Main menu:

Mina böcker

Sök på sidan

Recent Posts

Recent Comments

Länkar

March 2015
M T W T F S S
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
3031  

Kategorier

Ogenomtänkta svar på Rothsteins debattartikel

Bo Rothstein hade som bekant en debattartikel i DN häromdagen där han undersökte frågan “Stämmer det att vi får ett bättre samhälle om fler människor utövar och praktiserar religion, så som de stora religiösa samfunden påstår?” Eftersom korrelationen mellan graden av religiositet och samhällets funktionalitet istället är negativ kunde Rothstein avfärda hypotesen som falsk.

Det här har inte fallit väl ut bland andra forskare och opinionsbildare, delvis av korrekta skäl, delvis på grund av missuppfattningar. Idag publicerar DN tre svar som tyvärr faller i den senare kategorin. Men först lite väsentlig kritik av Rothsteins artikel.
World Values Survey, som är det Rothstein utgår ifrån, har redan tidigare använts för att analysera sambandet mellan religiositet och samhällets funktionalitet. Man har då funnit att en osäker tillvaro leder till ökad religiositet, inte tvärtom, något som Rothstein påstår genom att hänvisa till en amerikansk studie, på amerikaner. Han borde förstås redovisat att det finns goda skäl att tro att graden av religiositet är starkt kopplad till hur osäker tillvaro man lever i.
Notera dock att det här inte betyder att hypotestesten Rothstein genomför är felaktig. Om någon påstår att positiva förändringar i en variabel (religiositet) leder till positiva förändringar i en annan (bättre samhälle) och man finner en negativ korrelation mellan variablerna när man undersöker frågan så kan man på denna grund avfärda ursprungshypotesen som ju förutsade en positiv korrelation.
Att Rothstein har orsakssambandet om bakfoten är den invändning som reses i den första svarsartikeln, av min vän och kollega Jonas Svensson (religionsvetare vid Linnéuniversitetet). Han påpekar just det jag skrivit ovan, att ” ett välfungerande samhälle leder till ökad religiös likgiltighet”. Men, som jag redan påpekat, detta är inte något motargument mot Rothsteins främsta tes som är ett avfärdande av ett påstått kausalt samband (mer religion ger bättre samhällen). Således skjuter Svensson bredvid målet i sin kritik av Rothsteins artikel.
I den andra svarsartikeln, av teologen Joel Halldorf, handlar det istället om att det skulle vara farligt att utse religionen till syndabock. (Även Halldorf missar dock skillnaden mellan att avfärda ett påstått kausalt samband med en korrelation – det Rothstein gjorde – och att argumentera för ett kausalt samband – det Halldorf kritiserar.) Halldorf försöker sig på ett liknelse-avfärdande av Rothsteins tes: “[…] den som lockas av Rothsteins berättelse bör betänka vilken urgammal myt den närmast är släkt med. Varje år samlades de gamla hebréerna kring en getabock som prästen lade sina händer på. På så sätt ansågs folket synder överföras till djuret, som sedan drevs ut i öknen för att dö. Detta är myten om syndabocken, där allt elände projiceras på en varelse. Rothsteins syndabock är religionen. Det är en tydlig, bekväm och lockande berättelse.” Notera att den här sammankopplingen av ett problem med syndabocksberättelsen går att använda på precis vad man vill. Tycker du fascism är ett problem i fascistiska länder? Jaha, då har du bara utsett en syndabock, precis som de gamla hebréerna gjorde.
Den tredje svarsartikeln är författad av pastorn Stefan Swärd som drar fram kommunismens illdåd (för även han vet att nazisterna inte var ateister) för att lägga dem på ateismens minuskonto. Och det ska vi inte sticka under stol med, att kommunismen är ateistisk och resulterade i fruktansvärda illdåd. Men varför? För att förstå detta räcker frånvaron av gudstro lika långt som att påpeka att kommunisterna inte heller trodde på spöken. Ser man närmare på deras bevekelsegrunder handlade det snarare om en fanatisk övertygelse om att veta den rätta läran för världens frälsning, där varje offer på vägen var värt det för det större utopiska målet. Kort sagt var det kommunismen som var kommunismens problem, inte ateismen.
Rothsteins avfärdande av tanken att religiositet på något sätt skulle leda till bättre samhällen står sig således även efter dessa svarsartiklar.

______________

Edit: Det har nu kommit två svar till – kul med religionsdebatt, onekligen!Den fjärde svarsartikeln är författad av Stefan Gustavsson, generalsekreterare på Svenska evangeliska alliansen och går ut på att det är meningslöst att kritisera religion i allmänhet då religioner skiljer sig så mycket från varandra (gissa vilken han tycker är bäst?). Det här är den kritik som förmodligen är mest relevant och det vore mycket intressant att se en jämförelse mellan osekulariserade kristna länder och mer sekulariserade kristna länder. Mina fördomar säger mig en sak, men analysen är ännu inte gjord, såvitt jag vet. Gustavsson har ytterligare en invändning i det att han menar att “Rothstein bortser från de positiva saker som religion kan bidra med.” Men det gör Rothstein inte alls – han ställer bara frågan om religiositet i genomsnitt är något bra för samhällen (och kommer fram till att nej, det finns inga data som stöder detta).

Den femte svarsartikeln är skriven av docenten i praktisk filosofi Marcus Agnafors som liksom Gustavsson menar att “olika typer av religiösa inriktningar ger olika effekter i olika kontexter.” Självklart är detta sant. Men man kan inte med enskilda observationer avfärda statistiska samband. “Män är längre än kvinnor.” “Nähä – titta där vilken lång kvinna!” Agnaforss vurm för den svenska protestantismen låter för övrigt inte ens som en anekdot utan mer som nationalromantiskt önskedrömmande: “[S]amhälleligt välmående och ett gemensamt etos grundläggs över generationer. Om ett sådant perspektiv anläggs så finner man att den lutheranska kristendomen starkt bidrar till att lägga grunden för den svenska välfärden och många av de dygder och drag som vanligen tillskrivs det svenska folket.” Och han klagar på dålig empirisk uppbackning med sin stickprovsstorlek på 1?(Jag tänker inte nämna SD. Skit också, jag misslyckades.)

Bookmark and Share

Kommentarer

Kommentar från Pär Engström
Tid: 3 March 2015, 16:32

Jag tackar för att sambanden nyanserades – som jag var inne på i min förra kommentar.
Dock, och det är viktigt, vilka faktoer leder till ett “bättre samhälle”?
Är det samma faktorer över tid eller förändras det?

Min tanke här är att historien inte tar slut, att varje handling, reform etc. får oavsiktliga bieffekter. T.ex. en bieffekt av industrialisering är miljöpåverkan.

Och då får vi plötsligt två goda och olika samhällen att sträva efter: a) Ett klassiskt masskonsumtionsamhälle med demokrati, marknadsekonomi, individuella friheter av olika slag etc. b) Ett hållbart samhälle där individer behöver anpassas till en kollektivt ägd planet

Kommentar från Pär Engström
Tid: 3 March 2015, 19:22

Hej igen!

Samhällsvetenskapernas tillkomst kan väl sägas bygga på en kopiering av naturvetenskaperna. Begreppet “kausalitet” är ett tecken på detta. Samtidigt har samhällsvetenskaper och humanistiska vetenskaper försökt att argumentera för att människor inte är samma studieobjekt som stenar, planeter, vätskor, träd eller möss. Människan ansågs vara rationell och ekonomins rationella valhandlingsteori kunde på så sätt så småningom etableras. Andra teorier om varför människor agerar som de gör dök också upp, t.ex. Max Webers handlingstypologi och vips så har vi en typ av förklaringar som inte bygger på kausalitet eller orsaksförklaringar utan ändamålsförklaringar. Skillnaden mellan orsaksförklaringar och ändamålsförklaringar är att i de förra är orsak och verkan skilda och orsak måste föregå verkan i tid. I ändamålsförklaringar är den tänkta verkan, effekten, målet det som antas driva handlingen framåt – för att en handling ska anses vara rationell bör den således utgå från ett mål och bör på så sätt ses som en helhet.

Frågan om religionens roll i samhället har flitigt studerats av sociologer. Max Weber försökte för över hundra år sedan se en koppling mellan ett visst religiöst tänkande och kapitalismens anda. Karl Marx försökte för över hundra år sedan hävda att religion var ett opium för folket som gjorde att de inte såg det Karl Marx såg. Emile Durkheim såg för över hundra år sedan att religionen hade en oavsiktlig samhällelig funktion, en sammanhållande funktion.

Från tre olika håll förutsåg Weber, Durkheim och Marx att religioner skulle försvinna i samhället. Två av dem, Weber och Durkeim, förutsåg vissa problem med detta försvinnande – för Weber handlade det om hur rationella individer skulle hantera den tomhet som blev resultatet av religionens försvinnande – för Durkheim handlade det om vad som skulle kunna ersätta religionen som samhällets sammanhållande kitt.

Ingen av dessa tre samhällsvetare kunde givetvis veta vad som skulle hända de kommande århundradet och att vi idag har den utveckling som Rothstein beskriver, t.ex. med både ökad sekularisering och ökad religiositet.

Och återigen, vilka faktorer är det som gör att religionen blir stark i vissa samhällen, t.ex. USA, och inte i andra, t.ex. Sverige? Och då är vi åter framme vid kausalitetstänkande.

Eller är det så som postmodernister hävdar – att vi idag har ett så komplext samhälle med så många motstridiga tendenser att det helt enkelt inte går att hävda en objektiv sanning om våra samhällen?

Om postmodernisterna har rätt skulle samhällsvetenskaperna kunna betraktas som en religion vi söker oss till för att få svar när vi är osäkra på vart samhällsutvecklingen leder.

Eller är det så som kritiska realister hävdar att det finns en verklighet oberoende av vår kunskap om denna verklighet och att den empiri vi ser, t.ex. via statistiska undersökningar, endast är en liten del av denna verklighet. De händelser som vi kan härleda i empirin orsakas i sin tur av mekanismer som verkar i ett öppet system.
En analysmetod som kritiska realister använder går under namnet retroduktion och innebär att forskaren ställer frågor om hur verkligheten måste vara beskaffad för att det vi ser i empirin ska kunna existera/hända.

Kritiska realister skulle med andra ord försöka gå bortom det omedelbart synbara i de statistiska uppgifter som Rothstein redovisar och försöka härleda vilka mekanismer som har genererat nämnda sekularisering och ökad religiositet i berörda samhällen.

Men för att vara en samhällsvetenskap behöver vi således värdera, vara normativ, om denna samhällsutveckling är bra eller dålig. Och då har vi ett ideologiskt problem att definiera “det goda samhället”.

Kommentar från Pär Engström
Tid: 3 March 2015, 23:10

Jag gör ett nytt försök att bli publicerad:

Sverige år 1970:
Religionsvariabel X (t.ex. andel konfimander, antal kyrkobesökare, enkätundersökningar, kyrka-stat, skolans styrdokument, etc.

Samhällsvariabel Y (t.ex. medellivslängd, utbildningsnivå, ekonomi/inkomster, friheter av olika slag – t.ex. yttrandefrihet, andel heltidsarbetare-arbetslösa etc.)

Sverige år 2015:
Religionsvariabel X2 (förändringar, t.ex. religiösa friskolor, kyrka-stat etc.)

Samhällsvariabel Y2 (förändringar av olika slag, t.ex. ökad meddelivslängd, ökad utbilndingsnivå, lägre skolresultat i PISA, ökad arbetslöshet, ökad ekonomisk ojämlikhet etc.)

Visst det finns en kausalitet mellan X och Y eftersom båda variablerna förändrades – men kan vi på grund av denna förändring avfärda en hypotes som säger att ökad religiositet leder till bättre samhälle?

Motsatsen kan vi inte hävda eftersom vi har ett historiskt exempel i Sovjetunionen där religion förbjöds.

Skriv en kommentar