Main menu:

Mina böcker

Sök på sidan

Recent Posts

Recent Comments

Länkar

Kategorier

Slutreplik i biståndsdebatten

Min slutreplik på Svenska Kyrkans, Diakonias och Svenska Missionsrådets svar på min debattartikel om att Biståndspengar ska inte bekosta missionerande kom i tisdags. (Vad gillar ni det som komplext uppbyggd mening? 😉 Min slutreplik publicerades bara i tidningen, inte på nätet, så jag lägger även ut den här.

Kulturimperialism, inte ens klädd i fårakläder

Det kom två sinsemellan självmotsägande svar på min debattartikel om att staten inte ska finansiera mission. Svenska Kyrkan och Diakonia skriver att de inte missionerar, medan Svenska missionsrådet (på nätet) menar att religion är del av biståndet.

Svenska Kyrkans eget material informerar dock noga om missionen de menar inte finns, under rubriken ”Kyrkans grundläggande uppgifter”. De bör nog stryka detta för att bättre passa sin nya verklighetsbeskrivning – eller sluta missionera på riktigt.

Svenska missionsrådet är ärligare. De förmedlar skattepengar till verksamhet driven t.ex. av Evangeliska Frikyrkan och Svenska Missionskyrkan. Dessa arbetar i sin tur med lokala organisationer som Bibelsällskapet i Kamerun, Allianskyrkan i Zimbabwe och den Evangeliska Gemenskapen i Kongo.

Svenska Missionskyrkan skriver att det handlar dels om ”stöd till verksamhet i områden med svag kristen närvaro, och dels om församlingsgrundande. Det handlar också om att göra Guds ord tillgängligt exempelvis genom bibelöversättning.”

Mission är problematiskt på flera sätt. Svenska staten är neutral i livsåskådningsfrågor, hur kan man då finansiera missionsorganisationer? Det är också något djupt oetiskt i att använda hjälp till nödlidande som ett reklamtillfälle. Tänk om Coca-Cola stämplat reklam på hjälpsändningar? Mission går ut på att ersätta en kulturell tradition med en annan. Det här är kulturimperialism, inte ens klädd i fårakläder. När blev det ett biståndsmål?

Bookmark and Share

Skriv en kommentar