Substansen, det vill säga bröds och vins väsen och ändamål, förvandlas till Kristi kropp och blod, fastän accidenserna (utseende, smak, lukt etc.) kvarstår oförändrade och behåller sin teckenfunktion (brödsbrytelsen uttrycker Kristi offerdöd etc.). Kristi närvaro är objektiv (oberoende av någons tro på den) och består så länge gestalterna består. Det invigda nattvardsbrödet tillbeds därför även utanför mässan (i sakramentshus eller monstrans).

Ett påstående som inte går att kolla, med andra ord, och som utmynnar i dyrkan av objekt. Hur vet man att transsubstantiation ägt rum? Man får helt enkelt lita på det prästerna påstår. Och de är i sin tur helt säkra på sin sak eftersom en annan präst sagt det till dem. De prästerna i sin tur visste att transsubstantiationen äger rum för det har andra präster berättat. Och så vidare i en lång obruten kedja tillbaka till … Hildebert, ärkebiskop av Tours, som definierade transsubstantiationsläran 1079. Läran fastställdes till dogm vid Fjärde Laterankonciliet 1215. Äldre än så är inte den här idén.

Om detta vet dessa präster dock intet. (Varning till känsliga tittare, det är lite lätt äcklande bilder.)

Så här står det för övrigt i Catholic Encyclopedia:

The scientific development of the concept of Transubstantiation can hardly be said to be a product of the Greeks, who did not get beyond its more general notes; rather, it is the remarkable contribution of the Latin theologians, who were stimulated to work it out in complete logical form by the three Eucharistic controversies mentioned above, The term transubstantiation seems to have been first used by Hildebert of Tours (about 1079). His encouraging example was soon followed by other theologians, as Stephen of Autun (d. 1139), Gaufred (1188), and Peter of Blois (d. about 1200), whereupon several ecumenical councils also adopted this significant expression, as the Fourth Council of the Lateran (1215), and the Council of Lyons (1274), in the profession of faith of the Greek Emperor Michael Palæologus. The Council of Trent (Sess. XIII, cap. iv; can. ii) not only accepted as an inheritance of faith the truth contained in the idea, but authoritatively confirmed the ”aptitude of the term” to express most strikingly the legitimately developed doctrinal concept.

Since God doesn’t issue commands to Himself, He has no moral duties to fulfill. He is certainly not subject to the same moral obligations and prohibitions that we are. For example, I have no right to take an innocent life. For me to do so would be murder. But God has no such prohibition. He can give and take life as He chooses. We all recognize this when we accuse some authority who presumes to take life as “playing God.” Human authorities arrogate to themselves rights which belong only to God. God is under no obligation whatsoever to extend my life for another second. If He wanted to strike me dead right now, that’s His prerogative.

What that implies is that God has the right to take the lives of the Canaanites when He sees fit. How long they live and when they die is up to Him.

So the problem isn’t that God ended the Canaanites’ lives. The problem is that He commanded the Israeli soldiers to end them. Isn’t that like commanding someone to commit murder? No, it’s not. Rather, since our moral duties are determined by God’s commands, it is commanding someone to do something which, in the absence of a divine command, would have been murder. The act was morally obligatory for the Israeli soldiers in virtue of God’s command, even though, had they undertaken it on their on initiative, it would have been wrong.

On divine command theory, then, God has the right to command an act, which, in the absence of a divine command, would have been sin, but which is now morally obligatory in virtue of that command.

Så vet ni det. Teologi fixar allt – med vetenskapliga superkrafter!

Tack till Bengt Malmgren för tips.

Det rapporteras att man gjort ett sensationellt fynd i Jordanien. Sjuttio små böcker, skrivna på sidor av bly, som verkar vara väldigt tidiga kristna alster hittades för fem år sedan i en del av Jordanien dit det är känt att kristna flydde efter Jerusalems förstörelse (år 70 e.v.t.).

Bibelforskningsfältet är fullt med förfalskningar (även i bibeln) så man har ägnat några år bland annat åt att försöka kontrollera böckernas äkthet. Enligt BBC har experter på metallurgi meddelat att sättet boksidorna har korroderat på indikerar att de verkar vara från det första århundradet. I så fall är de bland de äldsta kristna texter som existerar – i originalformat. Böckerna är stora som kreditkort – eller för att göra en mer träffande jämförelse, stora som Maos lilla röda.

Man undersöker nu om böckerna är kristna eller judiska. Så här skriver BBC om bevisläget:

One of the few people to see the collection is David Elkington, a scholar of ancient religious archaeology who is heading a British team trying to get the lead books safely into a Jordanian museum.
[...]
He believes the most telling evidence for an early Christian origin lies in the images decorating the covers of the books and some of the pages of those which have so far been opened.

Mr Elkington says the relics feature signs that early Christians would have interpreted as indicating Jesus, shown side-by-side with others they would have regarded as representing the presence of God.

”It’s talking about the coming of the messiah,” he says.

”In the upper square [of one of the book covers] we have the seven-branch menorah, which Jews were utterly forbidden to represent because it resided in the holiest place in the Temple in the presence of God.

”So we have the coming of the messiah to approach the holy of holies, in other words to get legitimacy from God.”

Philip Davies, Emeritus Professor of Old Testament Studies at Sheffield University, says the most powerful evidence for a Christian origin lies in plates cast into a picture map of the holy city of Jerusalem.

”As soon as I saw that, I was dumbstruck. That struck me as so obviously a Christian image,” he says.

”There is a cross in the foreground, and behind it is what has to be the tomb [of Jesus], a small building with an opening, and behind that the walls of the city. There are walls depicted on other pages of these books too and they almost certainly refer to Jerusalem.”

It is the cross that is the most telling feature, in the shape of a capital T, as the crosses used by Romans for crucifixion were.

”It is a Christian crucifixion taking place outside the city walls,” says Mr Davies.

Margaret Barker, an authority on New Testament history, points to the location of the reported discovery as evidence of Christian, rather than purely Jewish, origin.

”We do know that on two occasions groups of refugees from the troubles in Jerusalem fled east, they crossed the Jordan near Jericho and then they fled east to very approximately where these books were said to have been found,” she says.

”[Another] one of the things that is most likely pointing towards a Christian provenance, is that these are not scrolls but books. The Christians were particularly associated with writing in a book form rather than scroll form, and sealed books in particular as part of the secret tradition of early Christianity.”

The Book of Revelation refers to such sealed texts.

Aaahh, uppenbarelseboken, förmodligen den galnaste boken i bibeln (och det vill inte säga lite). Avsnittet som refereras till är kapitel fem, vers 1-3: Och jag såg i högra handen på honom som satt på tronen en bokrulle med skrift på både framsidan och baksidan och förseglad med sju sigill. Och jag såg en väldig ängel som ropade ut med hög röst: ”Vem är värdig att öppna boken och bryta sigillen?” Men ingen i himlen eller på jorden eller under jorden kunde öppna boken och se i den.

Fast jodå, visst fanns det någon värdig: Och jag såg att mitt för tronen och de fyra varelserna och mitt för de äldste stod ett lamm, och det såg ut att ha blivit slaktat. Det hade sju horn och sju ögon, som är Guds sju andar som har sänts ut över hela jorden. Det gick fram och tog boken ur högra handen på honom som satt på tronen. Och när det tog boken föll de fyra varelserna och de tjugofyra äldste ner inför Lammet, var och en med en harpa och en guldskål fylld med rökelse, som är de heligas böner. (Som ni förstår spekuleras det om ”Johannes” var påtänd när han skrev sin uppenbarelsebok.)

Ni kommer väl ihåg vad som händer när sigillen bryts? Ledtråd: SLUTET ÄR NÄRA. Släpp inget lamm från Fukushima i närheten av de där böckerna!

En annan teori om böckerna är att de innehåller hemlig kunskap som Jesus bara förmedlade till sina lärljungar. Markus 4: 11-12: Han sade: Ni har fått veta Guds rikes hemlighet, men för dessa som står utanför är allt bara liknelser, för att de skall se med sina ögon utan att uppfatta och höra med sina öron utan att förstå, så att de inte omvänder sig och får förlåtelse.

En bok som pratar om hemligt budskap är Thomasevangeliet, ett av de många evangelier som de tidiga censorerna såg till att hålla utanför det som kom att bli bibeln. Man lyckades så väl att ingen kopia av Thomasevangeliet fanns att läsa förrän man hittade fragment av en grekisk version i slutet av förra seklet, men framförallt när man hittade en koptisk version år 1945 i Nag Hammadi i Egypten. Ännu ett exempel på hur kyrkan genom historien varit väldigt ointresserad av Jesus egentliga budskap och hårt sållat bland vilka versioner som kan anses ”rätt”.

Så här börjar Thomasevangeliet: Detta är de hemliga ord som den Levande Jesus sade och som nedtecknades av Didymus Judas Thomas. Och han sade: Den som förstår betydelsen av dessa ord skall inte smaka döden. Den som känner sin bibel vet att Thomas är alla tvivlares favoritapostel, men huruvida det verkligen är han som skrivit evangeliet går inte att veta, det finns många fall av förfalskad identitet även i Bibeln. I vilket fall kan den intresserade nu läsa Thomasevangeliet i sin helehet på internet. Inte mycket att hänga i julgran, det heller.

Men det är intressant att fundera över vad som var så upprörande att Thomasevangeliet inte fick vara med i bibeln. Här har ni en av de problematiska passagerna: Jesus sade: Om de som leder er säger till er: ”Se, riket är i himlen”, då är ju himmelens fåglar där före er. Och om de säger till er: ”Det är i havet”, då är ju fiskarna där före er. Nej, riket är i ert inre och runt omkring er. När ni lär känna er själva, skall ni bli kända, och ni skall förstå att ni är den levande Faderns barn. Vafalls? ”Riket är i ert inre och runt omkring er”? Nejnejnej, ni måste gå till kyrkan! Riket kommer inte förrän efter döden. Försaka nu, ge oss era pengar, och så blir ni lyckliga när ni dött! Stryk denna onda bok och utplåna den!

Så vad kan man hoppas står i de funna böckerna? Michael Ruse i the Guardian önskar att man finner de deinitiva bevisen på att Jesus var en öppet homosexuell man. Och ja, varför inte? Det finns till och med en doktorsavhandling av Rollan McCleary vid University of Queensland som påstår detta. Det handlar – som alltid i de här sammanhangen – om bibeltolkning. Men också, i McClearys fall, om Jesus horoskop. Enligt McCleary intar Uranus (jag skämtar inte) en viktig position i Jesus och fyra av apostlarnas horoskop – ”alltså” var han uppenbarligen bög. Bibeltolkning är svårt, och inte blir det lättare av att man lägger till stjärntolkning.

Läs mer om bokfyndet i BBC1, BBC2, The Mail online (den mest kompletta artikeln), och Dagen,