Main menu:

Mina böcker

Sök på sidan

Recent Posts

Recent Comments

Länkar

January 2010
M T W T F S S
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
25262728293031

Kategorier

Bön

Vad är nyttan med bön? Ingen ifrågasätter att stilla meditation och kontemplation kan fungera som en kraftsamling när man till exempel arbetar mitt inne i en katastrof. Men det är inte bön, det är meditation och kontemplation. Var är nyttan med just bön?

Jag har hävdat att bön är  att “mumla önskemål ut i tomma luften” och då blivit kallad respektlös. Problemet är bara att om man inte tror att det finns någon Gud så är det exakt vad bön är, förutom att det inte alltid gäller önskemål utan ibland bara gäller att kommunicera med något övernaturligt. Så jag är ledsen, respektlöst eller inte, jag står vid min beskrivning.

Vad är då bön? Här följer Nationalencyklopedins förklaring.

Den religiösa människans omedelbara form för gudsumgänge eller förbindelse med den eller de högre makter som styr hennes liv och bestämmer hennes öde. Bönen är ofta verbalt formulerad men kan också vara ordlös, t.ex. vid kontemplation. Den kan frambäras av många samtidigt eller i privat avskildhet, den kan ges en liturgisk form och förbindas med olika riter och sakrament eller framföras omärkligt i vardagslivet. I denna mångfald av uttrycksformer framstår bönen som det mest typiskt religiösa förhållningssättet.

Böner till den högste guden eller till olika gudar och högre väsen är kända från de äldsta högkulturerna (Egypten, Babylonien, Indien). Detsamma finner vi hos olika naturfolk världen över. Här finns alla de typiska formerna för bön: lovprisning, tillbedjan, klagan, begäran, förbön, tacksägelse. Bönerna uttrycker tron att människorna är beroende av gudens eller gudarnas vilja, att dessa tar emot bönerna och hjälper den som ber.

Varierande gudsföreställningar och samhällsförhållanden påverkar bönens innehåll. En väsentlig förändring sker då förbindelsen med Gud blir bönens huvudsyfte, då man inte i första hand ber om yttre förmåner utan om att få förbli i Guds (gudarnas) nåd eller närhet, och då bönen blir till stilla tillbedjan inför det gudomliga. Detta öppnar vägen till meditation och kontemplation. En långvarig och koncentrerad bön kan också leda till förändrade medvetandetillstånd. Denna typ av andlig aktivitet kan försiggå utan att man egentligen riktar sig mot en gud (t.ex. inom buddhismen eller jainismen).

Vanligen förutsätter bönen någon form av personligt gudsbegrepp och utgör en dialog mellan vårt jag och ett Du. Vi finner detta i utpräglad form inom judendomen, kristendomen och islam. Psaltaren innehåller ett brett spektrum av böneformer och har också blivit den viktigaste bönesamlingen inom kristendomen.

Både inom judendom och kristendom är gränsen mellan välsignelse och bön flytande. Judiska välsignelser sker genom att man prisar Gud för det man vill välsigna. Samma mönster följer den kristna eukaristibönen (tacksägelsen över brödet och vinet vid nattvardsfirandet). I kristna liturgier riktade sig från början alla böner till Fadern genom Jesus Kristus, så som fortfarande är det vanliga bruket. En direkt åkallan av Jesus förekom i kortare formler (t.ex. Apg. 7:59), men liturgiska böner till Kristus är kända först från 300-talet.

Fasta liturgiska formulär för bönerna finns från mycket gammal tid. Inom låg- och frikyrklighet är den fria bönen under Andens ledning ett ideal, och inom karismatiska rörelser är den förbunden med tungomålstalande. Det judiska bruket att be flera gånger om dagen övertogs av den kristna kyrkan och utbildades särskilt inom klostrens tidegärd. Inom islam utgör de fem dagliga tidebönerna (salat) en obligatorisk del av gudstjänsten (se bönetider). De kan utföras i hemmet eller på arbetsplatsen, men fredagens middagsbön bör helst utföras tillsammans med andra i moskén, där själva böneritualen föregås av en predikan (khutba). Paulus ord om att man ständigt skall be (1 Thess. 5:17) har ibland tolkats bokstavligt, som hos 300-400-talens euchiter eller messalianer, som enbart ägnade sig åt bön. De munkar i Konstantinopel som kallade sig akoimetoi (grek., ‘icke-sovande’), ville likna änglarna i ständig bön, som de förrättade i skift. En motsvarighet på västligt håll kallas laus perennis (lat., ‘ständig lovsång’). Vissa kloster har ständig tillbedjan av sakramentet.

Också särskilda platser brukar avsättas för bönen, i naturen (jfr Apg. 16:13) eller i särskilda bönehus (oratorier); de första synagogorna kallades ofta “böneställen”. Bilder i tempel, kyrkor och helgedomar i det fria ger riktning åt bönen. Ibland är den geografiska riktpunkten väsentlig: judarna är vända mot Jerusalem, muslimerna mot Mekka, de kristna i äldre tid mot öster. Fortfarande är det vanligt att man bygger kyrkor med koret i öster. För bönen söker man sig också till heliga platser, till helgonens gravar och reliker.

Bönen är i många kulturer förbunden med olika gester och förberedelser. Särskilda kroppsställningar och rörelser, andningsövningar, fasta och vaka underlättar bönen. En vanlig form är den repetitiva bönen, då samma formel upprepas gång på gång: de tidiga kristna munkarnas böneformler (jfr Jesusbönen), upprepandet av gudsnamnet inom islamisk sufism (jfr dhikr), den katolska rosenkransläsningen, där man mediterar över olika teman medan man ber. Annars är den böneritual som utförs i samband med de fem tidebönerna (salat) inom islam ett bra exempel på bön förbunden med kultiskt fixerade och föreskrivna gester och kroppsrörelser. Vid sidan av denna i princip obligatoriska procedur finns det inom islam böner eller “supplikationer” (dua, plur. diya) för andra, mindre formella tillfällen. Dit hör t.ex. böner om beskydd inför en resa eller förbön för någon som är sjuk eller befinner sig i en svår situation.

Förbönen är en speciell form av bön, då man, ofta på någons anmodan, ber för dennes räkning. Tron att somliga människor står närmare Gud och att deras bön därför har större verkningskraft är vida utbredd. Inom den romersk-katolska kyrkan och de ortodoxa kyrkorna ber man till Maria och helgonen om att de skall bära fram bönen till Gud. Ett särskilt intresse för bönen finner man i nutiden bl.a. i frikyrkliga eller karismatiska bönegrupper och i meditationsrörelserna.

Bookmark and Share

Kommentarer

Kommentar från Björn Nilsson
Tid: 15 January 2010, 18:11

Nå, Gud hör väl bön(der) i alla fall?

Skriv en kommentar