Main menu:

Mina böcker

Gud finns nog inte
finns i tryck på svenska, engelska, tyska, spanska, italienska, danska, polska, holländska, persiska och som e-bok på engelska.

Prenumerera!

Sök på sidan

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Länkar

september 2015
M T O T F L S
« Aug   Okt »
 123456
78910111213
14151617181920
21222324252627
282930  

Kategorier

”Var går gränsen för hur mycket lidande folk måste stå ut med och hur stora kulturvärden som riskerar att gå förlorade”?

Dick Harrison undrar på sin blogg idag samma sak som oss andra. Var går gränsen innan vi måste intervenera i Syrien? Hur kommer det sig att gränsen inte redan är passerad?

I Palmyra håller IS lynchmöten och avrättningar på den gamla teatern, och det stora, pelaromgärdade templet ett par stenkast därifrån är krossat på ett sätt som leder tankarna till sjöfolkens härjningar under forntiden.

Kulturmiljön i centrala Aleppo är demolerad. Det slaveri i regionen som jag ägnade stor möda åt att utforska för ett knappt decennium sedan, och som då var att betrakta som historia, har kommit i blodig retur – allt utan att politikerna i väst och öst verkar bry sig om eländet, såvida det inte handlar om beklaganden över hur synd det är om oss som måste ta hand om alla flyktingar som inte har lust att dödas, våldtas eller förslavas.

Var går gränsen för hur mycket lidande folk måste stå ut med och hur stora kulturvärden som riskerar att gå förlorade, innan FN, USA och alla andra drar i bromsen och intervenerar med kraft? Ingen rörde ett finger när talibanerna sprängde upp buddhorna i Bamiyan. Ingen agerar när Palmyra skattas åt förgängelsen. Syrien ligger bara en halvlång flygresa bort, men det hade lika gärna kunnat ligga på månen.

Bookmark and Share

Kommentarer

Kommentar från Pär Engström
Tid: 9 september 2015, 18:38

En bra och oerhört viktigt fråga.

Kanske har SVts hemsida idag (9/9) ett litet, men komplicerat, svar på denna fråga.

Var finns viljan att ingripa?
Om viljan finns, hur ska interveneringen gå till? Vilka är det man ska ”slåss mot”? IS? Assadregimen? Andra grupper? etc. och vilka ska man slåss för? Hur är dessa grupper som man ska slåss för relaterade till IS respektive Assadregimen respektive andra rebellgrupper?

Men huvudfrågan är nog trots allt viljan att intervenera och förmågan att intervenera. De som har förmågan, t.ex. USAs militär, har de också viljan?

USA har och har haft en komplicerad roll i världspolitiken sedan östblockets sammanbrott – handlingskraftiga interventioner i Afghanistan och Irak – som dock har ifrågasatts av en del grupper i Sverige, Tyskland etc..

I andra konflikter eller inbördeskrig, tex. i Ruanda, har USA (eller FN) inte ingripit militärt.

Västärlden överlevde moraliskt massakrarna i Ruanda och kommer antagligen att moraliskt också överleva massakrarna på syrier. Även om man också denna gång kan hoppas att moralen får någon att ingripa.

Det som händer efter en eventuell intervenering vet vi dock inget om eftersom den frågan inte har ställts offentligt? Vad kan vi där lära oss av interveneringarna i Afghanistan, Irak etc.? Vad har hänt i dessa länder efter en intervenering utifrån? Och vad händer med de militärer och annan personal som utför dessa interveneringsuppdrag efter att uppdraget är utfört?

Kommentar från Pär Engström
Tid: 10 september 2015, 10:27

Jag glömde att skriva att Ryssland är villiga att ingripa mot IS, men eftersom de samtidigt stöder Assad-regimen så menar NATO-representanter m.fl. att detta riskerar att förvärra situationen.

Den gamla nordiska förhandlingsstrategin tycks mer och mer förpassas till historien när det gäller hantering av krig. Om det är fred man vill ha i mellanöstern/Syrien så blir detta svårt att uppnå utan samtal med de stridande parterna, inklusive IS.

Jan Eliasson tillhör den gamla skaran av förhandlare som bl.a. i ett av sina uppdrag samtalade med Sadam Hussein. (Samtal i den vidaste bemärkelsen.) Samme Sadam Hussein som senare framgångsrikt jagades och infångades av amerikansk militär.

Skriv en kommentar