Kyrkan och den sekulära humanismen måste gräva ned stridsyxorna och börja samverka – inte skapa schismer där det inte finns några. De senaste åren har bland andra Svenska kyrkan riktat stark kritik mot Humanisterna och den sekulära humanismens religionskritik. Misstänksamheten har inte sällan tagit sig uttryck i osakliga attacker och rena personangrepp. Varför dra en gräns mellan dem som tror på en gudomlig existens och dem som inte gör det? Humanisternas och Svenska kyrkans värdegrunder överlappar i hög grad varandra. I en tid av ökande religiös fundamentalism behöver Svenska kyrkan och Humanisterna samarbeta kring värden vi är överens om.
[...]
Humanisterna representerar en strävan mot ett sekulärt och kosmopolitiskt samhälle där alla människor ska respekteras på lika villkor oavsett sin livsåskådning. I ett sådant samhälle kompromissar man inte om mänskliga rättigheter till förmån för religiösa dogmer eller religiös lagstiftning. Religion är en del av samhället, men får inte styra till exempel lagstiftning, rättsskipning eller utbildningsväsende.
[...]
Kyrkan borde välkomna den diskussion som lyfter fram exempelvis religionens förtryckande mekanismer. Inte minst för att Svenska kyrkan under lång tid och relativt framgångsrikt själv har lyckats göra upp med dessa och förespråkat en annan kristendomstolkning. Likaså är religionsfilosofiska frågor om Guds existens eller ondskans problem brännande och viktiga för kyrkan att ständigt bearbeta.
[...]
Låt oss i stället samarbeta för och kring de värden vi är överens om. För nog är vi väl överens om en kompromisslös hållning till de mänskliga rättigheterna? Och människors rätt att slippa förtryck är väl inte tänjbar i religionsfrihetens namn?

Vi tror att en religionskritisk dialog kan bidra till ett stärkt skydd för alla individers livsval och livsåskådning. Det skulle också sända starka signaler om ett samhälle som på allvar bejakar de universella mänskliga rättigheterna.

År 4
Tema: Påskvandring
Syfte: Låta eleverna följa Jesus sista vecka och uppleva påskens under.
Besök: Ni besöker oss i Vaxholms församlingsgård.
Inbjudan: Januari/februari, med ett introduktionsbrev till läraren
Tidpunkt: 1-2 veckor före påsklovet
Tidsåtgång: 40 minuter
Gruppens storlek: En klass, max 25 elever.
Övrigt: Eleverna får rita/ skriva något till oss om vandringen. Vi kan komma till skolan och träffa eleverna igen om de har frågor.

Läs mer i Aftonbladet.

Det finns många problem med kampanjen, trots att den bara består av två meningar. Undertiteln är nämligen ”Vi tror på en Gud som inte gör skillnad på människor”. Man undrar inte längre om kyrkans reklammakare läst sin bibel ordentligt – frågan är istället om de läst sin bibel överhuvudtaget? Och nu är det inte fråga om roliga citat från den klantige skaparen, den galne laggivaren, folkmordsguden i Gamla Testamentet. Nu handlar det om Jesus och egna ord. Här, från Matteusevangeliets 25 kapitel, verserna 31-46.

När Människosonen kommer i sin härlighet tillsammans med alla sina änglar, då skall han sätta sig på härlighetens tron. Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja människorna som herden skiljer fåren från getterna. Han skall ställa fåren till höger om sig och getterna till vänster. Sedan skall kungen säga till dem som står till höger: ’Kom, ni som har fått min faders välsignelse, och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse. Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.’ Då kommer de rättfärdiga att fråga: ’Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka? När såg vi dig hemlös och tog hand om dig eller naken och gav dig kläder? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?’ Kungen skall svara dem: ’Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.’

Sedan skall han säga till dem som står till vänster: ’Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga eld som väntar djävulen och hans änglar. Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta, jag var törstig och ni gav mig inget att dricka, jag var hemlös och ni tog inte hand om mig, jag var naken och ni gav mig inga kläder, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.’ Då kommer också de att fråga: ’Herre, när skulle vi ha sett dig hungrig eller törstig eller hemlös eller naken eller sjuk eller i fängelse och lämnat dig utan hjälp?’ Då skall han svara dem: ’Sannerligen, vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.’ Dessa skall gå bort till evigt straff men de rättfärdiga till evigt liv.”

På vilket sätt menar kyrkan att Gud inte gör skillnad på människor? Det är ju den centrala poängen i hela det kristna budskapet: gör som vi säger eller så kommer du att få brinna i ”den eviga eld som väntar djävulen och hans änglar”. Det är en smaklös lära – vi vet – men det är faktiskt det som är läran. Om ni inte gillar den – om ni verkligen menar allvar med allt fagert tal om en Gud som inte gör skillnad på människor – skriv om boken! Sudda bort, lägg till, ändra – men ljug inte om innehållet. Det kanske säljer bättre, men det är inte ärligt.

På baksidan står följande – fast man måste först plocka bort inbetalningskortet som är klistrat över för att kunna läsa det:

När Jesus föddes tände Gud en stor stjärna på himlen. Därför tänder vi ljus under julen, för att minnas Jesus och allt han sagt och gjort. Vi kan också tända ljus för att påminnas om att många barn föds utan samma möjligheter som vi: För de som föds i fattiga länder där det saknas mat, där barn måste arbeta istället för att gå i skola och där barn dör för tidigt i sjukdom eller krig. För alla dem tänder vi ljus!

Hur vet man att den här texten från kyrkan är reklam riktad till barn? För att den öppnar med en lögn. Tror verkligen Svenska kyrkans företrädare på mirakel fortfarande? Inte om man frågar dem. Då backar de hem hela vägen till uppståndelsen – det miraklet går inte att backa ifrån utan att lämna kristendomen.

Men när man riktar sig till barn? Då dras miraklen fram. Jesus alla under? Självklart! Delandet av Röda Havet? Absolut! Änglar? Alla har en vid sin sida! Starka säljargument för den magiska världen allihop. Men bara när man riktar sig till barn. Vuxna går ju inte på sånt där. Men barn kan lätt förledas att tro att gudsversionen av Harry Potters värld existerar på riktigt. De har ju inbyggt i sig att lita på vuxna.

Vad är då inbetalningskortet till, kanske du undrar. Kyrkan har ju enorrma landegendomar och gigantiska intäkter från barnanslutna medlemmar. Räcker inte det?

Det visar sig att det inte är Svenska kyrkan som äskar pengar, utan något som kallas Svenska kyrkan Internationellt arbete – kyrkans biståndsorganisation. Dessa två delar av kyrkan är skilda åt, för annars hade inte kyrkan fått ett 90-nummer till sin insamling. Då krävs ju att att minst 75 % av de totala intäkterna ska gå till biståndsändamålet, något som kyrkan som helhet missar med råge.

Humanisterna då? Kastar jag inte sten i glashus nu? Det beror på hur man ser på saken. Humanisterna bedriver inget eget bistånd. Det finns många sekulära organisationer som redan gör det på ett mycket bra sätt. Dock finns några projekt som Humanisterna speciellt engagerat sig i. Du kan läsa mer om dem på hemsidan. Men ser man närmare på det visar det sig att de flesta organisationer som hjälper människor faktiskt är helt sekulära – religionsneutrala, så de fungerar redan i humanistisk anda. Här är tre jag kan rekommendera som bedriver sin verksamhet helt utan baktanke:
Röda Korset
Rädda Barnen
Läkare Utan Gränser

God Jul! Snart är det vintersolstånd!

1998 fattade riksdagen beslut om Lagen om Svenska kyrkan. I och med denna lag förändrades relationen till Svenska kyrkan, men statskyrkosystemet blev kvar. I denna lag bestäms både kyrkans teologiska hemvist (öppen folkkyrka och evangelisk-luthersk) som dess organisation (rikstäckande med samverkan mellan kyrkans ämbete och demokrati). I lagen bestäms även vad som är kyrkans grundläggande uppgift: att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. Det paradoxala är att det är på Sveriges riksdags uppdrag som jag på söndagarna firar gudstjänst. Då kan man väl inte mena att statskyrkosystemet har upphört?
[...]
Antingen måste vi få en kyrka som helt är jämställd med de andra trossamfunden, eller så bevarar vi Lagen om Svenska kyrkan. Men då menar jag att alla riksdagsledamöter i alla fall en gång om året borde gå i en svenskkyrklig gudstjänst så att de har något hum om vad det handlar om.

Stefan Attefall, nu har du fyra år på dig att avsluta det arbete som bara blev halvfärdigt 1998. Jag är övertygad om att det är möjligt att skapa en mycket bred majoritet för detta i Sveriges riksdag. Sedan kan vi predikanter känna oss fria att predika såsom vårt samvete och anden driver oss och det är upp till var och en själv, även riksdagsledamöter, om de vill gå och fira gudstjänst eller inte.

Läs hela artikeln i DN.

Problemet för SD är dock att Svenska kyrkan fjärmat sig så mycket från den kristendom SD önskar sig tillbaks till att xenofobi inte längre ingår i konceptet. Biskop Eva Brunne talade därför inte något om att Jesus är den ENDA vägen till Gud (alla andra vilseledda hedningar ska brinna i evig tid, till exempel muslimerna), eller de judar Martin Luther oroade sig så mycket för i boken ”Om judarna och deras lögner”.

Nej, nu är nya tider. Åt fanders med de historiska rötterna (de är bara viktiga i … eh … andra sammanhang). Ska Svenska kyrkan ha några betalande kunder kvar kan man inte hålla fast vid det gamla, utan måste modernisera sig. Ut med antisemitism och oetiska regelverk från bronsåldern. Ut med kvinnoförakt och husförhör. Ut med mirakeltro och ”den enda sanningen”. In med etik för människors skull och tolerans.

Biskop Eva Brunne är inte dummare än att hon insåg sin unika marknadsföringsposition vid dagens gudstjänst. Fram så med en predikan som passar folket:

Vi som tror på människors värdighet och lika värde, oavsett vilket land vi är födda i, oavsett vilket kön eller vilken ålder vi har, oavsett hur vår sexuella orientering tar sig uttryck, vi tror och hoppas att ni har den fortsatta förmågan att säga: Jag vill tala med dig, och den fortsatta längtan att ställa frågan: Vad vill du att jag ska göra för dig? Och känna den stora glädjen i de förändringar som detta kan göra.

I går kväll samlades många tusen människor i Stockholm och i olika delar av landet för att ge sin mening till känna. Ropa ut sin avsky mot det som gör skillnad på människor. Den rasism som säger att du är inte lika mycket värd som jag. Du ska inte ha samma rättigheter som jag. Du är inte värd ett liv i frihet. Och detta av en enda grund – att vi råkar vara födda i olika delar av vår värld. Det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor. Det är inte möjligt för troende människor att göra skillnad på människor. Det är inte värdigt människor att göra skillnad på människor. Här räcker det inte att vi ger några hundra människor mandat att föra vår talan. Här har vi ett gemensamt uppdrag. Och om någon tystnar eller tystas i kampen för människovärde, måste vi se till att också stenarna ropar. Vi gör det med Guds hjälp.

Rakryggat av Brunne, får man ändå säga, att ta politisk ställning just i det här läget. Bra gjort! I den här frågan står Humanisterna och Svenska kyrkan på samma sida. Sverigedemokraterna känner förmodligen inte igen sin kyrka från det 50-tal de verkar vilja komma tillbaks till. Men vem gör egentligen det? Och Jimmie Åkesson som hade klätt sig fin i knätofs och allt.

Men strid mot främlingsfientlighet är inte bara Svenska kyrkans åtagande utan även Humanisternas. Vill du vara medlem i en organisation som faktiskt står för sina grundvärderingar? Vill du vara medlem i en organisation vars grundvärderingar av nödvändighet innebär ett starkt avståndstagande från all främlingsfientlighet och alla läror som går på tvärs mot de grundläggande mänskliga rättigheterna?

Gå i så fall med i Humanisterna. Du kan läsa det sekulära manifestet här för att se vad organisationen står för. Här kan du anmäla dig som medlem. Välkommen!

Du kan även läsa vad Christer Sturmark skriver om biskop Eva Brunne och SD idag på SVT Opinion.

Läs mer i DN1, DN2, SvD, Expressen1, Expressen2, Expressen3, Aftonbladet1, Aftonbladet2

I en tid besmittad av islamofobi kommer kyrkan tydligt att manifestera att man inte bara är medlemmarnas eller de döptas kyrka utan också muslimernas kyrka.

Motivet är ju lovvärt och alla vänner i striden mot främlingsfientligheten är väl bra vänner, men är det de skriver sant? Jag trodde muslimer skulle brinna alla helvetets kval i eviga tider? Gäller det inte längre? Kommer även muslimer till himlen? Hur vet man det? Vad gjorde att man ändrade sig?

Kommer det någonsin att gå att fullständigt förstå sig på religion och hur man ska resonera som religiös för att få det gå ihop? Jag tror inte det. Så man får väl göra som de religiösa själva och ignorera själva kärnbudskapet i den egna läran.

Fast om man applicerar samma metod på SD så blir ju SD plötsligt helt ok?

I boken Farlig förenkling, som kommer ut i sommar, granskar etikforskaren Elisabeth Gerle retoriken i budskap som framförs av Sverigedemokraterna och av förbundet Humanisterna.

Va?? Inte utan att man sätter kaffet i halsen. Humanisterna har ungefär lika mycket gemensamt med Sverigedemokraterna som Svenska kyrkan har gemensamt med Sverigedemokraterna. Den enda skillnaden är att Sverigedemokraterna försöker liera sig med kyrkan (men det är ett vänskapsförhållande som är högst ensidigt). Hur får hon ihop det här då? Inte alls, vad det verkar:

I den offentliga debatten knyter Humanisterna ord som ”religion” till något förlegat, vidskepligt och irrationellt i motsats till upplysning, framsteg och välfärd. Det svenska blir sekulärt, till och med antireligiöst. I Sverigedemokraternas motioner till kyrkomötet knyts ord som folk och folkkyrka till svensk etnicitet och nationalism.

Först en observation om Humanisterna, sen en observation om Sverigedemokraterna. Observationerna har ingenting alls med varandra att göra, men i och med att de står i samma stycke kan man få det att verka att de hör ihop.

Så här presenteras Elisabeth Gerle i pressmeddelandet:

Elisabeth Gerle, Lund, är professor i etik vid Uppsala universitet och präst/forskare vid Svenska kyrkans sekretariat för teologi och ekumenik.

Det är möjligen god teologisk forskningsmetodik att bunta ihop separata företeelser på det här sättet, men det är sannerligen inte god etik. Här är ett annat fult retoriskt knep:

Senast hörde vi i Ekot Humanisternas ordförande hävda att prästerna bör ta ledigt vid skolavslutningarna. Varför inte be en imam och en rabbin medverka om det är ett mångreligiöst samhälle man vill värna? Kanske vill man göra om kyrkorna till sädesmagasin som man gjorde i gamla Sovjet?

Ja, varför inte bjuda in fler religioner till kyrkolokalerna, det har bland annat jag själv föreslagit. Men just skolavslutning är till för eleverna, inte som reklamtillfälle för religion. Nej, vi vill inte göra om kyrkorna till sädesmagasin, det har hon hittat på själv.

Eller det här? Elisabeth Gerle frågar sig ”om inte Humanisterna snarare borde betraktas som en religion eller livsåskådning bland andra.” Som religion? Nej, då krävs en tro på något övernaturligt. Som en livsåskåding bland andra? Ja, självklart, vem har hävdat något annat?

Den här boken berör redan illa. Hela ansatsen är förfelad. Men det är förmodligen Gerles avsikt att smutsa ner snarare än att inbjuda till en seriös diskussion. Mot de som ifrågasätter religioner är alla medel tillåtna.