Main menu:

Mina böcker

Sök på sidan

Recent Posts

Recent Comments

Länkar

Kategorier

Nej Weiderud, Omar Mustafa bedömdes med SAMMA måttstock som vi andra

Peter Weiderud har idag en debattartikel i DN där han försöker skriva om historien genom att hävda att ”Omar Mustafa bedöms med annan måttstock än vi andra”. Det här är ett väldigt konstigt påstående. Mustafa har alltså bjudit in kända antisemiter – flera gånger – och dessutom försvarat dessa inbjudningar. Från Expo (som Weiderud benämner “extrema aktörer” då de initierade kritiken):

För två år sedan rapporterade Dagens Nyheter att Islamiska förbundet, där Omar Mustafa är ordförande, bjudit in egypterna Salah Sultan och Ragheb Al-Serjany. Båda har spridit antisemitisk propaganda. Salah Sultan hävdade i tv-kanalen Al-Jazeera att judar under påsken begår ritualmord på kristna för att använda blodet i osyrat bröd. Han påstod även att judarna försöker erövra världen och hänvisade till det antisemitiska falsariet Sions vises protokoll. Ragheb Al-Serjany har sagt att judar kontrollerar internationella medier.
[…]
I en debatt 2010 i Sveriges Radio sa Mustafa att Yousef Al-Qaradawi “ofta är väldigt balanserad i sin retorik”. Al-Qaradawi har kallat Hitlers folkmord på judar för ett “gudomligt straff”. Han har också sagt att han önskar att han innan sin död får skjuta judar, som han beskriver som gudsfiender. Mustafa “gillar” Al-Qaradawi på Facebook.

Vem som helst hade blivit kritiserad och bedömd som olämplig om man bjudit in och försvarat dessa mörkermän. Det som har hänt är att Omar Mustafa bedömts med samma måttstock som vi andra. Och så ska det förstås vara. Weiderud vet nog egentligen om detta, för i debattartikeln gör han påståenden om hur vi måste behandla muslimer och andra troende på ett speciellt sätt.

Islamiska förbundet har, precis som majoriteten av kyrkor i Sverige [notera ordvalet – inte “majoriteten av kristna” utan “majoriteten av kyrkor”], problem med att fullt ut bejaka homosexuellas kärlek och är obekväma med dagens könsneutrala äktenskapslagstiftning. Men Omar stöder den nuvarande lagstiftningen och har även i sitt konservativa sammanhang stått upp för hbtq-rättigheter.
[…]
Men en religion och ett politiskt parti är inte samma sak. Det finns frågor där det skaver mellan tusenåriga traditioner och ett partis aktuella ställningstaganden. Detta sagt, måste vi konstatera att organiserade muslimer i Sverige förmodligen är de mest progressiva och moderna i världen.

Varför ska då religiösa behandlas så speciellt så vi måste förstå deras “problem med att fullt ut bejaka homosexuellas kärlek” och ta särskild hänsyn till deras “tusenåriga traditioner”? (Som om ålder var ett kvalitetsmått?) För att Islamiska förbundet är omogna.

Istället för att se styrkan i att ett muslimskt samfund i Sverige leds av en progressiv socialdemokrat – och därmed kan förändras i det som vi ser som rätt riktning – blockeras vi av att detta samfund inte hunnit lika långt som vi själva i sin politiska agenda eller realpolitiska mognad.

Islamiska förbundet är lite efter, helt enkelt. Och ja, i denna analys verkar han ha rätt. Islamiska förbundet har “till exempel problem med att fullt ut bejaka homosexuellas kärlek” och försvarar inbjudningar av kända antisemiter. Så om man bedömer Omar Mustafa efter samma måttstock som alla andra så kan han självklart inte sitta i Socialdemokraternas partistyrelse – det hade ingen annan person med de meriterna fått göra.

Jag låter Expo få sista ordet, de säger vad som behövs sägas om den här härvan:

Antirasism handlar i grund och botten om att sträva efter ett samhälle där vi kan leva tillsammans på samma villkor. Omar Mustafa själv tog tidigt i förra veckan avstånd från de inbjudna talare som bland annat Expo kritiserade honom för. Det var bra. Det gjorde han nämligen inte efter en liknande debatt för två år sedan. Men från företrädare från bland annat socialdemokratiska Tro & Solidaritet har försvaret varit att den granskning som Expo bedrivit är att sparka på den som ligger ner.

Är den antirasistiska strävan lika villkor då gäller det också att alla granskas och ifrågasätts utifrån samma villkor. Att reducera människor, i det här fallet en politiker, till endast dennes religion eller etniska tillhörighet förhindrar en sådan utveckling. 

Bookmark and Share

Skriv en kommentar