Livsåskådningsfrågor är inte förbehållna vuxna. Tvärtom är det något som brukar diskuteras som hetast under tonåren. Länge har det dock saknats en bok som enkelt sammanfattar en ickereligiös hållning för barn och ungdomar.

Detta vill Patrik Lindenfors råda bot på med sin bok Gud finns nog inte. Att tvivla innebär att tänka själv. Patrik Lindenfors förmedlar en syn på världen utan myter och övernaturligheter. Gud finns nog inte är resonerande och levererar inga färdiga svar. Den passar således alla som någon gång har ställt sig frågan Finns Gud?

Boken är en lättillgänglig introduktion till en ickereligiös livsåskådning, där varje enskilt argument för och emot ägnas sin egen sida. Böcker om religion och icketro har de senaste åren sålt i stora upplagor i USA.

Debatten om livsåskådningsfrågorna har pågått en tid där och vi ser hur den nu även börjar påverka samhällsfrågorna i Europa och Sverige.

Gud finns nog inte kostar 92:- på Bokus och 92:- hos Adlibris. Trevlig läsning!

Läs mer om debatten om Humanisterna på SvD1, SvD2 eller i Dagen.

Fler språk är under förhandlande. Redan klara är holländska och persiska (en bok som dock garanterat inte kommer att nå Iran). Men inte något i det engelska språkområdet (!). (Vi har haft lite otur med agent till den engelskspråkiga marknaden, så den positionen är för närvarande ledig. Har du kontakter på något förlag så hör av dig.)

Med ”Gud finns nog inte” vill författaren ge barn och ungdomar tillgång till en syn på världen utan myter och övernaturligheter. Tanken är att den ska passa alla som någon gång ifrågasatt Guds existens. Intervjuare: John Chrispinsson.

Det här är min TV-debut, så media-coaching i efterhand mottades tacksamt .

_______________________________

Edit: Här kan ni se programmet på nätet.

Den engelskspråkiga marknaden då? kanske du undrar. Ja, jag hade oturen att hamna hos en klantig amerikansk agent (som har fått sparken). Så för närvarande är jag i den positionen att det finns en översättning, men jag har varken förlag eller agent. Däremot får jag väldigt vänlig hjälp från en Humanistvän. Men om du har förlags- eller agentkontakter så hör gärna av dig.

Boken har nu halkat ner på femte plats över topplistan för mest sålda livsåskådningsböcker för barn på AdLibris. På positionerna 1-4 ligger olika bibliska berättelser, liksom på platserna 6-10. Vad gör ni, köper ni biblar till barnen?

De kanske har helt andra skäl för sitt ställningstagande, men det går att göra en intressant observation av situationen likafullt. Akademibokhandeln (som även äger Bokus) har nämligen nästan en monopolställning i Sverige, så vilka böcker de väljer att ta in eller inte avgör en boks framgång i Sverige i det närmaste totalt. Så även om boken har fått i det närmaste enhälligt bra recensioner och även köpts in av Sveriges alla bibliotek så har de av oss som även köper böcker på impuls i bokhandeln ingen chans att möta många böcker som publiceras här i landet.

Jag kan respektera det affärsmässiga i centrala inköp och stora volymer. Men nog vore det trevligare om de stora bokälskande bokhandelskedjorna i USA och Storbrittannien öppnade upp några av sina jättebokhandlar här i Sverige. Inte nog med att de är trevliga att ströva i på ett sätt som de pappershandelsliknande Akademibokhandlarna inte kommer i närheten av. Det är även uppenbart att de som driver dessa kedjor verkligen älskar böcker. Många olika titlar i små volymer. Hyllor fyllda med fynd som väntar på att bli funna. Om vi ändå ska amerikaniseras tycker jag vi även bör koloniseras av Borders och Barnes & Noble och deras kumpaner.

Om ni vill slå ett slag för min bok så gå in och fråga envetet efter den på alla Akademibokhandlar ni går förbi. Om det av en händelse är någon på Akademibokhandeln som läser detta inlägg så kommer jag gärna in som konsult ett tag för att räta upp den känsla av kyla man får av både era butiker och er hemsida.

Jag har bloggat om artikeln här tidigare. Sturmark bemöter Rosenberg på ett mer respektfullt sätt än jag gjorde. Rosenberg får möjlighet att ge svar direkt i DN. Här har ni en replikväxling som jag tycker är speciellt belysande:

Sturmark: Rosenberg projicerar märkliga associationer på Humanisternas kampanj med den judiska stjärnan, den muslimska halvmånen och det kristna korset i den svenska flaggan. Associationerna säger mer om Rosenberg än om Humanisterna, men låt mig för säkerhets skull förklara kampanjens budskap:

Humanisterna eftersträvar ett sekulärt samhälle där människor med olika bakgrund, tro och kultur ska kunna samexistera utan att någon religion har företräde framför andra. Detta är alltså en direkt motsatt position till Sverigedemokrater, islamister och konservativa kristna, vilka alla förespråkar ett monokulturellt samhälle grundat på religiösa värderingar och en viss religions överhöghet framför and­ra. Endast ett sekulärt samhälle förmår förverkliga det mångkulturella idealet på riktigt.

Att Rosenberg tolkar kampanjens budskap som att judisk eller muslimsk tro är värre än annan tro är obegripligt. Skiljelinjen mellan problematisk och oproblematisk gudstro går inte mellan de olika religionerna. Den går mellan de sekulära och dem som vill inordna andra människor i sina religiösa trossystem.

Rosenberg: Det slags ateism som Humanisterna i Sverige ger uttryck för kännetecknas framför allt av sin oförmåga att förstå vad religion är. Och i den aktuella mångmiljonkampanjen, av sin oförmåga att förstå innebörden av sin egen propaganda, det senare tydligt illustrerat av Christer Sturmarks inlägg, där tilltaget att hänga ut den judiska davidsstjärnan och den muslimska halvmånen på Sveriges alla väggar sägs syfta till att dra en skiljelinje mot ”dem som vill inordna andra människor i sina religiösa trossystem”.

Om det inte är just judar och muslimer man vill peka ut, varför gör man då det?

Påståendet att den svenska flaggan skulle vara en symbol för kristendomen, och därmed i Humanisternas ögon en motsvarande symbol för religiöst förtryck, är häpnadsväckande i sin aningslöshet. Är inte flaggan också en symbol för svenskar av judisk eller muslimsk tro? Tycker Humanisterna att vi ska ta bort korset ur den svenska flaggan?
[...]
Det är inte svårt att se vilka politiska krafter som kan hämta inspiration ur Humanisternas kampanj.

Hemsnickrad analys av artiklarna:
1. Göran Rosenberg är ännu argare än förra gången.
2. Han har en gång sagt att kampanjen kan uppfattas som främlingsfientlig. Nu känner han att han inte med äran i behåll kan backa bort ifrån sitt påstående, så han gräver sig ännu djupare ner i smutsen. Ingen vacker syn.
2. Rosenberg tycker inte att kunskapsteoretiska resonemang fungerar på religion (eller så förstår han dem inte, men det håller jag för osannolikt). Med det ställningstagandet illustrerar han väl religionernas problem. Gärna logik, deduktion och empiri i vanliga livet, men religioner får man inte kritisera.
3. Rosenberg menar att humanisterna är bombsäkra på sin sak fast vi påstår något annat. Han hävdar helt enkelt att vi ljuger.

Jag vet inte hur det är med er andra Humanister, men jag ljuger i alla fall inte när jag säger att jag inte kan vara säker på att Gud inte existerar. Det verkar inte så, det är så långt jag ärligt kan komma. Det sammanfattas för övrigt bra i kampanjens slogan, eller hur?

Gud finns nog inte.

Efter ursprungsinläggen om de historiska beläggen för Jesus existens, som synades både av mig och Terra Incognita, så kom det förstås svar på tal på sidan. Inga konstigheter så långt. Det var mycket tal om källkritik och historisk autencitet. En hänvisning till en artikel där de historiska beläggen för Jesus existens jämfördes med de historiska beläggen för kejsar Tiberius existens (jo, det är sant).

Direkt på detta följer så en film med Ingela Agardh där hon berättar om hur hon mötte Jesus i sitt sovrum…

…och så tillbaka till att diskutera källkritik och historisk forskning som om inget hade hänt? Hmm.

Först ut är två artiklar som handlar om historicitet och om det finns några bekräftelser av de bibliska händelserna utanför Bibeln. Och det finns det, givetvis. I en bok som Bibeln, som i alla fall delvis handlar om historiska händelser, vore det mycket förvånande om ingenting stämde med andra historiska källor.

Det är inte riktigt det som är poängen med den här typen av bibelkritik. Istället frågar den sig om det finns några bekräftelser av de centrala bibliska händelserna utanför Bibeln. Och där är det värre. Här är exempelvis tre inslag i Bibeln som inte går att bekräfta med hjälp av oberoende källor:
- Skapade Gud jorden på sex dagar?
- Var judarna förslavade i Egypten? (Inträffade händelserna beskrivna i Andra Mosebok?)
- Fanns Jesus på riktigt? Enligt www.gudfinnsnog.nu bekräftas detta av ”Josefus, Suetonius, Tallus, Plinius den yngre, Talmud, och Lucius.”

Låt oss granska det här sista påstående lite närmare.
- Josefus (37-100) är den enda oberoende referens som tas på allvar av allmänhistoriker. Det betyder inte att den anses som sann och oberoende, utan att det finns en livlig debatt om den verkligen är just sann och oberoende. Ett problem är att delar av Josefus referens till Jesus är uppenbara senare tillägg. Josefus var jude och texten refererar till Jesus som Messias, inget som en jude skulle tillåta sig utan att ha konverterat, något som ingen påstår att Josefus gjorde. Det här gör att vi inte har en aning om vilka delar av texten som är sanna. I vilket fall är texten skriven år 93 av någon som aldrig träffade Jesus själv, eller ens träffade någon som träffat Jesus själv. Istället skriver Josefus utifrån berättelser han fått från kristna. Josefus är den bästa oberoende källan som finns, men är alltså tvivelaktig.
- Suetonius levde ungefär åren 70-130 och skrev om bråk runt en person vid namn Chrestos (ett vanligt slavnamn i den här stavningen) – inte Kristus. Bråket han beskriver inträffade också 20 år senare än då Jesus ska ha levat.
- Tallus lär ha beskrivit om en solförmörkelse, vilket tolkades av historikern Sextus Julius Africanus (som skrev på 200-talet) som förmörkelsen vid Jesus korsfästning. Tallus originaltext finns inte bevarad.
- Plinius den yngre nämner i ett brev skrivet ca år 112 problemen han som provinsguvernör hade med de kristna. Men det som behöver utomstående bekräftelse är inte om det fanns kristna år 112, utan om det fanns en Jesus år 30.
- Den Yeshu som beskrivs i Talmud, i texter skrivna mellan år 70-200, hade bara fem lärljungar och blev hängd.
- Det är lite oklart vem Arnfjell menar med Lucius, men det finns en romersk satiriker vid namn Lucian som under andra århundradet ironiserade över att kristna anser sig odödliga.

Inte mycket till oberoende bekräftelser. Man undrar om alla ”bekräftelser av de bibliska händelserna från källor utanför Bibeln” som Arnfjäll radar upp är av lika låg kvalitet?

Annat som finns på www.gudfinnsnog.se är en berättelse om en man som blev ”Frisk från Aids” då han vände sig till Jesus (behöver kristna sjukvård?), samt – förstås – en hel del ironiserande över Christer Sturmarks person.

Är detta det kristna svaret på Humanisternas kampanj? Bättre kan de. Får vi hoppas.

————————————–

Edit: Det finns mer att läsa om samma ämne hos Terra Incognita.