Main menu:

Mina böcker

Sök på sidan

Recent Posts

Recent Comments

Länkar

Kategorier

Guds existens bevisad – av en dator

Men hjälp av en MacBook har två matematiker, Christoph Benzmüller och Bruno Woltzenlogel, lyckats med bedriften att formalisera, mekanisera och automatisera Kurt Gödels bevis för Guds existens,

Kurt Gödel med sin vän och kollega Albert Einstein.

Beviset bygger på en teori av den geniale matematikern Kurt Gödel som han lämnade efter sig ofullbordat när han dog 1978. Teorin bygger på Anselm av Canterburys ontologiska gudsbevis, som sammanfattas på Wikipedia så här:

  1. Gud är per definition det största tänkbara.
  2. Antag att Gud inte existerar.
  3. I så fall kan man tänka sig något som har alla Guds egenskaper, men som också existerar.
  4. Detta något är i så fall större än Gud, eftersom det är större att existera än att inte existera.
  5. Detta leder dock till en paradox, eftersom Gud ju per definition är det största tänkbara.
  6. Antagandet att Gud inte existerar är alltså felaktigt.

Det här beviset är tydligen notoriskt svårt att sticka hål på. Bland annat lär Bertrand Russell ha utropat “Great God in Boots!—the ontological argument is sound!” Men efter några års eftertanke så kom han istället till slutsatsen att “the argument does not, to a modern mind, seem very convincing, but it is easier to feel convinced that it must be fallacious than it is to find out precisely where the fallacy lies.” Det är mest filosofiskt som problemet är svårhanterat. För en forskare är det något märkligt med att dra slutsatser om verkligheten helt utan empiriska data. Richard Dawkins formulerade det som att man har en “deep suspicion of any line of reasoning that reached such a significant conclusion without feeding in a single piece of data from the real world.” Filosofer skulle dock hävda att Dawkins här uttalar sig materialistiskt om en metafysisk fråga och på så sätt gör flera antaganden om verkligheten som själva är dragna utan empiriska data. Egentligen har därmed ingen rätt att uttala sig säkert – om någonting.

Något som dock går att göra är att formulera om argumentet till att komma till motsatt slutsats genom att inkludera en empirisk punkt: allt som finns. Så här:

  1. The creation of the world is the most marvellous achievement imaginable.
  2. The merit of an achievement is the product of (a) its intrinsic quality, and (b) the ability of its creator.
  3. The greater the disability or handicap of the creator, the more impressive the achievement.
  4. The most formidable handicap for a creator would be non-existence.
  5. Therefore, if we suppose that the universe is the product of an existent creator, we can conceive a greater being—namely, one who created everything while not existing.
  6. An existing God, therefore, would not be a being than which a greater cannot be conceived, because an even more formidable and incredible creator would be a God which did not exist.
  7. (Hence) God does not exist.

En beviskedja som går att vrida och vända på på det här sättet är uppenbart felaktig. Sen får filosoferna bena ut varför. Den som är specialintresserad kan med fördel läsa avsnittet Objections to Ontological Arguments hos Stanford Encyklopaedia of Philosophy. De har även en sektion om Gödels version av argumentet och om parodier på det ontologiska gudsbeviset (varifrån det ovanstående beviset på Guds icke-existens är hämtat).

Men om nu det ontologiska gudsbeviset är oanvändbart för att bevisa Guds existens, även i Gödels version, vad är det då de två matematikerna har visat? Det de har gjort är att programmera en dator – en vanlig MacBook – för att formalisera Gödels version och bevisa att slutsatsen följer från premisserna. Gödel utgår ifrån sex axiom och tre definitioner – bland annat definierar han Gud så här: “x is God-like if and only if x has as essential properties those and only those properties which are positive.

Christoph Benzmüller och Bruno Woltzenlogel är på inget vis först med att använda datorer på det här sättet. Det finns till och med en amerikansk matematiker, Doron Zeilberger, som har haft “Shalosh B” som medförfattare på sina publikationer ända sedan 80-talet; namnet är en pseudonym för de datorer han har använt för sina bevis. Zeilberger säger att han gav datorn ett mänskligt namn “to make a statement that computers should get credit where credit is due.” Det finns ingen anledning till “human-centric bigotry” för matematiker, menar Zeilberger.

Kanske kommer till och med datorernas intelligens att utvecklas förbi människors? Det pågår just nu en intressant diskussion på Olle Häggströms blogg Häggström Hävdar om denna fråga. Olle har bjudit in matematikprofessorn David J. T. Sumpter för att presentera den motsatta ståndpunkten, att vi inte kan veta om någon intelligensexplosion kommer att inträffa och att frågan är ovetenskaplig, i ett inlägg med titeln Why “intelligence explosion” and many other futurist arguments are nonsense. De av er som läst Olle Häggströms artiklar förut vet att han är en av dem som intresserat sig mycket för intelligensexplosionen. Han svarade igår på Sumpters text i inlägget No nonsense – my reply to David Sumpter.
Det finns många potentiella följdfrågor. Om datorer får kognitiv kapacitet, kommer de då att gå igenom en era av religiositet på samma sätt som människor behövt göra? Vad händer med Humanismen när människan inte blir den enda etiska och vetenskapliga utgångspunkten: Humanism+? Vilken sorts gudsbild skulle en dator kunna hitta på? En kiselgud istället för en ökengud skulle kanske vara ett fall framåt…
A geek version of the Sistine Chapel, hand of God“, av John Saddington.
Bookmark and Share

Skriv en kommentar