Main menu:

Mina böcker

Sök på sidan

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Länkar

februari 2013
M T O T F L S
« jan   mar »
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
25262728  

Kategorier

Islam finns nog inte

Lena Andersson dristade sig igår att tala om Islam. Som om det finns en sorts Islam och inte många ”Islam”. Debattörer som dagarna innan var fullkomligt nöjda med att tala om ”mäns hat mot kvinnor” (som om det finns en sorts män (jaja, jag gjorde det själv)), ”näthat” (som om det finns en sorts näthat), ”Socialdemokraterna” (som om det finns en sorts Socialdemokrater) eller religionskritiker (som om … ja, ni fattar kanske) fick helt plötsligt nog.

Skriver jag – som om det finns en sort av sådana här debattörer.

Det här problemet gäller i princip alla diskussioner vi har i samhället. Kan vi tala om ”Moderater” och ”Socialdemokrater” när uppenbarligen alla inte skriver under på allt i partiprogrammet? Ja, då kanske vi gör bäst i att tala om deras partiprogram? Fast problemet med utopiska politiska åsikter är sällan programmen, utan genomförandet, så vi kanske ska tala om konsekvenser? Men för vem då? Vissa får det ju jättebra utav utopiska rörelser. Och nog känner man väl till glada fundamentalistiska muslimer. Så hur kan man tala om ”Islam”?

Jag upplever den här typen av invändningar mot Lena Anderssons krönika som oerhört inkonsekventa. Det kanske framgår. Men problemen slutar inte där. Så här skriver  Mattias Irving:

Andersson beskriver att människor som bekänner sig till Islam tenderar att agera likadant – helt enkelt för att de alla är muslimer. Hon beskriver en problematisk detaljstyrning av troendes liv, vilken yttrar sig i en antiliberal likriktning, även av Andersson exemplifierad med det tidiga folkhemmet och vänsterpionjärerna Gunnar och Alva Myrdal.

Tankebilden anknyter inte bara till den stereotypa bilden av ”turkarne”, horderna av indoktrinerade skäggiga män som mest av allt delar sin likhet med varandra, sin distinkt ovita brist på särprägel. Den anropar i allra högsta grad den orientalistiska diskurs som med Flauberts berömda ord beskriver den muslimska orienten i ordalag av letargi och ideologisk dvala, ett sinnligt tillstånd där det egna tänkandet har sövts av lika delar uråldriga påbud och opiumrök, en plats där ”tiden står stilla”, med romantikens språkbruk. Bandspelarnas hemliga paradis.

Stämmer det där? Beskriver Andersson verkligen ”att människor som bekänner sig till Islam tenderar att agera likadant”? Läs artikeln – hon gör inte något som är i närheten av detta. Däremot beskriver hon ett system som vill detaljreglera själva livet – precis som det tidiga folkhemmet. Notera denna parallell, för den borde göra det omöjligt för Irving att spela Orientalism-kortet. Men det gör han ändå. För att få Anderssons analys att framstå som främlingsfientlig? Ja, vad är annars funktionen av att tala om ”horderna av indoktrinerade skäggiga män som mest av allt delar sin likhet med varandra, sin distinkt ovita brist på särprägel.” Inte Irvings bästa utspel.
Borta på religionsvetenskapliga kommentarer är det Jonas Svensson som reagerar. På vad? Igen, på att Andersson dristat sig tala om Islam som om det finns något gemensamt i alla de versioner av de inriktningar som kallar sig ”Islam” (typ ”Islams fem pelare” och andra saker som vi tydligen felaktigt lär våra barn i grundskolan). Även här finns det fler invändningar.

När Lena Andersson skriver om ett islamiskt idésystem med detaljreglering av vardagen, och om att ”islam” (framställd som en aktör med ett alldeles eget medvetande) borde, men nog inte kan, omfatta en ”rimlig, frihetlig och jämlik kvinnosyn” är det lätt för läsaren att dra slutsatser i essentialistisk riktning: islam är X till sin essens, NN är muslim (tror på islam, eller har en ”muslimsk essens”) alltså utgör också X en del av NNs föreställningsvärld. Jag är ganska övertygad om att detta inte är Anderssons avsikt (det skulle ju strida mot hennes uttalade anti-essentialism), men avsändarens avsikt är inte det som styr mottagarens tolkning (möjligen kan mottagarens föreställningar om avsändarens avsikt ha viss betydelse för tolkningen). De som använder sig av den vanligt återkommande devisen i islamkritisk retorik ”det är inte muslimer jag kritiserar, utan islam”, bör kanske ha denna essentialistiska benägenhet i åtanke, och en del har förmodligen redan det.

Med denna tankefigur blir all islamkritik omöjlig (tänk på alla de som kommer att missuppfatta det du skriver!). Lite sant är det förstås, för varje gång man ska drista sig att skriva om Islam får man väga orden på guldvåg. Dels finns det högerextrema som är beredda att citera varje slarvig formulering, dels finns det skribenter som Irving och Svensson som står beredda att övertolka varje  generalisering som främlingsfientlighet och orientalism.

Jag finner det djupt olustigt att det inte ska gå att kritisera Islam på samma villkor som man kritiserar kristendom eller politiska ideologier. Islam är numera en del av det svenska samhället och bör behandlas som sådan. Islam är inte längre ”orienten” mer än kristendomen är det.

Bookmark and Share

Kommentarer

Kommentar från Mattias Irving
Tid: 10 februari 2013, 10:20

Att används stora, svepande glosor för komplexa fenomen är ibland nödvändigt. Som ordet ”näthat” exempelvis. Eller Islam. Men sedan är ju frågan vad man gör med dem.

Andersson kritiserar inte särskilda normer inom Islam. Hon kritiserar normbildningen som sådan. Det är något helt annat än sakorienterad religionskritik.

Hon ger därmed intrycket att hennes egen politiska ideologi vore befriad från normbildning. Jag försökte visa att så inte är fallet.

Kommentar från Danne Zp
Tid: 10 februari 2013, 10:26

Bra skrivet, Patrik!

Kommentar från Per Dannefjord
Tid: 10 februari 2013, 11:40

Men Mattias, den poängen lyckades du dölja rätt väl bakom formuleringar om att klumpa ihop hela världsdelar, och annat. Dessutom, att hon diskuterar normbildningen i sig är väl inget konstigt och borde rimligen göra att fokus dras från just islam. Hade hon diskuterat exakt samma sak, men jämfört folkhemmet med något annat, säg nazismen, hade invändningarna sett helt annorlunda ut. Kritiken handlade bara om hennes eventuella generaliseringar.

Kommentar från Patrik Lindenfors
Tid: 10 februari 2013, 14:44

Ni som är diskussionssugna: diskussionen äger i huvudsak rum på Humanistbloggen för tillfället: http://humanistbloggen.blogspot.com/2013/02/islamkritik-fy-skams.html

Skriv en kommentar