Main menu:

Mina böcker

Sök på sidan

Recent Posts

Recent Comments

Länkar

November 2010
M T W T F S S
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
2930  

Kategorier

Materialist? Javisst!

Vetenskap och vårt allmänna förhållande till omvärlden grundar sig i två antaganden:
1. Det finns en yttre verklighet, utanför oss själva.
2. Vi kan få information om denna yttre verklighet via våra sinnen.

Utan dessa antaganden kan man inte existera i världen. Man behöver dem dock egentligen inte för att bygga tankesystem. Till exempel matematik, logik och viss filosofi existerar oberoende av en yttre verklighet.

Men så fort man vill yttra sig om verkligheten fastnar man på de två antagandena. Speciellt intressant är det andra antagandet. All information från yttervärlden vi kan ta in måste komma till oss via våra sinnen. Vi har inget annat gränssnitt mot verkligheten. Även om vi uppfinner verktyg för att utöka sinnesomfången så måste vi översätta det utökade omfånget till information som våra sinnen kan ta in.

Det här innebär en viss begränsning. När vi ser någonting vet vi att vi inte ser allt. Det betyder inte att det vi ser är falskt, bara att det är inkomplett. I vissa fall dessutom ohjälpligt komplett. Det finns viss information vi inte kan få, och vi vet om det.

Försök nu lägga till något övernaturligt, till exempel en själ eller någon gudom. Något övernaturligt är alltså något som existerar som vi inte kan få information om via våra sinnen. Hade vi kunnat få sådan information hade det ju varit något naturligt.

Med ens har vi ett problem. Vi har föreslagit existensen av något vi inte kan veta någonting om. Man skulle ju kunna hävda att det övernaturliga existerar oberoende av verkligheten. Men då föreslår man samtidigt att det övernaturliga är ett tankesystem, ett påhitt. Och det var väl inte dit man ville komma (även om mycket teologi verkar fungera så här)?

Det här leder till en faktiskt oundviklig slutsats. Det enda vi kan uttala oss om är det vi kan få information om (via våra sinnen) och tankesystem vi själva konstruerar. Allt annat är oåtkomligt för oss. I praktiken måste vetenskap därför vara materialistisk; den måste utgå ifrån att det materiella är allt som finns.

“Men kärleken då?” säger den fåkunnige, “den existerar väl?” Och visst gör den det. Men det vet vi för att vi upplevt den, känt den. Det finns ingen aspekt av kärleken som är övernaturlig. Tvärtom är det en väldigt naturlig känsla.

“Men Gud då?” är den logiska följdfrågan, “många har ju upplevt Gud, känt honom.” Och det kan man inte förneka. Men blir slutsatsen verkligen den önskvärda för en gudstroende? Kärlek existerar ju inom människan, det är ett inre tillstånd som ger yttre manifestationer. Gud är väl å andra sidan tänkt att existera utanför oss och inte vara enbart någon sorts inre känslostorm?

Vi kan inte veta allt om det materiella, men det innebär inte att vi behöver lägga till “något mer”; det löser ingenting. Påstår man att det finns “något mer” än bara det materiella, då påstår man existensen av någonting man inte kan veta någonting om. Och det är ett rätt ointressant påstående, är det inte?

Bookmark and Share

Skriv en kommentar