Main menu:

Mina böcker

Gud finns nog inte
finns i tryck på svenska, engelska, tyska, danska, polska, holländska, persiska, som e-bok på engelska och snart även på italienska.

Prenumerera!

Sök på sidan

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Länkar

januari 2016
M T O T F L S
« Dec   Feb »
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
25262728293031

Kategorier

Svenska värderingar extremast i världen

  • Det spelar ingen roll var man kommer ifrån! (Alla människor är lika mycket värda.)
  • Det spelar ingen roll var man kommer ifrån! (Alla kulturer är likadana.)

Det där är två utrop som låter förrädiskt lika. Men det är de inte. Medan det första utropet är antirasistiskt och till försvar för alla människors lika rättigheter så är det andra bara faktamässigt felaktigt. Och det finns det forskning på (om ni inte tycker era fördomar räcker). Det mest kända av dessa forskningsprojekt är förmodligen World Values Survey. I Sverige är det Bi Puranen som sköter om projektet – det finns en intressant intervju med henne på Forskning och Framstegs hemsida under rubriken ”Vissa saker är inte förhandlingsbara”. Artikeln börjar så här:

Sverige ligger på plats fyra i jämställdhet i världen, enligt Global gender gap report, medan Syrien ligger på plats 143. I Sverige tycker 3 procent att män är bättre lämpade som politiska ledare än kvinnor. I Irak är siffran 44 procent. I Sverige håller 81 procent helt och hållet med om att en viktig del av demokrati är att kvinnor har samma rättigheter som män. I Irak är siffran 18 procent, enligt World values survey. I Egypten, Jordanien och i de palestinska territorierna menar över 90 procent av befolkningen att homosexualitet är oacceptabelt. I Västeuropeiska länder är siffran drygt 10 procent, enligt Pew research center. I Irak menar 22 procent av dem som definierar sig som muslimer att söner och döttrar ska ha samma arvsrätt, och 92 procent av samma grupp menar att en fru alltid måste lyda sin man, enligt en annan Pew-studie.
Så kan man fortsätta – det finns numera massor med data med liknande innebörd.
– Det är förstås en enorm resa att ta sig från diametralt olika delar av världen, från Mellanöstern till Skandinavien, säger Bi Puranen med eftertryck. Hon är ekonomhistoriker och forskare vid Institutet för framtidsstudier samt generalsekreterare vid World values survey, som regelbundet tar fram en global kulturkarta. Där ligger de protestantiska länderna i Nordvästeuropa ligger i ena hörnet – och de muslimska länderna i Mellanöstern i det andra. Jordaniens befolkning är till exempel den som ligger längst ifrån Sveriges värderingsmässigt.
– Det är klart man inte förändrar sina värderingar bara för att man passerar en nationsgräns. Det måste vi nu förstå och börja prata om, säger hon. Och vi måste inse att vi står inför problem – men att vi även har möjligheter.

Så här ser den berömda WVS-grafen ut i sin senaste version, den som visar på hur olika länder fördelar sig, inom (manuellt inritade) ”kultursfärer”. Notera Sverige uppe i högra hörnet – det extremaste landet i världen.

Det här är beskrivningen av axlarna, från WVS hemsida:

Den undre axeln, x-axeln, mäter synen på livet i en rangordning från ren överlevnad till livskvalitet, tillit och självförverkligande. Ju längre högerut ett land placerar sig, desto viktigare är individens frihet. Den vänstra axeln, y-axeln, mäter traditionella värderingar där religiösa föreställningar och respekt för auktoriteter hamnar långt ned och sekulära, rationella, hamnar högre upp på skalan.

Enkelt uttryckt kan man således säga att vi i Sverige är mer individualistiska och har mer sekulära och rationella värderingar än något annat land på jordklotet. Det här tycker jag är något vi bör vara stolta över och värna. Det framförs ibland, inte minst från religiöst håll, att något ”gått förlorat” när vi anammat dessa värderingar. Och det är förstås sant. Men är det något väsentligt vi förlorat? Det verkar snarare vara värderingar från religiösa patriarkala förtryckarsamhällen som vi lagt på historiens sophög. Lena Andersson hade en läsvärd utvikning om ett liknande tema i gårdagens DN där hon skrev så här.

Den svenska teorin om kärlek, ett begrepp myntat av Lars Trägårdh, är att svenskarna genom sitt oberoende av varandra endast behöver ingå frivilliga arrangemang. Detta framställs hos Gandini som förfärande, en steril hemskhet där kvinnor inseminerar i ensamhet med upptinade spermier skickade med bud från Danmark.
Ett romantiskt skogskollektiv får bilda alternativ och positiv motpol. De lever i enlighet med kropparnas lust och mossans mjukhet, talar med träden och idkar blankögda transcendensövningar i lingonriset för att nå sanningen om sig själva i världsalltet.
Den maskinmässiga snöpta artificiella människan i staden står sig slätt mot denna autentiska, utlevande och medkännande varelse i naturen. Men varför är de då så få? Landet är fullt av skog och allemansrätt, det är bara att sätta i gång.
För egen del förtärs jag hellre av likmaskar.

Jag med. Men visst, de som vill leva i romantiska skogskollektiv har all rätt att göra det – de är ju även de individer och har som sådana rätt att leva som de vill. Och det som är kärnan i individualismen, att alla får göra som de vill så länge det inte går ut över andra. Det vi har lämnat är inte så mycket viljan att leva ihop som tvånget att leva ihop. Gott så.

Bookmark and Share

Skriv en kommentar