Idag är det den 11:e september, 10 år efter den dramatiska attacken på World Trade Center – attacken som gjorde många slentrianateister till högljudda religionskritiker. Igår räckte Humanisternas ordförande Christer Sturmark och prästen Annika Borg varandra handen i en försoningsgest – trots tidigare meningsskiljaktigheter – och gjorde gemensam sak för de universella mänskliga rättigheterna. Är striden plötsligen över?

Nej. Det handlade istället om ett förtydligande av skiljelinjerna. Vad vi är engagerade i är att värna människovärdet och de mänskliga rättigheterna i varje läge. Att inga religiösa sedvänjor och traditioner – ingenting! – någonsin får övertrumfa dessa grundläggande rättigheter.

Som illustration av hur våra motståndare resonerar tänker jag citera några väl valda stycken ur en gästkrönika av Göra Skytte i tidningen Dagen som också publicerades igår: Om Jesus och ondskans ateistiska korståg. För den 11:e september handlar i Skyttes föreställningsvärd förstås om ateism.

Draken står framför kvinnan för att sluka hennes barn. Men barnet ”rycktes upp till Gud och hans tron … Och det blev en strid i himlen: [ärkeängeln] Mikael och hans änglar gav sig i strid med draken. Och draken och hans änglar stred, men han övermannades” och störtades ner från himlen.

Så börjar berättelsen om den strid som sedan dess pågår mellan det onda och det goda, mellan ljuset och mörkret. Och budskapet i Bibelns mustiga sista bok är underbart: ondskan kommer alltid – i varje strid – att till sist förlora.

Och det är, menar jag, just detta vi rent konkret kan se genom hela historien. Gång på gång dyker det upp onda drakar. På Jesus tid var det kejsar Nero som brände de första kristna i Rom. I vår tid är det sådana som Hitler, Stalin, Mao, Saddam Hussein, Pol Pot, Gadaffi, Usama bin-Laden.

Vi ser hur de har makt under en tid, hur de sprider ondska, våld, död, tortyr, förföljelse, svält, massförintelse – men vi ser också att de alltid till slut förlorar, går under. De skapar sina onda imperier, men dessa ”djävulens paradis”, som Benedikt XVI säger i intervjuboken ”Världens ljus. Påven. Kyrkan och tidens tecken”, förvandlas ändå alltid slutligen till grus.

En står kvar. En växer över hela världen. Jesus och hans kyrka.

Visst. Det finns platser på jorden där man fortfarande bränner och dödar kristna. Det finns traditionellt kristna länder – som Sverige – där det pågår ett allt mera aggressivt ”ateistiskt korståg” mot kristendomen. Visst var 11 september inte enbart en djävulsk attack mot USA och demokratin, utan också en attack mot Jesus och den kristna tron.

Men Jesus svar är att han lever och växer. ”Han som vittnar om detta säger: Ja, jag kommer snart. Amen, kom, Herre Jesus.”(Uppenbarelseboken 22:20).

Det här är galet på så många plan. Världens historia skrevs inte in i ett kapitel i Bibeln för 2000 år sedan – det är en dålig idé att tolka vilken bok som helst på det sättet, och med Uppenbarelseboken (eller Koranen) är det direkt farligt. Dagens demokratiska sekulära samhällen är inte ”djävulens paradis” utan de samhällssystem som gett mest välmående till största antalet människor sedan mänsklighetens gryning. Är det inte det Gud vill – eller tror Skytte att Gud hellre vill se mer lidande? Slutligen var attacken den 11:e september inte en del av ett ateistisk korståg mot Jesus, utan den religiösa fundamentalismens attack mot det öppna samhället.

Mot fundamentalism är öppenhet och demokrati det bästa motmedlet – inte fundamentalism med annan färg. Det var sant för tio år sedan och det är sant idag. Jag är glad att det finns religiösa som delar denna insikt. Här är några saker värda att kämpa för:

• Alla människor bör ha rätt att bilda sig en egen uppfattning i livsåskådningsfrågor.
• Alla samtyckande vuxna människor som så önskar bör ha samma möjlighet till lagligt skydd av sina kärleksförhållanden.
• Kvinnor och homosexuella är särskilt utsatta i många av världens samhällen. Det är därför särskilt viktigt att värna dessas mänskliga rättigheter, även då det krockar med religiösa eller traditionella värderingar.

Kyrkan och den sekulära humanismen måste gräva ned stridsyxorna och börja samverka – inte skapa schismer där det inte finns några. De senaste åren har bland andra Svenska kyrkan riktat stark kritik mot Humanisterna och den sekulära humanismens religionskritik. Misstänksamheten har inte sällan tagit sig uttryck i osakliga attacker och rena personangrepp. Varför dra en gräns mellan dem som tror på en gudomlig existens och dem som inte gör det? Humanisternas och Svenska kyrkans värdegrunder överlappar i hög grad varandra. I en tid av ökande religiös fundamentalism behöver Svenska kyrkan och Humanisterna samarbeta kring värden vi är överens om.
[...]
Humanisterna representerar en strävan mot ett sekulärt och kosmopolitiskt samhälle där alla människor ska respekteras på lika villkor oavsett sin livsåskådning. I ett sådant samhälle kompromissar man inte om mänskliga rättigheter till förmån för religiösa dogmer eller religiös lagstiftning. Religion är en del av samhället, men får inte styra till exempel lagstiftning, rättsskipning eller utbildningsväsende.
[...]
Kyrkan borde välkomna den diskussion som lyfter fram exempelvis religionens förtryckande mekanismer. Inte minst för att Svenska kyrkan under lång tid och relativt framgångsrikt själv har lyckats göra upp med dessa och förespråkat en annan kristendomstolkning. Likaså är religionsfilosofiska frågor om Guds existens eller ondskans problem brännande och viktiga för kyrkan att ständigt bearbeta.
[...]
Låt oss i stället samarbeta för och kring de värden vi är överens om. För nog är vi väl överens om en kompromisslös hållning till de mänskliga rättigheterna? Och människors rätt att slippa förtryck är väl inte tänjbar i religionsfrihetens namn?

Vi tror att en religionskritisk dialog kan bidra till ett stärkt skydd för alla individers livsval och livsåskådning. Det skulle också sända starka signaler om ett samhälle som på allvar bejakar de universella mänskliga rättigheterna.

– Humanister är väldigt lite humanister. De går ut och hävdar politiskt korrekta åsikter om det de anser, bland annat att man ska se föraktfullt på det vanliga vardagliga som kallas familjelivet. Men för en människa som kommer från rännstenen, eller i alla fall haft ett öra mot den, är det vardagliga familjelivet ingalunda något man tar för givet, utan en välsigne varje dag, sa Birro som tycker att man bör vara väldigt försiktig när man föraktar det ”vanliga livet”.

Vi hävdar verklligen inte att ”man ska se föraktfullt på det vanliga vardagliga som kallas familjelivet”. Tvärtom tycker vi familjen är en väldigt viktig enhet. Så viktig att vi anser att själva definitionen av vad som är en familj inte ska få begränsas av utomstående. Vilka samtyckande vuxna som helst som vill bilda familj bör få göra det, så många som möjligt måste få chansen att själva uppleva det ”vardagliga familjelivet” om det är det de önskar.

Hade Birro verkligen haft örat mot rännstenen hade han kanske kunnat förstå smärtan i att förnekas ett vardagligt familjeliv i juridisk mening på grund av till exempel sin sexuella läggning. Detta är något hans trosfränder vill förneka andra. Nu blir det bara patetiskt när han klämmer ur sig ett sånt påstående.

Världen styrs av matematiker. Det är viktiga män och kvinnor med staplar, siffror och diagram. De lyckas på något sätt förminska allt mänskligt så att det ryms i en uträkning. Ingenting är mystiskt eller oförklarligt. Allting går att omvandla till fysisk och riktig verklighet.
Jag har varit på kant med (en sorts matematisk formel det också) matematikerna ända sedan den dagen på högstadiet när vår lärare i matematik funnit ett nytt, djävulskt på påfund för oss harhjärtade drömmare.
Matematik med bokstäver…
Jag fattade ingenting. Ord var heliga, siffror obegripliga, så jag räckte upp handen:
- Ja? undrade matteläraren.
- Det är en bokstav i mitt mattetal.
- Du ska göra om den bokstaven.
- Till vad?
- Till en siffra…

Ok, så han har svårt för matte och lyckas förmedla det på ett kul sätt. Men hur får han ihop att matematiker gör att ”ingenting är mystiskt” samtidigt som han uppenbarligen tycker att matematik är mystiskt?

Logik är en del av matematiken, så det kanske är där skon klämmer.

Hur vet man då att ”världen styrs av matematiker”? Det syns tydligt – på kultursidorna… Vi inom Humanisterna håller logiskt tänkande och förnuft ganska högt – alternativet är ju deras negationer: ologiskt tänkande och oförnuft. Birro menar istället att alternativet är känslor. Värst av alla känsloförnekare är vi inom Humanisterna, främst Christer Sturmark. Vi hör till matematikerna på kultursidorna.

Matematikerna låter sig aldrig svepas med av känslor. De har satt klorna i nästan varenda kultursida i hela landet.
[...]
Den ansträngda och tillkämpade krångligheten på kultursidorna är en stor synd. Kultursidorna exkluderar i stället för att inkludera. Det är en stor skam och en rätt vanlig syn bland matematikerna.
Hit hör också föreningen Humanisterna. Christer Sturmark är deras kanske tydligaste förkämpe och hans närmast rättshaveristiskt slungande vrede och vilja att skriva insändare och debattartiklar har också lett fram till Humanisternas djärva matematiska slutsats:
”Gud finns nog inte…”
Lägg märke till det där lilla ordet ”nog”.
För, hemska tanke, tänk om Humanisterna och resten av matematikerna har fel.
Tänk om det faktiskt är så att ingen kan mäta vad som händer i mitt hjärta när jag läser en dikt av Dan Andersson. Tänk om ingen formel kan göra rättvisa åt den kärlek jag känner för mina barn. Tänk om mina förälskelser genom livet inte låter foga sig i en matematisk stol och tänk om hela mitt liv ingår i en stor plan, tänkt, planerad och given mig av en kärleksfull Gud.
Tänk om det jag känner när jag sitter i en kyrka inte är av denna världen. Humanisterna har helt enkelt fel. Gud finns. Inte nog. Han finns.
Allting av värde som har hänt mig har varit av sådan natur att världens allra matematiker inte varit i närheten av att formulera det. När jag tänker tillbaka på mitt liv är det ingenting av det rent världsliga som tar någon plats. Det mystiska, det mytiska, den hela tiden på gränsen dansande kärleksordet, är det som tar mest plats. Det som inte går att bevisa är en stor och väsentlig del av mitt liv.
Det är bevis nog för mig.

Birros känsloliv är alltså bevis för Guds existens. Nästan synd att man inte har tillgång till det så man skulle förstå. Mitt känsloliv har inte samma hybris.

Humanisterna utökar i år sin Pridenärvaro tillsammans med ungdomsförbundet Unga Humanister. Ett flertal seminarier arrangeras på teman som rör livsåskådning, religion, hederskultur och sekulära ceremonier.

Dessutom kan man ”hänga med en HBTQ-humanist”: Under tre eftermiddagar kommer humanister att finnas till hands på Pride Sergel för att svara på frågor om humanismen som livsåskådning. De känns igen genom sina t-shirts med humanismens ”Happy Human”-logo, som vanligtvis är blå men under Prideveckan visar upp regnbågens alla färger.

- Humanismen är den självklara livsåskådningen för människor med sexuella läggningar utanför den traditionella normen. Humanismen dömer inte, den ser människor som individer och inte som representanter för grupper, säger Felicia Gilliam, Unga Humanister.

- I dessa tider då intolerans och fientlighet mot allt som annorlunda frodas i Europa och resten av världen, känns det extra viktigt att manifestera humanismens inkluderande människosyn, säger Christer Sturmark, Humanisterna. Därför är det en självklarhet att Humanisterna deltar i Pride.

Humanisterna och Unga Humanister kommer även att gå med i Pride Parad. Mer information om de olika arrangemangen finns här: http://www.stockholmpride.org/2011/Gor-ditt-eget-program/Humanisterna/

Presskontakt:
Humanisterna: Emilia Ericson, 0722 09 99 74, emilia.ericson@humanisterna.se
Unga Humanister: Felicia Gilljam 0703 11 13 24, felicia.gilljam@unghum.se

Program
Återkommande arrangemang, tisdag 2/8, onsdag 3/8 och torsdag 4/8:
Fråga oss om Humanism,
”Häng med en HBTQ-Humanist”
När: tisdag 2/8, onsdag 3/8 och torsdag 4/8 kl. 15.00-17.00
Var: Kulturhuset, Foajé 3 utanför Hörsalen.
Medverkande: Humanisternas HBTQ-nätverk och Unga Humanister.
Programtext: Möjlighet att samtala (eller ställa frågor) enskilt med en HBTQ-Humanist om humanism som livsåskådning.

Tisdag 2/8:
Seminarium,
”Att växa upp med homofobi inom hederskultur”,
När: tisdag 2/8, kl. 12.00-12.45, Var: Kulturhuset, Plattanscenen.
Medverkande: Josef Wijk och Eduardo Grutzky.
Programtext: Josef Wijk berättar om sina erfarenheter av att växa upp med homofobi inom hederskultur.

Onsdag 3/8:
Seminarium,
”Du fixar kärlekspartner. Vi ordnar vigseln” – Humanisterna. Om ceremonier för oss (dig) utan religiös tro.
När: onsdag 3/8, 17.00-17.45, Var: Kulturhuset, Plattanscenen.
Medverkande: Kalle Persson, Hillevi Andreen, ev en hemlig gäst som gift sig humanistiskt.
Programtext: Humanisterna erbjuder humanistiska alternativ till religiösa ceremonier som barnvälkomnande (dop), livssynsläger (konfirmation), humanistisk vigsel (bröllop) och begravning. Välkommen att veta mer om våra ceremonier!

Torsdag 4/8:
Seminarium,
”Att välja livsåskådning” Två HBTQ-personer, en kristen och en humanist, motiverar sina val i ett informellt samtal.
När: torsdag 4/8, kl. 11.00-11.45, Var: Kulturhuset, Plattanscenen.
Medverkande: Maria Berglund (Humanist), Mikaela Persson (kristen)
Samtalsledare: Felicia Gilljam eller Anders Ekman

Seminarium,
”Är religion en grogrund för homofobi?”
När: torsdag 4/8, kl. 17.00-17.45, Var: Kulturhuset, Plattanscenen.
Medverkande: Sara Mats Azmeh Rasmussen, Lena Andersson och Annika Borg (Svenska kyrkan).
Samtalsledare: Staffan Gunnarson
Programtext: Finns det ett samband mellan religiöst styre i ett land och hårda straff för homosexualitet? Kan religionerna förändras inifrån eller krävs sekulära metoder för att ändra synen på HBTQ-personers rättigheter?

Lördag 6/8:
Humanisterna och Unga Humanister tillsammans i Pride Parad! Vi Humanister går bakom Unga Humanisters banderoll ”Unga Humanister – för en fritänkande ungdom”, med plakat med parollen ”Humanisterna – Vi tror på människan, livet och kärleken!”
När: lördag 6/8 kl. 13.00-16.00 Var: Vi Humanister av alla slag träffas i Tantolunden, 1 timme innan avgång d.v.s. kl 12.00, leta efter banderolltexten.
Paradväg: Paraden kommer att starta på Ringvägen vid Zinkensdamms IP för att gå längs Hornsgatan, över Slussen, längs Skeppsbron och Strömbron, följa Kungsträdgårdsgatan ner till Nybroplan. Sen fortsätter Paraden på Birger Jarlsgatan, Kungsgatan och Sveavägen för att avslutas vid Festivalområdet på Sergels torg.
Medverkande: Humanister och alla som vill vara med! Öppet för allmänheten.
Arrangör: Humanisterna, Humanisternas HBTQ-nätverk och Unga Humanister.

Du kan bli medlem i Humanisterna via den här länken.

Du kan bli medlem i Humanisterna via den här länken.

Du kan bli medlem i Humanisterna via den här länken.