Nu har repliken kommit. Men inte öppet, i exempelvis en kommentar till bloggpostningen. Tvärtom. Han har istället skickat ett privat mail till mig där han gör insinuationer om Zooeys mentala hälsa. Av alla sätt att svara har Sune Nordwall valt det mest osmakliga och det minst sakliga. Han gör inte ens ett försök att svara på kritiken utan riktar helt in sig på Zooeys person. I och med detta bekräftar han också allt som Zooey skrivit om honom.

Det är förstås obehagligt att vara förföljd av en fanatiker på det sätt som Zooey får utstå. Det är inte fråga om hot och fara, utan bara att ständigt i alla sammanhang bli ifrågasätt som person när allt Zooey försöker göra är att väcka debatt om Waldorfpedagogiken och vad den pedagogiken kan ha för effekter på barn.

Här skulle man kunna förvänta sig att Waldorfskolefederationen skulle ta avstånd ifrån Sune Nordwall. Att det skulle säga “Stopp! Det räcker nu. Vår pedagogik är inte omtyckt av alla, det vet vi, men någon personförföljelse vill vi inte veta av.” Men icke. Istället visar det sig att Sune Nordwall utför uppdraget att “bevaka internetdebatten” på uppdrag av federationen.

Zooey har några frågor will Waldorfskolefederationen apropå detta. Rimliga frågo som väl borde att vara lätta att besvara?

- Varför presenterar inte waldorfskolefederationen Sune Nordwall och hans arbetsuppgifter på federationens hemsida?

- Varför ser inte waldorfskolefederationen till att alla de identiteter Sune Nordwall använder på internet blir kända, gärna genom publicering på federationens hemsida? [Här får ni en kort lista: TheBee, Excalibor, Rosie, Eva52, Tizian, Mycroft, Fred, etc] Det är av vikt för andra, som råkar hamna i diskussion med Nordwall, att veta vem han är och vilken organisation han arbetar för. Det är också viktigt att informationen finns öppet att tillgå så att dagstidningar, forum och andra internetaktörer direkt kan få reda på vem det är som anmäler och försöker stoppa kritiska bidrag. Att personen arbetar för waldorfskolefederationen borde, förhoppningsvis, vara en ögonöppnare.

- Nordwall hävdar själv att han anställts ‘på eget initiativ’ och att hans arbete finansieras huvudsakligen av externa medel. Visste ni inte vem han var, och i så fall, tog ni inte reda på det och på vad han har gjort, när han kom med sitt egna initiativ till er? (Givetvis visste ni.) Vem betalar? Det är ju en synnerligen relevant fråga. För det är oerhört suspekt om skolpengen indirekt går till att finansiera lönen för en person som förföljer och smutskastar waldorfkritiker, i många fall före detta elever och föräldrar.

- Varför lät ni inte mötesprotokollen ligga kvar på hemsidan efter att de ‘upptäckts’? Förstod ni i själva verket att det för utomstående betraktare ter sig som högst komprometterande att ni anställt Nordwall?

Visst är det väl högst relevanta frågor Zooey ställer? Men när kommer svaren?

Henrik Berggren på DN presenterade en intressant triangelmodell över förhållandet individ – familj – stat. Berggren menar att Sverige betonar individen och staten på bekostnad av familjen (eller kyrkan eller annan frivillig sammanslutning). Det är på grund av denna historiska bakgrund vi blir så upprörda när familjetraditioner går ut över individen. Vi vill att staten ska skydda alla individer mot detta.

Ett land som USA har däremot historiskt betonat individen och familjen (eller kyrkan) på bekostnad av staten. Därav deras förskräckelse över statliga ingripanden. Tyskland var det sista exemplet, där familjen och staten betonats på bekostnad av individen. Det kändes som en rimlig modell över sakers tillstånd. I alla fall i dessa tre länder, i alla fall i nutidshistorien. Men mer försökte han heller inte förklara.*

Det var lite väl mycket konsensus på sista dagen för min smak. Nog är väl religiösa friskolor så pass problematiska att deras existens i alla fall behöver ifrågasättas? Inte bara “problematiseras”, enligt känt manér inom humaniora?

En annan sak som förtjänar att lyftas fram i det här sammanhanget är Waldorf-skolorna. Dessa skolor ingick inte i diskussionen om de religiösa friskolorna utan avhandlades separat. Detta visar på stor okunskap om hur Waldorf-skolor fungerar. Som så ofta påpekas av Waldorf-anhängare undervisar man inte i antroposofi i Waldorf-skolor. Det är så skolorna klarar sig undan sin rätta klassificering.

Men tittar man närmare på hur Waldorf-skolorna fungerar ser man snabbt att hela verksamheten genomsyras av den antroposofiska läran. Varför annars inte lära barnen läsa förrän de tappat tänderna (en fullkomligt godtycklig tidpunkt i barns psykiska utveckling), lära barnen eurytmi, inte tillåta svarta kritor, praktisera vått-i-våttmålning, och så vidare och så vidare. Waldorf-barn är utsatta för ett pedagogiskt experiment utav det obehagligare religiösa slaget, och så har skolorna inte ens ryggrad nog att skylta med sin religion. Det enda dessa skolor förtjänar är förakt (och att läggas ner).

Den mest heltäckande informationshemsidan om Waldorf är Open Waldorf där ni kan läsa mer, både positivt och negativt, om Waldorf. Framförallt kan ni där också läsa Rudolf Steiners texter. Steiner fungerade lite som Muhammed, fast istället för att ta emot Koranen fick Steiner den tveksamma förmånen att läsa i Akasha-krönikan. Förresten, om ni inte vet vad eurytmi är för något så har Anders och Måns gjort ett belysande reportage.

*Vill ni läsa mer om Berggrens triangelmodell så tror jag den korrekta referensen är Är svensken människa? Gemenskap och oberoende i det moderna Sverige. (2006) (skriven tillsammans med Lars Trägårdh)

Waldorfkritikern, Alicia Hamberg, som själv gått i Waldorfskola, upprepar det alla Waldorfkritiker påpekar. Skolorna genomsyras av antroposofin, de kväver små barns nyfikenhet på grund av sina antaganden om barns utveckling, och de gömmer undan sin agenda från föräldrar och andra intresserade. Alicia berättar själv att hon själv förlorade flera skolår. “Waldorfföreträdare säger att det går långsammare att lära sig under de första åren, att man inte ska lära barnen läsa för tidigt. Men så mycket efter som jag var när jag slutade i sjätte klass. Man kommer inte ikapp, när man inte kan läsa eller räkna.”

Bo Dahlin hävdar å sin sida att man inte undervisar i antroposofi i Waldorfskolorna (sant – det är det ingen som påstått) och att man håller en rågång mellan antroposofin och skolan (falskt – hela pedagogiken grundar sig på antroposofiskt tänkande). Sen hänvisar han förstås till sin egen utvärdering av Waldorfelever som han hävdar visar att Waldorfelever inte klarar sig sämre än andra. Denna studie saknar dock varje uns av trovärdighet då den är betald av antroposofer för att antroposofer ska få utvärdera antroposofer. En mycket obehaglig taktik hämtad ifrån tobaksbolagens agerande från förr då de på ett liknande sätt “köpte” forskare.

Det är aningen ironiskt att just Dagen diskuterar frågan så publikt. Antroposofin har ju varken mer eller mindre verklighetsanknytning än kristendomen.

(- Även publicerat på Humanistbloggen -)

Som motiv till att de beslutat avsluta samarbetet med Steinerhögskolan skriver universitetet idag att “en anmärkningsvärt stor del av kurslitteraturen är Rudolf-Steiner-­baserad och att mycket av den ­vetenskapligt grundade litteratur, som ingår i utbildningen för andra blivande lärare, inte tas upp.”

Dessutom uttalar sig rektor Kåre Bremer i sin blogg. Han har själv läst kurslitteraturen och backar upp fakultetsnämndens beslut. DN skriver om frågan här.

Inget märkligt beslut och inget dråpslag mot mångfalden. Istället är det en säkring av kvaliten på lärarutbildningen som skett.

(- Detta inlägg finns också publicerat på Humanistbloggen-)

Några professorer och kulturpersonligheter ondgör sig på SvD Brännpunkt 24/8 över Stockholms universitets underkännande av kursplanerna för Waldorfutbildningen. De menar att den pedagogiska mångfalden hotas. Som vanligt med Waldorfpedagogikens försvarare berör de dock inte med ett ord det egentliga problemet.

Likt många andra föräldrar till (före detta) Waldorfbarn blev jag chockad när jag fick reda på vad pedagogiken egentligen innebär. Waldorfpedagogiken har sin grund i Rudolf Steiners (1861-1925) lära om antroposofi. Grundidéerna till antroposofin fick Steiner från syner om människans utveckling ur Akasha-krönikan, en bok som bara existerar i andevärlden.

Kortfattat kan man beskriva antroposofin som en sorts New Age-vision av världen. Enligt Steiner lever mänskligheten nu i perioden efter Atlantis, som tog sin början när Atlantis sjönk för ungefär 9000 år sedan. År 3573 kommer människorna (åter-)få förmågan att se in i framtiden. Steiner hävdar vidare att våra själar reinkarneras och att därför barn inte bör lära sig läsa förrän de är mogna (vilket markeras av att de tappar tänderna) för att de ännu inte ”växt i kroppen” och att man därför stör de inre organens utveckling.

Påståendet att för tidig läsning stör de inre organens naturliga funktion har faktiskt försvarats av en av undertecknarna till Brännpunktsartikeln, Bo Dahlin, som förunderligt nog ståtar med titeln professor i pedagogik! Ni kan dock vara lugna. Vad antroposoferna än hävdar finns det inga som helst tecken på en världsomspännande epidemi av barn med icke-funktionerande inre organ.

Waldorfskolorna ger i sitt informationsmaterial sken av att vilja främja kreativiteten – det är det inslaget som lockar in många föräldrar. Dock inskränker sig det kreativa inslaget i åldern 7-14 till att kopiera det läraren skriver och ritar på tavlan. Waldorfskolornas konstnärliga verksamhet är hårt styrd vilket ger barnens alster sitt karakteristiska Waldorfutseende; likriktat till både tema och utförande. Det sker därför mycket lite egentlig träning i kreativitet (fritt skapande), vad informationsmaterialet än påstår.

Det finns förstås utrymme för alternativa livsåskådningar i dagens Sverige. Även en religiös friskola baserad på New Age-visioner kan ha en plats i samhället. Problemet är att där andra religiösa friskolor är öppna med sin trosinriktning gömmer Waldorfskolorna undan sin egentliga grund. Det är det oärliga uppsåtet som upprör mest.

På så sätt är Brännpunktsinlägget typiskt. Inte med ett ord berörs huvudkritiken; att Waldorfpedagogik egentligen är en trosföreställning och inte en alternativ pedagogik; att kreativiteten snarare undertrycks än främjas; att de positiva resultat Waldorf fått i en del undersökningar bara kommit då de följt tobaksbolagens tidigare arbetsmetoder: antroposofer har finansierat antroposofer för att utvärdera antroposofer.

Ett universitet kan inte ge utbildning i en barnuppfostringsmetod som är tagen ur tomma luften (”andevärlden”), det är att begära för mycket. Andetro, visioner ur påhittade böcker och inlärningsfördröjning för att främja de inre organens funktion är Waldorfpedagogikens egentliga problem. Inte universitetets krav på verklighetsförankring.

(Inlägget är skickat till Brännpunkt och även publicerat på Humanistbloggen)