Main menu:

Mina böcker

Gud finns nog inte
finns i tryck på svenska, engelska, tyska, spanska, italienska, danska, polska, holländska, persiska och som e-bok på engelska.

Prenumerera!

Sök på sidan

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Länkar

oktober 2015
M T O T F L S
« Sep   Nov »
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
262728293031  

Kategorier

Katolskt magasin

Jag lyssnar just nu på en hörlurskurs i medeltidsfilosofi när jag är ute och springer. Ledmotivet för kursen är ”Faith seeking understanding” vilket ungefärligen kan översättas som ”Religiös tro söker förståelse”, en sentens som också var S:t Anselms motto (ni vet, han med det (första) ontologiska gudsbeviset – ett försök att bevisa en guds existens genom förnuftet allena (alltså utan att blanda in observationer av yttervärlden)). Kursen är förvisso intressant, men efter att ha lyssnat på nästan 20 föreläsningar har jag verkligen tröttnat på premissen – den religiösa tron ligger hela tiden som ett bakgrundsantagande.

Varför? Varför skulle någon överhuvudtaget börja leta efter ontologiska bevis om denne inte hade en gudstro från början? Det är förmodligen en av grundorsakerna att filosofin och teologin gått skilda vägar. Har man ingen gudstro från början är det andra frågor som är intressantare. Inget av gudsbevisen har heller hållit för tidens tand – de gudsbevis som var ämnade att leda även ateister till den oundgängliga slutsatsen att det existerar en gud har alla avfärdats. Så det är en kurs i avfärdad filosofi jag lyssnar på, vilket börjar bli lite svårt att hålla fokus på.

Det är tyvärr med denna för-känsla av trötthet för kristna frågor jag öppnar mitt första nummer av Katolskt magasin, som jag generöst fått mig tillskickat av chefredaktören Bitte Assarmo.

Katolskt magasin är en väldigt proffsig produkt, med snygg layout, bra läskänsla och välskrivna artiklar. Som gammal elev på S:t Eriks katolska skola känner jag igen stämningen direkt. Det andas nedtonad andlighet och förvissning om att veta svaret, men också framåtrörelse och självuppoffrande välvilja. Trots det vikande engagemanget (en artikel handlar om fenomenet Mass Mob, där katoliker i USA samlas tillsammans för att fylla en kyrka istället för att sprida ut sig och bara fylla några bänkar i många) så vill man ge intryck av att vara ”på gång” – det berättas om många aktiviteter och utåtriktade verksamheter.

En sektion i tidskriften berättar om de problem som uppstått runt den eukumeniska kommuniteten Berget, där medlemmarna bestämt sig för att masskonvertera (mass = 6 av 10), bland annat föreståndaren Peder Bergqvist som nu är präst i Svenska kyrkan. Även tidningen Dagen har skrivit om händelsen, som tydligen är av stor vikt inom svensk kristenhet.

En annan sektion handlar om Catholic Worker, en Amerikansk pacifistisk och socialistisk katolsk rörelse. De sysslar bland annat med protester mot krigsmakt och vapenindustri, som när en av medlemmarna gick in på försvarsdepartementet i London och sprejade Repent (”gör bot”) på väggen. Det här får mig att undra hur man skulle reagerat om jag gick in i Katolska domkyrkan i Stockholm och sprejade Equality (”jämställdhet”) på väggen. Som en vandal, förmodligen. (En rolig kontrast är att först läsa om pacifisterna i Catholic Worker för att sedan läsa om det ”mäktiga bistånd” man kan få om man ber till Jungfru Maria – exemplifierat med Lepanto 1571 och Wien 1683, två blodiga slag där katolska härar jagade muslimerna på flykten.)

Apropå jämställdhet handlar den artikel jag nog tyckte var mest intressant om arvet efter Andra Vatikankonciliet (1962-1965). Konciliet satte igång en moderniseringsprocess som många trodde skulle leda till verklig jämställdhet inom kyrkan – att även kvinnor skulle kunna bli präster. Av detta blev dock intet, utan istället släppte 1976 Troskongregationen (den omdöpta Inkvisitionen) dokumentet Inter Insigniores som en gång för alla (?) klargjorde att kvinnor inte får blir präster.

Annars ställer sig tröttheten från min hörlurskurs lite i vägen. ”Varför skulle det här vara viktigt?” undrar jag när jag läser en artikel om familjesynoden. ”Varför i hela friden skulle någon vilja spendera tid på det här?” undrar jag när jag läser om en prova-på-vecka i Rögle om ”det gudsvigda livet”. ”Hur kan de här frågorna driva en människa när det finns så mycket annat?” undrar jag när jag läser en intervju med Sverker Johansson, ”Arilds enda katolik”.

Har man ingen gudstro blir aktiviteter i kyrkans hägn så väldigt tomma. Finns inte den inre andliga övertygelsen blir utanpåverket så otroligt meningslöst. Precis som medeltida teologi.

Gudskelov för nutiden.

Bookmark and Share

Kommentarer

Kommentar från Chris Lundberg
Tid: 4 oktober 2015, 11:38

Tack för underhållande text och bra reflektioner!
Ja. ”Hur kan de här frågorna… när det finns så mycket annat.” Precis som man kan undra hur man kan älta och gräva och mala på om en urgammal bok som inte är särskilt bra, inte har särskilt mycket att säga, är ganska tråkig, har mossiga värderingar och skriven i en tid vi är loong gone by. När det finns så oändligt mycket annat som borde locka. Även om det finns bra grejer och visdomsord o poesi, så har det överträffats senare. Nån gång borde det vara dags att gå vidare.
Kan man ju tycka. Men vad förstår en stackars ateist :-).

Kommentar från Sverker Johansson
Tid: 22 januari 2016, 16:10

Tänk att få komma med på en blogg. Det var första gången. Nu finns det väl mycket som driver mitt liv men sant är att min tro är en viktig faktor. Och om det tycker jag inte det finns mycket att orda om. Ett gott råd kan vara att läsa Jaroslav Pelikans bok ”The Christian Tradition; Part One; The Emergence of the Catholic Tradition Year 100-600” (eller liknande bok). Efter att ha läst om denna period kan man bara konstatera om många mycket tidigt trodde att något ”hänt”. Och så verkar det vara fortfarande. Om inte något ”hänt” den först påsken är ju förstås allt gallimatias men det lär ju redan aposteln Paulus ha påpekat ungefär när det begav sig. Alltså inget nytt. Och om man inte tror att något ”hände” så behöver man ju inte bry sig i vår tid om man inte vill. Som ”Arilds enda katolik” har jag själv inga som helst problem med att leva med icke-troende människor och jag hoppas att jag inte är till något större besvär för dem.

Skriv en kommentar