Main menu:

Mina böcker

Sök på sidan

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Länkar

februari 2014
M T O T F L S
« jan   mar »
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
2425262728  

Kategorier

Nathan Shachar: Passar inte kartan med terrängen så gäller kartan

Efter att ha avfärdat vetenskapen bakom ADHD som en konspiration försöker sig Nathan Shachar idag på en perspektivförskjutning gällande Mellanöstern. Perspektivrevisionism, kan vi kanske kalla det. Shachar hävdar nu att allt ont vi ser i regionen inte alls har med religion att göra, utan är produkten av … tradition.

I Nablus 1927, när poeten Fadwa Tuqan var tio år, tände hon en brand i en pojkes hjärta. Han räckte henne en ros, och någon såg det. För detta togs hon ur skolan. Tuqans, än i dag stormän i Nablus, skickade karavaner till Damaskus. Sladder om deras kvinnfolk var otänkbart.
Jaha, säger någon, islam genom­syrade deras liv. Nej, tvärtom. Inte islam, utan traditionerna. Klanen Tuqan var inte särskilt religiös, de var tidiga nationalister. En son, palestiniernas store diktare Ibrahim Tuqan, var en av de första i landet som skickades till Beirut för att studera vid de otrogna ”frankernas” lärosäten.

En anekdot, alltså har han rätt? Nej, riktigt så illa är det inte.

Det finns platser i islams länder där alla ansikten vänds mot Mecka i bönetimmen – men där traditionerna, i allt väsentligt, övertrumfar islam. När en far dör i Palestina finns det tre möjliga arvsskiften: det sekulära, som ger alla barn samma andel; islam, som ger dottern hälften så mycket som bröderna; och traditionen, som inte ger henne något alls. Då och då ger det rubriker i ett arabiskt land när en kvinna försöker uppbåda islam och myndigheterna i kampen för sin arvedel – i regel förgäves.

Ett exempel där traditionen trumfar religionen, alltså har han rätt? Nej, riktigt så illa är det inte.

I nästan allt det centrala, gifte, tvistemål, blodsfejder, arv och kvinnors rätt – har islam knappt krusat ytan. En stor och viktig förändring kan dock bokföras: miljoner kvinnor når högre studier. Men det är inte en seger för islam utan för moderniteten.

Är det inte traditionen är det moderniteten – har islam inte betytt någonting alls för regionen?

Det som blockerar regionens väg mot öppna politiska system är inte islam. Religioner kan böjas efter behov. Medeltidens högkulturer i Bagdad och Sevilla florerade under islam, liksom Khaddafis och talibanernas blodiga barbari. Bromsklossen är traditionerna, de förislamiska axiomen om familjen och kvinnan – som är lika ingrodda bland Orientens icke-muslimer.

Makalöst argumenterat. För det första är religion en tradition – det går inte att skilja de båda. För det andra så har Shachar valt ut en räcka exempel och anekdoter som passar hans tes och bortser helt ifrån sådan forskning som faktiskt undersökt frågan. Hur böjligt är religion? Frågan som går att besvara är istället hur böjligt samhället för religionens påverkan.

Som World Values Survey visar finns det grundvärderingar som är gemensamma för muslimska länder från Marocko till Irak. Shachar kanske vill försöka sig på hävda att alla dessa länder har samma traditioner? Det skulle vara ren orientalism att bortse ifrån de markanta kulturskillnader vi talar om över denna gigantiska yta. Den tradition som är gemensam för alla dessa länder är istället just religionen. (Detta betyder givetvis inte att religioner inte går att förändra – se kastreringen av den svenska statskyrkan som ett tydligt exempel på detta.)

En gång i tiden var jag beundrare av Shachars skrivkonst (Den gåtfulla passionen), men nu undrar jag istället om det inte är dags för DN att fundera över hans roll som kolumnist. Någon sorts faktaanknytning ska väl tidningens texter ändå ha?

Bookmark and Share

Kommentarer

Kommentar från Erik Svensson
Tid: 18 februari 2014, 10:17

Jag tycker ”kulturkartan” är väldigt märklig. Dels den till synes godtyckliga uppdelningen i regioner med gemensamt språk, religion eller geografiskt läge. Detta går att göra på rätt många sätt om en så vill.

Sedan finns det ju många länder som ligger i ”fel region”. Cypern och Polen hamnar i sydöstasien. Mali hamnar i ”Afrika” trots att det är bra mycket mer muslimskt dominerat än Zambia, Zimbabwe och Etiopien som alla hamnar i ”Islamic”.

Kommentar från Patrik Lindenfors
Tid: 18 februari 2014, 10:32

Så är det, vilket bra illustrerar poängen att det inte bara handlar om religion när man talar om traditioner, men det finns ändå en ansamling av muslimska länder nere till vänster, och oss i väst längst upp till höger (som alltid, när det gäller den här typen av studier, man hade ju kunnat vända på skalorna.

Skriv en kommentar