Organdonation
Bloggaren Nonicoclolasos (Niclas Berggren) är ny medlem av redaktionen för Ekonomisk Debatt (grattis!) och har som sådan skrivit en ledare i nya numret: “Dags för beteendepolitisk ekonomi?” Där diskuterar han “försök att styra mer eller mindre irrationella människors beslutsfattande så att det bättre motsvarar deras genuina eller långsiktiga preferenser,” dvs. om staten bör välja default-alternativ för en viss typ av beslut.
Jag tänker på Niclas ledare när jag läser Åsa Beckmans krönika om organdonation i dagens DN. I frågan om organdonation är nämligen default-alternativet att ingen donerar sina organ som inte givit uttryckligt tillstånd till detta. Det här har lett till organbrist – något som kostar liv. Det rimligare alternativet vore väl ändå det motsatta, att alla donerar sina organ utom de som uttryckligen inte vill detta? En lätt lagförändring i den riktningen skulle rädda många liv.
Jag kan mentalt fortfarande inte omfatta en transplantation, ser det som ofattbart på samma sätt som en förlossning eller en anhörigs dödsögonblick. Men efter att ha följt K är det självklart att donera. Är man beredd att ta emot organ om det en dag skulle behövas finns bara ett svar. Då måste man också ge.
Har du själv tagit ställning? Du kan anmäla dig som donator hos Donationsrådet. Med några knapptryck kan du rädda en annan människas liv om du skulle dö.
Publicerad: 28 April, 2011 i Etik, Politik.
Etiketter: Etik, Politik