De kunde ju åtminstone ha bemödat sig att slå upp ordet elektricitet i en uppslagsbok.

Från hemsidan 11 points.

Barn och ungdomar med adhd, asperger och autism kan bli hjälpta av homeopatisk behandling. Det visar en schweizisk forskargrupp som genomfört två vetenskapliga kliniska studier. De har också metodiskt arbetat för att förbättra den homeopatiska behandlingen.

Holy shit! Det var viktiga nyheter. Hur har de kommit fram till något så intressant?

Forskargruppen har utvecklat såväl generaliserade frågeformulär och även specifika checklistor för adhd. De har även modifierat en repertoriseringsmetod som de menar ger säkrare matchning av tillförlitliga karaktäristiska symtom hos det individuella barnet, mot rätt utvalt homeopatiskt läkemedel; simillimum. Tonvikten läggs på modaliteter, särskilt det som ger försämringar (aggravations).

Simillium, för er som undrar, är det preparat som ger de symptom som är mest lika det som sjukdomen producerar, helst exakt samma symptom. För ADHD skulle man kunna tänka sig t.ex. … amfetaimin. I låga doser? Har homeopaterna råkat slå i verklig medicin? Njae, kom ihåg att homeopatins kännetecken är att man späder ut läkemedlet så mycket att det inte finns någonting kvar av den aktiva substansen, och sedan säljer detta vatten (eller sockerpiller) för svindyra pengar till de sjuka, eller desperata föräldrar.

Så hur kan man finna resultat när man medicinerar med vanligt vatten? Tre saker. Dels har man – som ni såg här ovanför – utvecklat egna frågeformulär som ”matchar” läkemedlet. Sen har man ett litet stickprov om man jämför med normala kliniska studier på läkemedel. Skulle läkemedelsindustrin hävda att de botar ADHD, Aspbergers och autism på grundval av studier på mindre än 100 personer skulle de bli stämda för miljonbelopp om det visade sig inte stämma. Homeopater har lite lägre standarder att leva upp till. Till sist har man modifierat den vetenskapliga metoden en aning.

De har också formulerat hur studier som följer den konventionella medicinens krav på att vara randomiserade, dubbelblinda och kontrollerade bör designas för att även följa den homeopatiska läkekonstens principer om individuell behandling med ett medel åt gången utifrån likhetsprincipen.

Homeopati är inget annat än lurendrejeri riktat mot svaga och desperata. Tvi.

Värmlandspolisen följde vägledning från en sierska i sitt utredningsarbete. En försvunnen man skulle finnas intill ett blått hus med vita fönster, enligt hennes vision. Därför inventerade polisen förgäves blåa stugor i ett stort område.
[...]
Att polisen använder sig av spådomar i sina utredningar är inte helt ovanligt, enligt Thomas Hertzberg.

–  Sierskor finns med ganska ofta när vi utreder försvunna personer. Många sierskor är offensiva och vänder sig till anhöriga, säger Thomas Hertzberg.

Är det inte osannolikt att en sierska ska ha rätt?

–  Ja, det kan man tycka, men undrens tid är inte förbi. Någon gång kanske en sierska får rätt.

Det här måste vara det dummaste argument jag läst. Vad har de för slutledningsförmåga har polisen om detta betraktas som ett argument? Vem som helst som får gissa kan ju få rätt ”någon gång”.

Har ni någon gång betalat för en spådom?

–  Det har säkert hänt på andra polismyndigheter. Man får inte vara främmande för något. Kommer man inte längre, så kan man ju fråga sig vad det egentligen kostar att vända sig till en sierska? Jo, det är ju lite pengar, men det kan ju ge resultat, säger Thomas Hertzberg.

Är det för mycket begärt att våra skattepengar inte kastas bort på det här sättet? Hur man drar korrekta slutledningar borde ingå i polisutbildningen – hur kan man annars bedriva utredningsarbete? De får skärpa sig, annars skickar vi Bamse på dem.*
Om jag vore polischef skulle jag uppleva den här situationen som extremt pinsam och sätta stopp för användandet av siare omedelbart. Alternativt avgå.

*Fotnot för eventuella representanter för den här grenen av polisen: varken Bamse eller dunderhonung finns på riktigt.

Idag är jag och debatterar på Newsmill. Det föranleddes av att Per Ewert igår efterlyste mer vetenskaplighet i skildrandet av julkrubban. Nej, jag skämtar inte.