Från Aftonbladet kan ni läsa Åsa Linderborgs artikel USA har varit Israels medbrottsling i alla år.
Från Expressen kan ni läsa Sakine Madons artikel Fredsaktivister i dåligt sällskap.

Varför skulle inte judar ta avstånd? Som socialist har jag ofta varit i motsvarande situation. Vad tänker jag om Stalins terror? Den utövades i socialismens namn. Frågan till mig är därmed högst befogad. Jag har alltid varit villig att besvara den. Vad är det för konstigt med detta?

Om jag tiger tänker folk förstås att jag samtycker.

Jag har stark sympati för den här åsikten. I inlägget om Mattias Gardell här nedanför är det exakt det jag är ute efter. Begås det brott i en läras namn som man tillhör eller publikt sympatiserar med (islam, sionism, kristendom, socialism, judendom, ateism, Humanism) så får man antagligen ta avstånd från läran eller ta avstånd från brottet. Att tiga still är en form av samtycke.

Andra håller förstås inte med. Läs till exempel Willy Silberstein i SvD, Ramona Fransson på Newsmill, eller Per Bauhn på Newsmill. Vad tycker ni? Ge er åsikt i kommentarsfältet.

(Så jag tar avstånd från Stalins mord på präster. Det är mig veterligen de enda systematiska brott som begåtts i ateismens namn. Sekulär humanism har dock aldrig åberopats som skäl för våld, vad jag vet. Men för allt i världen, rätta mig om jag har fel.)

Eliyahu valde bland annat bort Nya Testamentet, Bhagavad Gita och Koranen till förmån för Tanach (boken som de kristna kallar för Gamla Testamentet). Rabbinen citerade den bibliska historien om Shechemmassakern (Genesis 34) som, enligt Eliyahu, ger uttryck för Guds tillåtelse att döda civila.

Hamas korantolkare har förstås kommit fram till helt andra slutsatser, så Ord står mot Ord. Kan ingen kunnig teolog reda ut begreppen?

Läs mer om Gaza i t.ex. DN eller SvD.

Tonen skiljer sig betydligt mellan de båda artiklarna. Medan Hamasledaren åberopade sitt underläge och sin vilja att gå i döden – och att döda! – för sin sak, så beskriver Kessetledamoten någon slags önskedröm av hur de Goda Israelerna behandlade Palestinierna så väl, så väl. Som tack lät Hamas mer än 8000 raketer regna ner över oskyldiga människor.

Men så var det ju inte. Den israeliska blockade orsakade mycket lidande för den palestinska befolkningen. Israelerna har inte alls gjort allt i sin makt för att minimera lidandet för Palestinierna. Och man gör det definitivt inte nu, i dagens konflikt.

Varför kan inte parterna i mellanöstern se övergrepp begågna av den egna sidan? Det finns inget heroiskt i att skada civilbefolkning; barn och gamla som bara råkar bo på fel ställe. Det måste nästa vara första steget, att få alla inblandade att se den andra sidans lidande. Bara barbarer kan gå oberörda ur en sådan konfrontation.

Om Palestinierna följt samma motståndslinje som Gandhi en gång gjorde så hade de haft all moralisk rätt på sin sida. Nu är de styrda av Hamas som är terroriststämplade och allmänt avskydda i hela den civilicerad världen. Enda orsaken att de åtnjuter någon som helst respekt är att de angripits av några som också begår övergrepp.

Frågan är, finns det något enda exempel på islamisk ickevåldsmotstånd? (Jag antar att de muslimer som följde Ghandi kan räknas som exempel, men det var trots allt på Ghandis initiativ.)

Jag ser att Anders Svensson har en annan åsikt än min om Hamas. Vad är det med vänstern och islamkramandet egentligen?