Main menu:

Mina böcker

Sök på sidan

Recent Posts

Recent Comments

Länkar

June 2011
M T W T F S S
« May   Jul »
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
27282930  

Kategorier

Förnuft och känsla

Abortdebatten är svår. Det handlar om både förnuft och känsla. Vi som förespråkar dagens abortlagstiftning brukar fokusera på förnuftet. De som vill förbjuda aborter fokuserar istället gärna på känslor. Det är mycket “blodiga barn i rostfria skålar”, ja ni vet. Nu målar Marcus Birro upp samma typ av bild, fast med ord. Eftersom det är så uppenbart att det är det han gör drar dock först till med det retoriska tricket att förneka att det är det han gör. Så här:

När jag var liten fick jag lära mig att Ja till livets obehagliga kampanjbilder mot abort var lögner och överdrifter.

Så vet ni det – även han är smart nog att ha sett igenom bluffen. Fast är det en bluff? Nästa drag:

När det nu kommer fram att aborterade foster andas, lever och kämpar för sina liv när de blivit avlägsnade, så blir diskussionen direkt antingen skev eller infekterad. Istället för att på allvar fördöma och ifrågasätta det medicinskt riktiga, det värdiga och det nödvändiga i att fullt friska foster långsamt dör i ett blodigt handfat, så blundar den politiskt korrekta massan och talar istället om vilka effekter de levande fostren kan åsamka personalen. Väldigt få tar de små barnens (eller livens) parti. Inte heller Socialstyrelsen.

Känslosamt så det förslår. Är det en sann bild? Det skiter väl Birro i, bara det är effektfullt. För att riktigt slå an på alla känslosträngar blandar han istället in sin egen tragiskt avlidna son i resonemanget: Så här:

När vår första son Dante föddes och dog på ett sjukhus i Finland lade vi honom i en kista av papp och fäste en ros på. Sedan körde vi hem honom i en kylväska. Begravningsbyrån kom och hämtade honom, hissen var trasig och jag gick oändligt långsamt ner för trapporna. De hade fällt ner baksätet, trots att det bara var en lite låda, men jag tyckte om att de hade ansträngt sig. Det betydde att de tog mig på allvar. Det betydde också att de tog mitt döda barn på allvar.

Det finns inget heligare än liv. Inte ens döden är heligare.

Vadå, dog hans son av abortlagstiftningen? Utifrån den utgångspunkten – utifrån sina egna retoriskt uppbyggda premisser – vill han sedan ha en diskussion om aborträtten:

Är vi beredd att betala ett sådant pris för vår lyx att kunna plocka bort oönskade barn? Ska vi äntligen, äntligen våga diskutera det här utan att kana ner i varsitt dike? Jag vill inte inskränka kvinnors rättigheter. Men jag vill inte heller alltid behöva förklara det varje gång vi diskuterar orimligheter inom något av de allra mest svåra vi har att diskutera, abort, foster, liv, död och värdighet. Är tiden mogen att lyssna och samtala om detta?

Jag hoppas det. Jag har väntat sedan vi begravde Dante den där regniga eftermiddagen 2006.

Där är sonen igen. Vad har han med abortlagstiftningen att göra? Alltså, vi diskuterar gärna abortlagstiftningen. Men det här är känslosamt lurendrejeri. Det är så uppenbart, om man börjar plocka i texten, att DN stoppade publiceringen. Det här gagnar tyvärr Birros sak, som nu spelar än mer martyr än vanligt (och det vill inte säga lite). Texten är istället publicerad hos Dagen och SvD.

Bookmark and Share

Kommentarer

Kommentar från Carl Svensson
Tid: 5 June 2011, 8:54

Alla som har barn har naturligtvis ett känslosam relation till aborter, annars är man omänsklig. Därmed inte sagt att man vill förbjuda eller försvåra aborter.

Tråkigt tonläge i ditt inlägg. Man behöver absolut inte vara religös, som te x Birro, för att uppröras av tanken på att det i ett land som Sverige, där vi har alla sorters prevntivmedel, har så många aborter. Jag blir så innihelvete upprörd när jag hör hur aborterade foster ligger och dör. Ännu mer upprörd blir jag av alla idiot-humanister som inte bryr sig ett skit om det!

Naturligtvis MÅSTE inlägg om abort vara känslomässiga annars är vi just det som de religiösa anklagar oss för: känslomässigt döda.

Tycker du inte att man kan använda känsloargument i en sådan här disskusion så tycker jag, ärligt talat, synd om dig.

Kommentar från Patrik Lindenfors
Tid: 5 June 2011, 9:38

Givetvis ska man använda känslor i debatten. Problemet med Birros artikel är att det handlar om att spela på känslor som inte har med debatten att göra.

Pingback från Lindenfors blogg » Statistik om sena aborter
Tid: 7 June 2011, 9:56

[…] publicerade 2005 en genomgång av samtliga sena aborter (vecka 18-22) under 2002. Frågan Marcus Birro väckt med sin debattartikel är om denna gräns är för sent satt, så då kan det vara bra att veta på […]

Skriv en kommentar