Main menu:

Mina böcker

Sök på sidan

Recent Posts

Recent Comments

Länkar

September 2011
M T W T F S S
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
2627282930  

Kategorier

Religionen först – de mänskliga rättigheterna sen

Bitte Assarmo går idag till frontalangrepp mot fredsartikeln av Annika Borg och Christer Sturmark. Assarmo menar att Annika Borg blandar ihop begreppen och inte förstår vad Humanisterna står för.

Annika Borg har fullkomligt missuppfattat vad begreppet sekulär humanism står för. Den typen av humanism som Christer Sturmarks sekteristiska lilla förbund står för har ingenting alls gemensamt med den klassiska humanismen. Den är inte ens sekulär i ordets vidare bemärkelse utan dogmatiskt ateistisk, något som bara det gör att den faller utanför ramarna för vad humanism egentligen innebär.

“Sekteristiska lilla förbund”? Det verkar vara fullkomligt omöjligt att kritisera Humanisterna utan att använda den typen av tillmälen – något som Borgs och Sturmarks båda artiklar också påpekar. Det är vänligt av Assarmo att bekräfta tesen, även om det hade varit trevligare med en mer saklig diskussion.

Vilket för oss till den större frågan. Vad är det i religionskritik som upprör så? En politiker i ett parti kan påpeka för en politiker i ett annat att denne har fel, men när ateister kritiserar religion berör vi uppenbarligen något väldigt känsligt. Vad det än är så får dock Assarmo finna sig i detta. Med de maktanspråk religionen har i samhället måste trosföreställningar diskuteras. Det är en mänsklig rättighet att få praktisera sin religion, men det är ingen mänsklig rättighet att inte få sina åsikter ifrågasatta i det offentliga rummet.

En präst som Annika Borg förmår se förbi denna skillnad i livsåskådning, lika mycket som Humanisternas ordförande Christer Sturmark ser förbi Borgs kristendom. Visst anser Borg att vi har fel i vår ateism, visst anser Sturnark att kristendomen saknar grund, vi är inte eniga om allt – det har heller ingen någonsin påstått. Men vi är eniga om att värna de mänskliga rättigheterna i första hand. För det kan vi arbeta tillsammans, det är detta gemensamma fokus som är artiklarnas huvudmål.

Menar Assarmo att vi inte är trovärdiga i detta mål? Så här skriver hon vidare:

Namnbytet [från Human-etiska förbundet till Humanisterna] har gett dem en större legitimitet som humanister trots att deras tolkning av humanismen är så snäv att den närmast måste anses som sekteristisk. Det främsta budskapet hos human-etikerna är nämligen “människans rätt till och ansvar för att ge mening åt sitt eget liv”.

Man behöver naturligtvis inte mer än en grundutbildning i historia för att inse att en sådan tes driven till sin spets skapar ett högst osunt samhälle. De flesta av oss, oavsett livsåskådning, inser nog att människan rimligen bör ta ansvar för oändligt mycket mer än enbart sitt eget livs mening, samt att människan inte alltid har rätt att sätta sig själv främst. Och det är också detta kristendomen lär oss. Som skapelsens krona har vi ett stort och allomfattande ansvar för alla dem som är mindre och svagare än vi själva.

Häpp! Backa några meningar där. (Och låt oss bortse ifrån återanvändningen av “sekteristisk”.) Hur går man ifrån påståendet att “människan har rätt och ansvar att ge mening åt sitt eget liv” till att man inte ska ta ansvar för något annat än sitt eget livs mening? Det är som att gå från “människor bör äta morötter” till “människor får inte äta något annat än morötter” – det är fel, en slutsats som inte följer av premissen helt enkelt. Självklart har människan ansvar för mångt mycket mer än sig själv. Det här är en insikt som inte specifikt kommer ur vare sig kristendom eller humanism, utan ur allmänna etiska principer.

Om Assarmo bemödade sig att läsa Humanisternas idéprogram nästa gång hon vill kritisera oss så skulle det kanske bli rätt då? Men det tror jag inte, för det är inte där skon klämmer. Det är inte vad vi tycker som är problemet, utan det vi förnekar. Liksom många religiösa verkar det som hon inte tål kritik av sin lära.

Nu uppmanar Annika Borg sin kyrka att samarbeta med en organisation som påstår att Jesus Kristus är en påhittad fantasifigur, att jämställa med “Mästerkatten i stövlar” eller någon annan av bröderna Grimms sagofigurer. Vilka signaler sänder det ut?

För att vara noggrann – och det ska man väl vara? – så påstår vi att Gud är en påhittad fantasifigur medan vi är öppna för att det faktiskt funnits en judisk predikant vid namn Jesus vid den aktuella tiden. Däremot påstår vi – liksom judar och muslimer – att Jesus inte var Guds son, den centrala trosuppfattningen i kristendomen. För detta påstående har vi samma grund som judar och muslimer – samma grund som Assarmo står på när hon väljer att inte tro på Koranen.

Annika Borg tolererar denna åsiktsskillnad eftersom hon har siktet inställt på det större målet: alla människors lika rätt och värde. Jag tycker det är tråkigt att inte Assarmo kan ansluta sig till den gemenskapen.

Bookmark and Share

Kommentarer

Kommentar från Svante linusson
Tid: 16 September 2011, 17:49

Väl skrivet!

Kommentar från Mats Bergenhov
Tid: 20 September 2011, 0:30

För inte så länge sedan brände den organisation som Annika Borg tillhör och Christer Sturmark vill samarbeta med, häxor. Människors lika rätt och värde?

Kommentar från Micael Granström
Tid: 22 September 2011, 14:00

Kommentar till Mats Bergenhov.

Jag tror inte att du hittar några idag levande praktiserande kristna som var med och brände häxor. Så där kanske kristendomen har nånting att lära åtminstone en person, glömma och förlåta för att kunna gå vidare.

Skriv en kommentar