Main menu:

Mina böcker

Sök på sidan

Recent Posts

Recent Comments

Länkar

Kategorier

God = Ego

“Is it mere coincidence that god approved slavery when man kept slaves and god disapproves slavery now, after man has outlawed slavery? Or that god approved the consummation of a marriage between a man and a 9 year old girl when this was common, and paedophilia today is now a grave sin? Your god doesn’t set the tone for morality. We humans do. You merely shape your god to fit your belief system. God is nothing more than your ego.”

Neal Jordan
(Jag har ingen aning om vem det är, men det är ett bra citat.)
Bookmark and Share

Kommentarer

Kommentar från Mattias Johnselius
Tid: 11 May 2012, 10:48

När Gud skapar betyder det att han låte essensen av sitt väsen strömma och sprida sig, särskilt intenstiv till människan. I många bibeltexter står det att essensen av Guds väsen är “kärlek”. Det innebär då att människan i grund och botten, hennes verkliga EGO är en gnista av den gudomliga kärleken. Människan är som en åker och i denna åker finns en skatt. Men nu är det ju tyvärr så att den fallna människan har andra nivåer i sin personlighet som inte vittnar om den gudomliga kärleken. Ett andligt KRISTET liv handlar om att hitta den där skatten tillsammans med ens skapare och Herre. Innan man nu når dit och den helgelse det innebär så måste man arbeta sig igenom många skikt där man konfronteras med en mängd olika saker som är något helt annat än den skatt man söker.
Nog är det så att etik och moral sprungit fram ur människans EGO. Ibland är den gudomlig eller gudomligt insirerad ibland inte. Detta måste ju naturligtvis prövas. Att det i historien finns misstolkninga, missbruk och misslyckanden (som framkommer i citatet övan) i att röna ut sanningen är väl rätt naturligt. Att det finns exempel på motsatsen i historien är lika naturligt där också prövningen visat sig livskraftig och logisk och vittnar om vad kärlek är.
Nog kan man säga att människan uformar/tolkar Gud efer sitt ego men man kan också säga att Gud formar människan efter sitt ego vars essens är kärlek, moralens och etikens grundfundament.

Ett litet försök till nyansering av ett citat som är både obildat, enkelt och raljerande. Pröva du också Patrik på att nyansera när du nu publicerar den sortens citat. Det blir mycket mer trovärdigt och seriöst då. Sådana citat vill gärna på att underskatta människors intellekt.

Kommentar från Patrik Lindenfors
Tid: 11 May 2012, 16:11

Din kommentar börjar gå snett här, och sedan går det bara utför: “många bibeltexter står det att essensen av Guds väsen är “kärlek.””

Får jag föreslå lite bibelläsning så kanske du kommer till rätta med din villfarelse om Gud som god – bibeln berättar en mångt mer “nyanserad” historia. När du sedan upptäcker att din grundpremiss inte stämmer så förstår du varför resten av ditt resonemang inte följer.

Läs bibeln! Det är en kul bok. Men det finns andra som är bättre. Läs dem med.

Kommentar från mattias Johnselius
Tid: 11 May 2012, 16:58

Patrik! Som du vet så finns det många sått att läsa Bibeln på, d.v.s. olika bibelsyner. Det vore intressant att veta vilken syn du har som referens när du kritiserar kristendomen i dina bogginlägg. Inte är det den fundamentalistiska?

Kommentar från Patrik Lindenfors
Tid: 12 May 2012, 15:12

Mattias,
Det finns ingen bibelsyn som riktigt håller om man vi behålla Bibeln som en “speciell” bok med “speciell” auktoritet. Antingen läser man vad där står och förskräcks (eller blir fundamentalist). Eller så tolkar man vad där står och hamnar i situationen som beskrivs i blogginlägget. Enda lösningen är att betrakta bibeln som en bok bland andra. Det vore väl inte så dumt?

Kommentar från mattias Johnselius
Tid: 12 May 2012, 22:04

Som vanligt tror du det är så självklart. Jag är HELT övertygad om att ifall du på allvar skulle sätta dig in i den bibelsyn som större delen av kristenheten omformar (jag kan ge dig några boktips) så skulle du kanske inte hålla med, men åtminstone inte utan en del betänklighet publicera sådana enkla och raljerande citat som ovan och som för övrigt hela din blogg är fylld av. Och du Patrik du svarade inte på frågan.

Kommentar från Patrik Lindenfors
Tid: 13 May 2012, 0:59

Den bibelsyn jag kritiserar i inlägget här ovanför är den tolkande bibelsynen. Den där man drar etiska slutsatser utifrån vissa delar av bibeln.

Vad gäller mina blogginlägg har du bara fel bloggsyn. Jag är HELT övertygad om att ifall du på allvar skulle sätta dig in i den bloggsyn som större delen av mänkligheten omformar så skulle du kanske inte hålla med, men åtminstone inte utan en del betänklighet publicera sådana enkla och raljerande kommetarer som ovan och som för övrigt hela den här kommentarstråden är fylld av.

Kommentar från mattias Johnselius
Tid: 13 May 2012, 9:51

Jo men det jag försöker säga är just det att de etiska slutsatserna som man tolkat utifrån Bibeln är insatt i ett mycket större sammanhang än du är inne på. När du säger att du kritiserar den tolkade bibelsynen så är just sådana citat ett mycket TYDLIGT tecken på att du inte på fullt allvar satt dig in i det.

Bloggsyn?????????
Ja vad skulle det i sådant fall handla om? “Läs och håll med eller läs inte.” Om du har någon blogg mission när du lägger ut den vem sortens citat, vad är då den? Vem vänder du dig till?
Om det nu är så att du värvar humanister med sådana förenklade och raljerande citat så är det bara så synd. Du har vunnit biliga poäng. Om du vinner humanister genom de artiklar som är mer pålästa, nyanserade och motiverade så är det enligt mitt sätt att se det också synd, men betydligt mer respektingivande. Kritik är alltid bra! Det behövs verkligen.
Patrik, även om sanningen är enkel så är den inte så lätt vunnen som du ibland uttrycker i din blogg. Jag är ganska övertygad om att du också är väl medveten om det. Jag tror inte heller du gillar kvällstidningarnas artiklar där man “bara helt omotiverat häver ur sig” utan läser hellre mer seriösa utläggningar i andra tidskrifter. Inte vill du väll vinna billiga poäng?!

Kommentar från Patrik Lindenfors
Tid: 13 May 2012, 16:44

Förlåt, men det är verkligen inget förenklat som min bloggpost refererar till. En kristen som vill filosofera över etik är lika hänvisad till det sunda förnuftet som vi andra. Om man inte tror på simpel befallningsmoral har man därför ingen vägledning av bibeln. Men eftersom det ger ett sken av förankring när man kastar in en gammal grund för etiken på det sätt som bibelapologeter ofta gör så kan man komma undan enklare. Det blir en sorts “slipp-ut-ur-fängelset-gratis”-kort av det hela. Om du vill förstå vad jag menar så se den här debatten mellan Shelly Kagan och William Lane Craig.

Det är ett vanligt kristet trick att ropa “förenklat!” Men så enkelt har ni det faktiskt inte.

Kommentar från mattias Johnselius
Tid: 14 May 2012, 22:23

I det landskap som jag lever och orienterar mig i så räknar jag med en andlig dimension, d.v.s. att det finns en skapare som har en avsikt med det han skapat. Världen är formad utifrån denna avsikt. Gud har också skapat moralen i människan utifrån samma avsikt. För att använda andra ord; när Gud skapar så låter han essensen av sitt väsen- som är kärlek – strömma och sprida sig till allt skapat, så även till människan. Människans, min djupaset personlighet är en del den gudomliga avsikten, kärleken. Min moral är inte som din Patrik slumpartad och ogrundad. Den är starkt kopplad till världen och den har en objektiv grund. Man kan använda sig av ett musikstycke som en metafor. Gud skapar musikstycket i E-dur. Sedan skapar han en människa med uppgiften att improvisera i musikstycket. Men han skapar också moralen som säger att improvisationen måste ske i E-dur annars förstörs stycket.

När jag improviserar musikstycket som är mitt liv så har jag nu naturligtvis fått hjälpmedel för att kunna spela i E-dur (som är skaparens vilja och avsikt). Jag har mitt gudagivna samvete och mitt förnuft, jag har mitt andliga liv tillsammans med Gud, den helige Andes (hjälparens) ledning och jag har berättelsen (Bibeln) om hur människan levt sitt liv och förmått leva tillsammans Gud genom historien, och så höjdpunkten på denna berättelse, Jesus Kristus och jag har därtill den heliga traditionen att vila på i min vilja att spela i E-dur.
Om vi nu säger att jag utifrån min syn menar att mobbing är fel så är det SAMANTAGET därför att det går emot guds avsikt med världen som är kärleksfulla relationer, som också ibeln vittnar om, därtill också för att att mitt förstånd av guds avsikt med skapelsen säger det och att mitt samvete talar därom. Bibeln i säg är ingen etisk lagbok som direkt påbjuder eller förbjuder det ena eller det andra utan som Jesus själv säger är hela lagen sammanfattad i detta bud: ”Älska Gud av hela ditt hjärta hela din själ och hela ditt förstånd…”. Jag och de flesta andra kristna säger t.e.x. inte att det är fel att dricka alkohol för att Jesus eller Paulus säger det utan…ja, se ovan.

Nej, Patrik Lindenfors inte är det som kristen så lätt att spela i E-dur. Specielt svårt är det när man ska förklara det i rationella termer. Men för all del du har inte heller så lätt att förklara dina etiska och moraliska principer som göra att du spelar i…. ja föresten vilken tonart spelar du i?
Patrik jag förstår inte den stora segervishet som ni ateister går och smågottar er över. Jag är nu kanske inte den mest bländande företrädaren för den rationellt förklarade kristendomen. Jag försöker lite gran men är som jag förstå rätt usel. Men jag känner några andra amatörer som jag är ganska säker på skulle kunna ge dig en rejäl match. Som du säkert själv vet (det borde du i alla fall) så finns det därtill professionella apologeter och kristna (moral) filosofer som kanske inte skulle lyckas övertyga dig i en debatt, eller ens få dig att känna en gnutta tvivel men som åtminstone för en stund skulle få det där segervisa leendet att tonas ned något och förlägga en grundton i ditt ateistiska bloggande som var lite mer ödmjukt.

Kommentar från Patrik Lindenfors
Tid: 15 May 2012, 3:33

Mattias,
Tack för en mycket vacker förklaring av din etiska grund! För att anknyta till ditt bildspråk så är min syn på etikens grund att vi själva skriver musikstycket. Det finns en grundläggande harmonilära invävt i logikens lagar som gör att vi kan säga att de etiska regler vi formulerar harmonierar med varandra eller inte. Men tonart bestämmer vi själva.

En tillbakablick i historien verkar ge stöd för tanken att tonarten förändrar sig. Vad som ansågs vara god moral förut kan nu framstå som horribelt eller helt utanför etikens område. Till exempel uttalade ju sig aldrig Jesus mot slaveri, trots att det för oss framstår som nästan smärtsamt självklart att slaveri är fel. Katolska kyrkan är stenhård i sitt preventivmedelsmotstånd trots att vi i nutida samhällen inte tycker preventivmedel handlar om etik alls.

Världen förändrar sig och etiken med den. Det här tjänar både som varning och som hoppingivande löfte. Dels öppnar det upp för de etiska system (om de ens förtjänar namnet) som slutade i förintelselägren och Gulag. Men dels öppnar det upp för västvärldens nutida sekulära samhällen – de mest fredliga samhällen historien känner till. Det är vi själva som ansvarar för valet som leder till det goda eller ner i avgrunden. Här har vi ingen vägledning av en gudagiven regel, inte ens den du beskriver (du gav för övrigt bara första halvan av det dubbla kärleksbudet – det är den andra halvan som skulle kunna ge verklig etisk vägledning). Det enda vi verkar kunna förlita oss på är varandra och vår egen förmåga att komma fram till bra lösningar. Skrämmande, men det hjälps inte – världen är vårt eget ansvar.

Jag har just läst färdigt Stephen Pinkers “The Better Angels of Our Nature” som handlar om våld genom historien. Jag kan inte nog rekommendera den, det är en fantastisk genomgång av dels historiska data över hur våldet har minskat genom historien och dels tänkbara förklaringar till varför så kan ha skett. Angående det sistnämnda diskuterar han ingående faran i att hålla saker som heligt eller vara bergfast övertygad om sanningen i det man säger. Det här handlar förstås inte bara om religion utan även om ideologier – och det är sannerligen inte enda förklaringen av våld, bara en av många. Men det är ändå intressant hur en fråga som kan lösas pragmatiskt kan bli helt låst och infekterad när människor blir ovilliga att kompromissa för att de håller något för heligt.

Det sista var en parentes, men det är en del av anledningen att jag tycker att kristen (religiös) etik är ett sämre alternativ än sekulär humanistisk etik. Eftersom historiska data talar för sekularism som det bättre alternativet har jag engagerat mig i Humanisterna. Man kan säga att blogginlägget här ovanför sammanfattar historiska data väldigt väl. Läs Stephen Pinker om du inte tror mig (hur som helst är det en väldigt bra bok).

Ett av de vassaste verktyg vi har att visa på religionens absurditeter är humor – därav all sarkasm och satir på våra sidor. Det verktyget vill vi inte lägga ifrån oss. Å andra sidan är det öppet för vem som helst att använda. Varför använder inte kristna humor i sin förkunnelse? Det är något som förundrar mig mycket. Medan det finns högvis av kompetenta ateistiska ståuppare har jag inte hittat någon kristen. Varför? Jag förstår det inte. Ett skratt är bästa vägen till upplysning – upplys oss.

Slutligen så är jag ingen moralfilosof, så jag hyser inga tvivel om att jag skulle bli mosad i en sådan debatt. Det var därför det var så befriande att se debatten mellan Craig och Kagan. Filosofer båda två, med samma träning och verktyg. Det är som med fotboll. Även om jag inte kan spela så bra ser jag skillnad på en bra och en dålig spelare, ett bra och ett dåligt lag. Jag tycker inte Craigs argument höll – och Kagan fick mig att se varför.

Min tonart: etik handlar om att minimera det ofrivilliga lidandet på jorden och göra det möjligt för så många människor som möjligt att förverkliga sig själva (vad det sista innebär är upp till oss själva att formulera).

Skriv en kommentar