Patrik Lindenfors blogg

Det där sista, om att en allmän skola skulle strida mot Europakonventionen, är en omdiskuterad linje som de som vurmar för religiösa friskolor brukar hävda (här är en bra sammanfattning av argumentet i Signum). Det är dock svårt att hävda att föräldrars rätt att skola barnen omöjliggörs i allmänna skolor då det finns söndagsskolor, koranskolor, samt barntimmar i synagogor och tempel som man kan välja. Det enda en religiös friskola möjliggör är att annan tro än föräldrarnas tas på mindre allvar än i den allmänna skolan – man stänger medvetet ut andra perspektiv. Man vågar inte lita på den egna trons kvaliteter, helt enkelt. Detta förminskar förstås barnens möjlighet att välja själva, vilket man får anta är hela syftet, fast det inte uttalas.

Sen spårar SEAs text ur något.

Det var först i och med den kristna kyrkans framväxt, som bar med sig de för den tiden revolutionerande idéerna om att “de som gör sig själva små som det här barnet är störst i him­mel­ri­ket” (Matt 18:4) och att “himmelriket tillhör sådana som de” (Matt 19:14), som barns värde introducerades. I både ord handling kritiserade kristna abort och spädbarnsdråp. Barn som övergavs omhändertogs av kristna och enligt Rodney Stark fanns det snart fler flickor i kristna familjer än hedniska.
Även om den revolutionen var långt ifrån fullkomlig, förändrades kulturen på djupet. Till och med så att Humanisterna inspireras mer av Bibeln – även det ofullkomligt – än av grekiska filosofer.

Om det inte vore för kristendomen så skulle vi fortfarande ägna oss åt spädbarnsdråp? Ni vet, som i Japan, Korea, Singapore, Malaysia … eller vänta. Nej, om man ska vara noggrann så inspireras vi faktiskt mer av grekiska filosofer än Bibeln. Bland annat därför stenar vi inte våra olydiga söner utanför stadsporten. (“Äsch, det där gamla bibelordet är väl inget att bry sig om.” Exakt.)