Själv har jag nyss lagt på telefonen efter att ha tackat nej till att leda troskongregationen i Vatikanen. Men jag kan inte säga vem det var som ringde.

Bilder far igenom mitt huvud. Först med Skytte i mina egna något banala fantasier. Sen går förstås tankarna vidare till andra mindre banala fantasier. Vad menar karln? Oralsex och gruppsex får man väl anta är givet. Men sen då? Homosexualitet? I så fall vore det väl rakast att säga det? Blottning? Smygtittande?

Jag kan personligen fantisera om många saker, men det ligger i sakens natur att man inte nödvändigtvis vill förverkliga alla sina fantasier. En lite väl heltäckande gardering av Skytte får man väl säga. Men så är det ingen formuleringarnas mästare vi har att göra med heller.

Jag tycker att kommentaren hamnar i en kategori som jag ogillar mycket hos en del ateistiska debattörer av det mjukare slaget; de som hävdar att religioner är bra för andra, fast själva är de förstås för intelligenta för att tro på sånt. Skytte tycker att det är för mycket sex i media, fast själv kunde han förstås hantera det – på sin tid.

Men ok. Om det gäller att bekämpa vissa avarter av sexualiseringen i media så är vi på samma sida. Frågan är om det är bra för att driva frågan eller inte. Moralupprörda kristna har inte särskilt stor trovärdighet – och detta av goda historiska skäl.