Main menu:

Mina böcker

Gud finns nog inte
finns i tryck på svenska, engelska, tyska, spanska, italienska, danska, polska, holländska, persiska och som e-bok på engelska.

Sök på sidan

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Länkar

juli 2018
M T O T F L S
« jun   okt »
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
3031  

Kategorier

Rapport från ett Nazistmöte

När mina vänner skulle öppna Humanisternas tält i Almedalen på torsdagsmorgonen stod tre nazister från Nordiska motståndsrörelsen (NMR) utanför. På rad, stint stirrande med armarna i kors, iklädda likadana tröjor märkta med Tyr-runan. Aktionen framkallade avsedd stark känsla av hot.

I den här typen av situationer reagerar man instinktivt och olika. Medan vissa kände ilsken trots och försökte stirra ner dem, reagerade andra med skräck och ville försvinna bort. Men alla blev kvar och nazisterna lommade så småningom därifrån. Andra hade inte samma tur. Tält och symboler hos andra organisationer har blivit vandaliserade, möten störda och människor misshandlade. NMR var inte i Almedalen för det goda samtalets skull.

Nazistmöte. Almedalen 2018.

Som etnisk svensk med begränsad frisyr tog jag senare på eftermiddagen ta av mig Humanist- och regnbågsmärken och gick på deras möte. Medmänniskor som har sin olikhet inskriven i själva huden har inte samma möjlighet att klä av sig sin identitet – för dem är hotet konstant. Det är en absurd känsla att gå på nazistmöte i största allmänhet och den blev inte mindre av att mötet hölls på Almedalsveckan – en vecka ämnad åt det fria demokratiska samtalet.

Motståndare hade samlats på platsen. Rörelsen Stiftet skapade tillsammans med föreningen Inte rasist, men… en symbolisk vägg av plast-bajs-ballonger. Clowner mot nazism spexade. En ensam man stod bakom nazisterna och höll upp en skylt med olika komiska budskap, som ”Jag är inte heller bra på historia.” Men det var till övervägande del sympatisörer till NMR där, gissningsvis runt 100 personer, de flesta utan uniform. Jublet överskred därmed buropen med marginal. Tusentals av oss Almedalsbesökare manifesterade istället vårt motstånd i en mångfaldsparad tidigare på dagen.

Skiftet och Inte rasist, men… hade ordnat med bajsvägg.

Så började nazistledaren Simon [sic! – otur för en nazistledare att bli döpt till ett hebreiskt namn] Lindberg tala. Talet var helt en throw-back till 30- och 40-talen, med tal om ”den nordiska rasen”, tillmälen som ”lögnpressen”, ”förbrytare” och ”folkförrädare”, kritik av tanken att människor är lika värda, en osund fixering vid judar, samt uppmaningar till revolution. Lindberg dristade sig även att skämta om den omskolning som väntar oss inom programmet ”Rehabilitering för Antirasister, Utlänningsvurmare och Sionistlakejer, eller förkortat: RAUS” (talet finns på YouTube, den här sekvensen börjar vid 18:00).

Slutklämmen i presentationen av detta rehabiliteringsprogram, om vad som ska hända med de som visar sig svårast att omskola, är värd att citera i sin helhet. ”Ett ännu mer långtgående mål är att starta lägerverksamhet för de riktigt hopplösa fallen. Där tänker vi oss de allra värsta sionistlakejer, med lite hederligt kroppsarbete varvat med rekreation som swimmingpooler, biografsalonger, alltihop såklart med tiptop hygien, duschar, regelbunden avlusning av kläderna. Det blir nog bra det va, Löfvén?

Läger med kroppsarbete, duschar och avlusning? Referensen till koncentrationslägren är glasklar för alla inblandade; för Lindberg, för NRMs medlemmar och för oss utomstående.

Nazisterna var alltså i Almedalen och sa nazistiska saker, något som inte borde förvåna någon. De uppträdde också nazistiskt, genom att hota, vandalisera och misshandla – något som inte heller borde förvåna någon. Det handlar ju om nazister! Ingen kan påstå sig stå handfallen av förvåning när de gör vad de säger; när de agerar sin ideologi.

Nu har vi historisk kunskap av vad nazisterna gör om de får tillstånd att vara i Almedalen.

Tanken med att även nazister ska få yttra sig i offentliga sammanhang är i grunden god.  Det gäller att värna yttrandefriheten – en frihet som prövas just i mötet med obehagliga yttranden. Värnar vi inte NMRs rätt att yttra sig värnar vi bara yttrandefriheten för människor vi håller med, menar man. Att bara värna oförargliga yttranden är inte syftet med yttrandefriheten, just eftersom åsikten om vilka regler som i så fall skulle gälla skiljer sig mellan människor med olika politiska och religiösa åsikter, något som skulle göra att gränsen hela tiden flyttade på sig vartefter de politiska och religiösa vindarna skiftade. Det är därför yttrandefriheten är inristad i själva grundlagen.

Men i det här fallet har vi att göra med en organisation vars ideologi inte främst förmedlas verbalt, det handlar istället om en rörelse som använder hot och våld som metod. Tumultet som uppstår runt dem är inte en oönskad bieffekt utan en central del av budskapet – i viss mån är det själva budskapet. Det här är en organisation som inte bara talar om att ta till våld, eller hotar om att ta till våld, utan som om och om igen visar sig benägna att gå från ord till handling. NMR är den svenska versionen av Islamiska Staten, med en förgiftande ideologi i grunden som attraherar med fagert tal om en ”högre uppgift” och falska löften om storartad utopisk framtid.

Hets mot judar, HBTQ-personer, förstörelse, hot och misshandel är allt logiska konsekvenser av NRM:s deltagande i Almedalen. Dessutom tvingades många politiskt aktiva hem från Visby redan innan nazisterna kom dit av risken att utsättas för våld, som till exempel RFSL ungdom och Rosanna Dinamarca.

Vi kan helt enkelt lära oss samma sak som förra året. Ger man nazister tillstånd att närvara gör de nazistiska saker. Det är inte fritt meningsutbyte de är ute efter. De utnyttjar istället möjligheten till att med våld tvinga till sig all vår uppmärksamhet och allt vårt samtalsutrymme. Vi behöver inte lära oss det fler år – resultaten på experimenten är inne.

Bookmark and Share

Skriv en kommentar