Main menu:

Mina böcker

Sök på sidan

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Länkar

juni 2019
M T O T F L S
« maj    
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930

Kategorier

Låt den som är utan synd kasta första stenen*

I en gästkolumn i GP beskriver läkaren och skribenten Kajsa Dovstad hur hon fick något hon kallar för ett ”Jimmie moment” när hon hamnade i en mataffär driven av invandrare i Gävle och kände obehag när de bara hade mat hon inte kände igen. ”Den förbjudna känsla många moderna svenskar drabbas av då och då. Känslan av att Sverige har förändrats, att landet man växte upp i inte längre finns kvar.”

Men Dovstad beskriver också hur hon samlat in pengar åt papperslösa flyktingar och hur hennes ”kollegor i sjukvården har alla sorters bakgrunder, vilket är otroligt berikande. Tillsammans arbetar vi dag och natt för patienterna. Patienter som också har olika bakgrunder. […] Jag slås ofta av insikten att det är mer som förenar människor än som skiljer oss åt.”

Hon fick alltså en obehagskänsla, som i DN kallas rasistisk, fast hon uppenbarligen inte är rasist. Hur ska man förstå det?

Om man ska tro resultaten från det som kallas The Implicit Association Test, som är designat för att blottlägga omedvetna fördomar, har vi nästan alla sådana omedvetna fördomar. Testet går ut på att man snabbt ska sortera ord och bilder i olika kategorier. Ansikten ska kategoriseras som “svarta” eller “vita”. Blandat med ansiktena är en rad begrepp, som till exempel “ond”, “smärta” eller “skratt”, vilka ska sorteras in i kategorierna “dålig” eller “bra”.

Det visar sig att de flesta människor – inklusive jag själv – snabbare och mer felfritt kan sortera orden och ansiktena rätt om kategorierna “svart” och “dålig” är på ena sidan och “vit” och “bra” på den andra, än om kategorierna “svart” och “bra” är på ena sidan och “vit” och “dålig” på den andra. Det här, menar de som utvecklat testet, visar på att vi omedvetet har kopplat ihop “svart” och “dålig” respektive “vit” och “bra”.

Några möjliga förklaringar till att vi får de här testresultaten är dels att vi är biologiskt benägna att dela upp världen i “vi” och “de”, men också att vi i medierna matas med stereotypa bilder om kriminella svarta och icke-kriminella vita, något som kan bidra till att det är just hudfärgen som avgör vilka vi betraktar som “vi” och vilka vi ser som “de”. Vem man räknar in i sitt “vi” handlar förmodligen också om hur van man är att umgås med människor med olika hudfärg. Det finns en rad liknande test som visar liknande resultat, till exempel om kvinnor och muslimer.

De som har designat The Implicit Association Test menar att omedvetna fördomar förklarar åtminstone till en del varför samhället trots alla goda intentioner inte kommer tillrätta med problem kring likabehandling. Vi hamnar ju hela tiden i situationer där vi snabbt måste bedöma människor. Många personers fördomsfulla ageranden, hur små de än må vara, bildar tillsammans ett ojämlikt mönster där några särbehandlas negativt på grund av sin grupptillhörighet på ett sätt som (nästan) ingen önskar.

Samtidigt är mönstret i princip exakt det motsatta vad gäller medvetna fördomar. Om vi inte behöver göra snabba bedömningar utan får gott om tid att tänka efter klarar de allra flesta sådana här tester med felfria resultat.

Det är därför inget märkligt alls att Dovstad får rasistisk impuls och samtidigt samlar in pengar till papperslösa flyktingar. Precis som alla oss andra har hon omedvetna impulser som hon medvetet undertrycker. Det hon dristat sig att göra i sin gästkolumn är att blotta dessa sina mindre trevliga impulser och ge dem ett skämtsamt namn. För denna självutlämnande text har hon fått löpa gatlopp i sociala medier; hånad av människor som har hjärnor som fungerar precis likadant som hennes.

Samtidigt hade det förstås varit trevligare om rubriksättaren inte försökt skapa gemenskap kring dessa ögonblick (”Har du haft ett Jimmie moment?”). Lika lite som vi bör brännmärka människors omedvetna reaktioner bör vi utsätta våra medmänniskor för rasistiska impulser, varken i handling eller text. Känner vi till våra impulser har vi också fått det första verktyget för att tygla dem.

Dovstad beskriver sist i sin text hur hon några dagar efter sitt Jimmie moment hittar en vanlig ICA-affär en liten bit längre bort. Landet hon växte upp i finns också kvar, även i Gävle. Hon förstår hur hennes hjärna hade larmat i onödan – så som hjärnor ofta gör. För det står faktiskt varken våldsamma invandrare eller galna rasister i varje buske.

Den här texten är delvis baserad på öppningen av min senaste bok Det kulturella djuret: om människans evolution och tänkandets utveckling som handlar just om omedvetna och medvetna tankeprocesser samt de evolutionära skälen att vi reagerar som vi gör. Som jag skriver i boken:

“Känn dig själv” stod det enligt den antike reseskildraren Pausanias inristat på förgården till Apollotemplet i Delfi, som en av 147 maximer. Den här aforismen har getts en mängd innebörder genom åren, bland annat har den tolkats som en varning mot att förlita sig för mycket på andras åsikter eller mot att förhäva sig. Men i boken använder jag den i en annan bemärkelse: Känn dig själv – lär dig vem du är och varför du har de tankar och känslor du har. Bara genom att känna dig själv kan du agera genomtänkt i världen.


* Titeln på det här blogginlägget är en anspelning på ett citat som brukar attribueras till Jesus (Johannesevangeliet 7: 53 till 8: 11). Hela det stycket blev dock tillagt till bibeln av någon överentusiastisk munk på 400-talet, så det är osannolikt att berättelsen har något med Jesus att göra.

Bookmark and Share

Kommentarer

Kommentar från Soccer Dad
Tid: 24 juni 2019, 16:51

Precis så (fast lite mindre vältaligt) tänkte jag också när jag läste artikeln. Jag tyckte inte att det kändes som om hon tyckte att Jimmie moments var bra, utan något som hon ogillade att hon kände.

Skriv en kommentar