Patrik Lindenfors blogg

Mattias Gardell är en försåtlig debattör, det känner man med varje molekyl av sitt intellekt när man läser hans alster. Men vad gör han som är fel? Vari består problemet? Det är mycket svårare att sätta fingret på. Läs Håkan Lindgrens briljanta analys av Gardells retorik i GP och känn hur allt faller på plats.

[Gardell] växlar konsekvent mellan dessa två synsätt – det första, där alla generaliseringar är förbjudna, och det andra, där det är tillåtet att associera från medeltida fördomar om muslimer till amerikansk utrikespolitik, som om det ena var en väsentlig orsak till det andra. Eller med andra ord: dessa två sätt att fördela skuld. Det ena sättet, där skuld finfördelas i atomer tills den blivit omöjlig att tala om, och det andra, där skuld är smittsam, så att skulden för vad någon sagt eller gjort klibbar av sig på alla som kan förmodas sympatisera med det.

I det ena fallet är kontext extremt viktigt: ”slöjan betyder inte samma sak för alla muslimska kvinnor eller i alla sammanhang”, skriver han i Islamofobi (alla citat i det följande har hämtats ur boken). Den som vill generalisera om vad slöjan ”är” gör sig skyldig till islamofobi. I det andra fallet är kontext inte viktigare än att han kan göra en glidning från 1500-talets Spanien till dagens Sverige. Föreställningen om fienden som gömmer sitt sanna ansikte bakom en lismande mask var ”drivande i den spanska inkvisitionens tortyrförhör med judar”, får vi veta. I nästa mening har detta ”kommit att bli en bärande tanke hos ledande ’terrorismforskare’” i Sverige.

I det ena fallet varnar han för oseriösa glidningar. I det andra fallet duger de att bygga halva boken på. Hans rasister och konspirationsteoretiker är alltid kontextlösa: något som sagts av en amerikan eller holländare kan användas för att suggerera fram en föreställning om vad svenskar tycker. Och hans historieskrivning är mycket selektiv: när Väst ”koloniserar” Filippinerna kommer vi till en övärld som ”är muslimsk”, utan att någon muslimsk kolonisation har ägt rum.
[…]
Det bästa sättet att desarmera konflikten mellan islam och Väst vore att förbättra våra kunskaper och vårt omdöme, men vill man lära sig att skilja okunniga och rabiata angrepp från relevant kritik av islam har Gardell ingen hjälp att ge (jämför med Kenan Malik, som inte borde vara okänd för GP:s läsare). Gardells ärende ser ut att vara det motsatta: att skuldbelägga den relevanta kritiken så att den låter rabiat och rasistisk. På det sättet bekämpar man inga fördomar om muslimer.