Main menu:

Mina böcker

Gud finns nog inte
finns i tryck på svenska, engelska, tyska, spanska, italienska, danska, polska, holländska, persiska och som e-bok på engelska.

Sök på sidan

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Länkar

januari 2016
M T O T F L S
« Dec   feb »
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
25262728293031

Kategorier

Från vem lär man sig sina värderingar?

Som sista inlägg i frågan om svenska värderingar, efter att ha pekat på forskning om att Sverige har extremast värderingar i världen och att det även gäller våra invandrare så återstår frågan varifrån man plockar upp dessa värderingar. Vi kan börja med hur man blir den man blir, ärver man sin personlighet genetiskt, lär man sig den från sina föräldrar eller plockar man upp den från samhället? I viss mån är svaret ja – allt detta gäller. Remarkabelt nog för oss som är föräldrar visar det sig dock vid statistisk granskning att vår uppfostran är det som har minst inflytande på hur våra barn blir de de blir. Och genetik är som vi ska se bara en delförklaring. Så ni anar nog redan vad svaret är. Men bara så ni vet, den forskning jag sammanfattar här nedanför är omstridd, även inomvetenskapligt.

Om ni vill läsa om vad som formar barns personligheter finns ingen bättre startpunkt än Judith Rich Harris bok The Nurture Assumption: Why Children Turn Out the Way They Do. Boken, som först publicerades 1998, nominerades för Purlitzerpriset och kom 2009 ut i en reviderad och uppdaterad upplaga. Lingvisten Steven Pinker menade i sitt förord till boken att den skulle komma att ses som en vändpunkt i psykologins historia. Andra blev dock inte lika imponerade. Det intressanta är att en del av de invändningar som restes mot boken bekräftar Harris tes.

Judith Rich Harris undersökte på djupet frågan om hur barns personlighet formas och upptäckte att i princip alla studier som visar på betydelsen av föräldrars uppfostran missar att kontrollera för genetiska effekter. Som exempel på detta citerar jag här från en recension av psykologen Jerome Kagan i Harvard Education Letter från 1998.

[T]here is ample evidence that, for better or worse, parents do shape their children.
Consider, for example, that the best predictor of a child’s verbal talent is the frequency with which the parents talk and read to the child. A verbally talented child is more likely to get better grades in school, and therefore is a little more likely to attend a better college. That, in turn, makes it more likely that in adulthood he or she will land a better job.
Moreover, a parent’s education (whether they are, for example, a high school dropout or a college graduate) can predict how their child will fare in the world. Parental educational attainment, which is related to their child-rearing practices, predicts, among other things, the probability of aggressive behavior and the likelihood of psychiatric problems when these children become adults.

Precis som Harris beskrev forskningen i fältet ägnar Kagan inte en tanke åt att verbal förmåga och förmågan att klara av studier kan ha en genetisk komponent. Exakt samma verbala talang som gör att föräldrar pratar med och läser för barnet kan vara den verbala talang som gör att barnet lyssnar. En talang som kan vara medfödd – man kan i alla fall inte bara utgå från att den inte är det; man måste undersöka frågan. Men Harris nöjde sig inte med att bara studera tillkortakommanden inom forskningen, hon letade också upp och sammanfattade sådan forskning som tog med genetik i analysen, inte minst studier på tvillingar, detta för att reda ut om talanger såsom verbal förmåga var inlärda eller medfödda. Vad hon fann borde lugna alla föräldrar.

Vi styrs inte bara av vår genetik, men än mindre av våra föräldrars uppfostran. Beroende på vilken personlighetsvariabel man talar om så hamnar förklarandegraden av genetik ofta på runt 50 % (de fem personlighetsfaktorer man brukar mäta är: openness, conscientiousness, extraversion, agreeableness och neuroticism). Här är tvillingstudier helt centrala för att reda ut vad som förklarar variationen i personligheter. Det visar sig att enäggstvillingar uppvisar ungefär lika stor likhet/skillnad i personlighetsdrag vare sig de växt upp tillsammans eller isär. Och adopterade barn är inte mer lika än obesläktade barn som växt upp i olika föräldrahem. Det betyder att påverkan av föräldrars uppfostran helt enkelt är väldigt liten. (Läs Harris bok för referenser till den relevanta forskningen.)

Men var kommer då den icke-genetiska halvan av våra personligheter ifrån – från vilken miljö? Harris summerar vetenskap som visar att kamratgruppen är det som har betydelse. Det här är en liknande faktor som den som förklarar varför barn till nya svenskar kommer att prata perfekt svenska även om deras föräldrar bryter mycket. De lär sig helt enkelt inte svenska av sina föräldrar utan försöker passa in i kamratgruppen på skolan. Här finns därför möjligheten för föräldrar att påverka barnen ändå – se till att sätta dem i en bra skola (om ni har möjlighet). Men framförallt en lärdom för samhället: se till att den allmänna skolan håller så hög kvalitet som bara möjligt – det är där vår framtid formas.*

Detta om personlighet – vad med värderingar då? Det visar sig att samma mönster återspeglas i tvillingstudier av värderingar som i studierna av personlighet. Det finns en ganska stor genetisk komponent, en liten (men inte försumbar!) föräldrakomponent, men framförallt en stor faktor som handlar om skola-kamrater-samhälle. Se som exempel den här studien av Olson et al. 2006, där man studerat trettio ”attitude items”, bland annat attityder till invandring, jämställdhet, preventivmedel och abort. För exempelvis inställningen till jämställdhet spelade genetiken ingen mätbar roll alls, föräldrainverkan (”delad miljö”) förklarade ungefär 26% av variansen i svaren och andra faktorer (”icke-delad miljö”) 74%. För inställningen till invandring och abort fanns å andra sidan en stor genetisk förklaringsgrad (~50%), men återigen var miljöfaktorerna utanför hemmet de viktigaste – i de här fallen var inflytandet av hemmiljön i det närmaste noll.

Vad innebär då det här för integrationspolitiken? Egentligen är det väl ganska självklart. Migranter har med sig (mätbart annorlunda) värderingar från sitt ursprungsland, men dessa förändras över tid (mätbart) i mötet med en ny social kontext. Vill vi värna våra extrema svenska position vad gäller värderingar – och varför skulle vi inte vilja det, de baseras på individuellt fritt val och är något vi har kämpat för länge – så måste vi för det första stå för dessa värderingar; göra dem synliga. Hur ska nyinflyttade annars veta vad som gäller? Sedan måste nyanlända, framförallt unga, hamna i sociala kontexter där de till vardags möter många människor som har bott i landet länge. Vi måste motverka segregation för unga, helt enkelt.

Det är till stor del i den allmänna skolan nyckeln till lyckad integration ligger.

_______________________________

*Ge staten tillbaka ansvaret för skolan från kommunerna, se till att den pedagogiska undervisningen av lärare evidensbaseras, gör läroplanerna helt igenom vetenskapliga och höj lärarnas löner och status. Några i mitt tycke självklara förslag. Men det blogginlägget kommer jag inte att skriva. Läs hellre Per Kornhalls bok Barnexperimentet: svensk skola i fritt fall. Per Kornhall kan sina saker.


Vill ni ändock läsa mina uppfattningar i skolfrågan så skrev jag två blogginlägg när jag var gästbloggere i Vetenskapsrådets tidning Curie: Beror skolans kris på undervisningen i pedagogik? och Evidensbasering i skoldebatten.

Bookmark and Share

Kommentarer

Kommentar från Pär Engström
Tid: 27 januari 2016, 11:16

Intressanta förklaringsvariabler. Tänk att 50% beror på genetik vad gäller såväl personlighet som värderingar.

Hur långt har den gentiska forskningen kommit? Är det möjligt att via gentekniken förändra våra värderingar? Eller går våra värderingar emot genetiska ingrepp som påverkar såväl vår personlighet som våra värderingar?

Det var tur att statistiken inte hävdar att 67% eller 90% beror på genetiken – för då är det väl kört. Då kan vi inte göra så mycket åt den mänskliga evolutionen och då blir ju rasteorier åter potentiella förklaringsfaktorer och även möjliga normativa riktangivelser, dvs. vi ska inte gå emot evolutionen.

Men de 50% som inte är genetiskt betingade ger oss andra förutsättningar, men ändå inte riktigt. Om Nu 50% beror på genetiken vad gäller personlighet och värderingar så kan biologin åter bli oerhört central när det gäller att förklara än det ena än det andra, alltifrån kriminalitet till fattigdom. Vad säger de svenska värderingarna om detta? Det vill säga de värderingar som grundas i genetiken och de som grundas i en svensk social nationalitet.

Kommentar från Pär Engström
Tid: 27 januari 2016, 19:08

Jag ser till min glädje att du även har länkar till evidensbaserad forskning i skolan.

Min undran blir då följaktligen vilken betydelse som hänsyn till elevers genetiska uppsättningar kan, bör eller ska ha i en sådan evidensbaserad forskning. Exempelvis ingår inte den genetiska nivån i John Hatties metastudie om vad som kan förklara skillnader i elevers måluppfyllelser. Om vi lägger till en genetisk nivå till Hatties förklaringlista (som i egentlihg mening knappast kan sägas vara en utvecklad teori utan just en rangordning mellan 125 mätbara faktorer) – vad ser vi då?

Hur kan en sådan evidensbaserad forskning om underrvisning som även inkluderar genetik, neuropsykologi, ”vanliga” psykologiska faktorer samt ett kluster av sociala faktorer – inklusive elevgrupper och lärarens agerande – se ut?

Kan en tillämpning av forskningsdesign från medicinsk evidensbasering vara möjlig? Hur ska i så fall referens- och kontrollgrupper tas ut? Hur ska i så fall ett utfall av en viss undervisningsmetod värderas? När ska metoden värderas? Direkt efter ett undervisnings pass eller en tid efter och då tas även hänsyn till effekter från kamratgrupper eller kanske rentav intryck nätet. Vilka vinster och förluster fås vid respektive val? Etc. etc.

Kan en evidensbaserad undervisning av undervisning även tillä’mpoas på högre nivåer, t.ex. universiteteslärare och studenter, undervisning inom forslkarutbildning, eller kanske rent av en evidensbaserad forskning där vi på förhand har testat vilka forskningsfrågor, metoder och teorier som leder till ny kunskap (som av omginvingen uppfattas som värdefull kunskap)?

Hur kan ett resultat från en evidensbaserad forskning om undervisning som även tar hänsyn till genetik tas emot av lärare? På en del lärarbloggar i grundskolan framskymtar till exermpel en skepsis mot biologiska förklaringar av mänskligt beteende – de teorier som där används grundas ofta i gamla antaganden härstammande från Vygotskij med flera.

Gäller det jag fick lära mig i freds- och utvecklingsforskning under 1990-talet fortfarande – att tillämpningen av t.ex. naturvårdande metoder bör, för att lyckas, ’även ta hänsyn till lokala kulturella värdedringar? Dvs. en metod som varit framgångsrtik i t.ex. Nederländerna behvöler inte nödvändigtvis vara framgångsriuk i Tanzania utan måste anpassas.

Med tanke på att värderingar till hä’lftgen har genetiskt ursprung bör, vad jag förstår, tillämpningen ta hänsyn till t.ex. det som vi i dagligt tal benämner för organisationskultur vid implementeringen av en evidensbaserad skolforskning.

Om ovanstående är fallet kanske forskningen om mänskligt beteende inmte nödvändigtvis måste utgå från en global population (Hattie var väl ca 30% global med fokus på anglosaksiskt global) -.en evidensbaserad forskning om undervisnmingsmetoder skulle med ovanstående i åtanke kanske till och med vara lokal.

Men då är den inte evidensbaserad menar kritikerna.

Ja, hur bör, kan och ska evidensbaserad skolkfortskning gå till och vilken använding har lärare och politiker av en sådan forskning? Har det någon betydelse vilka värderingar som lärare och politker har vid tillämpning av denna forskning om undervisning och lärande? Exempelvis om Sverigedemokrterna, mot förmodan, skulle ingå i en kommande regering.

Kommentar från Pär Engström
Tid: 27 januari 2016, 21:11

En sista freflektion:

En svensk hjärnforskare, (inte Martin Ingvar) har i ett sammanhang förutspått att undervisningen kommer att bli mer individuell med tanke på att hjärnforskarna snart har så mycket kunskaper om de unika kombinationer av xx som våra gener och mänskliga hjärnor består av.

Denna evidensbaserade forskning får då potentiellt dubbla funktioner. Funktion a) Förklara, Funktion B) Förändra.

Det sistnämnda förstärker det som ska förklaras med ett potentiuellt resultat att människor leder till än mer individualitet.

På samma sätt skulle vi kunna anta om forskningen hade den andra inriktningen, sökte sociala likheter mellan människor. Då skulle den nuvarande differentieringsprocessen (utifrån t.ex. arbetsdelningsprocesser) påverkas och antagligen förändras.

Och då har vi följande utveckling:
tidpunkt 1) Då gäller A.
Vid tidpunkt 2 gäller B.
Vid tidpunkt 3 har förändringen ägt rum och då gäller C.

Den evidensbaserade forskningen som fastslog A kan då vara delvis inaktuell (beroende på om vi fokuserar på våra hjärnor eller våra sociala organiseringar i punkt A).

Om dessa förändringar går olika snabbt i olika områden, om vi dessutom lägger till att olika experter inom olika områden har något motstridiga uppfattningar om tingens beskaffenhet – ja då har vi det som man inom sociologin benämner ”kontextuell diskontinuitet”. Då blir det svårt att kommunicera t.ex. mellan generationerna. Vilket i sin tur påverkar pedagogiska praktiker av allehanda slag. Men det är som det heter en empirisk fråga.

Skriv en kommentar