Main menu:

Mina böcker

Gud finns nog inte
finns i tryck på svenska, engelska, tyska, spanska, italienska, danska, polska, holländska, persiska och som e-bok på engelska.

Prenumerera!

Sök på sidan

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Länkar

oktober 2017
M T O T F L S
« Sep    
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
3031  

Kategorier

Birgitta Tullberg (2 januari 1952 – 6 oktober 2017)

Min doktorandhandledare Birgitta Tullberg avled hastigt för några veckor sedan. Här är min personliga minnesruna.

Mötet med Birgitta Tullberg kom att förändra mitt liv. Det var 90-tal och jag var redan uppeldad över att ha fått förklaringspotentialen i evolutionsteorin klargjord för mig under universitetsutbildningen i biologi. Men Birgittas föreläsningar drev verkligen hem budskapet. Inte nog med det, hon var involverad i en akademisk stridighet gällande fylogenetiska metoder som hon förklarade på ett målande sätt som gjorde det uppenbart att hon hade rätt – hur kunde andra forskare tro något annat? (Det visade sig sedemera att hon hade mer fel än rätt i just denna stridighet.) Dessutom applicerade hon evolutionärt tänkande på människan, på skillnaderna mellan män och kvinnor, på etik, på politik – kort sagt på allt som var intressant. Allt detta med ett underfundigt leende och ett förhållningssätt till att bli ifrågasatt som jag har anammat som utopisk modell för hur jag själv bör uppträda i sådana situationer. Låt frågeställaren själv förklara vad hen menar och – om personen har fel – visa detta genom att på sokratiskt vis, med väl anpassade frågor, leda dem in i sina egna självmotsägelser eller tankefel. Men lyssna noga – tänk om de har rätt. Jag valde egentligen inte forskningämne, jag valde handledare. Det hör till ett av de bästa beslut jag fattat.

[TILLÄGG: Birgitta var pionjär vad gäller att använda fylogenetiska metoder. Det jag syftar på när jag skriver att hon hade mer fel än rätt här ovanför är att hon länge förordade parsimoni över maximum likelihood. Förutom den diskussionen håller hennes fylogenetiska studier fortfarande måttet – de är klassiker i fältet. Faktiskt har jag tagit inspiration från en av hennes metoder och importerat den till det kulturevolutionära fältet för att studera demokratins evolution. Birgitta var en genuin nytänkare.]

Sådant intryck kunde Birgitta göra i diskussioner att det finns en berättelse om hur hon lyckades få en tillfällig meningsmotståndare – Paul Harvey, professor i zoologi vid University of Oxford – att svimma genom att bara komma in i samma rum på en konferens de båda var på. Det hela var förstås en tillfällighet (eller?) men berättelsen lever kvar. [RÄTTELSE: Efter att ha lyssnat till Christer Wiklund vet jag nu att händelsen inträffade när Harvey var inbjuden talare på zoologen och att han fick känningar av en sjukdom och var tvungen att avbryta – han svimmade inte.]

Sent kommer jag att glömma ett möte hon tog med mig på, till genusvetarna på Stockholms universitet. De hade arrangerat något de kallade ”Dialog med biologin” dit de bjudit in biologer som var intresserade av kön och könsroller. Birgitta öppnade med att beskriva ett misslyckat experiment från en israelisk kibbutz, där man uppfostrat män och kvinnor lika men där barnen ändå anammat traditionella könsroller när de växte upp. Detta, menade Birgitta, var i alla fall lite evidens för att könsroller delvis var medfödda – ett av få verkliga experiment som var utförda på frågan. Som diskussionsöppnare misslyckades detta spektakulärt. Det visade sig att ”dialog” inte var något genusvetarna haft i åtanke, utan de satte istället igång med en utskällning av Birgitta över att hon överhuvudtaget kunde tänka tanken att något i våra könsroller var medfött. Biologi, fick vi veta, hade inget förklaringsvärde inom genusvetenskapen. (Lite märkligt för mig att höra, som just höll på att doktorera på evolutionen av könsskillnader.)

Mitt eget agerande i denna situation är inget jag är stolt över, för jag blev närmast rädd över ilskan vi mötte – nästan chockad. Men Birgitta lät dem hållas och ledde dem – sokratiskt – in i motsägelse efter motsägelse. Visst är könsroller till stor del socialt konstruerade, men helt och hållet? Nej, evidensen håller inte för att hävda något sådant. Feminism, menade Birgitta, ligger inte nödvändigtvis i att utplåna könsroller, utan i att dessa inte ska spela någon roll för hur vi behandlas i samhället.

Eller när Birgitta hamnade på samma konferens som Phillip Rushton, den amerikanske psykolog som på 80- och 90-talet drev tanken att IQ skiljer sig mellan raser (forskning som inte har tålt närmare granskning något vidare). Ingen ville sitta bredvid Rushton på middagen – han hade av förståeliga skäl ett förfärligt rykte – utom Birgitta. ”Man måste ju höra vad han har att säga!” När jag lite förskräckt undrade hur det hade gått konstaterade hon lakoniskt: ”Han var verkligen rasist.” No shit. Men hon levde enligt devisen att man måste sätta sig in i vad människor har att säga och inte bara avfärda dem ryktesvägen, även när det är genuint obekvämt.

Visst hade vi vissa vilda diskussioner under de år vi arbetade tillsammans. Inte minst när hon 1994 släppte boken ”Naturlig etik”, samförfattad med sin man, Jan Tullberg. Jag hade svårt att sticka hål på resonemanget då och fick i princip författa en egen bok för att reda ut varför jag inte håller med dem – i förlängningen var det så min bok om samarbete kom till.

Det här är några av mina minnesbilder av Birgitta från vår gemensamma tid på zoologen, en institution som på den tiden kokade av intellektuell nyfikenhet. Andra minnesbilder är av henne på fest, hennes naturintresse, hennes vurm för insekter, för varningsfärger i naturen, och så vidare. Men det jag framförallt tänker hålla fast vid av allt jag lärt mig av henne är värdet att alltid lyssna på andra – även människor med genuint knäppa åsikter. Detta för att det finns ett egenvärde i att själv kunna tänka sig fram till och formulera varför de har fel – en egenskap som behövs nu mer än någonsin i Sverige, där samtal med oliktänkande ibland nästan ses ned på.

Av allt jag lärt mig av Birgitta är nog det därför den enstaka lärdom jag håller högst. Människor som tycker annorlunda gör det av en anledning: ta reda på den. Först efter det kan du bestämma dig för om du håller med eller inte. Innan dess baserar du din åsikt enbart på dina egna fördomar.

Jag kommer att minnas Birgitta med värme och beundran. En verkligt nyfiken tänkare och sann intellektuell har lämnat oss.

Bookmark and Share

Kommentarer

Kommentar från Johan Orre
Tid: 25 oktober 2017, 12:57

Fint skrivet av dig. Birgitta verkar ha varit en sann vän av upplysningens ideal, fler av hennes sort hade gjort världen till en bättre plats.

Mvh.

/ Johan

Kommentar från Oantastlig
Tid: 25 oktober 2017, 23:56

Intressant inlägg men ville bara korrigera ett sakfel gällande Phillip Rushton. Det är egentligen ingen idag som ifrågasätter att intelligensen skiljer sig mellan olika folkgrupp/raser. Det som diskuteras är hur stor del som är genetisk. För en uppdatering i frågan länkade Harvardprofessorn Steven pinker till: http://quillette.com/2016/06/23/on-the-reality-of-race-and-the-abhorrence-of-racism/

Kommentar från Patrik Lindenfors
Tid: 26 oktober 2017, 8:01

Din rättelse är både riktig och felaktig. 1. Artikeln du länkar till hävdar att raser existerar men säger ingenting om IQ-testerna. Artikeln är dock inte korrekt i vad den vill göra för rasuppdelningar. Den relevantaste uppdelning man kan göra – vad gäller hur stort genetiskt avstånd det är mellan populationer – är t.ex. mellan olika folkgrupper i Afrika. Skillnaden mellan européer och asiater är i sammanhanget närmast försumbar. Trots detta framhärdar artikelförfattarna i att hålla fast vid de ”folkliga” rasuppdelningarna. Det är inte korrekt. 2. Rushton brydde sig inte om detta eller att USA:s svarta befolkning har olika ursprung och genom århundradena blivit uppblandad med vita, så hans studier är helt oanvändbara annat än att identifiera socioekonomiska skillnader. Vill man göra IQ-jämförelser mellan folkgrupper som påvisar någon sorts genetisk signal kan man inte ha en grupp som är enhetlig (”vita”) och en grupp som är heterogen (”svarta”). 3. Dock har man i senare studier påvisat IQ-skillnader mellan olika länder, som du skriver. På grund av Flynn-effekten har man inte riktigt koll på vad detta innebär.

Skriv en kommentar