ONE förra året. Modellen visar på en möjlig teoretisk lösning på problemet om varför människor samarbetar så mycket mer än andra djur. Det gör vi nämligen. Men varför?

Det finns klassiska evolutionsbiologiska förklaringar av samarbete. För en evolutionbiolog gäller det att förklara hur “gener för samarbete” kan spridas i en population. (Utan gener ingen evolution, därav gen-centrismen.) Problemet man har att lösa är hur beteenden som är kostsamma kan spridas när de som inte betalar kostnaden teoretiskt sett borde sprida sina gener bättre. Man har kommit på två tänkbara lösningar:

1. “Kin selection”, vilket går ut på att “gener för samarbete” kan sprida sig i en population om generna gynnar sig själv. De gynnar sig själva om de får individen som bär dem att uppföra sig själviskt, eller – och det här är nyckeln till samarbete – om de hjälper sig själva i andra individer, dvs om de får sin bärare att hjälpa släktingar.

2. Reciprok altruism, vilket går ut på att “gener för samarbete” kan sprida sig i en population om generna gynnar sig själva i längden. Det gör de om de får sin bärare att hjälpa andra individer som de kan förvänta sig hjälp av i framtiden, dvs om de får sina bärare att utbyta tjänster med andra.

Nu har gener inga intentioner, så de kan förstås inte medvetet få sina bärare att göra någonting. Däremot hjälper det förståelsen mycket om man ser på generna som om de har intentioner. Ett metaforiskt trick som som generationer av biologistudenter kan vittna om nyttan av.

Det var den här metaforen som Richard Dawkins formfulländade i sin bok “Den själviska genen” 1974, en av de mest sålda böckerna om evolutionsteori någonsin. (Jag har skrivit om själviska gener förut.) Det är inte så att själviska gener går på tvärs mot samarbete. Tvärtom uppkom metaforen om den själviska genen just av vådan av hur man skulle kunna förstå samarbete i naturen.

Problemet är att de här biologiska förklaringarna om samarbete inte räcker till för att förklara mänskligt samarbete. Vi samarbetar helt enkelt “för mycket” för att evolutionsbiologi ska räcka till som förklaring. Därför har det på senare tid börjat dyka upp allehanda andra förklaringar av mänskligt samarbete, de flesta grundade i det nygamla fältet om kulturell evolution. Den nya tappningen av kulturell evolution modellerar kulturella egenskaper med antagandet om att de är fria från sin biologiska bakgrund att evolvera enligt egna regler. Gavrilets et al.’s modell ska förstås i det sammanhanget.

Dock går kulturevolutionär teori och Gavrilets et al.’s modell inte på något sätt nödvändigtvis på tvärs mot evolutionsbiologiska förklaringar av samarbete. Istället ser man kultur som ett tillägg till biologin. Därför tycker jag att Erik trampar snett när han skriver att “Humans are unique among animals in cooperating in large groups of unrelated individuals, with a high degree of resource sharing. These features challenge traditional evolutionary theories built on kin selection or reciprocity.” Det gör de inte alls. Det går utmärkt att förstå biologiskt betingat och kulturellt betingat samarbete som två olika fenomen.

För övrigt tycker jag att den här beskrivningen av själviska gener inte stämmer: “Moreover, it is generally believed that lower-level (genic) selection would favor ‘selfish genes,’ that is, genes which maximize their fitness at the expense of other individuals.” Själviska gener är istället gener som gynnar sig själva, oavsett i vilken individ de sitter i. Själviska gener är själva förklaringen av samarbete, inte problemet.

Sen undrar jag hur Erik lyckats få in följande politiska drapa i avslutningsstycket: “With the current financial crisis fresh in our minds, and with increasing criticisms against neoliberal economic theories, greedy capitalism and unregulated markets, a deeper understanding of human social evolution and behavior is more urgent than ever. Coalition formation, such as the famous ‘coalition of the willing’ that preceded the Iraq War in 2003, seems to be an inherent biological characteristic of Homo sapiens at several levels of our social organization.”

Driver man en blogg som heter “Biology and Politics” är det logiskt att man vill få in en sådan avslutning. Men att tidskriften tog in den?

Eriks artikel gav uppenbarligen upphov till många intressanta tankar. Vi får hoppas att han fortsätter att utforska kulturell evolution.

Bookmark and Share

Kommentarer

Kommentar från Erik Svensson
Tid: 23 April 2009, 18:26

Faktum är att “Coalition of the Willing” var något som en av referee’s exemplifierade med i sin referee-rapport och jag tyckte att det var ganska kul exempel på en sådan (möjlig) koalition, det var därför jag nämnde den.

Artiklar i TREE av detta slag ska också, enligt instruktionerna, skrivas i “journalistic flavour” och gärna ha lite av subjektiv “opinion” med sig, så jag tycker att det var helt i sin ordning med en sådan lite snärtig avslutning (läser man f. ö. Gavriltet’s originalpapper så är de fulla med sådana här blinkningar, så jag tycker nog att det var lite på sin plats här också).

Nja, jag har nog inga tankar på att utforska kulturell evolution annars än som ett rent sidospår. Jag tycker dock att det är rätt så intressant

Kommentar från Erik Svensson
Tid: 23 April 2009, 18:31

Fast en sak förbryllar mig lite:

Jag ser verkligen Gavrilet’s modell för samarbete som evolutionär – inte som ett “alternativ” till evolutonsbiologiska förklaringar, vilket du tolkar den som. På samma sätt ser jag också kulturevolutonära modeller som evolutionära – om än inte nöddvändigtvis baserade på “lägre” selektionsnivåer.

Däremot ser jag Gavrilets modell som ett komplement till släktskapsselektion och reciprocitet – men det betyder ju inte att dessa modeller inte också gäller eller att jag avvisar evolutionära förklaringar till människans beteende (det vore ju konstigt). Det är bara en fråga om VILKA evolutionära mekanismer som är viktigast här.

Skriv en kommentar