God Jul!

Idag är jag och debatterar på Newsmill. Det föranleddes av att Per Ewert igår efterlyste mer vetenskaplighet i skildrandet av julkrubban. Nej, jag skämtar inte.

Skolan ska vara opartisk – förstås!
Göran Hägglund har nu fullkomligt släppt alla spärrar. I ett debattinlägg som måste slå alla rekord vad gäller att partiskt värna särintressen utropar han att ”De kritiska röster som höjs brukar snusförnuftigt betona att skolans undervisning ska vara objektiv.”

Även om tanken på en uttalat partisk skola känns hämtad från det gamla Östtyskland så är det förstås kristendomen Hägglund vill ge livsåskådningsmonopolet. Varför? Hägglund skriver ”Det är […] i mötet med den enskilda personens övertygelse och passion som vi övar oss i ödmjukhet och lyssnande. Det är i relation till, och i mötet med andra som vi bättre förstår oss själva.”

Så eftersom det är bra att möta människor med andra livsåskådningar ska vi ge monopolställning till majoritetsreligionen? Inte nog med att själva idén med livsåskådningsmonopol och religionstvång är motbjudande, resonemanget hänger inte ihop. Om det är bra att möta det främmande borde vi väl istället göra deltagandet i voodoo-ritualer obligatoriska i skolan? Där kan vi verkligen tala om ett ”möte med det främmande”.

Nej, självklart ska skolan vara opartisk. I Humanisternas Sverige skulle stort utrymme ges till att presentera livsåskådningar i skolan, men kristendomen hade inte getts någon särställning. Göran Hägglund kanske inte vet det, men vi har religionsfrihet här i landet och det måste synas i både läroplan och praktik.

Verkliga möten med både den egna och andras livsåskådningar under livsåskådningskunskapen, men en gemensam fest – för alla – när man ska fira skolslut. Hur kan detta inte vara självklart?

Patrik Lindenfors – forskare i evolutionsbiologi
Christer Sturmark – ordförande för Humanisterna

Texten på kortet är Tagalog och betyder något i still med Vit jul med superhjältar. Ni kanske funderar varför Rädda Barnen, en maskerad snögubbe, superhjältar och vår familj figurerar på samma bild? Det har sina förklaringar.

Snö förekommer väldigt sparsamt här, så någon vit jul lär vi inte få se. Regn, däremot, kommer stundtals i överföd.  Som ni förmodligen har hört har södra Filippinerna drabbats av katastrofala översvämningar i samband med en storm för några dagar sedan. Det här har gjort att Anna fått jobba i princip dygnet runt med att dra igång en katastrofinsats för att hjälpa de drabbade barnen.

Men Rädda Barnen jobbar inte bara med katastrofhjälp. Den löpande verksamheten är inriktad på andra saker, som skolor , skydd mot våld, hälsovård, nutrition, sanitet, etc. Det handlar förstås också om de normala sysslorna när man driver verksamhet. Dessutom håller man på att slå ihop alla nationella medlemmars respektive organisationer  (som t.ex svenska Rädda Barnen) verksamhet här på Filippinerna till en gemensam internationell organisation – Save the Children. Det här sista ska vara klart vid nyår, något som Anna arbetat väldigt intensivt med för att det ska bli klart.

Som om det inte räckte så behövde man skaffa nya lokaler. Kontraktet blev klart häromdagen och man bestämde sig för att ha julfest för personal med familjer i det nya kontoret. Festkommittén bestämde att det skulle vara kul att ha maskerad på julfesten. Filipinos älskar att festa! Tema: superhjältar (eller vilka hjältar man ville).

När nu katastrofen slog till precis innan julfesten blev förberedelserna lite haltande – alla fick plötsligen väldigt mycket annat, viktigare att syssla med. Men trots allt lyckades man sy ihop en fest. Så jag och barnen kom dit punktligt klockan 11, utklädda till våra hjältar. Simon var Legolas, Oskar korsriddare (han läser Arn), Magnus tomten (räddar julen) och jag – Platon (därav skägget). Anna hann inte få på sig något.

Punktligt? Dåligt tänkt. De höll fortfarande på att blåsa ballonger när vi kom. Det är ju olika vad man menar med inbjudningstid i olika kulturer, och här handlar det om 1-2 timmar senare. Inte lika nära inpå den utlysta tidpunkten som i Sverige, inte lika långt ifrån som i Indien. Så där stod vi i våra fina dräkter och kände oss något i vägen. Vi gick ner till det lokala cafét och tog några dricka så länge – i maskeraddräkt. Magnus fick uppmuntrande tillrop – Merry Christmas! Något han förstås gillade skarpt, så han föll snabbt in i rollen som tomtenisse och ropade Merry Christmas till alla och envar.

Vid den ”riktiga” tidpunkten började det så sakteliga droppa in folk. Ingen var dock utklädd – alla hade ju haft så mycket att göra. Det dök också upp en präst som skulle välsigna de nya lokalerna (man tar seden dit man kommer). Oskar och Simon smet ur sina kostymer lite smidigt, men det kunde inte Magnus som inte hade några andra kläder under. Men tomte funkar alltid på en julfest. Jag hade däremot bara en vit t-shirt på mig under och kände mig lite oklädd, så jag behöll lakanet på. ”Jaja”, tänkte jag, ”de sätter väl på sig sina utklädningskläder sen.” Så när prästen välsignade lokalerna och stänkte vigvatten omkring sig var det därför två personer med lakan på sig – han och jag. Han såg lite undrande på mig.

Det visade sig att ingen vuxen hade med sig maskeraddräkt, bara barnen. Så till slut tog även jag av mig lakanet och partajade i den vita t-shirten istället. Bilden kom sig av att de hyrt in en fotograf som tog bilder på vem som så ville. Det fanns peruker att låna om man ville det. Anna ville, som ni kan se på två av bilderna. Jag hittade en tomteluva.

Nu är det snart jullov för oss. Anna kommer att lämna över ansvaret på julafton och kommer sedan förhoppningsvis kunna ha några lediga dagar med familjen. Efter nyår har vi någon sorts hopp om att det ska lugna ner sig.

Vi hoppas ni har det bra hemma i Sverige! Ha en riktigt God Jul – och Gott Nytt År!

Göran Hägglund släpper nu på alla hämningar. Skolan objektiv? Korkat. Så här skriver han i en debattartkel i Aftonbladet.

De kritiska röster som höjs brukar snus­förnuftigt betona att skolans undervisning ska vara objektiv. I bästa upplysningsanda anser man sig måna elever med annan kulturell och religiös bakgrund.

Det handlar förstås om skolavlutningar i kyrkan. Om man ska vara riktigt petig brukar vi främst hävda alla barns rätt att slippa religiösa inslag på skolavslutningen, oavsett bakgrund. Mest verkar det vara föräldrar som är ateister som reagerar mot den här (väldigt unga) traditionen, även om det förekommer att människor med annan religion låter bli att gå för att slippa vara med i kristna ceremonier.

Varför överhuvudtaget ta risken att något barn inte kan vara med? Är Hägglunds princip verkligen värt så mycket att det ska gå ut över dessa barn? Helt barockt.

Men sen är det det där med objektivitet. Hägglund skämtar med oss aprillo? Menar han verkligen att skolan inte ska vara objektiv i de här frågorna? Han försöker äta kakan och ha den kvar:

Kristdemokraterna menar att det ­rimligtvis bör vara en av skolans ­centrala uppgifter att undervisa barn i ­behovet av ömsesidig respekt. ­Inte en sorts tolerans som hävdar att vi alla tycker lika och att ingen därför har rätt att passionerat tycka annorlunda. Utan den sorts tolerans som respekterar och högaktar olikheter. Naturligtvis är det viktigt att skolans undervisning ­eftersträvar objektivitet och saklighet. Men det är också av vikt att vi ödmjukt vågar erkänna att vi ­alla, på ett eller annat sätt, är färgade och formade av vår bakgrund. Faktorer som religion, ­kultur, uppväxt och ideologisk övertygelse påverkar oss och de val vi gör.

Vi skriver under på varenda ord. Med detta som utgångspunkt måste konfessionella skolavslutningar vara en omöjlighet. Men nej, logik verkar inte vara hans starka ämne.

Att inte vilja låtsas om det, ­eller tro att man agerar i uppväxande generationers intresse genom att försöka radera våra kristna traditioner, är dumdristigt, på gräns till korkat. Objektivitet, än hur välment, kan aldrig på ett rent ­teoretiskt plan förmå skapa respekt för oliktänkande. Det är i stället i mötet med den enskilda personens övertygelse och passion som vi övar oss i ödmjukhet och lyssnande. Det är i relation till, och i mötet med andra som vi bättre förstår oss själva.

Ok, tolerans fostras inte av att möta det invanda utan det är bra att möta det okända?! Då måste skolavslutningarna från och med nu inramas av voudun-ceremonier!? Det brukar barnen aldrig stöta på annars. Men nej, logik verkar inte vara hans starka ämne.

Därför vill jag och Kristdemokraterna justera ­lagstiftningen så att de traditioner vi förvaltat i decennier inte förbjuds i rädsla för Skolverkets pekpinnar. Vi bor trots allt i ett land där allt ifrån lagstiftning till kultur och människosyn är präglad av ­kristendomen.

Gilla läget.

Gilla läget?! Förutom att han har fel på rent sakliga grunder (lagstiftning och människosyn är gudskelov inte alls mycket präglade av kristendomen längre) så leder hans resonemang inte alls fram till slutsatsen att den kristna monokulturen måste tryckas upp i ansiktet  på minoritetsbarnen. Tvärtom leder den till slutsatsen att minoritetsbarnens kultur måste värnas på de kristna traditionernas bekostnad. Men även detta vore – korkat.

Bättre med en skola för alla. Så objektiv (mångfacetterad och neutral) som möjligt.