Main menu:

Mina böcker

Gud finns nog inte
finns i tryck på svenska, engelska, tyska, spanska, italienska, danska, polska, holländska, persiska och som e-bok på engelska.

Prenumerera!

Sök på sidan

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Länkar

juni 2015
M T O T F L S
« Maj   Jul »
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
2930  

Kategorier

Ses vi i baren på Hilberts åsiktshotell?

DN fortsätter idag diskussionen om ”åsiktskorridoren” med en ledare där Erik Helmerson påpekar att det finns en stor mängd åsiktskorridorer. Ämnet är tydligen fortfarande aktuellt, sedan Knausgårds artikel provocerade igång debatten för några veckor sedan.

De flesta branscher och kretsar har sina åsiktskorridorer. Det är knappast lätt att stiga i graderna inom Handelsbankssfären om man envisas med att vänstermannen Piketty är det största som hänt nationalekonomin sedan Marx. Inom SD vore det inte befrämjande för vare sig karriären eller den goda stämningen att framkasta åsikten att ”massinvandring” är ett fånigt och alarmistiskt begrepp.
Sverige är helt enkelt ett land som är fullt av åsiktskorridorer. Samma sak gäller förstås de allra flesta samhällen. Men priset för att invända mot gruppen, att ställa sig utanför korridoren, är extra högt i en konsensuskultur som vår. Kanske beror detta på att vi från början är ett glesbefolkat skogsland; om vi mot förmodan träffade någon i en glänta vart tredje år blev allt mycket komplicerat om vi omedelbart började bråka om massinvandringen av saliska franker.
Aftonbladet har en poäng såtillvida att allt kan diskuteras, inom respektive korridor. Men Expressen är också rätt ute – om man betraktar traditionella medier som en av åsiktskorridorerna. Vilket de förstås är, dessutom ännu en av de viktigaste.
Det är svårt att glömma hur Aftonbladets ledar- och kulturskribenter regelbundet kopplat ihop anständiga högerdebattörer med Anders Behring Breivik och slängt rasistanklagelser omkring sig som konfetti. Radikala högerröster som Marcus Birro och Pär Ström mobbas bort ur debatten, radikala väns­terröster som Kakan Hermansson och Maria Sveland får jobb i public service. Föreställ er tonen hos Aftonbladet om det var tvärtom.
Länge trodde vi att de sociala medierna skulle bli en smältdegel av åsikter. I stället har de – hittills – utvecklats till magneter som bara polariserar åsikterna ytterligare. Offentligheten är full av bandhundar som omedelbart vrålskäller ut den som råkar sätta en enda fot fel, nämna ett enda felaktigt ord. 

Det är väl ungefär här vi befinner oss. På en personlig not kan jag berättat att jag just blivit FB-vän med Pär Ström, den ”radikala högerröst” som det talas om här ovanför och kanske mest känd som den främsta måltavlan för gruppen Vita kränkta män. I hans diskussionstrådar finns en högst märkbar åsiktskorridor som sticker ut just för att man bara stöter på den i trådar hos ”radikala högerröster”. Det är väl synd att kalla den typen av åsiktskorridor för ”politisk korrekthet” – att driva antifeminism och invandringsmotstånd är väl närmare ”politisk inkorrekthet” – men det finns ändå tydliga inslag av vad som är ”rätt och fel åsikter”, det vill säga i sammanhanget korrekta och inkorrekta åsikter. Skriv fel och förvänta dig en rejäl utskällning där argumenten lyser med sin frånvaro.

Den här typen av observationer – att alla sammanhang har sin egen åsiktskorridor – får Helmerson att lansera begreppet ”åsiktshotell”, enligt följande resonemang.

Vad vi alltså har i dag är inte en enda korridor utan en struktur med flera korridorer som inte möts. Ett åsiktshotell, helt enkelt. Jag önskar att fler av dess gäster kom ner från sin egen korridor och träffades i foajén i stället. Alla vet att det är mycket trevligare – och högre i tak – i hotellbaren än i korridoren.

Andra har tidigare talat om ”åsiktsbubblor” – fenomenet där människor med lika åsikter samlas i sammanhang med likasinnade på internet, där alla bekräftar varandras åsikter, vilket ger det förrädiska skenet av att hela världen verkar vara överens, utom då ”galningarna” utanför åsiktsbubblan som enkelt kan avfärdas med skällsord istället för argument eftersom ”alla” ändå vet de rätta åsikterna. Människor på ena sidan bekräftar varandra på samma sätt som människor på andra sidan bekräftar varandra och aldrig mötas de två. Det är klart att det är bekvämt att slippa se andras jobbiga åsikter, men inte särskilt intellektuellt utmanande. Det finns till och med ett TED-prat om ämnet.

Den typen av åsiktsbubblor kan väl knappast vara något vi önskar oss – ska vi inte ses i hotellbaren istället? Visst, det kanske kan bli ett och annat gräl, men öppna samtal är bättre än att vi isolerar oss i personliga åsiktsbubblor.

Läs hela Helmersons artikel här.

(Eftersom antalet och sammansättningen åsikter i teorin är oändlig kan det vara bra att påminna om att det ändå alltid får plats ett oändligt antal nya personliga åsiktssammansättningar. Hilberts åsiktshotell?)

Bookmark and Share

Skriv en kommentar