Main menu:

Mina böcker

Sök på sidan

Recent Posts

Recent Comments

Länkar

November 2014
M T W T F S S
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930

Kategorier

Revolutionen är inställd

Jag har länge tänkt skriva något om en minidebatt i Nature över om huruvida evolutionsteorin behöver en ny revolution. Det skedde under 1900-talets början en närmast revolutionär förändring av Darwins/Wallaces ursprungliga teori när man upptäckte Mendelsk nedärvning och byggde ihop denna med naturligt urval. Det paradigm vi evolutionsbiologer nu arbetar inom kallas “den nya syntesen”, “den moderna evolutionära syntesen” eller ibland “neodarwinism” (det senare ogillas förstås av alla Wallace-fans).

Ciklider från två olika sjöar som evolverat på väldigt lika sätt.
Konvergent evolution eller utvecklingsbiologiska begränsningar?
Orsakerna att vi nu skulle behöva en ny revolution, till en “Extended Evolutionary Synthesis”, påstås vara fyra:
  1. Evolutionär utvecklingsbiologi – individuella utvecklingsvägar kan ibland vara en bättre förklaring av anpassningar i naturen än naturligt urval; behöver inte evolutionsteorin byggas om för att hantera denna insikt?
  2. Plasticitet – en genuppsättning kan ge olika resultat beroende på miljön, organismer kan förändras under sin livstid (vit päls på vintern, könsbyte hos fiskar); behöver inte evolutionsteorin byggas om för att hantera denna insikt?
  3. Icke-genetisk evolution – till exempel kulturell evolution visar att evolution inte är bundet vid gener, behöver inte evolutionsteorin byggas om för att hantera denna insikt? Här hamnar också upptäckterna kring epigenetik.
  4. Nisch-konstruktion – ibland konstruerar organismer själv de habitat som de sedan anpassar sig till (bävrar bygger dammar, myror bygger stackar), behöver inte evolutionsteorin byggas om för att hantera denna insikt?

Det här är ett digert ämne som skulle ta ett tag att förklara och diskutera, så jag har dragit mig för att skriva blogginlägget. I princip anser jag att en vetenskaplig revolution inte är något man bestämmer sig för att det ska inträffa, utan sker revolutionen är det så omvälvande att det inte behövs någon diskussion – det är bara att hänga med för glatta livet. Den här diskussionen verkar mer handla om att några av revolutions-förespråkarna vill att deras upptäckter ska räknas som revolutionära och sant omvälvande. Ett patetiskt försök att framhålla sin egen viktighet, helt enkelt. Alla upptäckter som räknas upp här ovanför ryms alldeles utmärkt inom den nuvarande syntesen.

Nu upptäcker jag att Jerry Coyne på bloggen Why Evolution is True har skrivit blogginlägget åt mig. Så ni som är intresserade av vad jag borde ha tagit mig tid att skriva så gå till den bloggen (synd att han skrev det på engelska bara). Nature har också publicerat motargument, parallellt med originalförslaget. Slutligen har Sean Carroll skrivit en remarkabelt insatt kommentar (han är ju fysiker, gudbevars) som slutar med en välplacerad syrlighet.

It seems like a mistake for the revolutionaries to place so much emphasis on how revolutionary they are being, rather than concentrating on the subtle work of figuring out the relative importance of all these different factors to evolution in the real world — the importance of which nobody seems to deny, but the quantification of which is obviously a challenging empirical problem.

Fortunately physicists are never like this! It can be tough to live in a world of pure reason and unadulterated rationality, but someone’s got to do it.

Bookmark and Share

Skriv en kommentar