Main menu:

Mina böcker

Gud finns nog inte
finns i tryck på svenska, engelska, tyska, spanska, italienska, danska, polska, holländska, persiska och som e-bok på engelska.

Prenumerera!

Sök på sidan

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Länkar

juni 2016
M T O T F L S
« Maj   Jul »
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
27282930  

Kategorier

Svenska kyrkans biskopar nådens år 2016

Bookmark and Share

Kommentarer

Kommentar från Pär Engström
Tid: 20 juni 2016, 19:11

När nunnor i Alsicke kloster gömmer och tar hand om flyktingar kan man undra varför detta sker. Hur kan religiösa människor göra på detta viset? Men eftersom de flesta nunnor inte finns i Alsicke kloster kan vi inte dra en generell slutsats och hävda något om religion utifrån nunnorna i Alsicke kloster. Som forskare söker vi generella mönster, t.ex. Bo Rothsteins rapport förra året som med statistisk evidens slog fast att religionen inte har erbjudit det goda samhälle den säger sig vilja uppnå

Men om nu människan har den intektuella kapacitet som uppysningen säger att hen har, om hen blir upplyst, varför finns det fortfarande kvar ett antal miljarder religiösa människor på vårt jordklot? Hur är det ens möjligt att religionen har överlevt en exponentiell tillväxt av ekonomi och kunskaper under de senaste 200 åren?

Hur är det möjligt att religionen överlever i västerländska demokratier?

En del forskare har under årens lopp försökt att svara på denna fråga – men har många gånger visat sig ha fel i förutsägelser om religionens framtid, t.ex. inom sociologiämnet.

Om nu vetenskapen har ett antal gränser för vad som vetenskapen kan komma fram till, vilket vetenskapen hävdar, så undrar jag om inte en gräns är just att försöka härleda att Gud inte finns, detta trots Dwarkins gedigna arbeten.

Kanske är det så att vetenskapen är beroende av att ha en motvikt i religion för att berättiga sin egen existens? Eller är det så att för de flesta forskare är religionen ointressant, t.ex. hävdade Auguste Comte att religionen kommer att självdö och han var därför mer intresserad av det som gick att empiriskt bevisa.

Samtidigt är dagens människor intresserade av framtiden. En framtid där vetenskapen brukar hävda att det finns en gräns för vad vi säkert kan förutsäga kommer att hända.
Om vetenskapen inte med säkerhet kan ge empiriskt hållbara råd till människor när de ska välja pensionsparfond, fatta beslut om framtida kolanvänding i Tyskland, fatta beslut som bedöms få konsekvenser för framtida samhällsutveckling som helst ska bli hållbar.

Om evolutionsteorin stämmer, vilket vetenskapen hävdar att den gör, borde väl evolutionen i samklang med människans intellekt vara en självklar vägledare vad gäller t.ex. hållbar utveckling. Men är den det? Varför har inte vetenskapen den självklara plats i samhället och hos dagens människor som den borde ha, med tanke på hur mycket den har bidragit med till mänskligheten under de senaste två hundra åren?

Kommentar från Lars Karlsson
Tid: 20 juni 2016, 23:23

Man kan se på färgerna vilket stift det är. Någon som kan sammanställa en guide?

Kommentar från Pär Engström
Tid: 21 juni 2016, 8:26

När jag under 1980-talet av omgivningen betraktades som kristen sa jag till denna omgivning att jag får inte ihop treenigheten. Hur kan detta hänga ihop? ”Tvivlar du på det så är du inte kristen”, sa omgivningen till mig. Det var skönt tänkte jag, jag är inte kristen. Då är det bara att gå vidare i livet.

När jag under 2000-talet börjadere läsa forskarutbildningen i sociologi frågade jag en professor hur jag kan veta att det är sociologi jag skriver och läser och ingen annan vetenskap. ”Sociologi känner man igen som man känner igen ansikten”, svarade en professor. Jag förstod inte vad han menade men gick vidare och tänkte att jag kanske ändå är sociolog – om jag nu inte är kristen. Något ska man ju vara.

Under forskarutbildningen började jag läsa Roy Bhaskar och kritisk realism. Och kom då att identifiera mig som en kritisk realistisk sociolog.

Men plötsligt dyker Martin Luther upp i min forskarutbildning. Jag ska spika min avhandling innan jag går upp. Varför ska jag göra detta, undrade jag. Ja, det är för att den ska bli offentlig och för att Marthin Luther gjorde så. Vad har Martin Luther med min forskning att göra undrade jag.
Varför finns det ritualer kvar inom universitetsvärlden som har sitt ursprung i kristendomen?

Innan jag doktorerade gick jag på en föreläsning med Roy Bhaskar. Under denna föreläsniung blev jag varse att Bhaskar hade gått från en kritisk realistisk ståndpunkt till en religiös ståndpunkt, det som vetenskapen inte kunde förklara det kunde religionen förklara.

Sedan dess har jag blivit varse hur många forskare, inte minst Dwarkin, försöker bevisa Guds icke-existen. Och i Dwakrins fall har detta gjort honoim mer känd utanför forskarvärlden än vad som blev fallet med hans biologiska och sociobiologiska teorier om verkligheten.

Det tycks som om det råder ett ojämlikt förhållande mellan vetenskap och religion. Religionen klarar sig utan vetenskap, den behöver ingen vetenskaplig evidens för sin existens. Medan vetenskapen behöver evidens för sin existens, utom i sin kritik av religonen höll jag på att säga.

En evidens som för den enskilde människan inte alltid är given. Evidensen bygger på generella anspråk, men den enskilde kan inte exakt på förhand veta vad som händer när hen tar en vetenskaplig prövad medicin, eller följer en vetenskapligt prövad teori inom t.ex., psykolog eller ekonomi. Den vetenskapliga tidsskriften Nature undersökte förra året 100 psykologiska experiment som var publicerade i ansenliga vetenskapliga tidsskrifter och kom i en replikation fram till att endast i 36 fall var resultaten signifikanta. Ekonomi lyckades bättre när Nature gjorde en replikation på ekonomiska experiment, där var 66% av experiemten signifikanta.

Så för den enskilde i ett s.k. senmodernt samhälle kan vetenskapen vara en inte helt given vägledning i alla valsituationer som den enskilde ställs inför under livets gång.

Det märkliga är ändå att både religion och vetenskap existerar i detta senmoderna samhälle, ibland sida vid sida. Båda har i viss mån liknande problem.

Ett problem för både är pengar. Om ekonomin är drivkraften i forskarens sökande efter sanning eller i prästens försök att frälsa människorna kan båda bli ifrågasatta. Ja, utom i ett fall, om det rör sig om ekonomisk vetenskap.

I båda fallen är man rädd för en sak, men det rör sig om olika saker. Prästen är rädd för att en person skuille säga att hen är Jesus. ”Hur kan jag som präst veta att du är Jesus”? Forskaren är rädd för att en kollega ska komma på hur allt hänger samman. ”Jag vet hur allt hänger samman, kan förutsäga framtiden i detalj, jag har bevis för detta? Hur kan jag veta att den sanning du kommer med kommer att göra samhället och världen bättre, undrar forskaren.

Och i båda fellen har man problem med dmarkationskriterier för vad som är kristendom och inte kristendom respektive vad som är vetenskap och inte vetenskap.
I båda fallen är man beroende av att en social omgivning legitimerar versamhaten som religion respektive vetenskap.

Etc.

Etc.

Skriv en kommentar