Main menu:

Mina böcker

Sök på sidan

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Länkar

Kategorier

”Once you’ve gotten the meaning, you can forget the words”

Apropå ”den själviska genen” ska ni här få ett citat från en kinesisk filosof, Zhuang Zhou, 369-286 fvt.

The fish trap exists because of the fish.
Once you’ve gotten the fish you can forget the trap.

The rabbit snare exists because of the rabbit.
Once you’ve gotten the rabbit, you can forget the snare.

Words exist because of meaning.
Once you’ve gotten the meaning, you can forget the words.

Where can I find a man who has forgotten words so I can talk with him?

Det är på intet sätt så att biologer sitter och diskuterar själviska gener dagarna i ända. När man väl har greppat vad metaforen betyder har den uppfyllt sin funktion. (Om man inte studerar själviska genetiska element förstås, men det är ett specialfall.)

Men det förekommer en seriös vetenskaplig debatt kring metaforens användbarhet. Nu när vi har börjat nysta ut epigenetik (att man inte bara ärver gener utan även huruvida genen är ”av” eller ”på”), kulturellt arv och utvecklingsbiologi (hur organismer växer och utvecklas) vet vi att situationen är mycket mer komplex än den var 1976, då Dawkins skrev sin bok (fast han kände uppenbarligen till kulturellt arv – det var i Den själviska genen han myntade begreppet mem). Är metaforen därför ogiltig?

Mitt personliga svar är nej. Alla nya fynd lägger till saker till vår helhetsförståelse och gör denna mer komplex, men också mer komplett. Inget av de nya fynden visar dock på något sätt att tanken om Den själviska genen är felaktig – samma process finns kvar i botten. Det är lite som trekropparsproblemet inom fysiken – bara för att det blir oberäkningsbart när man lägger till ytterligare en kropp så gör inte det att Newtons gravitationsberäkningar är felaktiga. Verkligheten är alltid mer komplex än våra modeller – det är därför vi har modeller, annars hade ju verkligheten räckt.

Fast det finns förstås andra åsikter. Nu har det brutit ut en liten debatt om frågan igen, som ni kan läsa här. (Notera hur biologerna ser funktionen med metaforen medan filosofen och vetenskapsjournalisten inte gör det i lika hög utsträckning.) Det är tidskriften Aeon som vill fortsätta profitera på en tidigare, väldigt dålig artikel. Men den artikeln resulterade i en kul diskussion, så varför inte? Läs speciellt Emil Nilssons blogginlägg hos Forskning och FramstegJerry Coyne sågar dock även den nya diskussionen.

Bookmark and Share

Skriv en kommentar