Main menu:

Mina böcker

Gud finns nog inte
finns i tryck på svenska, engelska, tyska, spanska, italienska, danska, polska, holländska, persiska och som e-bok på engelska.

Prenumerera!

Sök på sidan

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Länkar

oktober 2008
M T O T F L S
« Sep   Nov »
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
2728293031  

Kategorier

Vad kan politiker om stamcellsforskning och nanoteknik?

De politiker som styr medlen till forskning och utveckling måste ha en osedvanligt hög åsikt om sig själva och sin egen kunskap. På något annat sätt går det inte att förklara den detaljstyrning som den nya forskningspropositionen ger prov på. Hade samma politiker styrt över medel till vägbyggnad hade de inte bara bestämt var vägarna skulle gå utan även hur de skulle byggas.

Den nya forskningspropositionen har precis presenterats. Äntligen skjuter statsmakterna till mer pengar till grundforskningen. Äntligen ökar anslagen till en anständig nivå efter att i princip ha legat stilla i många år. Ordningen blir återställd. Vill Sverige vara en ”kunskapsnation” måste förstås forskning och utveckling finansieras på ett anständigt sätt.

Det finns dock viktiga detaljer att kritisera. I förslaget har vissa områden valts ut för specialbehandling. Det gäller områden som stamceller och neurovetenskap, men även vårdforskning, nanovetenskap, rymdforskning, samt en hel rad andra. Dessa områden får extra mycket anslag. Men hur har de här prioriterade områdena egentligen valts ut?

I en normal vetenskaplig urvalsprocess så premieras de områden som har bäst resultat och störst potential. Detta görs genom att forskarna själva synar litteraturen och bedömer vilken forskning och vilka forskare som varit intressantast tiden före bedömningstillfället. Vidare bedöms potentialen hos de ansökningar som inkommit – ansökningar där forskarna presenterar sina idéer och hur de tänkt gå vidare för att testa dessa.

En politisk urvalsprocess av det slag som forskningspropositionen är ett exempel på kan inte fungera på det här sättet. Istället har stadsmakterna helt enkelt tagit ett helikopterperspektiv och bedömt vilka områden de själva tror har bäst potential. Men utifrån vilka kriterier då?

För vad kan egentligen politiker om stamcellsforskning och nanoteknik? Man får anta att de haft sakkunniga till sin hjälp, men dessa har fått styra vart miljontals kronor ska hamna på urvalskriterier som, eftersom det inte har förekommit någon ansökningsprocess, inte ens har försökt att likna en vetenskaplig bedömning. Hur ska dessa sakkunniga kunna bedöma vilka idéer svenska forskare har som är värda att finansiera när dessa idéer inte har presenterats?

Bättre hade det förstås varit att ge ansvaret till vetenskapsråd, universitet och andra erfarna förvaltare av forskningsanslag så att dessa fått utvärdera alla idéer såsom de presenteras av forskarna själva.

Man kan inte finansiera fram upptäckter på det sätt som politikerna vill göra. Mer pengar gör bäst nytta om de ges till de forskningsprojekt som rent faktiskt visar bäst potential, inte de projekt som politikerna önskar hade bäst potential. Detta är något som påpekas varje gång politiker är inne och styr vart forskningspengar ska gå.

Ett detaljstyre (ministerstyre?) av forskningsanslag på det sätt som nu visats prov på är inte den effektivaste användningen av våra skattepengar när det nu är dags att satsa på forskningen. Låt istället de normala inomvetenskapliga ansökningsprocesserna ha sin gång. Styr gärna pengar till forskningen om ni anser detta vara viktigt, men låt bli att styra pengar inom forskningen.

Texten är även publicerad på Newsmill. Karin Bojs i DN, SvD och Stockholms universitets rektor Kåre Bremer har också kommenterat forskningspropositionen.

Bookmark and Share

Kommentarer

Pingback från Lindenfors blogg » Leijonborg svarar på fel kritik
Tid: 14 november 2008, 9:29

[…] den innebär ett tillskott till forskningen – blivit kritiserad av flera skribenter. De flesta har, liksom jag, riktat in sig på den nivå av politisk detaljstyrning som beslutet innebär.Urvalsprocessen har […]

Pingback från Lindenfors blogg » Stockholms universitet storsatsar på Humaniora
Tid: 7 december 2008, 23:23

[…] var den nyskapande forskningen kommer att ske (något som diskuterats här på bloggen förut: 1, 2, 3 & 4). Men de lämnade även en betydande summa fri där varje universitet självt hade att […]

Skriv en kommentar