Main menu:

Mina böcker

Gud finns nog inte
finns i tryck på svenska, engelska, tyska, spanska, italienska, danska, polska, holländska, persiska och som e-bok på engelska.

Prenumerera!

Sök på sidan

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Länkar

september 2013
M T O T F L S
« Aug   Okt »
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
30  

Kategorier

Samma patriarkala våld överallt?

Stämmer den här bilden? Handlar det verkligen om ”Same shit” här som där? I grunden ja, sexualisering av barn är förstås sexualisering av barn. Men sen då, om vi ser lite djupare på problemet? Orsaken till frågan är att en åtta år gammal Jemenitisk flicka rapporteras ha avlidit av underlivsskador efter sin bröllopsnatt med sin 40-årige man. Våldsanvändande idioter finns förstås överallt, men problemet med att hävda det i den här situationen är att barnäktenskap är tillåtna enligt Jemenitisk lag. Man gjorde ett försök 2009 att införa 17 år som åldersgräns för äktenskap, men den lagen avskaffades då den fanns vara o-islamisk.  (Och det är väl svårt att hävda annat när Muhammed själv, enligt Hadith, gifte sig med Aisha när hon var 6 och fullbordade äktenskapet när hon var 9.)

Så finns det verkligen kulturskillnader? Debattens vågor om hederskultur går fortfarande höga, centrerade kring just det ämnet. Professor Stefan Jonsson har skrivit en ny artikel där han menar att ”Förtrycket existerar. Men andra kulturer är inte väsensskilda

Det betyder inte att förtryckets existens kan ifrågasättas. Tvångsäktenskap förekommer i familjer från Mellanöstern; döttrarna i många muslimska familjer saknar annat val än slöjan; varannan dag slås en italiensk kvinna ihjäl av sin man utan att polis eller politiker lyfter ett finger. Det ska bekämpas.

Däremot bör man ifrågasätta att alla invandrare från Afrika och Mellanöstern (dock ej de från Italien) av dessa skäl får vissa frågor ställda till sig på vårdcentralen, behandlas misstänksamt av polisen, sorteras in som klienter i en särskild byråkrati, medan etniska svenskar eller västerlänningar klumpas ihop och underställs en annan.

Svensk kultur löper från seriemördaren Peter Mangs till poeten Tomas Tranströmer. Mycket vore vunnet om vi på allvar utgick från att samma slags motsatser finns i arabisk, kurdisk och somalisk kultur. Mycket vore också vunnet om vi utgick ifrån – forskningen visar det – att invandrare från Mellanöstern liksom andra invandrargrupper i regel snabbt anammar nya värderingar och gör det än snabbare när de inte möts av diskriminering.

Vi har exemplen framför oss i denna debatt. Tag till exempel Robert Hannah (DN 19/8). Vilken lysande representant för sin assyriska kultur? Nej, enligt en gängse mening ses det inte så. Det assyriska förekommer bara som beteckning på hedersförtrycket som han frigjort sig ifrån, medan han själv får exemplifiera det svenska samhällets frigörande kraft.

Robert Hannah själv tycker inte Jonsson är rätt ute när han inte ser skillnaderna. Hannah tar det personligt och undrar ”Vem är Jonsson att förneka det hedersförtryck jag utsatts för?

Den senaste tidens statligt subventionerade förtryck mot HBT-personer i Ryssland visar att många kulturer ligger långt efter den svenska vad gäller mångfald och öppenhet. Att en grupp flyttar till Sverige, kommer in i arbetsmarknaden och får ekonomisk trygghet är inte lika med förändrade värderingar. I en intervju med den svensk-assyriska tv-kanalen ACSA (24/8) medger syrisk-ortodoxa kyrkans präst Abraham Gares att homosexualitet är tabu inom den assyriska gruppen. Journalisten Abraham Staifo bekräftar detsamma i en krönika i GP (31/8). Enligt en studie från Uppsala universitet av forskaren Önver Cetrez anser endast 40 procent av unga assyrier att homosexualitet är normalt. Vem är Jonsson att förneka existensen av hederskultur när höga företrädare inom den assyriska gruppen själva medger att det finns ämnen som fortfarande är tabu inom invandrargrupper?

Utan ett synliggörande av hederskulturen bland våra invandrargrupper kan vi inte få till en revolution i folks medvetande även för dessa grupper. Det är en process som kommer ta lång tid men som är nödvändig för att alla svenskar ska få samma möjligheter i livet. Medan Jonsson enbart bryr sig om vad svenskar ska tycka om invandrargrupper så bryr jag mig om att hjälpa hedersoffer. Jonssons rädsla för vad svenskar ska tycka om invandring är samma rädsla som min egen mor hade för vad släkten skulle tycka när jag kom ut. Den är enbart baserad på vad andra ska tycka. Båda synsätt resulterar i förnekandet av offer för hedersförtryck.

Hedersvåldsförnekares sätt att se samhället leder endast till fler balkongflickor, fler HBT-personer som inte får leva öppet med den man vill älska och bevarandet av tabun som inte borde existera. En debattör som påstår sig stå för mänskliga rättigheter måste även stå upp för de åtgärder som behövs för att bearbeta förtryck och förpassa det till historiens soptipp. Vare sig förtrycket är utspritt bland etniska svenskar eller bland svenska invandrargrupper. 

Hannahs svar har fått kommentar av Mehrtab Motavvas och Shahin Shirazi på Dagens Seglora som menar att ”Ohederlig retorik slår mot brottsoffren”.

Vilka är för övrigt dessa himla ”invandrargrupper”? Och vilka undersökningar baserar Hannah sin analys av så kallade ”hederskulturer” på? Precis som doktoranden Linnéa Bruno belyser i sin debattartikel i Feministiskt perspektiv visar aktuell forskning på att hedersdebatten rör sig bort från polariseringen mellan de som förklarar våld och förtryck i namn av heder inom ramarna för ”hederskulturer” och de som hävdar en ensidig ”könsmaktsordning”. Alltfler forskare går numera i riktning mot ett intersektionellt perspektiv, enligt vilket våld och förtryck bör förstås i sin kontext, det vill säga i relation till ekonomiska resurser och social position, rasifiering, kön, ålder med mera. Brottsoffrets möjligheter att bryta sig fri från våldet och förtrycket begränsas till exempel av att vara ekonomiskt beroende av förövaren, inte känna till sina mänskliga fri- och rättigheter eller relevant lagstiftning och samtidigt drabbas av rasism i kontakt med myndigheter och andra samhällsinstanser. Detta perspektiv förespråkas av bland andra Nationellt Centrum för Kvinnofrid.

Det handlar mycket om politik i den här debatten, vilket den här kommentaren av Motavvas och Shirazi illustrerar:

Hannahs hävdar att ”hederskulturer existerat även bland etniska svenskar”, men vi har ”genomgått en frigörelserevolution som kastat ut hederskulturen.” Bovarna i dramat är ”vissa invandrargrupper”, de som bär skammen och skulden. ”Utan ett synliggörande av hederskulturen bland våra invandrargrupper kan vi inte få till en revolution i folks medvetande även för dessa grupper”, enligt honom. Hannah tar alltså än en gång till en härskarteknik – pekar ut samtliga nysvenskar som potentiella hedersförtryckare – för att palla högerpopulistiska poäng i debatten.

Men det här gäller alls inte ”alla nysvenskar” – det gäller inte ens de flesta nysvenskar, eller många nysvenskar – och det är förstås där man bör fokusera sin folkupplysningsgärning istället för att låtsas att skillnader mellan kulturer inte finns. Liksom det är fel att säga ”män är våldsamma” utifrån observationen att ”nästan allt våld utförs av män” är det fel att säga ”nysvenskar från vissa kulturer utövar hedersvåld” utifrån observationen att ”nästan allt hedersvåld utförs av nysvenskar från vissa kulturer”. Det här borde vara självklart.

Vad är egentligen poängen med att förneka att det finns kulturskillnader – det vill säga skillnader i medelvärden av normer och värderingar mellan olika etniska grupper. Det finns gedigen forskning på området i det projekt som går under namnet World Values Survey – och jo, värderingar skiljer sig mellan kulturer, något som inte kan vara en överraskning för någon som någonsin interagerat med människor från andra kulturer än den svenska.

Visst är det sant att  ”Svensk kultur löper från seriemördaren Peter Mangs till poeten Tomas Tranströmer” men det säger faktiskt ingenting om själva sakfrågan. Det är som att peka på en väldigt kort man och en väldigt lång kvinna och påstå att man på grund av denna observation inte kan säga någonting om skillnader i medelvärden i längd mellan kvinnor och män. Att inte låtsas om kulturskillnader får dem inte att försvinna.

Bookmark and Share

Kommentarer

Kommentar från Varg i Veum
Tid: 10 september 2013, 10:45

Är det verkligen ”diskriminering” att hävda att vissa kulturer är längre gågna (dvs kvar) i ett ålderdomligt patriakalt träsk.

Skriv en kommentar