Main menu:

Mina böcker

Gud finns nog inte
finns i tryck på svenska, engelska, tyska, spanska, italienska, danska, polska, holländska, persiska och som e-bok på engelska.

Prenumerera!

Sök på sidan

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Länkar

november 2008
M T O T F L S
« Okt   Dec »
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930

Kategorier

Leijonborg svarar på fel kritik

Vad gör en politiker som får ett av sina beslut kritiserade på flera fronter? Väljer att svara på den kritik med de svagaste argumenten förstås. Det hade jag också gjort för att komma ur knipan. Men det för tyvärr inte debatten framåt.

Den nya forskningspropositionen har – trots att den innebär ett tillskott till forskningen – blivit kritiserad av flera skribenter. De flesta har, liksom jag, riktat in sig på den nivå av politisk detaljstyrning som beslutet innebär.Urvalsprocessen har skett på politisk grund, inte på vetenskaplig. De utvalda områdena är de som politikerna vill ska ha högst potential, inte de som faktiskt har det. Hur vet jag det? Därför att ingenstans i processen har det funnits möjlighet för forskare att själva presentera sina ideer och visioneer. Forskarnas medverkan är faktiskt central, för det är forskarna som driver forskningen framåt, inte politikerna.

Sen har det också förekommit kritik av annat slag. Ett exempel är den Brännpunktsartikel som Leijonborg väljer att svara på när han nu väljer att svara. Kritiken som fördes fram i den var bland annat att forskningspolitiken ”präglas av en närmast religiös tilltro till kvantitativa mått”. Detta är en något bizarr anklagelse i dagens Sverige eftersom kvantitativa mått är det bästa vapnet vi har mot nepotism och snedvridna könskvoter. Vi behöver mer kvantitativa och mindre godtycke mått vid tilldelningen av forskningsanslag, inte tvärtom.

Dessa kritiker ger sig också in på diskussionen om grundforskning kontra tillämpad forskning. Och visst har de rätt i att grundforskning bör prioriteras – det är något vi ständigt måste försvara. Det är den här kritiken Leijonborg väljer att svara på då han påpekar att den bästa finansieringspolitiken är att satsa på både nyfikenhetsstyrd som tillämpad forskning. Och det är svårt att inte hålla med, för visst bör den finansiering samhället ger till oss forskare också ge mer direkta resultat.

Problemet är dock inte att politikerna vill slussa en viss del av pengarna till tillämpad forskning, utan att de vill bestämma vilken tillämpad forskning som bör få mest finansiering. Det är fel väg att gå. Styr pengarna till forskningsråd och liknande, och öronmärk gärna vissa delar till tillämpad forskning. Men låt sedan vetenskapssamhället självt bedöma var pengarna gör bäst nytta. Det är faktsikt där den vetenskapliga kompetensen finns, inte i riksdagen.

För att använda en sportliknelse; Leijonborg har förstått nyttan av att ha en högsta division i fotbollen, men inte hur denna division ska organiseras för att sortera fram de bästa lagen och spelarna. En sådan kvalitetsbedömning bör göras genom fri konkurrens mellan lagen och spelarna själva, inte genom att regeringen väljer ut dem. Svårare än så är det inte.

Bookmark and Share

Kommentarer

Pingback från Lindenfors blogg » Stockholms universitet storsatsar på Humaniora
Tid: 8 december 2008, 10:46

[…] den nyskapande forskningen kommer att ske (något som diskuterats här på bloggen förut: 1, 2, 3 & 4). Men de lämnade även en betydande summa fri där varje universitet självt hade att […]

Kommentar från Johan
Tid: 11 mars 2009, 22:39

Vad då vetenskapssamhället? Vilka enskilda projekt som får stöd kommer ju fortsatt avgöras av forskare.

Men vilka områden? Varför skulle forskare avgöra det? Vad som är viktigt att forska om är ju inte en vetenskaplig fråga utan en politisk.

Själv tror jag en fysiker och en språkvetare kommer ha rätt olika åsikter om vad det ska satsas pengar på.

Skriv en kommentar