Main menu:

Mina böcker

Gud finns nog inte
finns i tryck på svenska, engelska, tyska, spanska, italienska, danska, polska, holländska, persiska och som e-bok på engelska.

Prenumerera!

Sök på sidan

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Länkar

maj 2017
M T O T F L S
« Apr    
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
293031  

Kategorier

Dag 2: Valkyrian – Tvillingstudien

Ikväll är det äntligen dags för Nina Stemme att kliva in på sen, som Valkyrian Brünnhilde. Stycken börjar med det incestuösa förhållandet mellan tvillingarna Siegmund och Sieglinde, åtskilda vid födseln, vars kärleksakt kommer att resultera i den något puckade hjälten Siegfried som är huvudfokus i nästa del av ringcykeln. Så här skriver Kungliga Operan:

Vissa hävdar att musiken i Valkyrian är den vackraste och mest tillgängliga i Wagners mäktiga fyrklöver. I denna del ärver människan kampen mellan kärlek och makt från gudarna. Valkyriorna tar hand om den djupa, men ändå svåra, relationen mellan gudar och människor. Brünnhilde och hennes far Wotan kämpar båda med sin stolthet när de söker bestämma över Siegmunds och Sieglindes slutgiltiga öden. Siegmund, en dödlig hjälte, har blivit förälskad i sin halvsyster Sieglinde och gudarna spelar spel med varandra, de väljer sina favoriter och de tar sida. Ädelmod – speciellt när det kommer till kärlek – kommer för gudarna i andra hand efter eder, gudomliga löften. Slutligen dödas Siegmund av sin far Wotan som är förpliktad att lyda sin fru, Fricka, som är äktenskapets gudinna. Men mitt i tumultet och de incestuösa förhållandena kommer en hjälte, en übermensch, att födas som ska besegra ondskan och, kanske, återbörda guldet till naturen.

Vackrast och mest lättillgänglig? Kanske det. Provsmaka Ouvertyren, som skildrar en man som springer i en tilltagande storm, här från La Scala 2010. Wagner kan sägas vara filmmusikens fader, något som hörs tydligt just här.

Men det mest kända Wagner-verket av alla (om man undantar bröllopsmarschen, som de flesta inte verkar känna till kommer från en Wagner-opera: Lohengrin) är otvivelaktigt Valkyriornas ritt, här nedanför från Metropolitans uppsättning från 2012. Ett soundtrack till krig, som det använts som med framgång i filmen Apocalypse Now (med sitt klassiska citat) och – tyvärr – på riktigt i Irak och andra ställen.

Slutscenen i Valkyrian är magnifik, med Wotans farväl till Brünnhilde som någon slags höjdpunkt. Här kan ni lyssna på det allra sista som händer, när Wotan genom att åkalla Loke frambesvärjer magisk eld för att skydda Brünnhilde.

Givetvis är det moralpanik varje gång Wagner spelas. Valkyrian inleds till exempel med ett incestuöst förhållande mellan broder och syster och avslutas med en pappa som söver ner sin dotter för att bara kunna räddas av en riktig, heroisk man. Här lite gnäll, från en insändare i New York Times 1990. Borde inte dessa operor ha varningstext?! (OBS: ironi.)

Sex ‘n’ Drugs ‘n’ Wagner
By Peter Bloch, editor of Penthouse magazine [sic]
Now that the major record companies have agreed to stamp warning labels on offensive rock albums, the public should be alerted to an even greater danger that has not been acted upon.
Richard Wagner’s 16-hour, four-opera ”Ring of the Nibelungen,” one of history’s most pernicious works of art, can be found in any large record store.
Perused even briefly, it reveals itself to be more objectionable than any rock ‘n’ roll song at the center of the labeling controversy.
The ”Ring,” now being performed at the Metropolitan Opera in New York City, violates just about every modern taboo imaginable. Moreover, history proves it dangerous.
Consider a warning label that was once proposed: ”Warning: Contains lyrics or matter which describes or advocates one or more of the following: suicide; explicit sexual acts including but not limited to rape; sodomy; incest; bestiality and sadomasochism; murder; morbid violence; or the use of illegal drugs.”
Wagner’s epic manages to include almost all of these offenses, often cloaked in seductive, heart-pounding music whose rhythms all too often can move an incautious listener to be carried away by – even identify with – the evils being acted out on stage.
Take three egregious examples: the incest of Sigmund and his sister Sieglinde is obviously presented as a virtue; Siegfried betrays his true love, Brunhilde, while under the influence of a drugged potion, and the entire cycle ends when Brunhilde redeems mankind by burning herself and her horse alive.
Furthermore, the operas grossly insult ”little people” (dwarfs), advocate violence to animals and contain almost continuous sexist references.
The Ring’s history and that of its composer leave no doubt in any thoughtful person’s mind of the dangers these operas pose.
Wagner was a notorious anti-Semite who campaigned viciously against Jews during his lifetime, and his widow was one of Hitler’s most fervent admirers.
The Furher loved Wagner’s music; it was under the spell of these super-nationalistic Teutonic harmonies that the conquest of Europe and the destruction of the Jews was plotted.
Surely, there is thus more evidence of the direct evils of the Ring than anything alleged against Ozzy Osbourne, Motley Crue or Twisted Sister.
Any offense committed by these relatively innocuous heavy metal bands pales by comparison with the demonstrated outrages contained in Wagner’s masterwork.
And unlike the music of most heavy metal groups, these objectionable operas will be shown on prime-time television, paid for in part by taxpayers’ dollars.
In June, four consecutive evenings will be set aside on public TV channels for the Ring, with subtitles that guarantee that not one offensive nuance will escape any viewer.
Senator Jesse Helms, the Rev. Donald Wildmon, Tipper Gore and Terry Rikolta have their work cut out for them.
The public deserves no less than their eternal vigilance.

Bookmark and Share

Skriv en kommentar