Main menu:

Mina böcker

Sök på sidan

Recent Posts

Recent Comments

Länkar

April 2020
M T W T F S S
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
27282930  

Kategorier

Ett ekologiskt perspektiv på corona-pandemin

Coronavirus disease 2019
Just nu utspelar sig en akademisk strid i media, om modeller och uppskattningar inom epidemilogin. Akademiska fejder är inte vackra under de bästa omständigheter och nu när det finns hejarklackar att tillgå på båda sidor har det blivit riktigt olustigt. Eftersom det handlar om människoliv är diskussionen förstås viktig, och tidshorisonten är för kort för att vänta in ordentlig peer-review, så jag har verkligen inget förslag på hur det annars skulle gå till. Istället vill jag påminna om ett perspektiv som jag menar har fallit i skymundan för mycket: det ekologiska.

Under min post-doc arbetade jag med parasitekologi på University of Virginia, Charlottesville, USA. Forskningsfrågan var varför en del rovdjur har så många parasiter och andra så få. Parasiterna vi undersökte var av alla sorter; fästingar, inälvsmask, bakterier, virus – allt som rapporterats av forskare på fältet sammanställde vi i en stor databas. (Eller ja, i dagens Big Data-sammanhang är databasen förstås pinsamt liten, men det här var för mer än femton år sedan.)

När databasen var klar undersökte vi alla faktorer som kunde tänkas ha med frågan att göra. Lever den aktuella rovdjursarten i grupp eller självständigt? Det avgör vilken sorts smittspridning som är möjlig. Är den promiskuös eller monogam? Det kan avgöra mängden könssjukdomar. Lever den lång eller kort tid? Är den stor eller liten? Varmt klimat eller kallt? Stor spridning eller liten? Delar arten habitat med andra däggdjursarter som parasiterna också kan ha som värddjur? Har värdarten evolverat ihop med några värdartsspecifika parasiter?

Ett komplext problem, med ett komplext svar. Till exempel skiljer sig svaret inte enbart mellan olika rovdjursarter utan också mellan olika typer av parasiter. Generalistparasiter kan sprida sig över stora områden även om det inte finns någon enskild värdart som har samma spridning. Specialiserade parasiter är tvärtom helt beroende av sin värd – dör värden ut dör parasiten med den. Vissa utrotningshotade arter bär följaktligen på utrotningshotade parasiter.

Den här sortens komplexitet är karakteristiskt för ekologiämnet. Varje rätt svar på en ekologitenta börjar med ”Det beror på…” I princip varje fråga man vill ha svar på förklaras av en enorm mängd variabler på flera nivåer. Varför finns en art parasit bara på norra sidan ekvatorn när exakt samma gynnsamma förhållanden existerar i syd? Det handlar förmodligen om en historisk tillfällighet – arten evolverade på norra sidan och har aldrig fått möjlighet att sprida sig över till den andra. Alla de förklarande ekologiska faktorer som man identifierat på norra sidan åker ut genom fönstret på grund av en historiens nyck.

Det är därför med största respekt för frågans komplexitet jag ser på epidemilogernas arbete när de försöker förutsäga spridningen hos ett helt nytt virus – ett virus där många egenskaper inte är kända, just eftersom det är nytt. Och ett virus som dessutom sprider sig över många olika slags människopopulationer. Vissa populationer lever tätt, andra glest. Inom vissa grupper umgås man ofta och gärna över generationsgränserna, hos andra lever generationerna till största delen självständigt. Vissa följer myndigheters föreskrifter, andra gör det inte. Hur jämförbar är egentligen spridningen i Finland med den i Indien? Dessutom kan enstaka händelser spela en enorm roll – en kristen sekt i Sydkorea och en 60-årsfest i Stockholm har haft stor lokal betydelse. Sådana extrema slumphändelser är svåra att inkludera i statistiska förutsägelser.

Skillnaderna jag listade i förra stycket har inte ens med viruset att göra, utan handlar om skillnader mellan människor. En annan faktor som påverkar situationen, som ett störande bakgrundsbrus, är att viruset självt hela tiden muterar och evolverar. Från ekologiska modeller och evolutionära observationer på tidigare virus kan man göra vissa förutsägelser. Eftersom spridningen i tätt levande populationer är lättare så är viruset inte lika beroende av att värdkroppen överlever lika länge som i glesa populationer. Med vår sociala distansering kan vi därför som bieffekt selektera viruset att bli ofarligare. Men det handlar om statistiska förutsägelser, inte om absoluta prediktioner – det är som sagt många faktorer som påverkar ekologiska och evolutionära skeenden.

Det här bör man hålla i huvudet när epidemiologer och andra brakar ihop över Folkhälsomyndighetens modeller. Använder de verkligen korrekta data? De har ju inte inkluderat asymptomatisk spridning? Vad med föreskrifterna, är de inte för slapphänta, för skarpa, eller högst rimliga?

Dessutom tillkommer andra komplikationer. I normala fall betraktas exponering för vissa smittämnen som gynnsamma för både individer och populationer. Det har delvis med allergier att göra, menar vissa forskare – kommer sådana bli fler nu? Fast det går också att exponera sig för vissa smittämnen via vaccinationer. Vad gäller till exempel mässling räddar det många liv. Men vaccin mot andra coronavirus har hittills inte varit så framgångsrika, av olika skäl.

Förutom detta är det väl känt att ekonomiska kriser har negativa effekter på folkhälsan. Kommer dessa att överstiga de fördelar isoleringen ger nu? Tänk också på Amerikas urbefolkning som aldrig hade stött på vissa sjukdomar och därför hade ett så otränat kollektivt immunsystem att de nästan dog ut när de stötte på Européernas smittor. Kommer vi att lära in nya beteenden nu – som att inte ta i hand och maniskt tvätta händerna – som kortsiktigt minskar smittspridning men långsiktigt ökar den existentiella risken för mänskligheten som helhet?

Det vore inte en Folkhälsomyndighet om inte den här sortens resonemang också fanns med i deras överväganden. Men dessa faktorer är inte inkluderade i de modeller som debatteras eftersom de modellerna syftar till att kortsiktigt förutsäga behovet av akutplatser inom den närmaste framtiden, inte till att förutsäga folkhälsan långsiktigt. Modelldiskussionerna är förvisso akut viktiga i detta korta perspektiv, för att inte vården ska översvämmas med intensivvårdspatienter. Men är det liv man vill rädda och folkhälsa i det långa loppet man vill främja, då måste man lyfta blicken.

Bookmark and Share

Skriv en kommentar