Main menu:

Mina böcker

Sök på sidan

Recent Posts

Recent Comments

Länkar

January 2011
M T W T F S S
« Dec   Feb »
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930
31  

Kategorier

Mattias Irving skriver om Sans

Nu kommenterar Mattias Irving hos Seglora Smedja debatten kring omslaget på tidskriften Sans. Hela inlägget finns att läsa här, men jag vill lyfta ut några passager jag anser speciellt intressanta.

Jag trodde vi var eniga med Seglora om att burkan är en form av kvinnoförtryck, och att kvinnoförtryck är av ondo. Jag trodde oenigheten låg i att det kanske inte var en bra idé att lyfta fram just burkan som symbol i dessa dagar av tilltagande främlingsfientlighet. Men det visar sig att jag missförstått situationen.

Det första och sista Irving gör är att relativisera kvinnoförtryck. Detta enligt logiken att eftersom det finns annat kvinnoförtryck som är värre så bör vi inte bry oss om just burkan.

Hade redaktionen på Sans velat göra ett första temanummer om kvinnofrid (vilket hade varit ett utmärkt tema för övrigt) så hade det varit en god idé att sovra i de reella omständigheter som omger förtryckta kvinnor runtom i världen och Sverige idag, och sökt sig till teman som många hade kunnat relatera till sina egna liv. En vodkaflaska hade därför varit mycket passande, särskilt här i Sverige. Den hade gett ett både informativt och provocerande första omslag till en tidning som ändå har det mycket sympatiska namnet Sans.
[…]
Man måste inte vara religiös för att ägna sig åt kvinnoförtryck. Sverige, ett av världens mest sekulariserade länder, är ett ypperligt exempel på det. Ställda inför det ständiga osynliggörandet av vår egen osunda, utbredda alkoholkultur och det vansinniga uppförstorandet av små exotiska fickor av extremism där ute, så vore ett uns av ödmjukhet onekligen klädsamt.

Fritt fram att låta era barn åka utan barnstol alltså. Det finns ju barn som dör av svält, och det är mycket värre.

Jag har väldigt svårt för den här typen av resonemang. Humanisterna har valt att fokusera på kvinnoförtryck i religionens namn just för att det så ofta sopas under mattan. Vi tycker det är viktigt, även om det finns andra former av kvinnoförtryck. Jag tycker Irving borde ha samma åsikt – just för att han är religiös. Skulle någon förtrycka människor i mitt namn skulle jag bli fly förbannad, inte låtsas som ingenting.

Sen kommer en än mer problematisk passage. Lite kulturrelativism, någon?

Om vi verkligen drivs av en vilja att hjälpa dem som lever i burkaobligatoriet så måste vi börja med att fråga dem vad de faktiskt vill ha hjälp med. Vi har inte rätten att egenmäktigt sätta agendan för en annan folkgrupp. Därför kan burkan bara bli en äkta symbol för förtryck när den erövras och börjar användas av de förtryckta själva. Innan dess är det vi som åter ikoniserar och berövar dessa kvinnor deras egen röst, kanske till och med misstänkliggör dem som bär burka men inte råkar hålla med om den västerländska bilden av vad den innebär.

Gör detta mig till kvinnosaksmotståndare, att jag menar att vi västerlänningar faktiskt inte ska ägna oss åt att utkämpa andras strider åt dem? Finns det inte trots allt ett människovärde som måste skyddas till varje pris, och som kränks ytterligt av burkan? Jag tror att det hade kunnat finnas en situation där det hade varit legitimt för oss att aktivt kämpa, inte mot burkan själv, men mot obligatoriet att bära den. Men alltför många har nu använt detta marginaliserade plagg för sin egen ljusskygga agenda.

Bilden av burkan som kvinnoförtryck är “västerländsk”. Plagget är “marginaliserat”. Det betyder i Irvings språkbruk att det är få som bär det, vilket skulle göra burkan till ett litet problem. Och att inte se burkan som en universell form av förtryck tycker jag är lite väl magstarkt. Jag tror Irving behöver kliva ut sin egen kulturella kontext för att förstå problemet.

  • Lek med tanken att man hade påsat in andra typer av människor på grund av någon egenskap de inte har valt. Vad hade varit ett ok urvalskriterium? Svart hud? Homosexualitet? Handikapp?
  • Eller om man givit någon annan bakgrundsorsak till inpåsningen. Vad hade vart ok som ideologisk orsak? Politisk åsikt? Favoritfotbollslag? Favoritbok?

Att Irving inte ser burkan som kvinnofötryckande beror endast och enbart på att det riktar sig mot kvinnor och att förtrycket sker i religionens namn.

Många, Sturmark inkluderad, inbillar sig nog att saker skulle bli bättre om bara vi alla blev lite mer sekulariserade. De tycks helt förbise att folk inte naturligt blir extremister, utan tvingas bli det av extrema omständigheter (vilket för övrigt är en utpräglat humanistisk tankegång).

Är inte Mattias Irvins eget resonemang ett utmärkt exempel på “att saker skulle bli bättre om bara vi alla blev lite mer sekulariserade“? Religion är en av de extrema omständigheter som gör folk till extremister. En utpräglat humanistiskt tankegång, precis som Irving skriver. Om vi vill förstå alla de omständigheter som gör människor till extremister kan vi inte bortse ifrån de våldsförhärligande Abrahamitiska religionernas roll.

Bookmark and Share

Kommentarer

Kommentar från Mattias Irving
Tid: 27 January 2011, 14:29

Hej Patrik,

ja det var en svavelosande uppgörelse med min krönika, må jag säga. Du blir säkert inte så förvånad över att jag känner mig lite feltolkad.

Visst relativiserar jag, men därtill är jag av nöden tvungen. Du väljer att plocka några extremt billiga poäng ur mitt resonemang genom att likställa det jag skriver med att man lika gärna kunde skita i kvinnorna som tvingas bära burka. Eller strunta i att spänna fast sina barn i bilen.

Ja, alla former av förtryck är vidriga. Inga kan ursäktas på grund av några andra. Det innebär inte att alla som PÅSTÅR sig kämpa för kvinnornas sak verkligen gör det. Jag blir djupt provocerad av folk som kapar äkta, legitima strider för att föra fram sina egna dunkla syften. Det är precis detta som jag försöker peka på i min krönika, och ifrågasätta, kanske främst i dessa kvinnors namn. De har rätten att slippa behandlas som schackpjäser för allehanda syften.

Sans kanske är en av de opinionsbildare som menar väl när man använder bilden av burkan, men man har uppvisat en katastrofalt dålig fingertoppskänsla i sitt val av omslag, av anledningar som jag beskrivit utförligt i min krönika.

Så, för att bemöta ett, tycker jag, mycket märkligt påstående från din sida. Är jag religiös? Vill jag bortförklara “obekväma sanningar” om religionens kvinnoförtryck med snygga floskler för att slippa se sanningen om religiositetens medeltida sinnelag i vitögat? Det var vidlyftigt spekulerat av någon som aldrig träffat mig. Om jag berättade att jag dessutom är postmodernist, HBTQ-förespråkare, feminist, Nietzschean, psykologistuderande, idéhistoriker och fenomenolog, skulle det påverka ditt omdöme om mig, eller är det den där gudstron som fäller hela avgörandet?

Burkan är inte en universell form av förtryck. Jag refererar i min krönika till bland andra Jan Hjärpe, professor i Islamologi, som stöder mig i den analysen. Kvinnoförtrycket däremot, det är universellt, och det förtjänar bättre än att kapas av debattörer som famlar efter nya halmstrån att kasta som bränsle på debattens eldar.

Jag lägger även märke till att du väljer att inte diskutera flera av de viktigaste poängerna i min text, utan istället fokusera på partier som du har förmått framställa i en mindre smickrande dager. Jag borde kanske uppleva det som ett bevis för styrkan i mitt eget resonemang, men jag känner mig snarare besviken. Ärligt talat så ser jag alltid fram emot givande diskussioner, och tror att jag har något att lära mig från dem som ser världen på ett annat sätt än jag, men jag hade förväntat mig mer från dig än en sån här raljant drapa.

Kommentar från Patrik Lindenfors
Tid: 27 January 2011, 14:43

Hej Mattias,
Ursäkta den hårda tonen i mitt inlägg, men jag blev upprörd över det du skrev. Det är något med post-moderna resonemang och förtryck som inte går ihop, tycker jag. De där med att skifta synvinkel fungerar inte när den enda rimliga synvinkeln är offrets.

Jag är ledsen om jag missat de viktiga poängerna i din text. Jag ska lugna ner mig och läsa igen.

Kommentar från Kristian Grönqvist
Tid: 27 January 2011, 18:25

Martin

Det där med gudstroende är väsentligt. Man startar utifrån helt olika premisser.

För den religiöse är kartan redan färdig, från början sas, det handlar bara om att anpassa verkligheten till kartan.
Som vi noterat genom historiens förlopp, så är det inte en alldeles enkel historia.

För den icke religiöse är det mycket enklare. Det finns ingen färdigritad karta. Man måste rita den utgående från verkligheten, alltså observationer av verkligheten. Ju finare instrument, desto säkrare observationer.

Inte baserat på någon herdes fantasier för tvåtusen år sedan, förvanskat under historiens förlopp av kyrkliga potentater, värdsliga potentater och lustiga tolkningar.

Du förstår kanske implikationerna.

Den religiöse har alltid att ta ställning till: Hur rimmar det med vad jag tror på ?, vilket den icke troende inte alls behöver ta ställning till. (kallas objektivitet)
Du resonerar säkert så, när det gäller andra religioner än Din, eftersom det oftast är så att de religiösa är ateister, förutom när det gäller deras egen tro.

Kommentar från Mattias Irving
Tid: 27 January 2011, 20:10

Patrik,

jag tog till brösttoner jag också, vilket jag absolut kunde ha undvikit. Nu ser jag fram emot ett fortsatt utbyte framöver! Allt gott!

Kristian,

jag vet ärligt talat inte vad jag ska säga till dig. Tror inte att utgångsläget finns för att föra en dialog förrän vi har träffats på tu man hand, så att du inte behöver göra några antaganden om vem jag är, eller vad jag tror på.

Kommentar från Patrik Lindenfors
Tid: 27 January 2011, 20:21

Jag jobbar ju inom den akademiska sfären där man gärnar “tvålar till” sina motståndare med argument, allt med glatt humör. Det är dock inte alltid betraktat som gott uppförande att ta med sig den här vanan ut i den verkliga världen. Det är inte första gången jag trampat över gränsen, något jag beklagar och ska jobba med. Personlighetsutveckling…

Jag försöker att inte göra några antaganden om vem du är utan vill bemöta det du skriver i sig. Det är väl argumenten som ska räknas?

Kommentar från Kristian Grönqvist
Tid: 27 January 2011, 20:42

Eftersom jag är naturvetenskapare och i största allmännhet mycket odräglig med folk som kommer dragandes med fullkomligt obevisad hörsägen, så är mitt sätt att bruka språket därefter. Jag vet att det bland dem som läst humaniora anses som ofint att kalla saker för vad de är på riktigt, vilket är en form av sirlighet som inte alls tilltalar mig. Mitt språk är en del av min personlighet och min personlighet är en grinig gubbes.

Kommentar från Patrik Lindenfors
Tid: 27 January 2011, 20:43

🙂

Kommentar från Kristian Grönqvist
Tid: 27 January 2011, 21:06

PS

Vi behöver inte träffas för att jag skall veta vem Du är.

Du tillhör en tankesmedja, vilken skall ge bränsle åt en verksamhet som i flera tusen år, ljugit och bedragit enkla människor dagligen, stulit deras pengar, avrättat oliktänkande, ägnat sig åt sk. “mission med svärdet”, uppfunnit inkvisitionen och i dag ägnar sig åt att förneka historien, trivialisera verkligheten samt att fortsätta med det “heliga ljugandet”. Jag är inte förvånad att Du upplever mig lätt avståndstagande. Vibbarna stämmer…

Kommentar från Patrik Lindenfors
Tid: 27 January 2011, 21:24

Kristian, var lite trevlig då.

Kommentar från Kristian Grönqvist
Tid: 27 January 2011, 22:39

För Din skull då, men Du vet att det inte ligger för mig, jag har ju blivit utnämnd till militant ateist och dessutom tror jag det ligger något i det gamla antagandet att ju äldre man blir, desto mindre tolerant blir man. Sen kan jag inte låta bli att tycka att det är lite roligt också att kategoriseras som “Grumpy old man”. Förlåt de lite vidlyftiga verbala exesserna.. Ha de…

Kommentar från Mattias Irving
Tid: 27 January 2011, 23:52

Hej Kristian.

Visst får man tillåta sig själv sina excesser när man blir lite äldre. Precis på vilka fält man vill släppa på banden, ja det är ett ställningstagande som du själv får göra. Jag moraliserar inte.

Du inser säkert också själv att det kanske får konsekvenser när man ska vara i ett sammanhang med andra människor. Ett samtal bygger på ömsesidighet och förmåga att lyssna, och jag har mycket dålig erfarenhet av samtal där jag själv varit den enda lyssnande, försonande parten. Det leder mycket lätt till att man sträcker sig själv för långt och lägger sig platt för andra, för diskussionens skull. Det är jag inte villig att göra.

Jag tolkar det du säger som någon slags litet manifest. Det låter som att du är bekväm med att ta en position där du mer eller mindre struntar i de argument som du inte själv gillar hos dina motståndare, men ändå finner att du har rätten att lägga dig i debatten och säga vad du själv vill.

Jag menar att då rör det sig inte längre om en debatt, utan om ett slags kommentarsfältshuliganism, om uttrycket ursäktas. Det är att erövra en åskådarposition där man kan väsnas så mycket man önskar. Man tar sig en lyx att inte delta i vissa grundläggande, gemensamma spelregler.

Nu utmanar jag dig lite Kristian, som du märker. Det kan hända att jag målar fan på väggen nu, men jag känner att det är lika bra att kommunicera de vibbar jag får från dina inlägg, så är du välkommen att göra med dem som du önskar.

Vill också upprepa att jag är väldigt långt från evangeliskt troende. Det finns säkert många kulturrelativistiska skällsord som fastnar på mig, men jag är definitivt inte bokstavstroende, och jag vågar tillåta mig själv att existera i spänningen hos den ovissheten.

Kanske finns det inte alls någon Gud. Det är en ständigt öppen och tillgänglig verklighet för mig, som jag lever i cirka 50% av tiden, och jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt.

Kommentar från Mattias Irving
Tid: 27 January 2011, 23:56

Patrik!

Kul med en annan akademiker att surra med. 🙂

Ja, det kan absolut bli lite raljanta tongångar i korridorerna på lärosätena. Jag kommer dock från en sådan där idéhistorisk och humanistisk/filosofisk bakgrund, där det anses lite… ja, rent ut sagt nästan lite vulgärt att vara tvärsäker över saker och ting. Tänk vad man betingas av sina diverse kunskapsmiljöer alltså. 🙂

Men jag håller med dig till 100%. Nu låter vi argumenten tala, eller kanske vissla som kanonkulor, allt efter humör och väderlek (debattklimatet alltså ;)).

Kommentar från Patrik Lindenfors
Tid: 28 January 2011, 8:11

Hmm. Din påstådda osäkerhet har ett lite annorlunda sätt att yttra sig på. Du har valt att liera dig med en organisation (Svenska kyrkan) som har spenderat miljarder på byggnader till Guds ära.

Allvarligt talat. Det är en vanlig anklagelse mot Humanisterna att vi är tvärsäkra på saker och ting. Men vi bygger hela vår religionskritik på det motsatta ställningstagandet. Eftersom det inte går att veta om Gud finns eller inte, och eftersom vi inte kan avgöra vilken Gud som i så fall skulle vara den riktige, då är det bäst att inrätta samhället på ett sätt som gör att bara de människor som personligen är “säkra” (tror) på sin Guds existens ska drabbas av hans regelverk. Osäkerheten är så att säga inbyggd i vårt ställningstagande.

(Och för att vara konsekvent kanske det är bäst att du bara håller med mig till sådär 92% – annars låter du så säker på din sak.);-)

Kommentar från Kristian Grönqvist
Tid: 28 January 2011, 11:33

Mattias.

Vi kan naturligtvis, som Du föreslår, akademisk surra lite så där kring en coctail och vara artiga, men dilemmat är att man aldrig kommer till skott då. Jag vill prata sakfrågor, du vill ha nice small talk.

För mig är Du en typisk “Djävulens advokat”, Du tycks inte ens vara helt säker på att vare sig Gud eller Djävulen finns, men Du företräder synen på att han finns. Gör Du det mot bättre vetande… så mycket värre.
Ungefär som att likt en religiös ledare skicka självmordsbombare i döden för ingenting. Ingen behjärtansvärd hantering. Eller vill Du mena, att terrordåd inget har med religion att göra.
Det handlar alltid om utmålandet av felaktiga målbilder åt människor som inte har kraft eller förmåga att stå emot hjärntvätten.
Hur man överhuvudtaget kan försöka att övertyga andra människor om något man själv vet är lögn, är helt enkel omöjligt att begripa för mig och hur man intellektuellt kan stå för den processen själv är ännu obegripligare.
Du har mina motiv i ett nötskal här och jag önskar inte att du skall byta ditt arbete eller bli ateist. Jag vill bara att Du på allvar förstår att den här ståndpunkten existerar, och att den inte existerar för att de stackars människorna som tänker som Kristian inte har mött frälsningen ännu….

Skriv en kommentar