Main menu:

Mina böcker

Gud finns nog inte
finns i tryck på svenska, engelska, tyska, spanska, italienska, danska, polska, holländska, persiska och som e-bok på engelska.

Prenumerera!

Sök på sidan

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Länkar

maj 2017
M T O T F L S
« Apr   Jun »
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
293031  

Kategorier

Dag 3: Siegfried – Naturkraften i en korkad übermensch

Den tredje operan i ringcykeln är intressant av ett alldeles speciellt skäl. Mitt i akt 2, i ett parti när Siegfried – Wagners något korkade übermensch – ligger under ett träd för att lyssna till fågelsång, så avbröt Wagner sitt komponerande 1857. Han återupptog det inte förrän 12 år senare, 1869. Däremellan förändrade han operakonsten för alltid, bland annat med det sant revolutionerande verket Tristan och Isolde. Det här glappet hörs. (Osofistikerad som jag är fördrar jag nog den tidiga Wagner framför den senare. Men vi får se om det omdömet håller sig efter att ha levt igenom en hel ringcykel.)

Här är Kungliga Operans beskrivning av verket:

I Ringens tredje del är det Sieglindes och Siegmunds son, den unge Siegfried som ger sig ut i världen för att dräpa draken Fafner som vaktar guldets gömställe, för att återbörda maktens ring och för att väcka den ungmö som sover i en eldsring. Siegfried kan ses som heroisk mytisk figure, en übermensch, eller en råbarkad blond buse, beroende på om du ser på honom som en legend, en filosofisk gestalt eller som något sprunget ur modern politik. Siegfried har växt upp hos nibelungen Mime och han är en oskyldig om än självsäker ung man. Han stöter på den mystiske Vandraren (som i verkligheten är Wotan) och hittar sedan bitarna av sin fars svärd, Notung.  Han smider ihop bitarna och använder svärdet till att döda draken. Han får på så vis Alberichs förbannade, magiska ring och strax därefter hittar han den sovande Brünnhilde: hon vaknar och förälskar sig omedelbart i Siegfried. Siegfried ger henne ringen som ett tecken på hans kärlek och trohet.

Trots sitt monumentala format är Siegfried Ringens ”scherzo” eller mer lättsamma del. Det är det närmsta vi kommer komedi och den är fylld med rå, ibland brutal humor och musik som perfekt gestaltar det landskap i vilket handlingen utspelas.

Siegfried är alltså den mest lättviktiga av de fyra verken i ringcykeln och ges (därför?) som matiné. Den innehåller också några av mina personliga favoritstycken. Här, till exempel, är den magiska ouvertyren, från en uppsättning i Valencia 2008. Det hela börjar med en nedstigning i underjorden, till dvärgarnas rike…

En annan favorit är när Siegfried smider sitt svärd, Nothung, här i en uppsättning från Bayreuth 1992.

En tredje favorit är när Wotan frambesvärjer jordgudinnan Erda, här från samma uppsättning från Bayreuth 1992.

Bookmark and Share

Skriv en kommentar